fredag 31 maj 2013

Beware of the dengue mosquito!

Sedan årsskiftet har 8195 människor i Singapore drabbats av denguefeber och igår ska årets första dödsfall, orsakat av sjukdomen, ha inträffat.

Denguefeber är en mindre käck sjukdom som främst finns i de här delarna av världen. Det är "en slags influensa fast mycket värre". Första gången jag hörde talas om den var när någon berättade att personen i fråga hade varit i Asien och drabbats av just dengue och därför inte skulle kunna resa tillbaka till något land där sjukdomen fanns, för om det skulle drabba ytterligare en gång skulle det innebära döden. Nu har jag lärt mig att det inte stämmer, men det är absolut ingen sjukdom att leka med. Det finns olika varianter av den och någon är riktigt allvarlig och kan i svåra fall leda till döden...

Den smittar inte mellan människor, utan det måste finnas en mygga (naturligtvis en hungrig feminin variant!) som sticker en infekterad person och på så vis tar med sig smittan till nästa person som blir stucken. En mygga som en gång blivit infekterad bär alltid omkring på smittan. Nu är det inte alla slags myggor det handlar om, utan en speciell mygga som mycket fantasifullt har döpts till  "Dengue-myggan". Den här myggan är lätt att känna igen, eftersom den har randiga ben, men då det kan vara svårt att upptäcka mönstret på benen innan den sticker, så känns det säkrast att försöka förkorta livet på alla myggor som kommer i närheten, oavsett om den har ränder på benen eller ej...

I den här delen av världen härjar denguefebern alltid mer eller mindre, Singapore icke undantaget. Trots att man här brukar kunna lagstadga mot allt man inte vill ska finnas, har man inte lyckas få just denguemyggorna att förstå hur ovälkomna de är.

Däremot så finns det faktiskt en "denguepolis" som gör kontroller av allmänna ytor om det till exempel finns stillastående vatten där dessa myggor kan tänkas vilja föröka sig. För närvarande finns det 850 kontollanter som arbetar med det på heltid. Är det så att man bor i ett drabbat område kan man även får hembesök av de här kontrollanterna för att se så det inte finns gammalt vatten i vaser, krukor eller dyligt. Tydligen är den populära "Lucky Bamboon" en stor skurk eftersom den kräver viss fuktighet.

Lite läskigt är det att antalet fall verkar öka över hela världen och bara här i Singapore har antalet fall hitintills i år varit fler än någonsin tidigare. Det finns olika teorier om varför det har hänt, men klimatförändringar är en diskuterad orsak.

NEA (National Environment Agency) har en sida där man kan läsa exakt om hur många fall det varit och adresserna där fallen finns. För den som är intresserad att veta mer om hur läget är i Singapore på denguefronten, finns det information här, och även för den som kanske inte är intresserad just av antalet fall i Singapore, eller adresserna man ska undvika, men vill veta mer om själva sjukdomen, så kan det finnas användbar information.


torsdag 30 maj 2013

Rykande färsk från tryckeriet!

Vi har gjort det igen! Trots den försiktigt spirande paniken tidigt under våren då vi inte trodde att vi skulle få till någon tidning alls, så är den här! Swea Magazine nr 1, 2013.


För alla oinvigda kan jag berätta att Swea är en förening för "kvinnor i förskingringen" som befinner sig utomlands, så alltså även här i Singapore. Om man vill engagera sig inom föreningen finns det alla möjligheter, men jag hade väl egentligen planen att ligga väldigt lågt, och inte bli speciellt engagerad i något över huvudtaget, men ibland (eller väldigt ofta!) blir ju inte saker och ting som man tänkt sig...

Sedan ett par år är jag med och arbetar med vår tidning som kommer ut med två nummer per år, och det är fantastiskt kul och spännande! Det är till och från rätt krävande, men det uppvägs av allt det roliga som följer med, plus att vi är ett så härligt gäng som arbetar med tidningen.


Nu är det ju så, att livet som expat innebär ju att människor kommer och människor åker och vår tidningsredaktion är på intet vis undantaget detta faktum, så inför varje tidning står vi utan människor som vi inte tror vi ska klara oss utan. I början av året kändes det som vi varken hade folk eller idéer så det räckte, men ack vad vi bedrog oss!



Nu sitter vi här med det nya numret, även det 90 sidor med massor av artiklar skrivna och redigerade av ett härligt gäng glada och stolta amatörer! Förhoppningsvis kommer även detta nummer att läggas ut på nätet som förra (s.1-45) numret (s.46-90) och när det händer kommer länken så att ni alla som vill kan ta del av vår tidning!


onsdag 29 maj 2013

"I´ve Had the Time of my Life..."

...eller det var det väl kanske inte, även om det var bra. Igår var vi nämligen och såg Dirty Dancing som musikal på Marina Bay Theatre.


Bara att besöka teatern är värt en hel del, när man går in genom den rätt oansenliga entren möts man av ett hav av ljus och rymd.


Själva musikalen var ok, men inte mer. Den består visserligen av mycket bra musik och dans, men inte så mycket mer. Den följer filmen i stort från början till slut utan så stora förändringar. Artisterna är, som vanligt när det handlar om musikalartister, fantastiskt duktiga på det de gör. Här finns röster som är helt enorma, här finns också dansare som gör en insats som är oerhört bra. Men på något vis räckte det inte ändå, det blev "lite platt". 

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men det kan ju vara så, att trots att filmen har några år på nacken (1987) så finns den rätt tydligt någonstans i minnesutrymmet. Och det kanske inte är så enkelt att mantla Patrick Swayzes insats som den mycket charmige Johnny. Och när Gareth Bailey, i egenskap av rollfiguren Johnny, spänner ögonen i Babys far med de numer mer eller mindre filmhistoriska orden "Nobody puts Baby in a corner", blir det lite fel...


Men som sagt, det är en fantastisk upplevelse att gå på teatern och musiken var riktigt bra. Sedan ett stort plus till orkestern som satt lite ovanför så man faktiskt kunde se dem till och från, plus det faktum att jag somnade med textraden "I´ve had the time of my life" ringande i öronen tyder på att det ändå var en underbart härlig kväll!

tisdag 28 maj 2013

Vesak day

Varje år i maj, på den 15:e dagen av den 4:e månaden i den kinesiska månkalendern infaller Vesak day, och i år inföll den dagen den 24/5, vilket innebar att i fredags var det helgdag här i Singapore.

Det här ska vara den viktigaste dagen i den Buddhistiska kalendern. Det är den dagen då man firar Buddhas födelse, upplysning och död. Det kan ju vara lika bra att på ett rationellt sätt ta allt på en gång, så är det klart för resten av året! Det är ju lite onödigt som vi har det, att man firar på olika tillfällen, fast å andra sidan är det ju lite käckt att ha både jul och påsk...

Hur som helst, så är det den dagen då man ska  pryda tempel med blommor, ljus och rökelser. Man ska sjunga hymner till Buddahs ära och dagen ska gå i kärlekens, fredens och harmonins tecken. Det är också en dag som ska fyllas med generositet, man ska försätta burfåglar i frihet och man ska skänka till välgörenhet.

Med andra ord, en dag fylld av lugn och harmoni...eller...

Eftersom vi inte firar denna dag speciellt mycket, så hade vi tänkt att ha en lugn dag på stan med våra gäster som hade lite div inköp att göra innan det var dags att vända åter till Sverige. Och eftersom det var en helgdag, så kunde det ju bli en "mysig dag på stan"...biiig mistake!!!


Det visade sig att det där med generositet kanske inte tolkas riktigt som jag trodde, utan det verkade mer   tolkas som att det skulle spenderas!! Så mycket folk vet jag inte jag har träffat på tidigare. Det här visade sig vara en dag då det fick slussas in köande människor i de stora varuhusen, plus att tunnelbana och buss var fyllda till bristningsgränsen! Jag vet inte riktigt vad som hände, men det där med en "harmonisk dag i Buddhas anda" vet jag inte riktigt vart det tog vägen...

måndag 27 maj 2013

Tioman...igen!

Som sagt, det är härligt med besökare som vill ha ressällskap! Just den detaljen resulterade i ytterligare några härliga dagar på den fantastiska ön Tioman utanför Malaysias östkust.








Precis som förra gången handlade det om ljuvliga dagar med mycket sol, värme och en himla massa snorklande i badkarsvarmt vatten som är så salt så det är näst intill omöjligt att lämna ytan även med hjälp av bensprattel av högsta kvalitet.

Många är de, de där färgsprakande fiskarna som simmar omkring där nere i godan ro. Jag har visserligen aldrig simmat omkring i ett akvarium, och risken att det någonsin kommer att inträffa är väl rätt liten, men jag har en känsla av att om det mot förmodan skulle inträffa, så skulle det vara precis samma känsla som det är att snorkla omkring bland alla gula, blå, lila, gröna, röda, prickiga och randiga fiskar i alla storlekar.




Inte heller den här gången blev det några undervattensbilder som kommer att göra mig berömd, men nu hade jag åtminstone kameran rättinställd!




Någon haj blev det inte, men man kan ju inte lyckas varje gång... Inte heller lyckades jag träffa på några sköldpaddor, men en ny bekantskap blev det - jag såg stingrockor! Dessa fantastiska fiskar som rör sig så majestätiskt där de ser ut att flyga när de kommer. Jag lyckades få en av dem på bild, men när jag hittade de lite större, gul/blå som gömde sig under en sten hade jag naturligtvis inte kameran med, men som sagt, man kan ju inte lyckas jämt...


Den här gången bodde vi på en lite mindre, mycket trevlig och mysig resort precis vid havet, och eftersom det ligger på västsidan var det ett antal kvällar med solnedgången som skådespel, vilket naturligtvis förde med sig ett antal bilder á la 70-talsaffisch.




Här finns alla sorters människor, allt från de som reser med en liten ryggsäck med en sarong, ett linne och en snorkel till de som byter klänning varje kväll. Men det är ju det som är lite av charmen, att kunna sitta och titta på olika karaktärer och fundera på vem det är, vad de gör och var de kommer ifrån. (Jag är inte helt säker på att jag vill veta vad som fantiserats ihop om mig!)




Det är i alla fall lite spännande att resa i den här delen av världen där ett klockslag inte har så stor betydelse. Klockan ett kan lika gärna innebära halv tre, och det där med tidtabeller till färjan bara är ett spel för galleriet. En aning frustrerande för oss tidsberoende västerlänningar kan det vara, men man får ta seden dit man kommer, så det är bara att rätta in sig i ledet och försöka förstå att färjan som kommer en timme efter utsatt tid faktiskt inte är den man ska åka med, utan det är "neeext ferry"...


Nu är det bara en vecka kvar till nästa resa och då handlar det om ett resmål där troligen enda chansen att få uppleva samma vattenvärme är att ställa sig i duschen, för då är det nämligen dags att styra kosan mot Sverige för årets svenska sommarvistelse!





söndag 19 maj 2013

Besöksaktiviteter

Nu har vi haft besökare under några veckor, och har fortfarande. Dels är det kompisar från Sverige som varit och hälsat på, dels har dottern med pojkvän stannat till här under sina sista veckor på resande fot för den här gången.

Det är alltid lika kul att ha kompisar här. Dels är det naturligtvis kul av den anledningen att man får träffas igen och dels är det kul därför att det händer en massa saker.


Den här gången har vi hunnit med en hel del, vi har ätit en massa gott, vi har handlat lite, det har varit poolhäng, vi har varit i Botaniska och fotat orkidéer och andra växter, vi har varit på besök på Tiger-bryggeriet och...


ja, vi har hunnit med en hel del. En hel del av det kommer att få egna inlägg så småningom, men det blir inte precis nu, för nu är det resa som är på tapeten!

Imorgon bitti bär det av till Tioman igen och det känns helt ok!! Återkommer så småningom även med någon slags rapport därifrån också - förhoppningsvis med bättre fiskbilder än förra gången...


onsdag 15 maj 2013

Varmt varmare varmast

Nu är jag på väg att göra något som jag har en känsla av att jag kan få komma att äta upp ett antal gånger. Jag ska nämligen ta och konstatera lite sådär försiktigt att nu är det faktiskt i varmaste laget! Att jag kommer att få äta upp de orden flera gånger om kan bero på att sommaren ska spenderas i Sverige och när jag sitter där under fleecefilten med näsan mot solen, då kan det vara så att värmen är önskvärd...

Nu har vi haft några dagar då det varit sådär varmt så man sitter inne och ser hur fint det ser ut och försöker tänka tanken att det vore mysigt att sitta ute på balkongen och läsa lite, men när man öppnar balkongdörren och möts av en kompakt värmevägg, kan jag påstå att den lusten liksom rinner av en.

Det finns ju inga direkta årstider här, men affärerna envisas med att skilja på sommar- och vinterkläder i alla fall av någon underlig anledning. Lite mystiskt är det i mina ögon, när man talar om att det är dags att sälja ut vinterkläderna för nu kommer sommaren...

Här finns två "huvudsäsonger" och det är Northeast Monsoon Season (december -mars) och Southwest Monsoon Season (juni-september) Mellan de här båda säsongerna finns det sedan något som heter Inter Monsoon Period, men eftersom vädret mer eller mindre känns lite "same same" hela tiden skulle man kunna tro att någon kommit på det bara för att de ska ha fyra årstider som stor del av övriga världen har. Ni vet, "det som inte finns i Singapore, det skaffar vi".

Hur som helst, just nu har vi i alla fall en mycket varm "mitt-emellan-säsong", och om inte annat kan det ju säkert glädja nästa omgång besökare som är på ingång. I eftermiddag är det dags att möta upp på flygplatsen och med lite tur kanske det kommer med lite saltlakrits även den här gången...









tisdag 14 maj 2013

Med smicker kommer man långt

Jag antar att det är fler än jag i den här världen som blir överöst med kommentarer som talar om hur underbart informativa och användbara blogginlägg vi gör! Tack och lov hamnar de i skräpkorgen hos mig!

Och visst är det underbart, när någon som läst ett inlägg hos mig, tycker att det är så fantastiskt att jag anses så "erfaren inom området att jag kan dela med mig av detta användbara ämne och jag kan belysa det på ett sådant vis att alla olika åsikter kan komma till tals", eller nåt...

"Your pοst haѕ ρгoven useful to me. It’s quіte useful аnd you're simply certainly quite experienced in this area. You have got exposed our eyes to be able to varying opinion of this specific subject matter together with intriguing, notable and solid content."

Vilket inlägg det rörde sig om? Jo ett av det mer informativa slaget, där jag tog kort på en "förbjudet att campa-skylt" uppsatt på en basketplan (Här campar man inte hur som helst minsann), och det inlägget täcker ju absolut upp alla nämnda kriterier...eller inte...!! (Dessutom var önskemålet att en web-sida med viagraförsäljning skulle besökas, och det kändes ju också som det har en hel del med inlägget i fråga att göra!)

Sedan finns det ju varianten där man får reda på att bloggen är så väldigt intressant just för att den tar upp saker som vi har gemensamt, till exempel den som hade en web-sida som handlade om smycken, och det kändes ju väldigt nära min blogg! Nu väntar jag bara på att någon matlagningsguru ska tala om vilken underbar matslagningsblogg jag har.

Sedan måste jag säga att visst kan det vara behjärtansvärt att hjälpa någon att resa till Legoland med sin dotter, men inte via "röstfiske" till en blogg där jag aldrig satt min fot (om man nu sätter fötter i bloggar), det känns onekligen lite konstigt, men jag antar att även det är massutskick, så det kan ju gå vägen. Det finns säkert de som är snällare än vad jag är här ute i cyberspacen...


måndag 13 maj 2013

Brobyggarna

Alla jag pratade med som läst Jan Guillous "Brobyggarna" höjde den till skyarna och sa att den var så fantastiskt bra, så mina förväntningar när jag började läsa kan kanske ha varit för högt ställda, för någon   "bokupplevelse utöver det vanliga" kan jag inte påstå att jag fick.

Det är en bok som spänner över 1900-talets 20 första år och om man ska förutsätta att herr Guillou håller vad han lovar, så kommer det att bli fler böcker som kommer att täcka in hela århundradet i formen av en släktkrönika.

Det hela handlar om de tre fattiga fiskarsönerna ifrån Nordnorge som, när deras far omkommer till havs, blir tvungna att ta arbete i staden. Där kommer livet att förändras å det drastiskaste för dem alla tre och de kommer att skiljas åt för att hamna i olika delar av världen.

Ok, det är en intressant bok historiskt sett. Man får som läsare lite inblick i vad som hände under 1900-talets första två decennier. Det handlar om såväl politik och teknik som Europas kolinalisering av Afrika och första världskriget, och så långt är det bra och intressant.

Sedan måste jag säga att själva historien och intrigen inte var speciellt spännande. De norska superbröderna lyckas med allt de företar sig, från att som 11-årigar bygga ett vikingaskepp utan verktyg till att skjuta flest och störst elefanter, konstruera och bygga bäst järnvägsbroar och att vara bäst på att segla och fiska samt att de naturligtvis även kan föra sig i alla sammanhang, oavsett vilken samhällsklass de umgås i. Visserligen finns det en bror som försvann i ett tidigt skede, han flydde till London efter att ha erkänt sig som homosexuell, men hans superegenskaper kommer vi troligen att få läsa om i nästa bok i serien.

Nej, jag tyckte inte speciellt mycket om boken. Jag kände att det blev alldeles för mycket av det mesta, ingående beskrivningar av brobyggen och alldeles för många beskrivningar om hur man bäst skjuter om man ska döda en elefant.

Den har sina bra avsnitt också, men tyvärr så tog superbröderna och den förutsägabara intrigen över. Med detta inte sagt att jag inte kommer att läsa nästa bok när den kommer, jag kanske måste se hur det går i alla fall, man ska ju aldrig säga aldrig...



 

söndag 12 maj 2013

Pulau Tioman

Då blev det ytterligare en ö att lägga till samlingen. Ni vet den där "samlingen bestående av paradisöar". Det är väl ingen samling som blir speciellt värdefull för så många fler än mig själv, men det räcker gott och väl (och blir över!), och det är minnen jag kommer att leva länge på.


Det finns många fördelar med att få besökare ifrån Sverige. Den största är naturligtvis att det alltid är jätteroligt att få hit kompisar och få umgås ordentligt och göra en massa roliga saker tillsammans. En annan är att det är många som vill passa på att se något mer än Singapore när de ändå "befinner sig i området", och då   kan det ju betyda att de får med mig på köpet, liksom...


Den här gången var vi till Tioman, en ö med vita sandstränder, kristallklart vatten och vajande palmer utanför Malaysias ostkust. Det är en ö som mäter ca 4x1,5 mil och består till största delen av regnskog. Den är en av många öar i ett område som går under benämningen "Marine Park", så här försöker man bevara flora och fauna, såväl ovan som under vattenytan.

Enligt legenden var det en drakprinsessa som, på sin väg till Singapore för att hälsa på sin prins, stannade för att vila i det kristallklara vattnet. Hon blev så betagen i denna vackra plats så hon avbröt sin färd och beslöt sig för att stanna. Drakprinsessan blev till en ö som gav skydd till, och välkomnade, passerande resenärer, och där befinner hon sig alltså än idag och sträcker majestätiskt ut sin långa kropp och övervakar området kring ön.


 Det går att flyga direkt från Singapore till Tioman, men efter att ha sett storleken (eller närmare bestämt avsaknaden av storlek) på planen som flyger dit, är jag helt övertygad om att vi valde rätt resalternativ. Så efter en bussresa på ca tre timmar och en färjeöverfart på en och en halv timme var vi där!

Här bor man med apor och varaner inpå knutarna och så länge man låter dem sköta sig själva, så behöver man inte bekymra sig om deras närvaro över huvudtaget, utan det är bara att njuta av att befinna sig "mitt i  djungeln" Visserligen en väldigt civiliserad och tillrättalagd del av djungeln, men ändå...


Havet är helt kristallklart och det är verkligen som att simma i ett akvarium. Skillnaden skulle väl vara att det här vattnet är betydligt varmare än i ett akvarium! Vi snorklade bland alla fiskar och eftersom vattnet var så otroligt varmt, så var enda anledningen att sluta plaska omkring att fingrarna började se ut som hopskrupnade prinskorvar, och det är ju inte direkt någon vacker syn, så det var bäst att lämna vattenelementet då och då.


Vi fick veta att det var parningssäsong för revhajarna och att det fanns stor möjlighet att få se dessa varelser, vilket innebar att vi gav oss ut på hajjakt med kameran i högsta hugg - och ja, vi fick se dem!!! De är inte speciellt stora, men bara känslan av att det är en haj var jättehäftig! Bilderna blev kanske inte av högsta klass, inte ens nästan, men det är i alla fall bilder, bara en sådan sak.


Det är väl inte sådär alldeles enkelt att plåta under vattnet. Är man dessutom en av de där personerna som har vissa problem med att se saker på nära håll, så innebär det ytterligare problem, så jag blir lika glad varje gång jag upptäcker att det finns någon firre som fastnat på bild!





Nu är det faktsikt så, att den här gången har jag möjlighet att prova på nytt, eftersom det kommer nya svenska besökare under veckan och det besöket kommer att innebära en ny utflykt till Tioman!




fredag 10 maj 2013

Tillbaka i "verkligheten"

Ja, det är väl en sanning med modifikation, det där med "verkligheten". Här är ju liksom vardagen också lite overklig, om man säger så, men jag är i alla fall tillbaka från resan till Tioman.

Vi hade några underbara dagar med mycket sol, bad i vatten som var snudd på varmare än badkarsvatten, god mat och snorkling. Och det var precis så härligt som det låter. Sedan gör det ju inte saken sämre att sällskapet var hitresta kamrater fråm Sverige.

 En av veckans höjdpunkter var mitt "möte" med en haj! Ja, ja, visserligen inte en sådan där haj som föregås av ett varnande "dunk dunk. dunk", utan en av det mindre slaget, men ändå! Den finns till och med fångad på bild - inte direkt bild som kommer att gå till historien och göra mig berömd som undervattensfotograf, det finns väl de som är något bättre på den sysslan än vad jag är...  Men det är en bild med en livs levande haj på som jag faktiskt har tagit alldeles själv, bara en sådan sak!

Nu ska jag sätta mig och rensa lite bland alla bilder som tagits, och det är ju några stycken...sedan ska jag väl lyckas få till ett inlägg om Tioman, som förhoppningsvis ska vara läsbart under morgondagen!






söndag 5 maj 2013

på väg...

Här har det varit lite stiltje på inläggsfrekvensen några dagar. Vi har ju fortfarande kompisbesök från Sverige, plus att dottern med pojkvän, som varit mer eller mindre på resande fot i den här delen av världen i dryga året, också har anlänt. De ska nu avsluta resandet med några veckor i Singapore innan det är dags att återvända till Sverige.

Kompisbesökarna från Sverige och jag själv har nu packat våra väskor för att imorgon styra mot Tioman, en ö utanför Malaysias östkust under några dagar. Det ska bli jättekul, och förhoppningsvis ska utflykten föra med sig några(!) bilder jag kan dela med mig av... Ha en bra vecka allihop!


fredag 3 maj 2013

Styckerskan från Lilla Burma

"Styckerskan från Lilla Burma" är Håkan Nessers femte och sista bok i raden av böcker om polisen Barbarotti från Kymlinge.

Redan på första sidan hittar Barbarotti hittar sin älskade hustru Marianne död vid sin sida en morgon och sedan är sorgen en röd tråd som går genom hela boken. Hur han ska lyckas ta hand om hus och alla barnen och samtidigt klara av sitt arbete.

Av sin chef blir han satt på ett gammalt fall, där ingen kan riktigt avgöra om det är ett fall som behöver tas upp, eller om det bara är en slags terapi för den sörjande Barbarotti.

Det finns flera olika fall som flätas ihop, en mördad make, en försvunnen man och en förgiftad sverigedemokrat. Frågan är hur de hör ihop, eller om de hör ihop över huvudtaget.

Jag har tyckt mycket om de andra böckerna om Barbarotti, men jag är inte lika förtjust i den här. Det blir lite för mycket av den grubblande Barbarotti, det tar överhanden på något vis. Visserligen skruvas slutet till åt oanade håll, men det räcker inte till, det är i alla fall inte någon bok jag känner att jag blev sådär väldigt begeistrad i, fast ändå en helt ok "lagombok" att försjunka i ett tag.

torsdag 2 maj 2013

Valborg med vy

Med besökare från Sverige och med en svensk almanacka på väggen som talade om att det var dags att fira Valborg, så fick det väl bli så.

Det blev ingen brasa och det blev inga fyrverkerier (de är ju trots allt lite svaga på att fira just svenska traditioner i Singapore...), men det blev ett takbarsbesök på en av Singapores högre byggnader, vilket inte är fy skam det heller.


På taket på byggnaden One Raffles, 280 meter upp i luften, finns takbaren  One Altitude där man har en vidunderlig utsikt över staden. Fast det är kanske inte så konstigt 63 våningar upp i luften! Det är en av de högsta utomhusbarerna i världen, och det är "the highest multiexperience lifestyle joint", med allt vad det nu kan innebära.



Hur som helst, ingen brasa, inga fyrverkerier, inga vitsippor och framför allt inget huttrande i vårkläder, men en bra valborg tillsammans med goda vänner blev det ändå och huttra hinner jag väl kanske göra tids nog i alla fall...