lördag 31 januari 2015

Not allowed, lah!

Jag tänkte spinna vidare lite på temat förbud och underlag för det ämnet det är det inga större problem att hitta här, om jag säger så...


"A fine country" är ett av Singapores "slagord" som man kan hitta på många skyltar och t-shirts och det är verkligen så. Naturligtvis är det ett "fine" country i betydelsen vackert, men det är inte minst ett "fine" country när det gäller att bötfälla. Förbudsskyltar finns minst sagt överallt, och ibland känns det som om det mesta är förbjudet. Men det är ju lite så här, att om det skulle uppstå problem, då endera bygger man bort problemet, alternativt inför ett förbud.

Det senaste exemplet är motordrivna sparkcyklar som blivit väldigt populära här. Det som började i en rätt liten skala börjar ploppa upp lite här och där. Nu är ju inte trafiken här sådär jättekul, så de flesta förare av dessa fordon använder sig av gångbanor och trottoarer. Nu har det här tydligen blivit ett problem eftersom en splitter ny förbudsskylt skapats!


Att det är förbjudet att kasta skräp på gatorna här är väl inget nytt, det vet de flesta. Numer är ju ni även medvetna om totalförbudet mot tuggummi som finns. Men det finns mycket annat som är förbjudet. Straffen varierar naturligtvis, men böter är det alltid. Dessutom är fängelsestraff upp till sex månader rätt vanligt, och med det följer ofta även spöstraff! (Jo då, det finns och är hyfsat vanligt att någon som döms till fängelse även döms till ett antal sådana)

Jag tänkte här utöka era kunskaper i ämnet "straffbart i Singapore". En kunskap som troligen är rätt onödig, men kanske lite kul... Så här kommer en lista på förseelser som kan resultera i böter, kortare fängelsevistelse samt spöstraff.

I Singapore är det straffbart att:

- Kasta skräp/fimpa på annan plats än för ändamålet avsedd plats. (papperskorgar/askfat)
- Röka under tak utomhus eller inom en femmetersradie från busshållsplatser
- Glömma att spola på offentliga toaletter
- Kissa i hissen (Det finns UDD - "Urine Detection Devices" som känner av urindoft och om detta  händer stängs hissdörrarna och de förblir stängda tills polisen kommer och öppnar)
- Äta och dricka på tunnelbana och buss
- Medföra frukten durian på tunnelbana eller buss
- Slå busschauffören (för säkerhetsskull finns förbudsskyltar även för detta, så ingen ska kunna tro att det är tillåtet!)
- Sjunga fräcka sånger offentligt
- Bada eller tvätta sig på gatan eller i vattenreservoarer
- "Uppföra sig på ett sådant sätt att det kan störa någon annan"
- Gå omkring naken inomhus om det kan störa någon annan (med andra ord, om man har sådana planer gäller det att dra för gardinerna!)
- Ta med sig alkohol till ett sjukhus
- Kramas offentligt

...... Listan kan göras väldigt lång, men här tänker jag ge mig... men jag kan ju nämna att det fortfarande finns ett förbud här mot samkönade relationer mellan män (kvinnor finns inte nämnda, men de kanske inte sysslar med sådana hemskheter ändå!?). Det har trots allt blivit bättre, det finns numer även här pridefestivaler, men officiellt existerar fortfarande förbudet. (kanske så småningom, men det känns som om det kan ta tid...)



Som sagt, Singapore - a fine country!



fredag 30 januari 2015

Himlen är alltid högre


"Himlen är alltid högre" handlar om Nathalie Svensson, en frånskild psykiatriker som bor i Uppsala. De helger hon inte har hand om barnen drar hon till Stockholm och ”lever livet”. Det innebär en hel del olika förbindelser och när en av dessa stämmer möte med Nathalie resulterar det hela i att hon blir vittne till hur mannen hon skulle träffa blir brutalt mördad. Och det på samma sätt som hennes dåvarande pojkvän, 10 år tidigare, miste livet.

Eftersom hon även är verksam inom rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp börjar hon rota i det hela, och frågan är vem hon kan lita på och vem hon inte kan lita på…

Jag tyckte mycket om Jonas Moströms ”Hjärtats mörker” och såg fram emot att prova ytterligare en bok av samme författare. Här handlar det inte om de två kamraterna, polisen Axberg och läkaren Jensen, utan det är första boken i det som ska bli en ny serie böcker.


Jag måste dock säga att jag tyckte bättre om den förra och jag är inte helt säker på att jag kommer att fortsätta se hur det går för Nathalie Svensson och det trots att slutet definitivt påvisar att det kommer en fortsättning. Jag blev nog mer irriterad över det sätt boken slutade istället för att bli sugen på att ta reda på hur det kommer att gå…

onsdag 28 januari 2015

MRT och tuggummi

För att haka på lite där förra inlägget slutade, så kan jag berätta att här finns för närvarande fem tunnelbanelinjer, fördelade på ungefär 150 km och drygt 110 stationer. Det är i och för sig kanske inte sådär väldans mycket, men om man betänker att det hela rör sig om en yta som är ungefär 4x7 mil (mindre än ytan på Karlstads kommun!) så känns det genast lite mer. Tågen går med 1-2 min. mellanrum under rusningstid och kommer man någon annan tid på dygnet och har riktig otur kan man få vänta så länge som upp till sex (!) minuter. Med tanke på att det varje dygn är i runda slängar 2.7 miljoner människor som förflyttar sig på det här viset är det troligen bra att tågen går rätt ofta.


Tunnelbanan, som här heter MRT (Mass Rapid Transport), invigdes 1987 med en sträcka på 6 km fördelad på fem stationer, och tanken är att den till år 2030 ska ha växt till åtta olika linjer som ska täcka 360 km av ön. Förstår ni min oro över att ön kommer att sjunka? I min värld kan man inte bygga så mycket tunnlar på en så liten yta och tro att det ska fungera! Inte nog med det, vissa av de nya linjerna byggs dessutom på "reclaimed land" (landmassor som använts för att göra Singapore större!). Hur säkert känns det? Ja, jag vet att de som konstruerar allt häromkring troligen vet vad de gör, men ändå...


Något av det mest fascinerande ändå men tunnelbanan är att i alla nedgångar är kaklet skinande rent och det doftar renare än i ett badrum! Här får man aldrig känslan av att man försvinner ner i en mörk och murrig gång med hjälp av en rapplig rulltrappa, nej det är ljust och rent. Ofta är väggarna dessutom fyllda med konst av något slag, gärna i små mosaikformationer. De nyare linjerna har inga väggar som täcker fönstren längst fram heller, så i de förarlösa tågen kan man stå längst fram och låtsas att man är på tivoli för det känns lite som att åka spöktåget, bara med den skillnaden att man får hoppas att det inte hopar fram något skelett efter vägen.


Appropå renlighet, kan jag ju berätta att det är egentligen tack vare - eller på grund av - tunnelbanan som det inte finns tuggummi i Singapore. Tuggummi är förbjudet och får varken säljas eller föras in i landet. 1987, då tunnelbanan startade, fanns det nämligen personer som roade sig med att fästa tuggummi över sensorerna till dörrarna, vilket innebar förseningar i systemet. Sagt och gjort, problemet löstes på singaporianskt singaporianskt vis, så från och med 1992 är det totalförbud för varan i landet. Och det är den enkla anledningen till att det inte finns tuggummi på gatorna i Singapore.

Bara för att det är kul ska ni avslutningsvis få lite kuriosa över tuggummit:

- Har funnits sedan forntiden, då i form av någon slags blandning byggd på kåda.

- Dagens tuggummi "uppfanns" av amerikanen Thomas Adams på 1880-talet.

- 1962 såldes 300 000 ton i USA.

- Toy var nordiskt. Det grundades 1934 och upphörde 1998.

- 1928 kom bubbelgummet som man kunde blåsa bubblor med.

- Ett populärt försäljningsknep var att sälja fyrkantiga tuggummin tillsammans med olika bilder. (Någon     mer än jag som kommer ihåg 60-talets pussel av "Monkeys" som man skulle samla på?)


- Wrigleys grundades 1891 och finns fortfarande!

måndag 26 januari 2015

En byggarbetsplats i mastodontformat

Ibland känns det som om vi bor mitt i en byggarbetsplats som aldrig blir klar. Det byggs hela tiden och det finns alltid höga plåtavspärrningar och koner i vägen. Just den biten känns lite trist och det innebär ju också att det aldrig är riktigt tyst, för det pågår alltid något någonstans.


Där vi bodde då vi först anlände hit byggdes det runtomkring oss i tre år och då det äntligen blev tyst så flyttade vi! Då vi kom till nya lägenheten var det rätt lugnt, inga byggen mer än lite allmänt rotande runt omkring. Lite asfalt som nödvändigtvis måste brytas upp på lördag morgon och sådant där annat käckt, men för ett tag sedan drog det igång på riktigt.


På granntomten fanns det väldigt mycket mark och lite byggnader, så ner med det och gör plats för något annat! Den här gången ska det inte byggas nya hus, utan nu är det en ny tunnelbanestation som ska till. En helt ny linje är på gång, och bortsett från att det är ett bygge som kommer att pågå ett tag, så är det lite spännande ur den synpunkten att Singapore är ju inte så stort och här finns redan fem olika linjer vilket naturligtvis betyder ett antal tunnlar under marken. Frågan är hur många tunnlar kan man bygga innan ön blir underminerad och sjunker!?


Det där med byggen är annars rätt intressant för det borde ju bli rätt skitigt med tanke på all tung trafik som far ut och in på alla byggnadsområden. Men glöm nu inte att vi är i Singapore. Det är ju som bekant ett land som är känt för sin renhet och då kan man ju inte låta några små byggarbetsplatser förstöra detta rykte, eller hur? Lösningen på det är ju egentligen rätt enkel, man låter helt enkelt spola av hjulen på lastbilarna innan de kör ut på vägarna! Ingen lera på vägarna här inte, det kan ju innebära att bilarna blir smutsiga - hemska tanke...


Själva stationen är beräknad att vara klar i slutet av nästa år och etapp ett av tunnelbanelinjen under 2020 och det känns väl rätt ok med tanke på att det tog ett år att bygga en rondell "hemma på vår gata i stan"...

söndag 25 januari 2015

Operation Napoleon


Ytterligare en ny bekantskap i författarvärlden, nämligen den isländske Arnaldur Indridason. Hans bok ”Operation Napoleon” börjar med att ett flygplan störtar i slutet av andra världskriget och försvinner ned i den isländska glaciären. 54 år senare är det någon som hittar planet igen, och det visar sig vara ett plan med hemligheter. Hemligheter som somliga inte skyr några som helst medel för att de ska så förbli.

I berättelsens centrum står systern till en av de pojkar som råkar befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt och hon gör allt (och lite till) som står i hennes makt för att avslöja den hemlighet som är anledningen till alla fruktansvärda händelser.

Ett tag kändes det som om jag kastats tillbaka till den tid i mitt liv då jag med glädje läste Alistar McLeans böcker, och på något vis känns det som en blandning av hans böcker och dagens deckarförfattare. Det var en bok som jag uppskattade och en riktig bladvändare. Nu ska det kanske tilläggas att det är mycket i boken som känns väldigt osannolikt, men ibland gör inte det så mycket. Eller så är det helt enkelt som en av karaktärerna säger: 

There´s no such thing as truth, Kristin, if ever there was, no one knows the answers any more and few even care enough to ask the questions.

Man vet aldrig...

Hur som helst så har tydligen denne författare även skrivit deckare, och den här boken gjorde mig i alla fall så nyfiken så jag kommer att försöka mig på även någon av dessa.

fredag 23 januari 2015

Cloudspotting på 56:e våningen

Att det finns gott om platser att beundra utsikten från i den här staden är minst sagt ett understatement. Och nu har jag hittat ytterligare en sådan.


Utefter den mest berömda shoppinggatan, Orhard Road, ligger ett antal shoppingcenter, det ena större och häftigare än det andra. Ett av de nyare, Ion, är ett sådant som egentligen innebär en mardröm för en person med total avsaknad av lokalsinne - alltså för en sådan som jag! Jag lyckas alltid gå vilse när jag är där, men ofta så slutar det ju med att man hittar nya delar. Och de där "nya delarna" verkar aldrig ta slut...


Det finns naturligtvis inte bara affärer (vem har påstått att ett shoppingcenter nödvändigtvis bara behöver innehålla sådana?), utan man kan hitta allehanda annat också. Nu ska jag inte gå in på det i detalj, men jag kan ju i alla fall nämna att förutom de runt 400 affärer och restauranger som inhyses här, så finns även cirka 500 kvadratmeter galleriyta där man kan gå runt och titta på olika utställningar.


Men nu var det ju inte det som det här skulle handla om, utan det var det som finns högst upp i byggnaden! Från galleriområdet på fjärde våningen, kan man nämligen ta hissen till 56:e och hamna 281 meter upp i luften.



Singapores högsta punkt. Berget(?) Bukit Timah med sina modiga 163 meter över havet.

Det här är världens andra officiella "molnstuderingsplats" (på något vis så låter "cloudspotting area" bättre), vilket jag inte ens visste existerade, men man upphör ju aldrig att lära sig. På en jätteyta kan man gå runt och se Singapore från ovan samtidigt som man kan läsa sig till vilka olika moln man kan hitta om man nu tycker det är kul att lära sig något sådant.


När man sedan har fått nog av vacker utsikt kan man som vanligt hitta en plats precis intill där man kan ta sig något svalkande att dricka, eller en matbit samtidigt som man fortsätter beundra utsikten. Troligen inte någon av stadens billigare platser att äta och dricka på, men den delen är ju liksom frivillig...


Samtliga bilder är tagna genom något skitiga fönsterrutor, så kvalitén blir därefter sorry! Men det är kanske så, att fönstren på den höjden inte tvättas så ofta...

torsdag 22 januari 2015

Visning pågår

”Visning pågår”, en deckare av Sofie Sarenbrant, är den tredje i en serie om polisen Emma Sköld. Jag har inte läst de två tidigare i samma serie, men det är absolut inget måste, det var inga som helst problem att hänga med i svängarna ändå.

Morgonen efter en husvisning hittar en dotter sin pappa brutalt mördad och det som använts är en av familjens köksknivar. Det finns ingen misstänkt, och det enda som skulle kunna rentvå mamman i familjen är dotterns vaga antydningar att en främmande person varit inne till henne under natten. Har någon stannat kvar efter visningen, och i så fall varför?  

Det här är ingen bok som imponerade på mig. Jag har svårt att sätta fingret på varför, det kan ha varit karaktärerna som kändes överdrivna utan att man kom dem in på livet,  eller om det var att jag upplevde handlingen för osannolik, eller om det var något annat, jag vet inte riktigt…

Trots det, en helt ok bok att fördriva några timmar med, men det förde absolut inte med sig någon känsla av att jag måste läsa de två tidigare i samma serie.

onsdag 21 januari 2015

Sentosa Boardwalk

Ni som läst inlägget från söndagsutflykten till Sentosa, vet att det finns olika sätt att ta sig dit och ett av de sätten är att ta den boardwalk som sammanbinder den lilla ön Sentosa med den lite större "moderön" Singapore.


Den här boardwalken är väldigt speciell, det är alltså en slags träbro, cirka 700 meter lång som inte bara innefattar fem restauranger och ett par affärer (varav naturligtvis en är en sådan där fylld av diverse souvenirer), utan även fem olika "theme gardens". Jodå, man kan inrymma mycket på 700 meter! (Bland annat runt 40 000 växter så det ska vara lite grönt och fint på vägen ut)


Den här vägen öppnades i januari 2011 och om man tycker det är långt att gå så finns det 10 stycken rullband som man kan ta i båda riktningarna. Nu är det ju dock så, att om man skulle välja att vandra mot Sentosa efter midnatt och innan klockan slår 7, så får man vackert promenera, för då är rullbanden avslagna!



Den här vägen är planerad för att det ska kunna passera 8000 människor/timme i varje riktning, och eftersom man under förra året hade cirka 20 miljoner besökare här ute kanske det behövs...


Men det finns ju alternativ, det går att ta sig ut via linbana, eller Sentosa Express, som är pastellfärgade monorail-tåg som går hela tiden med jämna mellanrum.



Och naturligtvis kan man ta bron för biltrafik, så lite kan man ju fundera på hur nödvändig gångbron var egentligen...helt gratis kan den ju inte ha varit att bygga utan den har säkert kostat sina modiga kronor. Enligt wikipedia så skulle kalaset gått på ungefär 350 miljoner sek, men det får ni ta med en nypa salt.


Nu skulle man ju kunna tro att det här med att ta boardwalken till Sentosa skulle vara en lugn och skön upplevelse, men jag vet inte riktigt hur det är med det... Man är ju liksom aldrig riktigt ensam och skulle man mot förmodan vara det, är det ingen större risk att det skulle behöva bli tyst, för utefter hela vägen sitter det högtalare ur vilka det strömmar musik, allt för att man inte ska känna sig ensam och övergiven...



tisdag 20 januari 2015

Nummer 1000!

Om någon frågat mig då, i september för dryga fyra år sedan, om jag skulle komma att publicera inlägg nummer 1000, skulle jag nog bara ha skakat på huvudet. Men nu är det så, det här är inlägg nummer 1000 - smått ofattbart om ni frågar mig!

Jag kan fortfarande känna den där kittlande känslan då jag tryckte på "publicera-knappen", hur det hela var lite småläskigt, men nu är jag här, 999 inlägg senare, och det är inte fullt lika läskigt längre!

Det har gett mig massor, inte minst att jag får möjlighet att skriva av mig, jag har träffat massor med härliga människor den här vägen, och sedan inbillar jag mig att jag har delat med mig av mina upplevelser ungefär så som det var planerat från början.

Bara för att det är lite kul, så kommer här starten på det hela, hur det hela började den 21 september 2010:

Så har det faktiskt hänt - jag har börjat blogga! Jag har inte en aning om vad jag ger mig in i, men det är väl det som är halva nöjet. Det känns lite som att slänga sig ut i det okända, men som en mycket klok katt säger i en mycket känd bok: "Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar, för om du bara går nog långt så kommer du alltid någonstans." Och det är så jag har tänkt att göra, jag ska gå så långt att jag i alla fall kommer någonstans!


Tanken är att jag ska skriva om allt möjligt som rör sig runt mig och även sådant som rör sig i mig, händelser, tankar, funderingar...Eftersom jag just nu har två bostadsorter, Karlstad och Singapore, så kommer det att handla en hel del om mitt "Singaporianska äventyr". Att jag inte vet i nuläget var det här kommer att landa gör inte så mycket, för jag vet ju i alla fall inte vilken väg jag ska ta dit!



måndag 19 januari 2015

En söndag på Sentosa

Om man nu befinner sig som vi, mitt i en storstad och temperaturen hela tiden kretsar runt 30 grader (stackars oss!!) så kan det vara skönt att bege sig till havet. Det är ju inga större problem med tanke på att vi befinner oss på en till ytan rätt liten ö som ligger mitt i ett rätt stort hav, alltså finns det stränder åt alla håll.

Just den här gången blev det ön Sentosa som var utflyktsmålet. Det är en rätt liten ö, cirka fem kvadratkilometer som numer inhyser det mesta som kan önskas i sysselsättningsväg och om man anstränger sig lite kan man även lyckas med bedriften att hitta en lugn plats någonstans.


Under andra världskriget, när japanerna bestämt sig för att ockupera Singapore, höll de sina krigsfångar här, men även japanerna fick ju ge sig så småningom och efter krigsslutet har det varit många turer kring ön. Någon gång på 70-talet bestämdes i alla fall att det skulle bli en plats för rekreation och stränderna började göras i ordning.


1972 fick ön sitt nuvarande namn "Sentosa" som på Malay betyder något i still med "lugn och fridfull", vilket kanske inte är helt överensstämmande med sanningen idag. 1974 var linbanan klar för att ta besökare till ön, och så småningom byggdes även en monorail. 1992 färdigställdes vägen som sammanbinder den lilla ön med den "stora ön" och idag finns även en boardwalk om man skulle föredra att ta sig till Sentosa till fots. Nu behöver man inte vara rädd att det ska bli en alltför lång och arbetsam promenad ut eftersom det är ett antal rullband på vägen plus div restauranger om man skulle få ett plötsligt blodtrycksfall innan man kommer fram.

Om man går över hängbron befinner man sig på den sydligaste punkten av "Continental South East Asia

Väl där finns det i alla fall dryga två kilometer sandstrand och det är fullt möjligt att bada, även om det i mina ögon inte är så där väldans lockande med tanke på alla stora conteinerfartyg som ligger och väntar på att lastas eller lossas vid en av världens största hamnar. Men det är häftigt att sitta vid någon av de många restauranger som finns utefter stränderna och titta på havet, båtarna och palmerna.


Om man nu inte vill ta det lugnt så finns det minst sagt alternativ här, det finns casino, Universial studios, tivoli, undervattensvärld, wavehouse, vattenland, lekplatser i jätteformat, museum, utsiktsplatser, linbanor... och mycket mer. Som turist finns det 14(!) hotell att välja på och om ni frågar mig, så har jag en känsla av att den här ön, i likhet med Singapore i övrigt, snart kommer att vara bra mycket större än sina nuvarande fem kvadratkilometer.


Och kanske det ligger något i det som singaporianerna själva mer eller mindre skämtsamt säger att ordet "Sentosa" står för: "So expensive and nothing to see also"...




fredag 16 januari 2015

Tillbaka i värmen

Sådärja, nu har jag lämnat snö och is för ett varmare klimat ett tag. Hur länge det blir den här gången är det ingen som vet och vi får väl se om det fortfarande är halkigt när jag återvänder eller om det blir till talgoxarnas vårsång och takdropp.

Resan gick bra, och alla transportmedel var i tid. Det är egentligen rätt fantastiskt, det där med att ena dagen befinna sig i ett vintrigt Sverige, iklädd jacka och halsduk för att nästa dag sätta på sig kortbyxor och kliva ut i 30 graders värme. Lite mysko kändes det att promenera till stationen på onsdag morgon iklädd ett par tunna skor och försöka parera de värsta isknölarna och de slaskhögar som bildats efter snön som kommit under natten. Lika mysko som var det att komma fram och inse att dessa tunna skor plötsligt var alldeles för tjocka för en gassande sol och 30 grader.

Under tågresan mot den kungliga huvudstaden fick jag för övrigt sällskap av en dam som verkligen såg ut som man tänker sig att en "dam" ska se ut. Hon var mycket elegant klädd, välfriserad och makeupen var perfekt. På ena handleden fanns två guldarmband medan den andra pryddes av ett armband tillsammans med ett armbandsur. På fingrarna fanns förutom de välansade röda naglarna även 11(!) ringar med varierande antal briljanter. När hon dessutom ur den bruna märkesväskan plockade upp ett nummer av Svensk Damtidning insåg jag att det här verkligen var "en dam".

Mitt emot henne satt undertecknad på väg mot varmare breddgrader, en person som efter morgonens hårtvätt skakat det torrt, skippat det där med make up (som vanligt alltså), iklätt sig ett par bruna bekväma byxor att resa i med ett mycket omatchande rosa skärp (som inte tjuter i säkerhetskontollen), en huvtröja och med tanke på den okristligt tidiga timmen, fanns det säkert påsar under ögonen också...

Som kontrast kan det nämnas att på den sista etappen Bangkok - Singapore, hade jag sällskap av en icke så välklädd kinesisk man som snabbt som ögat slet av sig sina skor och satte på sig ett par rutiga tofflor, virade  in sig i en filt och började snarka högljutt och det hela tog ungefär fem minuter.

Det är för övrigt en av många intressanta saker med att resa, det där att man träffar på så många olika personer. Under min väntan på flygavgången från Arlanda inhandlade jag "ett glas lugnande" och under tiden jag satt och sög på innehållet (samtidigt som jag intalade mig själv att det inte är farligt att flyga) fick jag sällskap av ett par på väg någonstans ut i världen. De var inte i behov av något lugnade, utan hade inhandlat en varsin kopp kaffe och satt och ondgjorde sig över priset de betalat samtidigt som mannen i sällskapet halade upp sin matsäck bestående av morötter och ett kokt ägg. Det känns i och för sig helt ok, men det som gjorde att det var lite svårt för egen del att inte sitta och småle i smyg, var när kvinnan hela tiden ställde frågan till sin morotstuggande man huruvida han trodde han skulle klara sig tills han fick mat på flygplanet, så jag antar att han tillhörde den sorten som behöver något i magen för att inte bli kinkig...

Efter dryga 20 timmar på resande fot var jag äntligen tillbaka i värmen. Det finns dock en nackdel med att åka eftermiddagsflyg ifrån Sverige, och det är att det är helt hopplöst att sova, vilket innebär att när man landar på förmiddagen, sådär lagom mör, så är det bara att försöka hålla upp ögonlocken tills det blir kväll och man äntligen får inta horisontalläge och blunda. Sagt och gjort, efter ett och ett halvt dygn i mer eller mindre vaket tillstånd kan jag säga att jag somnade skönt för att vakna tolv(!) timmar senare. Så länge vet jag inte när jag sov senast, och jag kan ju berätta att när jag vaknade hade jag beviset på att jag inte är 25 år längre och anledningen till att jag inte ska befinna mig i liggande position så länge - att ta sig ur sängen var ett helt företag, så stel i rygg och nacke! Ja, ja, det är väl bara att inse att nu gäller det att jobba med jetlagen, men det är väl smällar man får ta, och det är ändå ett rätt ok problem, för nu har jag i alla fall inte problem med halkrisken när jag går ut...


onsdag 14 januari 2015

På väg igen!

Efter att SJ gjort sitt och skött sina kort på ett alldeles ypperligt sätt så sitter jag nu på Arlanda och väntar. Vad jag väntar på? Jo att planet som ska ta mig mot varmare breddgrader ska avgå. Det är med andra ord dags för ytterligare lite tid i Singapore. Hur länge det blir den här gången får vi väl se, men planen är till slutet av mars, men planer är ju, som vi alla vet, till för att ändras.

Hur som helst så ska nästa inlägg komma från ekvatorläge och värme. Ok, jag tycker visst om vinter, och jag tycker också om att åka skridskor, men inte när det är isbana överallt - inklusive gångvägar! Men jag hoppas för er skull, alla ni som har några månader av innevarande årstid kvar, att det blir en riktigt fin vinter fortsättningsvis. Varannandagsväder gör ju inte många glada, om man säger så...

Återkommer med rapport efter framkomst!

måndag 12 januari 2015

Utrotningshotade ljud

Nix, det är ingen felstavning i rubriken, det ska handla om just utrotningshotade ljud. Jag läste en artikel i SvD under veckan om en man som samlar på olika utdöende ljud. Och tydligen finns det en samling sådana på ett museum i Norrköping.

Prylar som försvunnit pratas det ju om ibland, men just ljud har jag väl aldrig ägnat några längre tankestunder åt. Men visst är det lite så om man nu börjar tänka efter. Det finns massor med ljud som håller på att försvinna, om de inte redan är borta. Som till exempel snurrskivan på en telefon, knattret  och plinget från en skrivmaskin (Ni vet det där "pling" som kom varje gång det var dags att dra tillbaka den där spaken upptill på maskinen),  ett kasettband som spolas tillbaka, för att inte tala om ljudet från en filmprojektor.

När jag en gång för ett antal år sedan (troligen betydligt fler än det känns som) gick min fritidspedagagutbildning ingick ett ämne som hette "tekniska hjälpmedel" och förutom att vi fick lära oss hantera en diabildsprojektor och en oh-apparat så fick vi även lära oss att ladda och använda en filmprojektor. Och visst var det något speciellt med det ljudet, det knastrande och rasslande som uppkom under tiden man stod bredvid och bad en stilla bön att det skulle fungera, och sedan lättnaden när nedräkningen på duken från tio till noll kom och filmen äntligen kunde börja! För att inte prata om hur det lät hela tiden eftersom filmerna konstant knastrade och hoppade under visningarna. Visst blev det enklare när videoapparaterna intog scenen, men inte tillnärmelsevis lika spännande!

Nu finns det alltså en massa olika ljud på det här museet och det finns även en websida där man kan gå in och lyssna på olika ljud om man skulle tycka det var kul. Lite konfunderad är jag dock över vilket ljud som är det mest avlyssnade på den här sidan, det är nämligen tandläkarborren! Jamen vilka är det som utsätter sig för det ljudet om man inte behöver? För egen del blev jag lite glad när jag såg att ljudet finns där, det kanske betyder att det är något mindre ljudligt instrument på väg in i våra tandläkarmottagningar.


lördag 10 januari 2015

Så blev det vinter!

Ooops vad tiden sprungit iväg! Det har inte varit meningen att vara tyst så länge, men tiden har liksom bara försvunnit. Nu är i alla fall julen och allt som hör till slut för i år. Alla mina framtagna fyra(!) julsaker har återförpassats ner till källaren i väntan på nästa jul och det enda som nu skvallrar om att det varit jul är den enorma och fantastiskt vackra amaryllisuppsättning som vi fick lagom till jul. Jag hade dock inte riktigt samvete att stänga in den inte fullt lika vackra julpudeln i källaren, så han får tillbringa sommaren tillsammans med gråtomten som även han har tillstånd att stanna kvar trots att julen är slut.


Om det skulle ha varit någon som saknat snön den här vintern så verkar dessa personer kunna få så det räcker och blir över just nu. Vinden viner och snön yr utanför fönstren och det känns rätt ok att ha intagit ett soffhörn för att titta på alla olika varianter av skidåkning som erbjuds via tv-skärmen.

Förutom att jag tänkte titta på alla som sliter i skidspåren denna dag så håller jag även på att bekantar mig med min nya leksak. Jag har nämligen blivit med ny dator! Och efter noga övervägande så blev det en sådan där med frukt på locket. Det är kanske också en liten bidragande orsak till att det har varit lite tyst härifrån, jag har liksom fullt upp med att lära mig hur denna tingest fungerar. Men jag tror nog att vi ska kunna bli riktigt bra kompisar så småningom. Jag är ju ingen sådan där teknisk fantom om man säger så, men förhoppningen finns...


(Så småningom ska jag börja lära mig att redigera bilder också...!!)

torsdag 1 januari 2015

2014 i ord och bild

Nu är det den tiden på året då det gångna året ska summeras på alla sätt och vis. I tidningarna hittar man årskrönikor och allehanda listor och på teven ska vi minnas "året som gick" på alla möjliga sätt. Så med risk att vara riktigt tjatig tänker jag göra likadant. Och i det här fallet ligger det inte ens i allmänhetens intresse, men jag gör det ändå. Det är ju det som är fördelen med att blogga, jag gör precis som jag vill. och just nu vill jag minnas året som gick, så om någon skulle vilja se några axplock ur mitt liv 2014 så kommer det här. annars går det bra att hoppa över inlägget som följer!

januari

I januari var det dags att ta avsked av några av våra kamrater som lämnade Singapore för att flytta vidare till Dubai. Innan de flyttade passade vi på att göra ett besök på den indonesiska ön Bintan för att spela golf och umgås i några mycket blåsiga dagar.




februari

Det kinesiska nyåret, som inföll i februari, firades tillsammans med maken på den thailändska ön Koh Samet under några härliga dagar.




mars

I mars fick vi besök från Sverige och förutom tiden vi tillbringade tillsammans i Singapore, blev det även en resa till den härliga indonesiska ön Lombok. Det blev bland annat en utflykt till den gamla sasakbyn Sade och en dagsutflykt till underbara Gili Trawangan.






april

Lagom till påskhelgen kom ytterligare ett besök från Sverige och den här gången blev det en resa till Borneo. En resa där vi tillbringade en hel del tid på floden Kinabatangan där vi träffade på många spännande varelser.




Under samma resa besökte vi dessutom sköldpaddsön Sepilok där vi fick uppleva på nära håll då en sköldpadda lade sina ägg samt när ett gäng söta små sköldpaddsungar släpptes ut i havet.




maj

Maj var månaden då jag bestämde mig för att lära mig fridyka! Det innebar att jag besökte Gili Trawangan ytterligare en gång, men jag kan ju inte påstå att det var någon större uppoffring, det är ju en rätt trevlig ö! Jag gjorde min kurs och fick mitt bevis på att jag gjort det. Stolt? Jo, lite...



Innan maj månad var till ände hann jag även med en resa tillsammans med två kamrater till Robinsonön Pulau Besar på den malaysiska östkusten. En resa som blev lite speciell på det viset att vi hade i princip hela ön för oss själva!





juni

I mitten av juni återvände jag till Sverige och firade en typisk svensk midsommar precis som det ska vara med goda vänner, midsommarstång, grill och många glada skratt.



I juni kom även hängmattan på plats vid stugan och smultron plockades och träddes på strån.



juli

I juli var det äntligen dags att åka till Balchik i Bulgarien för att få se huset vi köpt. Eftersom vi bara hade sett det på bild tidigare så var det extra spännande, och vi blev jätteförtjusta och ser fram emot nästa resa ner och att få börja göra i ordning "på riktigt".




augusti

Augusti var månaden då åskvädren avlöste varandra och vi fick uppleva några riktiga oväder blandat med den fortfarande ljuvliga sommaren.


Under den här månaden lyckades vi också få till vår "reunion" med alla från vårt kompisgång, föräldrar, barn och barnbarn - så kul!


september - oktober

Det här är de två månader då jag höll på att hjälpa mina föräldrar att flytta ur sitt hus. Ett arbete som inte var alldeles enkelt. många saker finns det som ska sorteras bort då det flyttas från ett hus till lägenhet, och mycket tid tar det! Under den här tiden var det väldigt skönt att det blev en lång och härlig höst och att jag hade stugan där jag kunde slappna av.





november

I novembers höstrusk gjordes en "tjejresa"till Stockholm för att se Evita och för att umgås och ha det kul.


Och eftersom månaden bjöd på fruktansvärt trist väder med regn, regn och mer regn, så det kändes riktigt bra att återvända till Singapore i mitten av månaden för att spendera en månad i värmen igen.





december

Här kom vi tillbaka till ett kallt vintersverige för att fira jul. En härlig jul och en fantastisk nyårsafton fick avsluta 2014. Med detta sätter jag punkt för 2014 och ser med spänning fram emot fram emot vad 2015 kan föra med sig.