torsdag 15 november 2018

I stoft och aska

I den tionde boken om kriminalkommissarie Hanne Wilhelmsen, "I stoft och aska", är det ett så kallat cold case som kommer att spela huvudrollen.

En 3-årig flicka blir påkörd och omkommer, en tid senare omkommer flickans mor under mystiska omständigheter och hennes man, Jonas, döms för mord. Ett antal år senare hamnar fallet hos Henrik Holmes som är Hanne Wilhelmssons "adept" och han misstänker att Jonas blev oskyldigt dömd och vill ta reda på sanningen. Han söker stöd i  sina teorier hos Wilhemsen, men hon har fullt upp med ett annat fall med en främlingsfientlig bloggare begått självmord. Ett självmord som hon misstänker är något annat än vad det ser ut att vara.

När de börjar rota i de respektive fallen blottläggs i sann deckaranda lögner, svek, mörka hemligheter och hämdbegär innan det så småningom blir en kamp mot tiden innan oskyldiga kommer att drabbas på värsta tänkbara vis.

Det är en helt ok bok, lättläst och visst vill man gärna veta hur det går. Men det känns på något vis som om Hanne Wilhelmsen kanske har gjort sitt, det är absolut ingen bok som gör något större intryck, men som lite underhållande tidsfördriv så är den absolut ett alternativ.

onsdag 7 november 2018

På väg söderut

Nu ska jag inte tjata något mer om november, nu vet ni vad jag tycker och just idag gör den sig mer påmind än lovligt. Mörkt, disigt, grått och alldeles novembrigt är det!

Men nu är det så, att det är inte speciellt synd om mig alls för planen är att imorgon eftermiddag ska jag befinna mig i Cannes. Inte speciellt länge, men i alla fall över helgen. Jag måste ju tillbaka innan november tar slut, för vad ska jag gnälla över annars...

Nu får jag väl erkänna att just nu ser väl inte väderleksutsikterna sådär väldans lovande ut på resmålet heller, men det är i alla fall varmare än här, och det är byte av miljö och det är lite minisemester. Med andra ord ska det bli jättehärligt oavsett väder. Väder blir det ju alltid och det är lite svårt att göra något åt, även om vi väldigt gärna vill det.


Det där med att få ett break i vardagen är något som är så viktigt. Det behöver inte betyda att man åker långt bort (även om det är himla mysigt!), utan det går faktiskt att hitta på saker på hemmaplan också. Bara det att bryta av med något så man även hinner med att "bara vara" mitt i all vardagslunk.

Regn eller inte, nu ska vi njuta av den franska tillvaron, och även om det regnar så smakar säkert musslorna som de ska och det finns ju faktiskt även lokaler med tak.


tisdag 6 november 2018

Minnen finns alltid kvar...

Så har "Alla helgonahelgen" passerat med allt vad det innebar. Egentligen är det ingen helg jag någonsin tänkt på som speciell, men just i år blev det lite annorlunda...


November har kommit med buller och bång. När klockan är fem är det så mörkt att det känns som om  det är dags att krypa ner i sängen och dra upp täcket över öronen. (Jag har sagt det förut, och jag vidhåller envist att november är en av de där plumparna han gjorde, han där uppe, när han skapade världen och den andra är fästingen. Ingen av de där två fyller någon som helst funktion!) Just då, när november är som mörkast, är det rätt skönt att tänka tillbaka på den härliga sommaren vi hade.

För visst var det en härlig sommar på alla sätt och vis, den var varm och alldeles underbar. Nu var det inte enbart en underbar sommar, det var också den där sommaren då vi blev brutalt medvetna om hur skört livet är. Det var sommaren då en av våra bästa vänner gick bort. De som har varit med mig ett tag kanske kommer ihåg inlägget om vårt härliga kompisgäng och våra barn. En vänskap som varat i 40 år och som fortfarande finns kvar. På något vis levde vi nog alla i tron att så här skulle det alltid vara, att det var en kedja som för alltid skulle finnas utan brustna länkar. Men så blev det inte, alldeles för tidigt brast det en länk och det osannolika hände, och en av oss fattas oss andra. Det känns konstigt och det är väldigt svårt att förstå. Vi andra har naturligtvis fortfarande varandra, och även om inget blir som förut så har vi i alla fall en enorm uppsjö med fantastiska minnen kvar, och de kan ingen någonsin ta ifrån oss.


Så visst blev det en speciell helg med besök på den helt fantastiskt upplysta kyrkogården och lite tid för eftertanke. Hur det plötsligt känns ännu viktigare än tidigare att leva nu och inte vänta till sen, för vi vet ju inte vad som väntar bakom hörnet, och livet går ju faktiskt inte i repris...

torsdag 1 november 2018

Bara du

Ninni Schulman har skrivit flera deckare som utspelar sig i en bruksort i Värmland, men här byter hon såväl ton som ort och vi hamnar i Stockholm där den psykologiska thrillern "Bara du" utspelar sig.

Huvudpersonen Iris är singel och på desperat jakt efter den stora kärleken som aldrig verkar infinna sig. Hon har visserligen ett jobb som hon älskar, men saknar någon att dela sitt liv med. Plötsligt en dag möter hon så den hon letat efter. Han heter Pål och arbetar som spärrvakt och är helt underbar. Han har allt hon saknat, han är kärleksfull och trogen, plus att han ställer upp för henne i alla väder. Han är nästan för bra för att vara sann, och det kanske är just det han är, eller?

Boken är uppbyggd så att Iris och Pål berättar vartannat kapitel och eftersom läsarens första möte med Pål är från sjukhussängen då han råkat ut för en olycka, så förstår man åt vilket håll det är på väg. Återblickar blandas med Påls nutidsskildringar från sjukhussängen och hela tiden närmar sig den slutliga olyckan.

Det är verkligen en psykologisk thriller och det är lite jobbigt att som läsare hela tiden veta lite mer än huvudpersonen, eller i alla fall tro sig veta mer...

En väl läsvärd bok, även om slutet inte var sådär väldigt överraskande, men det behöver det kanske inte vara heller.

söndag 28 oktober 2018

En timme hit eller dit...

Så har vi gjort det igen då, ställt om klockan alltså. Tillbaka till vintertid, normaltid eller vad det nu är. Jag tillhör inte de som lider speciellt mycket oavsett om klockan dras framåt eller bakåt. Den där timmen tycker jag nog inte gör varken till eller från faktiskt. Jag vet dock att det finns de som lider och inte tycker om det alls. frågan är vilken av tiderna som är minst populär. Jag har en känsla av att det kan variera från fall till fall.


Om jag har förstått det hela rätt, så finns det planer att bestämma en fast tid som ska gälla i hela EU. Frågan är då, om de länder som står utanför EU kan välja själva, eller om de tänker anpassa sig, eller vem vet, de kanske väljer att ha en annan tid bara för att de kan... Om min morfar hade varit i livet skulle han ha jublat. Han tillhörde de som "minsann aldrig skulle ändra klockan". Det var det dummaste han hört talas om i hela sitt liv, att vi skulle ha en ny tid på sommaren, så det skulle han inte göra! Jag tror dock att han så småningom fick ändra sig, så även han fick nog ställa om tiden, även om det var mot hans vilja.


Hur som helst, och oavsett vad som bestäms framledes så har vi i alla fall en underbar första vintertidsdag i år. Kallt är det visserligen, men solen skiner och himlen är blå så just nu är det synd att klaga. Dessutom har vi ju faktiskt "vunnit en timme" idag som det går att göra något härligt med.


För egen del blev det en runda till skogen för att leta djupfryst svamp. Och visst fanns det några som stod där och väntade på att bli plockade. Och lite bekvämt är det ju att hämta dom färdigfrysta. Lättplockade är de också när de befinner sig i infryst tillstånd. Frågan är om det var sista pannan med smörstekt svamp, eller om det kan bli något mer omgång, det återstår att se. Så länge det är snöfritt i skogen så finns ju möjligheten att det kan bli fler svampexkursioner.

lördag 15 september 2018

Ekorrjul, kombucha och lite annat smått å gott

Tiden den går och snart är det jul! Joho då, vänta bara, det dröjer inte förrän det står tomtar och vinkar åt oss i skyltfönstren. Lite överdrivet kanske, men bara lite, jag är rätt övertygad om att snart är de här, tomtarna alltså. Egentligen kanske det vore lika bra att sjunga julsånger när vi dansar kring midsommarstången innan vi kastar oss i kräftfaten och sörplar i oss innehållet i klorna. Och när vi ändå är på gång kan vi ju skåla i champagne och skalda "Ring klocka ring" så har vi klarat av allt på en gång...

Jag inser mer och mer att det där berömda ekorrhjulet gör att man springer framåt rätt fort. Även om jag försöker göra mitt bästa för att bromsa med jämna mellanrum så verkar det snurra på av sig själv. Nu ska jag kanske inte klaga, jag har faktiskt två lördagar varje vecka. jag är nämligen ledig fredagar så det känns som lördag två dagar och det är jätteskönt! Men visst vore det skönt med ännu mer ledig tid, och det trots att jag faktiskt tycker om mitt jobb.

Som sagt, jag arbetar ju inte jämt, så lite annat hinner jag ju med. Och något av det jag hunnit med är att ha en jäsande svamp i en burk på bänken. Jo då, jag har blivit med "Scoby". Det står för "Symbiotic Culture of Bacteria and Yeast" och det låter väl spännande, eller...? Av denna svamp gör man "Kombucha", ett fermenterat te, som nu står och bubblar på min bänk.


Jag hade aldrig hört talas om den här tydligen väldigt populära drycken som man då kan tillverka själv genom att blanda vatten, te och socker föra att sedan låta Scoby göra jobbet. Scoby kan man sedan dela med sig av till vänner och bekanta som också tycker att det låter som en bra idé att ha en jäsande svamp i en burk på köksbänken.

Lite som "Herman", den där degen man skulle dela med sig av för att sedan baka en kaka, för er som kommer ihåg den flugan. Fast nu har jag förstått att av Scoby blir det ett mycket nyttigare resultat jämfört med av Herman, i alla fall om man ska tro allt man läser.

Det är dottern och hennes man som delat med sig av sin svamp till mamman här. så vi får väl se om hon lyckas vårda den ömt så den överlever. Den första satsen är faktiskt klar och smaksatt med ingefära och citron så blev den riktigt bra.


Det är lite svårt att undvika att beröra valet som vi roade oss med förra helgen. Det gick väl sådär... Lite typsikt svenskt resultat, alla vann! (Eller var det ingen??) Den här texten, som florerat i sociala medier, känns väl rätt nära sanningen:


Och med det önskar jag er alla en trevlig helg!


fredag 14 september 2018

Vredens tid

Ibland kan man göra fynd om man rotar lite i andras bokhyllor bland de där böckerna som inte är så purunga och just "Vredens tid" av Stefan Tegenfalk är ett sådant fynd. Boken är från 2009, så den har ett antal år på nacken, men icke desto mindre läsvärd för det.

Det hela inleds med en bilkrasch där en ung kvinna och hennes dotter omkommer och att det har något med de mystiska mord som sedan inträffar är ju rätt troligt, men frågan är hur det hänger ihop.

Det första fallet som polisen Walter Gröhn ska försöka lösa tillsammans med en ung kvinnlig praktikant är mordet på en taxichaufför. Fallet verkar kunna lösas snabbt eftersom allt pekar på att det var passageraren i taxin som utförde mordet. Men så enkelt går det inte, dels har förövaren inga som helst minnen från kvällen och dessutom handlar det om en domare vid Stockholms tingsrätt och eftersom det blir obekvämt för somliga om det skulle vara han, så finns det vissa som till varje pris vill undvika åtal mot honom.

Det sker ett antal obegripliga mord som inte verkar ha något som helst samband, men tillsammans börjar Walter och praktikanten Jonna nysta i det hela och sakta med säkert börjar den obehagliga sanningen gå upp för dom. En sanning som innebär att det finns fler som svävar i fara...

Det är en spännande bok med ett enkelt språk och som verkligen gör skäl för namnet bladvändare. Visserligen finns även här en sådan där "typisk svensk kriminalpolis", lite butter och egen som kör sitt eget race och med lite egna problem vid sidan om. Men han är rätt mysig ändå och det hela vägs upp av den spänning som byggs upp ända fram till slutet.