lördag 28 april 2012

Lukrativa turister

27 miljoner turister på ett år i Sverige, det vore väl något!? Nästan tre gånger den egna folkmängden? Det var vad Singapore hade i turistväg under året som gick, 13.2 miljoner turister!

Att det är en lukrativ rörelse, det där med turistnäringen, det kan man lugnt påstå när man ser att de här människorna spenderade i runda slängar 100 miljarder svenska kronor under sina besök i Singapore 2011.


Dessa 13 miljoner människor besökte alltså under ett år en yta, mindre än Karlstads kommun! Inte konstigt att den här ön ibland känns lite trång. Fast egentligen är det ändå mer underligt att den ofta inte känns trång...

Nu har det dock uppstått ett litet problem. Någon har konstaterat att det kan bli svårt att få plats med mer hotell - vilket ljushuvud som nu har upptäckt det! Det är även svårt att få plats med fler bussar som kör omkring besökare på gatorna...jotack, så kan det nog vara!



Frågan är bara hur många man kan vara på en liten välperforerad yta mitt ute i havet innan man sjunker...

Nu ska vi iväg till flygplatsen och hämta ytterligare ett bidrag till denna näring! Våra svensk kamrater som ska spendera några dagar hos oss har visserligen varit i Singapore tidigare, så vi kommer i alla fall inte att öka på statistiken på antal sålda Singapore Sling!

Ha en jättebra helg - och sjung in våren lite för mig också när det är dags!

fredag 27 april 2012

High Tea


Om man hör orden ”High Tea”, så är väl risken överhängande att associationen går till ett bord uppdukat med te och kakor. Eller varför inte med lite typiska engelska scones med sylt och ”clotted cream”?


Så trodde i alla fall jag att det var (Jag lever ju, som alltid, i tron att det finns fler än jag som inte redan vet hur allt ligger till, utan har en egen bild av det mesta som allt som oftast visar sig vara lite skev...)

Efter att nu bevistat denna tillställning för andra gången i mitt liv, så blev jag lite nyfiken på vad det egentligen innebär, och om man letar (tack goole!) på betydelser på just ”High Tea”, så visar det sig att det helt enkelt är den måltid man i England äter på kvällen och som vanligtvis består av en varm maträtt, som till exempel ”fish and chips” eller macaroni cheese” (Troligtvis kan den även bestå av något annat...) och med något gott till efterrätt.

Det som kallas ”afternoon tea” är däremot te och scones, eller kakor och kallas även ”low tea” och anledningen till det ska vara att det ena intas vid ett högt bord och det andra vid ett lågt.

Det ”High Tea” som jag har varit på däremot, har att göra med att ”high” är använt som en synonym för ”elegant” eller ”formal”, och det är ju lite ironiskt med tanke på att det från början var ett kvällsmål i arbetarklasshemmen.

Se där – ytterligare en kunskap att stoppa i mappen för ”onödigt vetande”!

Hur som helst, mitt high-tea-besök innebar åtminstone ett high besök, eftersom det intogs på 63:e våningen. Så alla godsaker kunde stoppas i magen samtidigt som man kunde njuta av utsikten.



Mycket gott fanns det, allt ifrån ostron till dumplings. (Jag ska faktiskt erkänna att jag har ätit ostron en gång och tyckte inte det var speciellt gott alls – klart överskattat i min värld!)


Sedan fanns det ju kakor av alla de slag och jag var ju bara tvungen att smaka på den som såg mest mysko ut - ”green tea cake”. Om den var god? Nja, jag kan ju säga som så, den var i alla fall vacker att tittta på...






torsdag 26 april 2012

a Long Way Gone

 
My highschool friends have begun to suspect I haven´t told them the full story of my life.
”Why did you leave Sierra Leone?”
”Because there is a war”
”Did you witness some of the fighting?”
”Everyone in the country did.”
”You mean you saw people running around with guns and shooting each other?”
”Yes, all the time”.
Cool.”
I smile a little.
”Yoy should tell us about it sometime.”
”Yes, sometime.”

Så börjar boken ”A Long Way Gone” av Ismael Beah. Det är den sanna historien om en av Sierra Leones barnsoldater.

Författaren var en av de uppskattningsvis mellan 10000-30000 soldater under 18 år som var med och deltog aktivt i den 11 år långa konflikt som startade i början av 90-talet i Sierra Leone. Han återberättar här sin historia, som till stor del handlar om förlorad barndom.

Vi får vara med om hur han tillsammans med ett 30-tal pojkar mellan 7-16 år är med och bekämpar gerillan. Hur de lär sig att skjuta helt besinningslöst för att döda och hur de lär sig att ta droger för att klara av sin sömnlösa tillvaro.

Inte minst får vi även följa hans kamp för att återgå till ett normalt liv efter dessa upplevelser.

En fruktansvärt hemsk skildring av barnsoldaternas tillvaro, men en fanastisk bok som lyckats undgå mig fram till nu, trots att den gavs ut redan 2007, men som jag är glad att jag har hittat och läst!

onsdag 25 april 2012

Ego-inlägg



Idag ska jag skriva ett ego-inlägg, det vill säga ett inlägg som handlar om mig! varför då? Jo, för att jag har tagit ett sådant där beslut som kommer att påverka mig rätt mycket.

Jag har ju varit tjänstledig ifrån min lärartjänst under tiden vi bott i Singapore, men nu tyckte någon - med all rätt - att det fick räcka på den fronten. Alltså var jag tvungen att ta ett beslut nu och här, och det har jag gjort!

Så nu har jag sagt upp mig och åker tillbaka hit i höst! Jag har alltså valt bort ett regnigt, blåsigt och kallt höstsverige mot ett varmt och skönt Singapore...fast om man ställer det mot varandra så, är valet kanske inte så svårt. sedan är jag helt övertygad om att Karlstad finns kvar och att det väntar på mig.

Jag är också fullt och fast övertygad om att det här är ett av dom där besluten som jag hade ångrat om jag inte hade tagit, och det var ju det jag aldrig skulle göra: Ångra det jag inte gjorde!

Ytterligare lite tid i kontrasternas land, alltså...









tisdag 24 april 2012

Hajfenssoppa på väg bort från menyerna?



Det finns hopp även i den här delen av världen!

I dagens exemplar av tidningen "Today" finns en artikel där man kan läsa att det, under de kommande månaderna, planeras ett antal kampanjer för att göra Singapore "fen-fritt" inom en nära förestående framtid.

Förespråkarna för kampanjen argumenterar för ett handelsstopp av varan, plus att de hoppas på att få kinesiska restauranger att  sluta servera rätten.

Med tanke på att Singapore under förra året importerade 3500 ton av varan, så är det troligen ett inte alldeles enkelt uppdrag. Men bara att det är på gång! Det finns affärskedjor och hotell där man har tagit bort hajfenorna från hyllor och menyer, det finns även officiella tillställningar där man slutat servera hajfenssoppa.

Här dyker hela tiden upp nya grupper på nätet som får fantastisk respons, så något kan säkert vara på gång!

Jag skrev ett inlägg för ca ett år sedan, där jag tog upp lite om denna vidriga jakt och lite om bakgrunden till soppätandet, så den som vill, kan läsa mitt inlägg om hajfenssoppa och jakten på hajar,själv ska jag börja hålla tummarna för att det faktiskt kan gå att genomföra.

måndag 23 april 2012

Babyrace!

Mycket lustigt har jag sett och trodde väl kanske inte att jag skulle höja sådär väldigt mycket på ögonbrynen över något - men under helgen åkte de upp väldigt högt!

Nära där vi bor finns ett shoppingcenter med väldigt många butiker inriktade på barn, kläder, leksaker och alla möjliga tänkbara attiraljer som på något vis kan utveckla barnen! För att inte prata om alla div. olika kurser och aktiviteter som finns för barnen från väldigt tidig ålder och uppåt.

Dessutom är det varje helg olika barnjippon, uppträdanden, tävlingar och andra mer eller mindre högljudda och utbildande aktiviteter.

I går när vi passerade genom denna byggnad pågick ett babyrace! Jodå, på riktigt, med löparbanor, starter och hela kittet!


I ena änden stod en förälder och höll i sin krypande baby (det kan ha varit ett krav, att de åtminstone skulle kunna krypa, för jag såg ingen som ålade sig fram...), i andra änden stod förälder nummer två beredd med leksaker i händerna.


När starten gått började föräldern i målfållan hoppa, skrika och febrilt veva leksakerna framför sin baby, allt för att just han eller hon skulle krypa först över mållinjen!


Det kanske är vanligare än vad jag tror, och jag bara inte har hängt med i utvecklingen... fast själva tävlingsformen fick mig osökt att tänka på tävlingar med något mer pälsförsedda varelser som lockas med mat eller leksaker... men vem vet, kanske det är nästa gren i olympiaden, 60 meter babyrace...

Snabbast över mållinjen, var så snabb så fotografen inte riktgt han med...

söndag 22 april 2012

Vaccinationer via bloggsfären


Jag brukar alltid vara lite skeptisk till allt sådant här som dyker upp, där man blir ombedd att göra olika saker till förmån för något bra ändamål. Men nu har jag varit in och läst på UNICEFs sida, och jag hoppas verkligen att det här stämmer - för om det gör det så är det ju ett otroligt enkelt sätt att göra något som hjälper andra!


Å andra sidan, om det inte stämmer, har jag ju inte förlorat så mycket på att prova...

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
 UNICEF vaccinerar barn i Elfenbenskusten

© UNICEF/Asselin
UNICEF vaccinerar barn i Elfenbenskusten

lördag 21 april 2012

Ön

"Ön", skriven av Lotta Lundberg, utspelar sig på en söderhavsö där huvudpersonen, en svensk kvinna i 50-årsåldern, bott som ensam västerlänning i 25 år. Hon har under den här tiden arbetat som läkare och kompletterat öns egna medicinkunniga.

En dag når rykten fastlandet om att det försiggår sexuella övergrepp på ön och en delegation av engelska socialarbetare kommer dit för att utreda det hela.

Författarinnan har inspirerats av en verklig händelse, där hälften av männen på en ö dömdes för sexuella övergrepp på minderåriga. Det är en bok som ställer mycket på sin spets, ska man låta "paradiset" få vara ett paradis utan moralpredikningar, eller ska man börja rota i det som händer?

Det är en annorlunda bok på så sätt att man lär aldrig riktigt känna personerna, de förblir ytliga och det är nästan som att "läsa en film", men helt klart en bok värd att läsa och den sätter igång en hel del tankar och funderingar.


fredag 20 april 2012

Lite vimmelbilder


Som någon sa, eftersom det är min blogg, så bestämmer jag innehållet och eftersom jag just nu inte äger något fotoalbum att sätta in foton i, så är väl det här mitt album!

Här kommer det avslutande kapitlet i storyn Hong Kong (för den här gången, man vet ju aldrig...) och nu blir det bilder som får tala för sig själva!























torsdag 19 april 2012

Fågel fisk eller mitt i mellan?

Jo då, det kommer mer ifrån Hong Kong - jag sa ju att vi hann med en hel del!

En marknad man troligen inte ska missa när man är här, är Temple night market. Här öppnar man på kvällen och gatorna i området fylls med stånd som säljer det mesta man kan tänkas behöva, plus det man absolut inte behöver (nästan lite samma koncept som Ikea!). Förutom alla försäljare finns det även ett stort antal som väldigt gärna vill tala om vad man kan vänta sig av framtiden. Det är något jag av princip aldrig skulle testa - vissa saker vill jag inte veta!


En fantastiskt stor blomstermarkand hittade vi också. Färger och dofter av allehanda slag - och så billigt! Nu insåg jag väl min begränsning, så det blev inga blommor med på flyget hem, men vackert var det.



Skulle man vilja det, så kan man köpa en färdigförpackad akvariefisk. Uterefter gatorna vid "goldfish market" hänger det påse på påse med fiskar i regnbågens alla färger. Lite fundersam måste jag säga att jag blev med tanke på vädret, man skulle ju kunna tro att fisken skulle kunna vara färdigkokt innan den hinner stoppas i akvariet.




Vill man inte titta på fiskar, så finns alltid alternativet fågel! I Yuen Po Street birdgarden träffas man och lyssnar på och beundrar varandras skönsjungande burfåglar. Man kan också sälja och köpa dessa fjäderförsedda varelser, eller varför inte en ny bur. Det finns uppenbarligen fågelburar i alla utföranden man kan tänka sig!






Fåglarna var jättevackra, men mysighetsgraden hos fågelmaten kan väl diskuteras...

onsdag 18 april 2012

Matpromenad i Hong kong


Något som jag aldrig upphör att fascineras av i den här delen av världen, är alla matmarknader. Visst, så smångingom kanske det skulle kunna bli vardag för mig också, men just nu känns det tveksamt. Nu är det med uppspärrade ögon och hög intressegrad jag knallar runt bland dessa stånd.


Hong Kong var inget undantag på den fronten, snarare tvärtom. Mycket tid spenderades genom att bara gå och titta på all mat, i mina ögon mer eller mindre förtäringsbar. Jag vet att det är en kulturgrej, men ibland vill man kanske inte ens veta vad det är som säljs...






Fisk och skaldjur fanns det i mängder. Att det var färsk fisk gick väl inte att ta fel på, eftersom somliga forfarande sprattlade. Så många olika räkvarianter som jag såg denna helg, visste jag inte att det fanns. För att inte prata om  typer av snäckor och ostron.





Naturligtvis låg och hängde det ankor överallt, hela eller i delar. Delikatessen (?) "chickenfeet" var det också svårt att undgå.



En stor skillnad ifrån Singapore, var att här kunde man se många stånd med griskött, vilket inte är så vanligt här. Och efter att ha sett de olika matstånden är jag helt övertygad om att man äter allt på grisen...



Som sagt, underbart spännande och fascinerande att gå omkring bland dessa matstånd. Sedan att man kanske går omkring med öppen mun kan ju bero mer på förvåning och kanske inte att man blir så sugen på allt...