tisdag 30 november 2010

Esplanade and Theaters on the bay


Klart det finns teatrar i Singapore, och inte bara en, utan ett antal men den mest spektakulära är nog den man hittar vid vattnet i närheten av Marina Bay.

Dessa byggnader, som inte består enbart av en teater, utan också en konserthall, öppnade sin dörrar för allmänheten 2002 och har sedan dess blivit en del av singapores skyline. De har ett mycket speciellt utseende, som för övrigt väldigt mycket har i det här landet, och det finns olika ideér om vad de föreställer. När jag såg dom först, tyckte jag att det såg ut som två sköldpaddor som låg vid vattenkanten, men det har jag förstått att det är det inte! I och för sig, så får jag väl erkänna att det i så fall hadlar om två sköldpaddor med rätt flikigt skal... nej, de varianter som jag har lyckats hitta är att det skulle vara flugögon eller durians (en lokal frukt).



Här finns i alla fall en teater som rymmer 1600 platser och en konserthall som kan ta upp till 2000 åskådare. Men eftersom vi är i Singapore, så finns det mer än det, bland annat ett galleri, ett bibliotek, restauranger, barer och naturligtvis finns det affärer! Och om inte affärerna på själva esplanadområdet skulle räcka till, så kan man ta sig ner i underjorden och härifrån kan man gå "esplanade mall" som går härifrån till Raffles city, vilket är en hyfsat lång sträcka, och där det finns affärer, restauranger och små fikaställen hela vägen. Nej är det något som man inte riskerar i den här staden, så är det att inte kunna hitta affärer eller något att äta!

Utanför teaterbyggnaden finns det också gott om restauranger, barer och pubar, så inte heller här behöver man vara vare sig hungrig eller törstig. När det gäller mat, så är det som vanligt allt ifrån vita-linneduks-restauranger till food hawkers. Det finns även en utomhusscen där det är olika typer av gratisuppträdanden under kvällstid. Ofta kan man här få höra lokala band spela sin musik.

Olika konserter och teaterföreställningar är på gång hela tiden och det går säkert alltid att hitta något för de flesta typer av smaker. Men även om man inte ska på något av delarna kan det vara värt ett besök såväl utanför som inuti, för det är maffiga byggnader från båda hållen! Sedan så tycker nog jag fortfarande att det påminner om sköldpaddor, det måste ju vara bättre än såväl flugögon som durians...

söndag 28 november 2010

Champagne på 71:a våningen!

Inte helt fel, att dricka champagne och samtidigt kunna njuta av en utsikt som inkluderar en stor del av Singapore!



Detta går alldeles utmärkt att kombinera om man tar hissen upp till våning 71 på Swiss hotel. Där finns det nämligen en bar från vilken man har en hisnande utsikt över stan. Naturligtvis kan man få annat att dricka också, men nu var vi där för att fira att vi fått besök hemifrån, och då tyckte vi att det kunde vara värt lite bubblande dryck!

Precis som övrig bebyggelse här, så har även den här ett speciellt utseende. Det är ett hus som till hälften är runt, och hälften kantigt. Det är lite svårbeskrivbart, men det är det bästa sättet jag kan komma på att beskriva det på. Jag trodde en gång att det var helt runt, men det visade sig att när jag försökte hitta tillbaka till det "höga runda huset", så fanns det inte! Det är alltså inte runt längre om man kommer ifrån andra hållet.



Med sina 226 meter är det ett av sydostasiens högsta hotell. Det öppnades 1986, och idag finns det 1261 rum samt 16 restauranger och barer. (Vem är det som har sagt att det bara är i Amerika allt ska vara stort??) Detta räcker ju naturligtvis inte, utan den som bor där måste ju kunna ha något annat att göra än att sova, äta och dricka, så här finns också en spa-anläggning, ett gym, två utomhuspooler och sex tennisbanor. (Tennisbanorna ligger för övrigt på taket av en av byggnaderna!) Så här behöver man inte vara sysslolös. Skulle man mot förmodan tröttna på något av de här sakerna, så finns det ett jättestort shoppningcenter precis i anslutning till hotellet, och där kan nog de flesta fördriva ett antal timmar...

Eller så gör man som oss, struntar i allt det här, tar hissen ända upp, ser till att inhandla ett glas med något innehåll och bara sitter och njuter av utsikten!









lördag 27 november 2010

Singapores bilpark: Ny, Ren och Dyr!!

Är det något som är svindyrt här i Singapore så är det att äga en bil! Det märks också på siffrorna, för enligt singapore governments statistiksida så finns det 109 privata bilar per 1000 invånare, att jämföra med Sverige där vi har 461 bilar på samma antal personer.

Grejen är den, att det är inte bara bilen i sig som är dyr, utan för att överhuvudtaget kunna köpa en bil, måste man först köpa ett tillstånd för drygt 400 000 kronor! Detta tillstånd gäller i 10 år, och det är ju ett bra sätt att få nya och fräscha bilar att rulla på gatorna, för vem vill köpa ett tillstånd för så mycket pengar, för att få äga en 10 år gammal bil? 


Inte nog med att bilen kostar en himla massa pengar, jag hittade en artikel där det stod om hur nummerplåtarna säljs via budgivning, där utgångsbudet ligger runt 5000 svenska kronor. Om detta stämmer, så är det ju ett mycket smart drag, eftersom singaporianen i allmänhet är spel- och lotteritokig, så att få rätt nummer på en nummerplåt måste ju vara ett väldigt viktigt mål att uppnå...

Där har vi i alla fall till viss del svar på varför bilarna är dyra och nya, men sedan är de ju rena också! Smutsiga bilar som rullar runt på gatorna i det här landet är sällsynt. Däremot är det rätt vanligt att se en maid med en trasa i handen och en vattenhink, som roar sig på söndagsmorgonen med att tvätta familjens bil. Funderar allvarligt på att ta med mig en sådan till Sverige, för då kanske till och med min bil skulle kunna bli ren någon gång! Sedan är det klart att det hjälper till att hålla bilarna rena, att inga lastbilar får köra ut leriga från några byggarbetsplatser, utan spolas av innan de får rulla på gatorna. Det finns helt enkelt ingen lera eller grus på vägarna, så bilarna blir ju inte direkt leriga när dom körs.


Det finns faktiskt en himla käck lösning även för oss som inte har maid. Det är nämligen så, i det här toppmoderna och högteknologiska landet tvättar man inte bilen i snabbtvätt, utan här kör man in den till macken, där den lämnas i händerna på några individer med trasor och hink, som ser till att bilen blir ren. Visserligen till en summa pengar, men för den kostnaden, som är lika med en ölflaska på vårt Hawkercenter, så får man inte bara en handtvättad bil, utan den är även torkad och det kan det ju faktiskt vara värt...

I korta drag är det lite av förklaringen varför det ser ut som det gör, att det rullar stora, nya, rena bilar på singapores gator. De undantag som finns är taxibilarna, jag har svårt att avgöra ålder på en bil, men så mycket vet jag, att fjädring och mjukhet lyser med sin totala frånvaro i många taxibilar, men rena - det är dom!

fredag 26 november 2010

Golfresa till Bintan

Bintan är en ö som hör till Indonesien och som nås på bara 55 minuter med färja från Singapore. Ön är drygt dubbelt så stor som "storstadsgrannen", men med något(!) färre invånare, nämligen ca 200 000.
Norra kustlinjen upptas till stor del av resorter som består av jätteområden dit man kommer efter att ha passerat en vaktkur med bommar. Det är som en stor turistzon som riktar sig främst till singaporianer. Detta märks inte minst på att valutan som används här är singapore-dollar och inte indonesiska rupiah. Priserna är även de mer singapoianska än indonesiska. Här finns hotell, restauranger spa-anläggningar, pooler, barer och långa välstädade kritvita sandstränder och ett flertal jättehärliga golfbanor med havsutsikt.





Golfresor hit från Singapore är populära och köps med ett slags "all-inclusive-koncept" och startar med en, på singaporianskt vis, något kylslagen färjetur (eftersom man inte kan sitta utomhus), och på grund av tidsskillnaden är man i Indonesien innan man lämnat Singapore! Väl framme blir man omhändertagen och lotsad rätt väg genom tullar och visa-diskar och satt på en buss som tar passagerarna till rätt hotell. Ingen risk att man kommer fel eller går vilse här inte! Golfbagarna tar någon annan hand om och ser till att de hamnar på rätt golfbana och finns där när det är dags att spela.



Golfbanorna är jättehärliga, med ett läge som gör att man vid ett flertal hål ser havet, palmer och sandstränder. Djurlivet är också rätt ok, här finns apor, ormar, och vildsvin! Apor vet jag att det finns, för det såg vi, och varnades för att lämna saker i golfbilen för dessa djur tycker uppenbarligen om att använda samma saker som vi, så de plockar med sig det de kan! Orm såg vi också, en fin gulrandig orm som, enligt caddien trots färgen, kallades "greensnake" och var lite för giftig för att klappas! Men eftersom den hängde på en gren i skogskanten var det rätt lugnt, för där är ju aldrig mina golfollar... Vildsvinen visade sig aldrig, men de borde finnas eftersom det fanns en vildsvinsfälla!












Nu kan vi börja prata vattenhinder...

Att spela golf med caddie är för övrigt en helt annan golfvärld! Jag är nog inte helt bekväm med detta, eftersom jag tillhör "kan-själv-kategorin"! Jag vill ta upp min egen boll på green, jag vill välja klubba själv och jag kan faktiskt ta upp och sätta ner flaggan i hålet!! Sedan kan jag ju också erkänna att det tog ett tag innan jag insåg att "two balls left" inte betyder att jag har två bollar kvar, utan att jag ska sikta "två bollar vänster om hålet"... Fast å andra sidan är numer såväl skor som klubbor så blanka och fina som de inte har varit sedan de inhandlades för x antal år sedan!








Jag har nu spelat tre av Bintans golfbanor, och alla är kanonfina med ett underbart läge. Fast det är klart, för någon som normalt spelar golf i hällregn klädd i underställ och regnkläder, är troligen alla golfbanor där det är varmt, soligt och torrt jättebra att spela på! Om man sedan som jag, tycker att golfen är en bisak, och själva naturupplevelsen huvudsaken, blir det ännu bättre, för även om spelet inte fungerar sådär jättebra, kan man ju springa omkring och njuta av omgivningarna!





Som sagt, Bintan är en ö med underbart fina turistzoner för div resortpaket, men efter att ha läst en del om ön, inser jag att det finns en hel del annat att se där också. Så nästa gång kanske det vore idé att lämna det inhängnade området och ta del av den indonesiska delen av ön också!

torsdag 25 november 2010

massor med mat!!

Jamie at home
Top Chef
Chef at home
Food tech
Food lover´s guide
Hairy biker´s cookbook
Chef´s table
The restaurant
Food nation
Best food ever
Master chef US
Forever summer with Nigella
Gordon Ramsey´s F-word
Taste takes off

Hyllan för receptböcker i en bokhandel? Nej tv-program en vanlig kväll!!

Jag tyckte nog att det var gott om matprogram på svensk tv, men jag kan ju säga att det är ingenting mot hur det ser ut här! Här finns det till och med en tv-kanal med namnet "Asia food channel".

Det kan ju tyckas vara brist på sysselsättning att sitta och zappa runt på alla tv-kanaler en hel kväll och jaga mat-program, med all rätt! Men lite kul var det, att försöka hitta så många titlar som möjligt på program där folk endera lagade, alternativt åt mat. Däremot lovar jag att det inte ska bli någon vana. Risken finns ju annars att det skulle kunna bli någon slags mani, att jaga så många som möjligt, så det är bäst att sluta innan det är för sent! (Det kanske finns någon diagnos för det också, vem vet...)

Skämt åsido, det är faktiskt lite kul med dessa program och det är lätt att fastna framför dom. Ett av de matprogram jag faktiskt är väldigt fascinerad av, är inte ens listat ovan, och heter Bizarre food. Det handlar precis om det titeln säger, "underlig mat". det är en person som åker runt i olika länder och testar allt möjligt och omöjligt. Det är inte klokt vad mycket som är ätbart, och enligt uppgift till och med gott, som vi inte har en aning om. (som till exempel det program som handlade om en japan som födde upp och tillagade kackerlackor)

Sedan är det naturligtvis, förutom alla hederliga matlagningsprogram, precis som hemma, tävlingar där man ska bli bästa kock, ha bästa restaurangen, där man gör om restauranger, skäller ut den totalt värdelösa personalen som sedan visar sig bli jättebra och gör världens sämsta restaurang till värdens bästa, och så vidare...

Inte vet jag vad det beror på att det är så lätt att bli sittandes och titta på dessa program, det kanske finns en liten del av mig som faktiskt skulle kunna tillbringa flera timmar med att laga fantastisk mat. Fast det är nog förr så, att jag letar efter det program där någon kan visa mig hur man lagar god mat på det enklaste och snabbaste sättet! Gott får det gärna bli, och gärna med nya konstiga ingredienser, men fort ska det gå och lätt ska det vara!!

onsdag 24 november 2010

Sungei Buloh Wetland reserv

Jag upphörs aldrig av att fascineras av hur man har lyckats bevara så mycket gröna områden i detta lilla land, trots den konstant växande befolkningen! Senaste utflykten till ett av dessa områden gick till Sungei Buloh Wetland reserv. 





Man hittar Sungei i nordvästra hörnet av Singapore, så nära Malaysia att man får känslan av att det inte skulle vara några problem att simma över. (Annars finns det en bro också, om man skulle föredra det...) Det är ett 130 ha stort område som sedan 10 år bakåt i tiden är klassat som naturreservat och detta tack vare ett gäng fågelskådare som ytterligare 10 år tidigare hittat några fåglar som de tyckte var värda att bevara.



Här finns mangroveträsk  blandat med sötvatten, massor med bevarade blommor av olika slag, olika vattendjur som ödlor, uttrar, div mer eller mindre mystiska fiskar, krokodil (?) och uppenbarligen ska det vara ett fågelskådarparadis!



Utrustade med fotriktiga skor, ryggsäck och kamera gjorde vi en utflykt hit och gick en av de iordningställda stigarna runt området. Det var förvånansvärt lite folk som sökt sig hit denna söndag, men de som var här var av olika slag! Här fanns den hängivne fågelfotografen med kikare och jätteobjektiv på kameran, familjer bestående av flera generationer som glatt matade fiskarna med smörgås, de som utrustat sig för en riktig skogstur och de som glömt att byta från "glitterskorna" men tappert knallade på i alla fall.






Av djurlivet såg vi inte så mycket, vare sig krokodil (såg bara varningsskylten även den här gången, börjar tro att någon ska få mig att tro att det finns krokodiler här) eller utter, men vi såg däremot ödlor i varierande storlek. "The water monitor", som är en variant av varanen. Den kan bli upp till tre meter, men de flesta ska tydligen hålla sig runt 1,5 meter vilket i sig är en helt tillräcklig längd. De såg i och för sig inte ut som om de hade för avsikt att sätta fart och störa någon, de såg mest uttråkade ut och såg ut som om de väntade på bättre tider.








Av växterna så är det mangroveträden som fascinerar mig mest. Deras rötter, som finns såväl över som under vattnet, gör att de ser ut att kunna vakna till liv och med stora kliv vandra iväg utefter strandkanten. De får mig att tänka på en av de första Walt Disney-filmerna våra barn alltid skulle titta på när de var små, som var jättespännande. Den döptes till "Elaka trädet" och det såg ut precis som ett Mangroveträd med sina spretiga grenar och rötter!








I det stora hela en trevlig utflykt med lite av känslan av att befinna sig i någon stor urskog/djungel istället för i storstadsdjungelns shoppingcenter, och med gott om myggmedel i beredskap blev resultatet bara två små bett, vilket är ett kanonresultat för någon som uppenbarligen har något av det läckraste blod som finns, oavsett nationalitet på myggen!




tisdag 23 november 2010

Världen krymper - eller jag gick på uppmaningen från Linda Skugge!

Det här med att blogga är spännande, i alla fall i min lite begränsade datavärld! Jag vet inte om jag överhuvudtaget förstår vad det är jag har gett mig in i. Varje dag hittar jag nya saker, och börjar inse hur stor den här cyberspace-världen är. Tyvärr är det nog så att min hjärna inte är helt mottaglig för alla delar i den här, för mig, nya delen av världen, men jag förstår att världens krympande har med den här mysko tekniken som styrs av ettor och nollor att göra. (fast jag förstår fortfarande inte hur det går till...)

Trots allt är det ju fortfarande så, att jag tycker det är lite läskigt när det dyker upp saker som jag inte känner igen, eller som jag inte förstår vad det är, eller varifrån det kommer. En dag fanns det ett mail i min inkorg från Linda Skugge, henne känner jag ju inte, och då kan man ju inte öppna det, eller...??? (Det är nästan lite som när man blev tillsagd att aldrig ta emot godis av främmande människor!) Lite nyfiken blev jag trots allt, så jag öppnade det och det var en uppmaning om att skriva om ett ungt svenskt entrepeneörspar, så det var väl inte något speciellt personligt brev, utan något slags massutskick, förmodligen för att få så många som möjligt att skriva om dessa.

Första tanken var naturligtvis att det har väl absolut inget med mig och mitt skrivande att göra, men sedan var jag ju tvungen att i alla fall kolla upp vad det handlade om, och jag erkänner att jag blev fascinerad. Det är två unga människor, Anne Robertsson och Robban Reuterholt, (idag är hon 29 år) som lyckades genomföra  en idé som de fick under sin tid som backpackers. Två vanliga ungdomar som träffades på en jorden-runt resa och spenderade ett halvår tillsammans på resande fot. Under denna resa väcktes tanken på att starta ett litet mysigt och hemtrevligt hotell i Sverige. Hemkommen till Sverige blev denna unga kvinna, då 25 år, ägare till ett litet hotell i Huskvarna. Detta lilla hotell heter idag Huskvarna Stadshotell och verkar kunna erbjuda det mesta man kan önska sig av ett hotell.

Jag tror att det finns otroligt mycket driftighet hos våra ungdomar idag! De har helt andra visioner och ideér jämfört med vad vi hade när vi var 20. När vi hade våra planer på utbildning, en fast anställning och familj (i den ordningen), vet de flesta idag inte vad en fast anställning innebär. De vandrar runt på projektanställningar, många reser lite däremellan för att sedan komma hem och ta något annat tillfälligt jobb. Under tiden hinner det säkert byggas upp ideér om vad de vill göra, och det innebär ju att erfarenheten blir så mycket större än den vi fick!

Ibland kan jag inte låta bli att fundera på vad jag skulle ha gjort om jag varit 20 år idag, hur livet skulle ha sett ut... Världen har ju krympt på ett helt fantastiskt sätt! Jag är i och för sig väldigt nöjd med det jag har, och det jag har gjort, men det är lite kul att placera sig själv som nykläckt student i nutid, och jag tror inte att jag är ensam om detta...

måndag 22 november 2010

Weekendtrip till Bali!




Visst låter det härligt? Att ha möjligheten att åka iväg torsdag-söndag till något exotiskt land dit det under "normala förhållanden" krävs minst två veckors semester för att ta sig. Det är väl en av de stora fördelarna med att vara i den här delen av världen - det blir så nära till alla länder som ligger så långt bort!



Bali är en av Indonesiens ca 17 000 öar och står för 3 av landets runt 240 miljoner invånare. På Bali är befolkningen till största delen hinduer (med lite inslag av Buddhism), till skillnad från resten av Indonesien som är muslimskt. Människorna är mycket vänliga och hjälpsamma och "tar dagen lite som den kommer", de lever i ett lugnt tempo där det är viktigt att ställa ut offergåvor (ofta papplådor/korgar med blommor, något ätbart och rökelse) för att hålla gudarna på bra humör. Dessa små lådor finns för övrigt överallt, och  de sprider en härlig rökelsedoft omkring sig.

Vi tillbringade vår helg på den sydvästra delen, där surfparadiset finns. Här avlöser stränderna med höga surfvågor varandra, och det är inte stränder där man ligger i och simmar, utan man badar på så sätt att man parerar vågorna och håller i bikinitrosorna, annars kan man lätt förlora dom i någon skummande våg! Det börjar med Kuta där det stora hålligånget är, nattklubbar, restauranger, affärer och hotell avlöser varandra. Sedan följer stränderna Legian och Seminyak. Ju längre norrut utefter den strandremsan man kommer, desto lugnare blir det. Här finns naturligtvis också de vandrande marknadsstånden med "cheap massage", halsband, träskulpturer, drakar, pilbågar, frukt, solglasögon, saronger...det är nästan enklare att räkna upp vad som inte säljs!



Här finns också de små barerna, det vill säga de som har en inmutad del av stranden med plaststolar och backar till bord. Vi hittade vår favoritbar hos en glad kvinna med gitarr som arbetade som lärare på dagarna och packade motorcykeln på eftermiddagen och åkte till stranden och sålde öl! Det är här man kan köpa billig öl och sitta och titta på solnedgången som är fantastisk och troligtvis en av Balis mest fångade vyer på kort!





Eftersom vi den här gången ville se något mer än sandstränder och hav, anlitade vi en av hotellets "utflyktsarrangerare" och efterföljande dag hade vi revälj och uppställning i väntan på en bil som vi trodde skulle ta oss till Ubud på en utflykt som skulle vara en halvdag... Ubud är en stad som ligger inåt ön och är känd för sina olika hantverkare. Vår arrangör följde med som guide - och vilken guide!! Han pratade mycket gärna och länge och om vi hade förstått allt och om vi hade orkat ta till oss allt, hade vi vid det här laget kunnat allt om alla gudar, myter och sägner på Bali!

Under denna utflykt - som för övrigt varade betydligt längre än en halv dag - hann vi med att se en av Balis traditionella danser om The sacred Barong and Rangda (hur de som hade på sig tiger-dräkten undgick att smälta bort i värmen övergår mitt förstånd), vi var in i fyra byar där vi i tur och ordning fick se hantverk som silversmide, träsnideri, målning och batik/vävning. Vi åt lunch på en kanonrestaurang vid risfälten och gjorde ett besök på ett tempel, där vår egen guide följde med och berättade allt med stor inlevelse - i brist på annat ritade han i handen för att riktigt få oss att förstå hur allt hängde ihop! Vet inte riktigt om det hjälpte, men det var ett bra försök... Dagens avslutande besök var i "Monkey forrest" med aptemplet som ligger precis vid Ubud. Det var häftigt att se alla apor som faktiskt inte brydde sig nämnvärt om alla turister, utan roade sig på egen hand! Som sagt, en kanondag, men vi var rätt slut vid hemkomst, och det minsta vi fick se var Ubud, dit vi trodde vi skulle...




















 

Bara att befinna sig i trafiken här är en upplevelse. Antalet vespor och motorcyklar är helt enormt och de verkar ta sig fram överallt! Det är inte ovanligt att se tre-fyra personer på samma fordon, och då helst med minstingen i familjen stående längst fram! Enligt lag får man vara upp till fyra personer på samma motorcykel/moped, och den lagen efterföljs bättre än den om att man ska ha hjälm!



Nackdelen med att bo så nära så man kan göra de här korta resorna är naturligtvis, att det blir inte till att se så mycket mer än det turistiska, för hur det är så är det skönt att vara på stranden och bada i ljummet vatten! Men Bali har så mycket mer, och om man vill se det "riktiga" Bali, ska man inte göra som vi, och tillbringa tiden på den södra delen, utan ta sig norrut, men det får bli en annan gång! Sammanfattningsvis, en underbar helg med mycket sol och bad samt fantastiskt god och billig mat!