måndag 6 november 2017

Tjejhelg med skratt och Lerin, och på väg söderut igen

En härlig helg går mot sitt slut och visst är det skönt att kunna konstatera att det, trots gråväder och regn, har varit en kanonhelg. Att umgås med ett underbart tjejgäng med kamrater man känt i en himla massa år innebär att det blir mycket motionerande av skrattmuskler, och det är något som känns väldigt bra när novembermörkret börjar omsluta oss.


Det har varit en helg som inneburit en hel del såväl bubbel som babbel, stand up-show med Claes Malmberg (ytterligare motionerande av skrattmuskler), en spa-dag samt ett besök på Lerin-museet, och trevligt restaurangbesök. Jodå, allt det där lyckades vi med i lilla Karlstad.


Lerin-museet innebär alltid en trevlig upplevelse och trots att jag varit där flera gånger tidigare så finns det alltid något nytt att upptäcka. Många läckra tavlor finns det! En av de läckraste är nog i alla fall den stora bokhyllan och jag kan inte låta bli att fundera över hur man över huvud taget kan komma på iden att måla en massa pärmar, tidskriftshållare och böcker som inte ens är vackra och lyckas få det till en fantastisk tavla.


Jag är också helt övertygad om att om jag skulle spika ihop en massa träbitar och sätta teckningar i hålen så skulle det troligen inte se speciellt vackert ut, men för vissa bara fungerar det...


Som sagt, en fantastiskt härlig och kul helg, men nu får det vara bra med novembermörker ett tag, nu blir det en ny tur till Cannes, om inte annat för att kunna jämföra novembervädret ;)

söndag 5 november 2017

Vänd dig inte om

"Vänd dig om" är en bok av Tove Alsterdal som handlar om Eva som blir oskyldigt misstänkt på mord på sin före detta man Svante, som knivhuggs till döds en kväll på sin väg hem från affären. Det finns bara en person som skulle kunna rentvå henne, en utländsk kvinna som satt och tiggde utanför affären och som måste ha bevittnat det hela, men frågan är om Eva ska lyckas hitta henne i tid. För att få hjälp i sitt sökande kontaktar hon sin son som hon inte har haft kontakt med på väldigt länge och som dessutom kanske har sina sympatier på exmakens sida.

Parallellt med detta hittar några pojkar benrester i närheten av mordplatsen som visar sig kunna spåras till Beckomberga, det nedlagda mentalsjukhuset. Frågan är om det finns kopplingar och vad som en gång utspelats innanför de stängda dörrarna innan det lades ned och vilka hemligheter som gömmer sig där...

Det låter som en lovande intrig och här finns inlägg i samhällsdebatten då det gäller såväl mentalsjukvård som flyktingpolitik, men tyvärr måste jag erkänna att jag blev aldrig riktigt fast. Jag tyckte boken var rörig och jag kom aldrig nära någon av karaktärerna.

Med andra ord är det ingen bok jag skulle rekommendera, men eftersom Tove Alsterdal har skrivit fler böcker kanske jag kommer att ge henne ytterligare en chans, man vet ju aldrig.