torsdag 9 augusti 2018

Det kyrilliska alfabetet

Det där med bokstäver kan ju se lite olika ut, beroende av var någonstans i världen man befinner sig. Och de där bokstäverna kan ju vara mer eller mindre enkla att förstå. Bulgarien är det enda EU-land som använder sig av kyrilliska, men annars delar de alfabetet med rätt många människor i vår vida värld. Det äldsta kända exemplet på sådan här skrift är från en gravinskription från 943.


Det är ett antal såväl slaviska som icke-slaviska språk som använder sig av kyrilliska, bland annat ryska, vitryska, serbiska, ukrainska och ett antal av de länder som tidigare ingick i forna Sovjetunionen. Och som sagt, i de där krokarna bor det ju en hel del människor. Sedan är det ju inte så att alla länder har exakt samma alfabete. Bulgariska till exempel har 30 bokstäver medan ryska har 33. Nu är ju inte det så konstigt, samma fenomen finns ju faktiskt när det handlar om vårt eget alfabete också. Vi har ju några extra bokstäver som inte andra har, ni vet de där med en massa prickar och ringar över. Gubbar av olika slag ser dock väldigt lika ut världen över.


Kyrilliska bokstäver är lite kul så tillvida att ibland kan man faktiskt gissa sig till vad det står trots att en del bokstäver ser ut precis som våra, men visar sig vara en helt annan bokstav än den man tror. Eftersom vi väldigt ofta har med oss kamrater som pratar språket och som kan tyda skrifterna är det inget stort problem, men när man är ensam så kan det bli lite problematiskt, det är ju inte alltid man förstår vad det står. En beställning på restaurang kan bli väldigt spännande eftersom det man tror man har beställt inte alltid visar sig överensstämma med verkligheten. Nu är ju det mesta gott, så det är väl ingen större panik, men spännande.


Att förstå en vacker dikt (eller vad det nu kan vara!) är lite mer problematiskt, men det kan ju räcka med att skylten är vacker.


Att det är vägen till fotbollsstadion som är utmärkt med en liten träskylt är kanske inte heller så enkelt att förstå om man inte vet.


Men det är väl lite av just det här som är charmen med att resa, att det inte är som hemma och att det kan vara små utmaningar här och där.

19 kommentarer:

  1. Underbart inlägg! Eftersom jag gah läst grekiska och dessutom är gift med en serb så hade jag inga större problem med att läsa den sista skylten men nam måste liksom ställa om ögonen för precis som du säger så är ju inte ett H i kirylliskan samma bokstav som man i början skrive HEJ med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tränar febrilt på att lära mig de bokstäver som är ”fel”.

      Radera
  2. Ock så måste jag lära mig ...
    Kyrilliska ... Kyrilliska

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ... Och ... Och...

      Attans, ska inte sitta med telefonen och kommentera.

      Radera
    2. Haha! Jag förstår precis - förmodligen är det en stor anledning till att jag undviker att använda telefonen till det, bokstäverna är så små och sitter så tätt” ;)

      Radera
  3. Hahaha! Emma verkar inte har några problem med att tolka skylten. Själv gissar jag och tror att det står "STADION" på den. Nej, jag har inte googlat och jag har troligen fel.

    Efter flera semestrar i Polen där menyerna ofta är på polska fast med vårt "alfabet" har jag kommit underfund med att det är så himla roligt att bara peka på andra matgästers rätter och "förklara" att det vill vi också ha. Det är ju tjusningen:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, det står mycket riktigt ”stadion” på skylten. Att peka på menyn och chansa kan bli riktigt spännande. Även att försöka förklara vad du vill ha och se hur det blev...;)

      Radera
  4. Språk är roligt och grekiska läste jag ett par år i gymnasiet tillsammans me dlatin så sista skylten var inga problem. Och de flesta bokstäver minns jag på grekiska. Jätteroligt att få vet amer om bulgaiskan. Har varit i landet några gånger och vet att det kan vara klurigt med matsedlar. Men man lär sig lite hur vissa maträtter skrivs. Men idag skulle jag nog inte kunna. Så var det även när vi bodde i Peking, jag kunde läsa en del maträtter fast jag i övrigt inte kunde många tecken. Men tecknen tillsammasn blev ju ord.
    Att som BP skriver, peka på något och se vad som serveras gillar jag också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, man ”lär sig utan att kunna”. Det är ju lite samma princip som att lära sig läsa ordbilder. Ikväll styr jag mot Stockholm och min förhoppning är att det utlovade regnet kan hålla sig borta några dagar ytterligare...

      Radera
  5. Jag som uteslutande lever mitt liv på Getingstorp utsätts inte för dylika prövningar. Men, jag håller med dig om att det är just att möta olikheterna från min egen vardag som är charmen med att resa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns ju rätt onödigt att resa om man ska ta med sig Sverige...

      Radera
  6. Vi gick en kvällskurs i ryska innan vi åkte transsibiriska järnvägen. Jag lärde mig väl inte direkt ryska, men jag lärde mig alfabetet. Och det har hjälpt mig många gånger!

    SvaraRadera
  7. Nytt försök att kommentera (har provat flera gånger i dag).

    Spännande alfabetsinfo! Haha, att beställa utan att veta vad det är. Men har man inga allergier är det så klart inga problem.

    Härligt inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ”Oallergi” är troligen ett krav för att våga beställa mat från en kyrillisk meny...

      Radera
  8. Kul inlägg för en språknörd. Tack!
    Har jobbat mycket i Ryssland och försökt lära mig lite av bokstäverna, men har glömt det mesta.
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De finns säkert någonstans och kommer att fungera när det behövs.

      Radera
  9. Spännande och intressant! Man vet liksom aldrig vad det kan bli... En del av att ta del av nya kulturer. Kul inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid lika spännande att upptäcka nya kulturer

      Radera