fredag 31 oktober 2014

Trögflytande hudlotion

Kommer ni ihåg min kokosolja? Den där literflaskan som släpades hem ifrån Gili och som senare även i mycket vältejpat tillstånd forslades från Singapore till Karlstad?


För er som inte minns (vilket troligen är de flesta av er!), så kan jag berätta att det är en helt fantastisk produkt som jag köpte på Gili och som jag sedan dess använt som hudlotion och den är helt underbar. Jag har dock inte vågat äta den ännu, trots att det ska vara väldans nyttigt, för det känns fortfarande lite mysko att äta det jag smörjer in mig med... Men nu har det hela plötsligt kommit i ett annat läge!

Min kokosolja var flytande och helt klar till färgen - ända tills det blev höst! Numer är det väldigt svårt att få något genom det där lilla hålet högst upp och plötsligt förstår jag varför denna produkt säljs i burkar med ett stort runt lock i Sverige. Oljan stelnar nämligen vid en temperatur under 25 grader!! Det här är ett problem som liksom inte finns i den delen av världen jag befann mig vid inhandlandet av flaskan. Följaktligen  är det ett himla sjå att få ut något av innehållet ur denna flaska med en uppenbarligen alldeles för trång öppning för svenska förhållanden.

Men skam den som ger sig, jag älskar fortfarande produkten och den är helt underbar att smörja in sig med så jag fortsätter väl stå och försöka gräva mig ner i innehållet med diverse hjälpmedel och väntar på våren... (eller så kanske det är dags att börja sleva i sig innehållet...;)

torsdag 30 oktober 2014

Nu förstår jag ingenting...

Det är väl i och för sig inget nytt, det där att jag inte förstår så mycket när det gäller tekniska saker, men den här gången trodde jag att jag skulle fixa det, men inte då...

Helt plötsligt, utan förvarning, försvann alla "skräpkommentarer" och så fick jag förklaringen, Krönikören undrade varför hon helt plötsligt var tvungen att bevisa att hon inte är en robot när hon kommenterade och jag antar att det har hänt fler av er. Svaret är i alla fall att jag inte har drabbats av en plötslig robotfobi, utan den funktionen har dykt upp utan någon insats från min sida.

Hur som helst, det är ju enkelt fixat, eftersom jag är en hejare på inställningar i bloggvärlden - trodde jag! Det visade sig att inställningen fortfarande står på "ingen ordverifiering", så jag vet inte vad som har hänt, och tydligen kan jag inte göra något åt det. Alltså gör jag som jag brukar när det gäller det här med det tekniska, helt enkelt gillar läget utan att fördjupa mig i vad som hänt.

Jag kan ju säga som så, att det brukar inte gå så bra om jag försöker anstränga mig inom det tekniska området. Ibland är jag övertygad om att jag sänder ut några slags signaler som gör att det uppstår störningar i teknikens värld i min närhet, så för allas välbefinnande (inte minst mitt eget) blir det inga fler efterforskningar i ämnet, så jag kan bara hoppas att ni gillar läget tillsamman med mig.


söndag 26 oktober 2014

Mera Skåne

Av olika anledningar har det tagit sin lilla tid innan "Skåneutflykten" fick någon fortsättning, men nu kommer den!


Eftersom jag bodde hos kompisar i Lund, så blev det en del promenader i just den staden, och jag förstår att man kan inte vara i Lund utan att göra ett besök i domkyrkan så det gjorde vi. En mycket vacker och imponerande byggnad. Välkänd och en stor turistmagnet är denna gamla byggnad från 1100-talet med sina två torn, "Lunna pågar" som sträcker sig 55 meter upp mot skyn.




Inne i byggnaden finns mycket att beskåda och om man har lust kan man säkert tillbringa flera timmar med att läsa sig igenom Domkyrkans historia. Nu gjorde vi inte det, men vi tittade i alla fall på det mest kända, det vill säga det astronomiska uret från 1400-talet samt jätten Finn som står och håller i en pelare i kryptan bland sarkofager och gravhällar.


Det finns flera berättelser om hur han hamnade där den käre Finn. I en av dem byggde han kyrkan och slog vad med en munk. Om munken skulle komma på Finns namn innan bygget var klart skulle han ge munken sina ögon. Precis innan sista stenen var på plats skulle munken ha kommit på namnet och i sin förtvivlan grep Finn då tag i en pelare, han krympte och förstenades och där står han än idag.


En annan, lite mindre dramatisk variant, är den att i sin besvikelse över att han inte fick betalt för sin kyrka så villa ha rasera den, men istället förstenades han och förminskades till normal storlek, och det är det han gör där han står vid pelaren, försöker riva sin nybyggda kyrka.


Ett besök i Ystad blev det också. Och vad gör man i Ystad som turist, om inte försöker vandra i Wallanders fotspår! Gissa om denne man fått stort genomslag! Man kan till och med ladda ner en liten käck app som talar om vad man ser och vilken koppling det har till just Wallander!


Sagt och gjort, Lund skulle ses ur Mankells egen kommissaries ögon och med utgångspunkt på Fridolfs konditori, där uppenbarligen denne man intar sin kaffe och sin skånska "sillamacka", startade vi vår "Wallander-vandring".



I det här vackra huset på Pilgränd skjuts en politiker till döds i en av böckerna och naturligtvis var jag tvungen att göra som troligen att stort antal personer gjort innan mig - föreviga det!


Och här, på gatan med det härliga namnet Harmonigatan, har Mankell låtit en mördare vara bosatt i en av sina andra böcker.




Vi passerade även Sveriges äldsta hotell, Hotell Continental, där Herr Wallander ibland slår på stort och bjuder dottern på mat.


Café Bäckahästen hade gärna fått ett besök av oss bara det varit öppet, men det hade uppenbarligen stängt för säsongen. Det såg så himla trevligt ut så det hade jag gärna besökt även om det inte hade figurerat i Wallanders liv.


Visst är det fascinerande hur en fiktiv figur kan få så stor genomslagskraft så man kan följa alla förehavanden via en app i telefonen. Det fanns alltså många fler platser vi kunde ha besökt i samma ärende, men det räckte där, vi hade ju lite mer på agendan än att förfölja Wallander...


torsdag 16 oktober 2014

Utflykt på sydliga breddgrader

SJ gjorde sitt jobb och jag kom såväl fram som tillbaka, så efter en helg i Sveriges sydligaste delar är jag åter tillbaka på hemmaplan.

Tåg är ett helt ok fortskaffningsmedel, men sex timmar med två byten känns nästan i mesta laget. Det är under en sådan resa man förstår att Sverige är rätt långt. Och ändå är det väldigt mycket längre kvar åt andra hållet!


Mitt första ordentliga besök i vårt sydligaste landskap blev en mycket trevlig tilldragelse. Visst har jag varit i Skåne tidigare, men då har det varit på genomresa för att ta mig ändå längre söderut, det vill säga att jag har väl besökt något färjeläge ett antal gånger, men det räknas liksom inte...



Den här gången blev det på riktigt! Och inte så lite på riktigt heller, mina underbara kamrater tog mig runt på en massa ställen. Inte nog med att jag fick utforska Lund, där utgångspunkten var, utan vi hann med Lomma, Malmö, Smygehuk, Ystad, Skanör och Falsterbo så man skulle kunna säga att det var en helg då jag fick upptäcka stora delar av Skåne.


Att vädret visade sig från sin allra bästa sida var ju ingen nackdel om man säger så...18 grader varmt och solsken i mitten av oktober kan ju aldrig bli fel! Det innebar att lördagslunchen intogs på en av alla mycket välbesökta uteserveringar i Malmö. Och med tanke på det antal människor som parkerat i solen på det torget, så skulle man kunnat tro att det var en helt annan årstid!


Vad vore väl ett besök i Malmö utan att se den något "spacade" byggnaden Turning Torso. Speciell är väl det minsta man kan säga om denna vridna 190 meter höga byggnad med sina 54-våningar som sträcker sig upp mot himlen med utsikt över hamnområdet. Frågan är väl hur länge Malmö ska vara den plats som inhyser Skandinaviens högsta byggnad.



En snabbvisit på ett av Skandinaviens största shoppingcenter, Emporia, blev det också - med betoning på snabb. Vi tog en av alla rulltrappor (som är konstruerade på ett sådant vis att man aldrig vet riktigt vart man hamnar om man åker) upp på taket för att beundra utsikten, och det kan ju vara ett nog så bra sätt att använda ett shoppingcenter på.



Eftersom vi nu hann med så himla mycket mer, så stannar säkert inte min Skånehelg vid ett inlägg, så det kommer mera...

fredag 10 oktober 2014

På väg söderut

Nu har jag packat inför morgondagens resa söderut. Jodå, helgen ska tillbringas på sydligare breddgrader, på en plats där jag aldrig tidigare varit. Det hade kanske varit trevligt om det varit läge att packa badkläder, men riktigt så långt söderut bär det inte av. Nej, eftersom jag kommer att hålla mig inom Sveriges gränser så antar jag att det är höst dit jag kommer också.


Imorgon bitti tänker jag sätta mig på ett tåg för att så småningom angöra perrongen i Lund. Det ska bli jättekul, dels naturligtvis för att jag aldrig varit där tidigare men mest för att jag ska hälsa på kompisar som jag inte träffat sedan förra sommaren. Det är ju inte alltid så enkelt att få till det där med att hitta en helg som passar, men nu har vi äntligen lyckats! Och vem vet, det kanske blir sightseeing så jag kommer hem och har utforskat fler delar av Skåne...


Uppladdningen inför morgondagen kommer att ske i tv-soffan tillsammans med Sveriges fotbollsspelande grabbar som förhoppningsvis lyckas göra fler mål än Ryssland ikväll, så:

"Heja Sverige" och "Lund, here I come"!


tisdag 7 oktober 2014

Härlig bioupplevelse

Jag tillhör inte de som går på bio speciellt ofta, men nu helt plötsligt verkar det finnas en uppsjö filmer som jag vill se. Om det ska hinnas med var det ju dags att börja beta av dem och först ut blev Ulf Malmros film "Min så kallade pappa".

Jag har sett alla hans tidigare filmer och med bland annat "Smala Sussie" och "Bröllopsfotografen" i bagaget så var det med höga förväntningar jag sjönk ner i biostolen. Och jag kan lugnt påstå att jag inte blev besviken.

En fantastisk film (trots att det varken finns någon anknytning till Värmland eller någon skådespelande "Pölsa") som innehåller såväl sorg och glädje, kärlek och besvikelse som hopp och förtvivlan.

Filmen handlar om gravida Malin som inte träffat sin pappa sedan hon var liten. Då det strular till sig med pojkvännen och hon plötsligt står utan boende, beslutar hon sig för att söka upp den far hon egentligen aldrig haft. Hon hittar honom på China Teatern, en halvmisslyckad skådespelare. En smått alkoholiserad och självupptagen man som inte har tid för någon annan än sig själv. Då Malins nyfunne far får en hjärnblödning står hon som enda anhörig och får plötsligt ta hand om en pappa som hon aldrig tidigare haft någon kontakt med.

Det är en film med fantastiska skådespelarinsatser och Vera Vitala som spelar Malin är så underbart bra i sin roll som Malin. Att hennes pappa spelas av Mikael Nyqvist gör inte saken sämre, han är som vanligt oerhört övertygande i sin roll. Sedan finns det ett helt koppel av kända skådespelare i övriga roller, men Vera och Mikael bär filmen hela vägen.

"Min så kallade pappa" känns som en lite annorlunda film om man jämför med Malmros tidigare filmer, men även om det är en film som bygger på ett mycket tänkvärt tema, så finns det tack och lov även här några små doser av "Malmroshumor".

En underbar film som finns kvar efter man har lämnat biosalongen...



lördag 4 oktober 2014

Bokmässan 2014

I år besökte jag för första gången bokmässan i Göteborg. Jag har varit på väg flera gånger men det har inte blivit av, och dessutom har jag inte befunnit mig på hemmaplan de senaste åren, så det har inte fungerat, men i år lyckades det!

Efter en trevlig morgontur med SJ mot Göteborg och efter att ha hittat spårvagnen som avgick från rätt sida av vägen lyckades jag så småningom hitta fram till Svenska Mässan och årets bokmässa.


Jag kan ju säga som så, att jag var inte ensam om att ha hittat dit, det fanns några fler än jag,,, Men efter att ha lyckats ta mig in och knölat ner jackan i väskan så var det dags att utforska denna tilldragelse på riktigt!

Här fanns det mesta i litteraturväg och utställare, här blandades allt ifrån Gustav Frödingsällskapet och böcker om hälsokost med hur man uppfostrar sin hund och serietidningen MAD. Eftersom jag inte hade några speciella planer med dagen så drev jag omkring och sög i mig atmosfären. Plus att jag lyckades slinka in på några seminarier och lyssna på några olika författare.


Här och var hölls det intervjuer ute i stora hallen också, och jag vet inte riktigt hur många gånger jag lyckades höra Jan Guillo berätta om sin nya bok. Nu berodde inte det på att jag är speciellt intresserad av hans bok, utan mer på mitt dåliga lokalsinne - jag hamnade liksom på samma plats flera gånger, även om det inte var meningen...


Jag erkänner villigt att jag har ingen aning om jag såg alla utställare, men ett antal utställare såg jag i alla fall flera gånger! Ett perfekt ställe att gå vilse på om man inte är begåvad med sinne för att hitta.

Det var kul att ha varit där och visst hittade jag många intressanta montrar. Lite väl mycket folk får jag väl erkänna att jag tyckte det var. Till slut blir det bara snurrigt, och det var till och med lite skönt när jag väl bestämde mig för att det fick vara bra och lämnade lokalerna.


Sedan måste jag erkänna att det är tufft att befinna sig en hel dag på en bokmässa där det finns så mycket spännande böcker - och så många billiga böcker - när man har avgett något slags löfte att inte dra hem så många fler böcker än de som redan finns...