lördag 15 september 2018

Ekorrjul, kombucha och lite annat smått å gott

Tiden den går och snart är det jul! Joho då, vänta bara, det dröjer inte förrän det står tomtar och vinkar åt oss i skyltfönstren. Lite överdrivet kanske, men bara lite, jag är rätt övertygad om att snart är de här, tomtarna alltså. Egentligen kanske det vore lika bra att sjunga julsånger när vi dansar kring midsommarstången innan vi kastar oss i kräftfaten och sörplar i oss innehållet i klorna. Och när vi ändå är på gång kan vi ju skåla i champagne och skalda "Ring klocka ring" så har vi klarat av allt på en gång...

Jag inser mer och mer att det där berömda ekorrhjulet gör att man springer framåt rätt fort. Även om jag försöker göra mitt bästa för att bromsa med jämna mellanrum så verkar det snurra på av sig själv. Nu ska jag kanske inte klaga, jag har faktiskt två lördagar varje vecka. jag är nämligen ledig fredagar så det känns som lördag två dagar och det är jätteskönt! Men visst vore det skönt med ännu mer ledig tid, och det trots att jag faktiskt tycker om mitt jobb.

Som sagt, jag arbetar ju inte jämt, så lite annat hinner jag ju med. Och något av det jag hunnit med är att ha en jäsande svamp i en burk på bänken. Jo då, jag har blivit med "Scoby". Det står för "Symbiotic Culture of Bacteria and Yeast" och det låter väl spännande, eller...? Av denna svamp gör man "Kombucha", ett fermenterat te, som nu står och bubblar på min bänk.


Jag hade aldrig hört talas om den här tydligen väldigt populära drycken som man då kan tillverka själv genom att blanda vatten, te och socker föra att sedan låta Scoby göra jobbet. Scoby kan man sedan dela med sig av till vänner och bekanta som också tycker att det låter som en bra idé att ha en jäsande svamp i en burk på köksbänken.

Lite som "Herman", den där degen man skulle dela med sig av för att sedan baka en kaka, för er som kommer ihåg den flugan. Fast nu har jag förstått att av Scoby blir det ett mycket nyttigare resultat jämfört med av Herman, i alla fall om man ska tro allt man läser.

Det är dottern och hennes man som delat med sig av sin svamp till mamman här. så vi får väl se om hon lyckas vårda den ömt så den överlever. Den första satsen är faktiskt klar och smaksatt med ingefära och citron så blev den riktigt bra.


Det är lite svårt att undvika att beröra valet som vi roade oss med förra helgen. Det gick väl sådär... Lite typsikt svenskt resultat, alla vann! (Eller var det ingen??) Den här texten, som florerat i sociala medier, känns väl rätt nära sanningen:


Och med det önskar jag er alla en trevlig helg!


fredag 14 september 2018

Vredens tid

Ibland kan man göra fynd om man rotar lite i andras bokhyllor bland de där böckerna som inte är så purunga och just "Vredens tid" av Stefan Tegenfalk är ett sådant fynd. Boken är från 2009, så den har ett antal år på nacken, men icke desto mindre läsvärd för det.

Det hela inleds med en bilkrasch där en ung kvinna och hennes dotter omkommer och att det har något med de mystiska mord som sedan inträffar är ju rätt troligt, men frågan är hur det hänger ihop.

Det första fallet som polisen Walter Gröhn ska försöka lösa tillsammans med en ung kvinnlig praktikant är mordet på en taxichaufför. Fallet verkar kunna lösas snabbt eftersom allt pekar på att det var passageraren i taxin som utförde mordet. Men så enkelt går det inte, dels har förövaren inga som helst minnen från kvällen och dessutom handlar det om en domare vid Stockholms tingsrätt och eftersom det blir obekvämt för somliga om det skulle vara han, så finns det vissa som till varje pris vill undvika åtal mot honom.

Det sker ett antal obegripliga mord som inte verkar ha något som helst samband, men tillsammans börjar Walter och praktikanten Jonna nysta i det hela och sakta med säkert börjar den obehagliga sanningen gå upp för dom. En sanning som innebär att det finns fler som svävar i fara...

Det är en spännande bok med ett enkelt språk och som verkligen gör skäl för namnet bladvändare. Visserligen finns även här en sådan där "typisk svensk kriminalpolis", lite butter och egen som kör sitt eget race och med lite egna problem vid sidan om. Men han är rätt mysig ändå och det hela vägs upp av den spänning som byggs upp ända fram till slutet.


lördag 18 augusti 2018

Playground

Ytterligare en bok av Lars Kepler, det vill säga makarna Ahndoril, lät spännande, och titeln "Playground" kunde ju innebära i princip vad som helst, så det blev en av sommarens lästa böcker.

Den här gången lyser dock Joona Linna med sin frånvaro, istället heter huvudpersonen Jasmin Pascal-Andersson och hon är löjtnant i en svensk styrka i Kosovo. Hon blir allvarligt skadad i Kosovo och svävar mellan liv och död. Hennes hjärta stannar och står stilla i drygt en och en halv minut och under tiden hon är "död" hamnar hon i en kinesisk hamnstad, en slags mellanvärld mellan de levande och de döda. Här styr kriminella krafter och ingen går säker. Jasmins hjärta startar igen och hon återvänder till den "vanliga världen". Hennes upplevelser har satt djupa spår och kommer att påverka hennes liv på många vis. När så småningom hennes son drabbas av samma sak vet Jasmin att hon måste rädda honom till varje pris, och hon vet också hur hon måste gå till väga, frågan är om det kommer att fungera och om hon ska kunna klara sig tillbaka ytterligare en gång.

Det är en våldsam och mycket dramatisk historia. Anhalten halvvägs till dödsriket är så väl beskriven och så inlevelsefull att man som läsare till och med kan känna dofterna och höra ljuden. På sätt och vis kanske även lite tankeväckande, för vi har ju inte riktigt koll på vad som händer "på andra sidan". Vem vet, det kanske finns ett mellanrike.

Trots det är jag inte så där väldigt begeistrad. Boken var bitvis i våldsammaste laget för mig. Dessutom förblev karaktärerna lite grå och det var ingen av dem som man riktigt lärde känna. Om det skulle vara så att det kommer en uppföljning med samma huvudperson är jag inte helt säker på att jag kommer att ge mig på den, men man ska aldrig säga aldrig...

torsdag 9 augusti 2018

Det kyrilliska alfabetet

Det där med bokstäver kan ju se lite olika ut, beroende av var någonstans i världen man befinner sig. Och de där bokstäverna kan ju vara mer eller mindre enkla att förstå. Bulgarien är det enda EU-land som använder sig av kyrilliska, men annars delar de alfabetet med rätt många människor i vår vida värld. Det äldsta kända exemplet på sådan här skrift är från en gravinskription från 943.


Det är ett antal såväl slaviska som icke-slaviska språk som använder sig av kyrilliska, bland annat ryska, vitryska, serbiska, ukrainska och ett antal av de länder som tidigare ingick i forna Sovjetunionen. Och som sagt, i de där krokarna bor det ju en hel del människor. Sedan är det ju inte så att alla länder har exakt samma alfabete. Bulgariska till exempel har 30 bokstäver medan ryska har 33. Nu är ju inte det så konstigt, samma fenomen finns ju faktiskt när det handlar om vårt eget alfabete också. Vi har ju några extra bokstäver som inte andra har, ni vet de där med en massa prickar och ringar över. Gubbar av olika slag ser dock väldigt lika ut världen över.


Kyrilliska bokstäver är lite kul så tillvida att ibland kan man faktiskt gissa sig till vad det står trots att en del bokstäver ser ut precis som våra, men visar sig vara en helt annan bokstav än den man tror. Eftersom vi väldigt ofta har med oss kamrater som pratar språket och som kan tyda skrifterna är det inget stort problem, men när man är ensam så kan det bli lite problematiskt, det är ju inte alltid man förstår vad det står. En beställning på restaurang kan bli väldigt spännande eftersom det man tror man har beställt inte alltid visar sig överensstämma med verkligheten. Nu är ju det mesta gott, så det är väl ingen större panik, men spännande.


Att förstå en vacker dikt (eller vad det nu kan vara!) är lite mer problematiskt, men det kan ju räcka med att skylten är vacker.


Att det är vägen till fotbollsstadion som är utmärkt med en liten träskylt är kanske inte heller så enkelt att förstå om man inte vet.


Men det är väl lite av just det här som är charmen med att resa, att det inte är som hemma och att det kan vara små utmaningar här och där.

lördag 28 juli 2018

Mer sommar och sol!!


En sommar som går till historien som den varmaste i mannaminne, jo, det har det verkligen varit. Sedan vi kom hem från Bulgarien har vi parkerat i stugan och verkligen gjort minsta möjliga. Det har verkligen  varit semester! Och att äta frukost vid vattnet efter dagens morgondopp, det är helt fantastiskt!


Med tanke på hur mycket tid som tillbringats i vattnet är frågan om det inte är risk för simhud mellan tårna... Korgen med tvål och schampo vid sjökanten har minst sagt använts mycket flitigt det här året, och ett tag till räknar vi nog med att ha den kvar! Det är något speciellt det där med att löddra in sig och skölja av det i sjövatten. Det är kanske lite känslan av att vara en vacker sjöjungfru, vad vet jag...


Lite fisk har det också blivit, och vi hann med att tillaga den på grillen innan det totala eldningsförbudet trädde i kraft. Skulle vi råka hitta mer fisk i sjön ser det ut som om den får hamna i ugnen såvida inte det utlovade regnet kommer i natt.


Kvällarna har verkligen varit helt fantastiska den här sommaren och sista veckan har månen lyst som en massiv lykta över vattnet. undantaget då igår, när vi skulle se den stora blodmånen. Då inföll den första molniga kvällen sedan i maj. Men vem behöver en blodmåne när vi har vår vanliga som sprider sitt trolska sken över vattenytan...


Blåbären har verkligen lyst med sin frånvaro i år, blåbärsriset är så torrt att det knastrar under fötterna om man går i det. Däremot har vi så mycket äpplen så grenarna på trädet dignar under tyngden. Nu är frågan då, jag som inte tillhör den där husliga sorten vad jag ska göra med dom. Jag hade planer på äppelmos, men om jag känner mig själv rätt så blir det nog inte så mycket av det. Vi får väl äta äpplen så det sprutar ur öronen till slut, alternativt bara frysa i bitar och använda till smoothies i vinter. Det låter sådär lagom arbetsamt, så det kan nog vara ett alternativ.


Som sagt, en fantastisk sommar har det varit, och är fortfarande. Jag har en känsla av att det här bara är en mellandag och att det kanske blir lite mer normal svensk sommar ett tag in i augusti.


Jag ska sätta mig och fila lite mer på fler inlägg från Bulgarien, det finns flera lästa, men opresenterade, böcker som ligger och väntar, det kommer säkert något golfinlägg från sommarens rundor...med andra ord så finns det lite väntande inlägg på hög. Och så småningom ska väl min "bloggsemester" ta slut och då ska jag väl rota runt i den där högen och se vad jag hittar...

onsdag 11 juli 2018

Balchik 2018

Årets resa till Bulgarien och Balchik blev den minst varma av de vi gjort. Den här gången var det faktiskt varmare i Sverige under den tiden vi var på plats. Det betyder inte att vi inte hade det varmt och skönt, det betyder närmare bestämt att det var oerhört varmt i Sverige!


Dessutom fick vi betydligt mer regn på oss än vad ni fick som under de två veckorna efter midsommar befann er i Sverige. Som sagt, inte lika varmt som de övriga år vi varit på plats, men fortfarande varmt och fortfarande väldigt härligt att komma iväg i år igen.


Efter att ha "bläddrat" i gamla inlägg så inser jag att det finns ett antal inlägg från Balchik varje år sedan 2012 då vi gjorde första resan dit. Det innebär att det kan bli en himla massa upprepningar för er som skulle ha råkat varit med och läst tidigare, så för er som skulle vara mer nyfikna på platsen i fråga finns olika alternativ. Man kan helt enkelt skriva Balchik i sökfältet så dyker det upp massor med inlägg, alternativt kan man trycka här eller här för några inlägg om den mysiga staden. Vill någon veta mer om den Botaniska trädgården så finns det här och om någon vill ha lite från den fantastiska golfbanan Thracian Cliffs så är ni välkomna att klicka här. (Om någon inte läst det tidigare och som vill se en helt fantastisk golfbana, så rekommenderar jag att göra ett lite klick där!)


Även i år blev det promenader genom mysiga Balchik, god mat och dryck och en hel del mys i trädgården med att bara vara.


Promenader utefter den vackra strandpromenaden blev det givetvis också med alla slingrande trappor ner mot havet.


Havsbad och strandhäng blev det naturligtvis. Det var inte sådär väldigt mycket folk, utan mer lagom. Det kan naturligtvis bero dels på att semestrarna inte kommit igång riktigt, och dels för att vädret inte visade sig från den bästa sidan hela tiden. Men jag lovar att det var alldeles tillräckligt varmt för att svetten skulle rinna efter ryggen vid promenaderna.


En dag blev det även lite spa-vistelse med ansiktsbehandling och poolhäng. Inte alls ett dumt sätt att tillbringa en dag om jag säger så... Den dagen, inklusive 60 minuters behandling kostade 175 kronor per person vilket känns väldigt överkomligt med svenska ögon.


Det är ju fortfarande så, att det fortfarande är väldigt billigt i Bulgarien. Att äta ute är en fröjd med tanke på vad man för för pengarna. Fantastiskt gott är det, och man kan till och med äta på de "dyra" restaurangerna utefter vattnet och det är riktigt billigt. Och visst är det trots allt så, att det är en del i det njutbara med att åka iväg på semester, att kunna unna sig det där lilla extra utan att det kostar skjortan.



måndag 9 juli 2018

För att kunna leva

"För att kunna leva - En Nordkoreansk flickas resa till friheten" om och av Yeonmi Park är berättelsen om den 14-åriga flickan som 2007 tillsammans med sin mamma flyr från Nordkorea och som ett par år senare lyckas ta sig till Sydkorea.

I boken beskriver Yeonmi hela förloppet från när beslutet tas tills dess att målet nås. Läsaren får veta hur det är att leva i Nordkorea, hur man uppfostras att tro på allt, hur man hela tiden invaggas i tron om att det är där man har det bäst, hur man använder sig av USA som hemska exempel i undervisningen och hur man hela tiden tror att det är den nordkoreanska ledningen som är det mest vördnadsfulla som finns.

Den unga författarinnan beskriver hur hon inte flydde till friheten, eftersom hon inte visste vad det innebar, utan hur de flydde för att svälten blev för svår efter att pappan hamnat i fångläger. Flykten går via Kina där såväl mor som dotter hamnar i klorna på människosmugglare och råkar ut för trafficing. När de väl lyckas ta sig till slutmålet beskriver Yeonmi vidare de problem det för med sig då man aldrig haft någon frihet tidigare. Hur det är att plötsligt ha valfrihet utan att ens ha hört talas om ordet innan...

Det är en gripande berättelse som i kronologisk ordning beskriver händelseförloppet rakt upp och ner utan några invecklingar och krusiduller. Det är ingen bok som glänser med sitt språk, men det är en fantastiskt fascinerande berättelse och vid flera tillfällen fick jag påminna mig själv om att det handlar om nutid, inte speciellt längesedan alls och att det fortfarande händer i världen här och nu!

söndag 24 juni 2018

Sommar, sommar och sol...


Jag antar att det inte undgick någon att vi hade en helt fantastisk sommar i maj och början av juni! Det var ju nästan så man inte trodde att det skulle kunna bli kallt något mer i sommar. Så mycket sommarkläder som jag tog fram och använde de veckorna gjorde jag nog inte på hela förra sommaren!


Nu har det varit midsommar och det blev lite mer "sån där vanlig svensk sommar", så där som vi är vana. Det är då man ska sitta ute och äta till vilket pris som helst, man ska ha tunna sommarkläder bara för att det faktiskt är midsommar. Frågan är om vi skulle föreslå att vi flyttar midsommar, det är ju för det mesta bättre väder före och efter, så varför inte... Det kanske går att starta ett parti som lyfter den frågan!


Oavsett hur vädret blir och oavsett om ni har sommarkläder eller ej, eller var ni satt och åt er sill så hoppas jag ni hade en riktigt bra midsommar!


Och visst är det så, om man tittar på hur det kan vara när det är som bäst, så är det inte mycket som slår den svenska sommaren!

Men trots detta ska vi nu lämna svenska sommaren ett tag för att kontrollera hur det står till med sommaren i Bulgarien. Vi styr nu mot Balchik för att tillbringa lite tid där. Återkommer med en rapport så småningom och förhoppningsvis blir det väl ett antal boksidor lästa så det blir ytterligare sådana rapporter också. Förhoppningsvis sjunker det där midsommarpriset på de svenska jordgubbarna också så ni kan fortsätta frossa i godsakerna så länge de finns kvar!


torsdag 21 juni 2018

Cykeltur utefter Mallorcas kust

Vi transporterade oss inte enbart med hjälp av bil utan vår sista semesterdag var det benkraft och två hjul som gällde då vårt värdpar tog oss på en cykeltur några mil utefter kusten med start öster om El Molinar till "ändhållplatsen" väster om ses Illetes.

En härlig tur då vi blev väldigt medvetna om att Mallorca är vansinnigt kuperat! Den enda trösten efter att ha avverkat ytterligare en av väldigt många branta uppförsbackar var vetskapen om att det följde en lika brant nedförsbacke på andra sidan.


Vi startade öster om Palma och följde cykelvägen som går utmed kusten. Väl vid Palma blev det en sväng genom smala gator i stan innan vi återigen styrde ut mot kusten. Första stoppet blev en liten strand vid Cala Major för en efterlängtad fika vid strandkanten.


En liten mysig strand från vilken man ser kungafamiljens sommarresidens, Palacia Marivent, som vi passerade på vägen hit.


Utflykten fortsatte på backiga vägar utefter kustremsan. En stor fördel med alla dessa backar är att på toppen av dem har man en fantastisk utsikt över havet och omgivningarna. Och en fördel med alla dessa utsiktspunkter är att man har en anledning att pausera!


På vägen passerade vi ytterligare små mysiga stränder och jag inser att det finns en uppsjö av sådana att välja på. Sedan blir det ju betydligt trängre på många av dem under högsäsong, så då kan det kanske vara fördel att hitta de där riktiga pärlorna som kanske är mer svårtillgängliga.



Så småningom nådde vi punkten då vi bestämde oss för att vända om och då hade vi anlänt Cala Comtesa med en udde varifrån man även här hade en häftig utsikt över nejden runtomkring.




En bra sista dag på Mallorcavistelsen blev det som avslutades på bästa sätt med taccos, öl och tequila.




onsdag 20 juni 2018

Stjärnlösa nätter

Arkan Asaad kom till Sverige som tre-åring 1983 från den kurdiska delen av Irak och är uppväxt i Eskilstuna. Han har i sin debutroman "Stjärnlösa nätter" skildrat de kulturkrockar det kan innebära att växa upp i ett land där helt andra regler gäller jämfört med de kulturer föräldrarna har med sig.

Bokens huvudperson, Amar, känner sig som en helt vanlig svensk 19-åring och lever precis som vilken sådan som helst. Han bor tillsammans med sin pappa och sina syskon efter att mamman tagit ut skilsmässa och lämnat familjen. Allt kanske skulle ha kunnat fortsätta som vanligt om inte Amars pappa övertalat honom att följa med till Kurdistan för att hälsa på släkten. Väl där visar det sig att huvudsyftet med resan är att Amar ska gifta sig med sin kusin och att hela släkten är införstådda med det stundande bröllopet, vilket inte alls överensstämmer med det liv Amar tänkt sig...

Det är en bok som behandlar hederskulturen ur en annan vinkel än den man är van, och den belyser verkligen problemet för andra generationen invandrare. Det är en bok om kärlek och svek och främst om rätten att kunna välja sitt liv. Vad som är rätt och fel och vem som behandlar vem illa är inte helt enkelt att bedöma, men att det är många som lider och far illa på grund av beslut som tas, det är helt säkert.

Boken är enkelt skriven, mycket lättläst och helt klart läsvärd.

tisdag 19 juni 2018

Cala Deia


Efter att ha intagit förmiddagsfikat i  Port de Soller fortsatte vi bilturen på otroligt smala och vindlande vägar över bergen mot nästa mål. Inte nog med att det kändes som om vi skulle möta oss själva i varje sväng, utan vi skulle samsas med ett antal cyklister som också bestämt sig för att använda samma väg som vi. Och att cykla på de vägarna är definitivt, åtminstone i min värld, det samma som att cykla med livet som insats! Om jag säger som så, så var jag väldigt lycklig över att vårt värdpar är begåvade med en mycket liten bil.


Hur som helst, när vi närmade oss toppen (i alla fall kändes det som om vi var väldigt högt upp!), så svängde vi skarpt höger och in på en (vilket jag inte trodde var möjligt) ändå mindre och ändå mer krokig väg som plötsligt sluttade brant nedför och som förde oss mot en parkering vid botten av bergen.


Här låg Cala Deja, en liten strand som inte är mer än cirka 70 meter lång, kantad av höga berg och så himla vackert!


Här intog vi vår medhavda picknick på klipporna medan vi njöt av de vackra vyerna. Trots att det inte var speciellt varmt, och trots att det inte är sådär väldigt enkelt att ta sig hit så var det rätt gott om folk  ändå. Jag kan bara tänka mig hur det kan se ut under högsäsong när alla ska försöka ta sig tillbaka ut från parkeringen och tillbaka upp till stora (?) vägen igen.

Här finns gott om vandringsleder och jag skulle kunna tänka mig att många vandrare pauserar med ett dopp i det klara vattnet just här.



Det finns två restauranger vid stranden, varav den ena är insprängd i berget och ser riktigt läcker ut.


Jag har inte sett serien "the Night Manager", men enligt uppgift ska det ha spelats in scener i den serien just här.


Under resan tillbaka till Palma passerade vi ett flertal fantastiskt stora och vackra villor i bergen och ett antal av dem ska tydligen bebos av diverse kändisar och miljonärer. Förmodligen är det ett hyfsat bra ställe att "gömma sig på".


En härlig utflyktsdag blev det och ytterligare några av Mallorcas bergsbyar att ticka av på listan.

måndag 18 juni 2018

En utflykt till Soller


I nordvästra Mallorca, cirka tre mil från Palma, hittar man den vackra byn Soller. Byn, som är omgiven av höga berg, är känd för alla sina citrusodlingar och används som utgångspunkt för många vandrare och cyklister.


Hit kan man ta sig med tåg från Palma, men eftersom vi bodde hos kamrater som har bil, så blev det en bilutflykt till Soller för vår del.


För att slippa åka över alla höga berg på dessa vindlande bergsvägar (vilket vi också gjorde!) så har man byggt en tre km lång tunnel genom bergen, vilken troligen förkortar restiden mellan dessa orter betydligt. Väl framme så tog vi en promenad utmed fruktodlingar med de maffiga bergen i bakgrunden.


Inne i byn är de smala gatorna kantade av stenhus och bara klockan börjar närma sig förmiddagstid öppnar de små butikerna som det finns gott om.


För vår del blev det en förmiddagspromenad då vi bara flanerade runt och insöp atmosfären innan vi fortsatte mot målet för förmiddagsfikat som var Port de Soller.


Om man inte är utrustad med bil, så kan man ta spårvagnen som går regelbundet mellan Soller och Port de Soller. Med tanke på hur många gånger det passerade en spårvagn och hur många människor det fanns på dem så är det ett väldigt populärt sätt att förflytta sig på.


Här, men utsikt över havet stannade vi för att inta vårt obligatoriska förmiddagsfika vilket satt riktigt bra. Och med tanke på alla vindlande bergsvägar vi skulle fortsätta utflykten på, så var det nog bra att det blev lite kaffe först...