lördag 15 september 2018

Ekorrjul, kombucha och lite annat smått å gott

Tiden den går och snart är det jul! Joho då, vänta bara, det dröjer inte förrän det står tomtar och vinkar åt oss i skyltfönstren. Lite överdrivet kanske, men bara lite, jag är rätt övertygad om att snart är de här, tomtarna alltså. Egentligen kanske det vore lika bra att sjunga julsånger när vi dansar kring midsommarstången innan vi kastar oss i kräftfaten och sörplar i oss innehållet i klorna. Och när vi ändå är på gång kan vi ju skåla i champagne och skalda "Ring klocka ring" så har vi klarat av allt på en gång...

Jag inser mer och mer att det där berömda ekorrhjulet gör att man springer framåt rätt fort. Även om jag försöker göra mitt bästa för att bromsa med jämna mellanrum så verkar det snurra på av sig själv. Nu ska jag kanske inte klaga, jag har faktiskt två lördagar varje vecka. jag är nämligen ledig fredagar så det känns som lördag två dagar och det är jätteskönt! Men visst vore det skönt med ännu mer ledig tid, och det trots att jag faktiskt tycker om mitt jobb.

Som sagt, jag arbetar ju inte jämt, så lite annat hinner jag ju med. Och något av det jag hunnit med är att ha en jäsande svamp i en burk på bänken. Jo då, jag har blivit med "Scoby". Det står för "Symbiotic Culture of Bacteria and Yeast" och det låter väl spännande, eller...? Av denna svamp gör man "Kombucha", ett fermenterat te, som nu står och bubblar på min bänk.


Jag hade aldrig hört talas om den här tydligen väldigt populära drycken som man då kan tillverka själv genom att blanda vatten, te och socker föra att sedan låta Scoby göra jobbet. Scoby kan man sedan dela med sig av till vänner och bekanta som också tycker att det låter som en bra idé att ha en jäsande svamp i en burk på köksbänken.

Lite som "Herman", den där degen man skulle dela med sig av för att sedan baka en kaka, för er som kommer ihåg den flugan. Fast nu har jag förstått att av Scoby blir det ett mycket nyttigare resultat jämfört med av Herman, i alla fall om man ska tro allt man läser.

Det är dottern och hennes man som delat med sig av sin svamp till mamman här. så vi får väl se om hon lyckas vårda den ömt så den överlever. Den första satsen är faktiskt klar och smaksatt med ingefära och citron så blev den riktigt bra.


Det är lite svårt att undvika att beröra valet som vi roade oss med förra helgen. Det gick väl sådär... Lite typsikt svenskt resultat, alla vann! (Eller var det ingen??) Den här texten, som florerat i sociala medier, känns väl rätt nära sanningen:


Och med det önskar jag er alla en trevlig helg!


fredag 14 september 2018

Vredens tid

Ibland kan man göra fynd om man rotar lite i andras bokhyllor bland de där böckerna som inte är så purunga och just "Vredens tid" av Stefan Tegenfalk är ett sådant fynd. Boken är från 2009, så den har ett antal år på nacken, men icke desto mindre läsvärd för det.

Det hela inleds med en bilkrasch där en ung kvinna och hennes dotter omkommer och att det har något med de mystiska mord som sedan inträffar är ju rätt troligt, men frågan är hur det hänger ihop.

Det första fallet som polisen Walter Gröhn ska försöka lösa tillsammans med en ung kvinnlig praktikant är mordet på en taxichaufför. Fallet verkar kunna lösas snabbt eftersom allt pekar på att det var passageraren i taxin som utförde mordet. Men så enkelt går det inte, dels har förövaren inga som helst minnen från kvällen och dessutom handlar det om en domare vid Stockholms tingsrätt och eftersom det blir obekvämt för somliga om det skulle vara han, så finns det vissa som till varje pris vill undvika åtal mot honom.

Det sker ett antal obegripliga mord som inte verkar ha något som helst samband, men tillsammans börjar Walter och praktikanten Jonna nysta i det hela och sakta med säkert börjar den obehagliga sanningen gå upp för dom. En sanning som innebär att det finns fler som svävar i fara...

Det är en spännande bok med ett enkelt språk och som verkligen gör skäl för namnet bladvändare. Visserligen finns även här en sådan där "typisk svensk kriminalpolis", lite butter och egen som kör sitt eget race och med lite egna problem vid sidan om. Men han är rätt mysig ändå och det hela vägs upp av den spänning som byggs upp ända fram till slutet.