lördag 15 september 2018

Ekorrjul, kombucha och lite annat smått å gott

Tiden den går och snart är det jul! Joho då, vänta bara, det dröjer inte förrän det står tomtar och vinkar åt oss i skyltfönstren. Lite överdrivet kanske, men bara lite, jag är rätt övertygad om att snart är de här, tomtarna alltså. Egentligen kanske det vore lika bra att sjunga julsånger när vi dansar kring midsommarstången innan vi kastar oss i kräftfaten och sörplar i oss innehållet i klorna. Och när vi ändå är på gång kan vi ju skåla i champagne och skalda "Ring klocka ring" så har vi klarat av allt på en gång...

Jag inser mer och mer att det där berömda ekorrhjulet gör att man springer framåt rätt fort. Även om jag försöker göra mitt bästa för att bromsa med jämna mellanrum så verkar det snurra på av sig själv. Nu ska jag kanske inte klaga, jag har faktiskt två lördagar varje vecka. jag är nämligen ledig fredagar så det känns som lördag två dagar och det är jätteskönt! Men visst vore det skönt med ännu mer ledig tid, och det trots att jag faktiskt tycker om mitt jobb.

Som sagt, jag arbetar ju inte jämt, så lite annat hinner jag ju med. Och något av det jag hunnit med är att ha en jäsande svamp i en burk på bänken. Jo då, jag har blivit med "Scoby". Det står för "Symbiotic Culture of Bacteria and Yeast" och det låter väl spännande, eller...? Av denna svamp gör man "Kombucha", ett fermenterat te, som nu står och bubblar på min bänk.


Jag hade aldrig hört talas om den här tydligen väldigt populära drycken som man då kan tillverka själv genom att blanda vatten, te och socker föra att sedan låta Scoby göra jobbet. Scoby kan man sedan dela med sig av till vänner och bekanta som också tycker att det låter som en bra idé att ha en jäsande svamp i en burk på köksbänken.

Lite som "Herman", den där degen man skulle dela med sig av för att sedan baka en kaka, för er som kommer ihåg den flugan. Fast nu har jag förstått att av Scoby blir det ett mycket nyttigare resultat jämfört med av Herman, i alla fall om man ska tro allt man läser.

Det är dottern och hennes man som delat med sig av sin svamp till mamman här. så vi får väl se om hon lyckas vårda den ömt så den överlever. Den första satsen är faktiskt klar och smaksatt med ingefära och citron så blev den riktigt bra.


Det är lite svårt att undvika att beröra valet som vi roade oss med förra helgen. Det gick väl sådär... Lite typsikt svenskt resultat, alla vann! (Eller var det ingen??) Den här texten, som florerat i sociala medier, känns väl rätt nära sanningen:


Och med det önskar jag er alla en trevlig helg!


fredag 14 september 2018

Vredens tid

Ibland kan man göra fynd om man rotar lite i andras bokhyllor bland de där böckerna som inte är så purunga och just "Vredens tid" av Stefan Tegenfalk är ett sådant fynd. Boken är från 2009, så den har ett antal år på nacken, men icke desto mindre läsvärd för det.

Det hela inleds med en bilkrasch där en ung kvinna och hennes dotter omkommer och att det har något med de mystiska mord som sedan inträffar är ju rätt troligt, men frågan är hur det hänger ihop.

Det första fallet som polisen Walter Gröhn ska försöka lösa tillsammans med en ung kvinnlig praktikant är mordet på en taxichaufför. Fallet verkar kunna lösas snabbt eftersom allt pekar på att det var passageraren i taxin som utförde mordet. Men så enkelt går det inte, dels har förövaren inga som helst minnen från kvällen och dessutom handlar det om en domare vid Stockholms tingsrätt och eftersom det blir obekvämt för somliga om det skulle vara han, så finns det vissa som till varje pris vill undvika åtal mot honom.

Det sker ett antal obegripliga mord som inte verkar ha något som helst samband, men tillsammans börjar Walter och praktikanten Jonna nysta i det hela och sakta med säkert börjar den obehagliga sanningen gå upp för dom. En sanning som innebär att det finns fler som svävar i fara...

Det är en spännande bok med ett enkelt språk och som verkligen gör skäl för namnet bladvändare. Visserligen finns även här en sådan där "typisk svensk kriminalpolis", lite butter och egen som kör sitt eget race och med lite egna problem vid sidan om. Men han är rätt mysig ändå och det hela vägs upp av den spänning som byggs upp ända fram till slutet.


lördag 18 augusti 2018

Playground

Ytterligare en bok av Lars Kepler, det vill säga makarna Ahndoril, lät spännande, och titeln "Playground" kunde ju innebära i princip vad som helst, så det blev en av sommarens lästa böcker.

Den här gången lyser dock Joona Linna med sin frånvaro, istället heter huvudpersonen Jasmin Pascal-Andersson och hon är löjtnant i en svensk styrka i Kosovo. Hon blir allvarligt skadad i Kosovo och svävar mellan liv och död. Hennes hjärta stannar och står stilla i drygt en och en halv minut och under tiden hon är "död" hamnar hon i en kinesisk hamnstad, en slags mellanvärld mellan de levande och de döda. Här styr kriminella krafter och ingen går säker. Jasmins hjärta startar igen och hon återvänder till den "vanliga världen". Hennes upplevelser har satt djupa spår och kommer att påverka hennes liv på många vis. När så småningom hennes son drabbas av samma sak vet Jasmin att hon måste rädda honom till varje pris, och hon vet också hur hon måste gå till väga, frågan är om det kommer att fungera och om hon ska kunna klara sig tillbaka ytterligare en gång.

Det är en våldsam och mycket dramatisk historia. Anhalten halvvägs till dödsriket är så väl beskriven och så inlevelsefull att man som läsare till och med kan känna dofterna och höra ljuden. På sätt och vis kanske även lite tankeväckande, för vi har ju inte riktigt koll på vad som händer "på andra sidan". Vem vet, det kanske finns ett mellanrike.

Trots det är jag inte så där väldigt begeistrad. Boken var bitvis i våldsammaste laget för mig. Dessutom förblev karaktärerna lite grå och det var ingen av dem som man riktigt lärde känna. Om det skulle vara så att det kommer en uppföljning med samma huvudperson är jag inte helt säker på att jag kommer att ge mig på den, men man ska aldrig säga aldrig...

torsdag 9 augusti 2018

Det kyrilliska alfabetet

Det där med bokstäver kan ju se lite olika ut, beroende av var någonstans i världen man befinner sig. Och de där bokstäverna kan ju vara mer eller mindre enkla att förstå. Bulgarien är det enda EU-land som använder sig av kyrilliska, men annars delar de alfabetet med rätt många människor i vår vida värld. Det äldsta kända exemplet på sådan här skrift är från en gravinskription från 943.


Det är ett antal såväl slaviska som icke-slaviska språk som använder sig av kyrilliska, bland annat ryska, vitryska, serbiska, ukrainska och ett antal av de länder som tidigare ingick i forna Sovjetunionen. Och som sagt, i de där krokarna bor det ju en hel del människor. Sedan är det ju inte så att alla länder har exakt samma alfabete. Bulgariska till exempel har 30 bokstäver medan ryska har 33. Nu är ju inte det så konstigt, samma fenomen finns ju faktiskt när det handlar om vårt eget alfabete också. Vi har ju några extra bokstäver som inte andra har, ni vet de där med en massa prickar och ringar över. Gubbar av olika slag ser dock väldigt lika ut världen över.


Kyrilliska bokstäver är lite kul så tillvida att ibland kan man faktiskt gissa sig till vad det står trots att en del bokstäver ser ut precis som våra, men visar sig vara en helt annan bokstav än den man tror. Eftersom vi väldigt ofta har med oss kamrater som pratar språket och som kan tyda skrifterna är det inget stort problem, men när man är ensam så kan det bli lite problematiskt, det är ju inte alltid man förstår vad det står. En beställning på restaurang kan bli väldigt spännande eftersom det man tror man har beställt inte alltid visar sig överensstämma med verkligheten. Nu är ju det mesta gott, så det är väl ingen större panik, men spännande.


Att förstå en vacker dikt (eller vad det nu kan vara!) är lite mer problematiskt, men det kan ju räcka med att skylten är vacker.


Att det är vägen till fotbollsstadion som är utmärkt med en liten träskylt är kanske inte heller så enkelt att förstå om man inte vet.


Men det är väl lite av just det här som är charmen med att resa, att det inte är som hemma och att det kan vara små utmaningar här och där.

lördag 28 juli 2018

Mer sommar och sol!!


En sommar som går till historien som den varmaste i mannaminne, jo, det har det verkligen varit. Sedan vi kom hem från Bulgarien har vi parkerat i stugan och verkligen gjort minsta möjliga. Det har verkligen  varit semester! Och att äta frukost vid vattnet efter dagens morgondopp, det är helt fantastiskt!


Med tanke på hur mycket tid som tillbringats i vattnet är frågan om det inte är risk för simhud mellan tårna... Korgen med tvål och schampo vid sjökanten har minst sagt använts mycket flitigt det här året, och ett tag till räknar vi nog med att ha den kvar! Det är något speciellt det där med att löddra in sig och skölja av det i sjövatten. Det är kanske lite känslan av att vara en vacker sjöjungfru, vad vet jag...


Lite fisk har det också blivit, och vi hann med att tillaga den på grillen innan det totala eldningsförbudet trädde i kraft. Skulle vi råka hitta mer fisk i sjön ser det ut som om den får hamna i ugnen såvida inte det utlovade regnet kommer i natt.


Kvällarna har verkligen varit helt fantastiska den här sommaren och sista veckan har månen lyst som en massiv lykta över vattnet. undantaget då igår, när vi skulle se den stora blodmånen. Då inföll den första molniga kvällen sedan i maj. Men vem behöver en blodmåne när vi har vår vanliga som sprider sitt trolska sken över vattenytan...


Blåbären har verkligen lyst med sin frånvaro i år, blåbärsriset är så torrt att det knastrar under fötterna om man går i det. Däremot har vi så mycket äpplen så grenarna på trädet dignar under tyngden. Nu är frågan då, jag som inte tillhör den där husliga sorten vad jag ska göra med dom. Jag hade planer på äppelmos, men om jag känner mig själv rätt så blir det nog inte så mycket av det. Vi får väl äta äpplen så det sprutar ur öronen till slut, alternativt bara frysa i bitar och använda till smoothies i vinter. Det låter sådär lagom arbetsamt, så det kan nog vara ett alternativ.


Som sagt, en fantastisk sommar har det varit, och är fortfarande. Jag har en känsla av att det här bara är en mellandag och att det kanske blir lite mer normal svensk sommar ett tag in i augusti.


Jag ska sätta mig och fila lite mer på fler inlägg från Bulgarien, det finns flera lästa, men opresenterade, böcker som ligger och väntar, det kommer säkert något golfinlägg från sommarens rundor...med andra ord så finns det lite väntande inlägg på hög. Och så småningom ska väl min "bloggsemester" ta slut och då ska jag väl rota runt i den där högen och se vad jag hittar...

onsdag 11 juli 2018

Balchik 2018

Årets resa till Bulgarien och Balchik blev den minst varma av de vi gjort. Den här gången var det faktiskt varmare i Sverige under den tiden vi var på plats. Det betyder inte att vi inte hade det varmt och skönt, det betyder närmare bestämt att det var oerhört varmt i Sverige!


Dessutom fick vi betydligt mer regn på oss än vad ni fick som under de två veckorna efter midsommar befann er i Sverige. Som sagt, inte lika varmt som de övriga år vi varit på plats, men fortfarande varmt och fortfarande väldigt härligt att komma iväg i år igen.


Efter att ha "bläddrat" i gamla inlägg så inser jag att det finns ett antal inlägg från Balchik varje år sedan 2012 då vi gjorde första resan dit. Det innebär att det kan bli en himla massa upprepningar för er som skulle ha råkat varit med och läst tidigare, så för er som skulle vara mer nyfikna på platsen i fråga finns olika alternativ. Man kan helt enkelt skriva Balchik i sökfältet så dyker det upp massor med inlägg, alternativt kan man trycka här eller här för några inlägg om den mysiga staden. Vill någon veta mer om den Botaniska trädgården så finns det här och om någon vill ha lite från den fantastiska golfbanan Thracian Cliffs så är ni välkomna att klicka här. (Om någon inte läst det tidigare och som vill se en helt fantastisk golfbana, så rekommenderar jag att göra ett lite klick där!)


Även i år blev det promenader genom mysiga Balchik, god mat och dryck och en hel del mys i trädgården med att bara vara.


Promenader utefter den vackra strandpromenaden blev det givetvis också med alla slingrande trappor ner mot havet.


Havsbad och strandhäng blev det naturligtvis. Det var inte sådär väldigt mycket folk, utan mer lagom. Det kan naturligtvis bero dels på att semestrarna inte kommit igång riktigt, och dels för att vädret inte visade sig från den bästa sidan hela tiden. Men jag lovar att det var alldeles tillräckligt varmt för att svetten skulle rinna efter ryggen vid promenaderna.


En dag blev det även lite spa-vistelse med ansiktsbehandling och poolhäng. Inte alls ett dumt sätt att tillbringa en dag om jag säger så... Den dagen, inklusive 60 minuters behandling kostade 175 kronor per person vilket känns väldigt överkomligt med svenska ögon.


Det är ju fortfarande så, att det fortfarande är väldigt billigt i Bulgarien. Att äta ute är en fröjd med tanke på vad man för för pengarna. Fantastiskt gott är det, och man kan till och med äta på de "dyra" restaurangerna utefter vattnet och det är riktigt billigt. Och visst är det trots allt så, att det är en del i det njutbara med att åka iväg på semester, att kunna unna sig det där lilla extra utan att det kostar skjortan.



måndag 9 juli 2018

För att kunna leva

"För att kunna leva - En Nordkoreansk flickas resa till friheten" om och av Yeonmi Park är berättelsen om den 14-åriga flickan som 2007 tillsammans med sin mamma flyr från Nordkorea och som ett par år senare lyckas ta sig till Sydkorea.

I boken beskriver Yeonmi hela förloppet från när beslutet tas tills dess att målet nås. Läsaren får veta hur det är att leva i Nordkorea, hur man uppfostras att tro på allt, hur man hela tiden invaggas i tron om att det är där man har det bäst, hur man använder sig av USA som hemska exempel i undervisningen och hur man hela tiden tror att det är den nordkoreanska ledningen som är det mest vördnadsfulla som finns.

Den unga författarinnan beskriver hur hon inte flydde till friheten, eftersom hon inte visste vad det innebar, utan hur de flydde för att svälten blev för svår efter att pappan hamnat i fångläger. Flykten går via Kina där såväl mor som dotter hamnar i klorna på människosmugglare och råkar ut för trafficing. När de väl lyckas ta sig till slutmålet beskriver Yeonmi vidare de problem det för med sig då man aldrig haft någon frihet tidigare. Hur det är att plötsligt ha valfrihet utan att ens ha hört talas om ordet innan...

Det är en gripande berättelse som i kronologisk ordning beskriver händelseförloppet rakt upp och ner utan några invecklingar och krusiduller. Det är ingen bok som glänser med sitt språk, men det är en fantastiskt fascinerande berättelse och vid flera tillfällen fick jag påminna mig själv om att det handlar om nutid, inte speciellt längesedan alls och att det fortfarande händer i världen här och nu!