fredag 28 februari 2014

Hälsning från ett grått Karlstad

Har nu befunnit mig på svensk mark i drygt en vecka och det har varit väldigt stiltje på min bloggaktivitet. Det har liksom funnits annat som tagit min tid i anspråk skulle man kunna säga. Det är lite kämpigt när det händer saker som gör att man känner hur fruktansvärt långt bort man är och egentligen skulle man vilja dela på sig och vara på två platser samtidigt. Fast om man ska vara på två platser samtidigt, kanske det vore bra att välja några som ligger något närmare varandra än vad Karlstad och Singapore gör... Hur som helst så hoppas jag att det ska ordna upp sig så att jag kan återvända till värmen till veckan.

Nu är för övrigt bloggtävlingen avgjord och jag vill tacka er alla som lade en liten röst på mig. Jag vann inte, men att gå till final var ju bara det helt osannolikt och eftersom jag befann mig på andra plats när det var så gott som klart, så har jag bestämt mig för att fortsätta tro att jag blev tvåa!

Vädrets makter har väl inte direkt visat sig från sin bästa sida under den senaste veckan, utan det har varit sådant där "länga-bort-härifrån-väder" så just ur den synvinkeln blir det inte så jobbigt att åka tillbaka. Jag kan tänka mig att återvända när våren kommit på riktigt istället.

För övrigt har jag precis konstaterat att det där med att blogga från iPad inte är någon bra ide alls,  och det kommer absolut inte att bli någon vana! Och att hitta bilder för att få in var ett helt företag så ni får nöja er med en grådisig Karlstadsmorgon.

Ha en bra helg!


lördag 22 februari 2014

Snabbt byte av breddgrader


Ofta är det så att saker och ting inte blir som man tänkt sig, för om det hade varit så, då hade jag suttit i 30-gradig värme i solen och inte suttit inne och tittat på snöslasket utanför fönstret. Med andra ord har jag väldigt hastigt bytt Singapore mot ett rätt grådaskigt Sverige. Ibland är det ju så att man behöver ta snabba beslut på grund av omständigheter man inte rår över. Förhoppningsvis blir det inte så långvarigt, men för en liten tid framöver blir det kanske inte så mycket "liverapportering" från värmen, men det kan ju kanske bli något annat istället, vem vet...

Nu börjar i alla fall "bloggtävlingen" lida mot sitt slut och efter fredagens resultatredovising har jag till min stora glädje och mycket stora förvåning insett att jag finns som nummer två! Hur kul var inte det! En liten svindlande tanke, om att kunna få bloggen i bokform finns någonstans, fast jag får väl erkänna att det var en bit upp till ettan, men ändå... På söndag tar det slut och på måndag vet vi resultatet.

Hur som helst eftersom jag inte verkar ha något vettigare för mig just nu så kan jag ju alltid sätta in "röstwidgeten" om det skulle råka finnas någon som inte lagt sin röst på mig än och som känner att den inte har något bättre för sig just nu!

Ha en bra helg allihop!


Travel Blog Awards 2013!

onsdag 19 februari 2014

Att flytta en flod

Om man skulle få för sig att bygga en ny tunnelbanelinje och om man skulle inse att det finns en flod i vägen, vad gör man då? Ja, jag kan ju inte svara för alla, men jag vet vad man gör i Singapore - man flyttar floden!


Här finns idag fyra existerande och väl fungerande tunnelbanelinjer, MRT (Mass Rapid Transport). Ett av mina tidiga blogginlägg från Singapore handlar just om tunnelbanan, denna mer eller mindre kliniskt rena och säkra förarlösa transportvariant. Men nu var det inte tunnelbanan i sig, utan hur man lyckas bereda plats för ytterligare en linje trots att det finns lite "saker i vägen"


För att bygga "the Downtown line" och få den där man har tänkt sig innebär det att man måste göra en omläggning av Singapore River. Man flyttar helt enkelt på en bit av floden. På något vis känns det som att man på andra platser kanske hade tänkt om när det gäller placeringen av stationen, men jag kan ju ha fel. Det kan ju vara så att det är ett mycket vanligt förfarande att "flytta på lite vatten", vad vet jag?


Hur som helst så handlar det om att gräva bort tonvis av gammalt förbrukat flodmaterial, köra bort det och fylla upp med nytt. Jag kan ju inte låta bli att fundera över vad de gör med det gamla. Var hamnar det? Bygger man ut någon ny landbit med det, eller kanske gör någon lite ny ö någonstans?


Jag har läst artiklar om bygget av den nya tunnelbanelinjen där man säger att det här är den största utmaningen man stått inför när det gäller utbyggnad av transportlinjer, och det kanske man kan förstå. Som jag har förstått sträckningen på den nya linjen, så kommer ytterligare en sträcka att gå genom mark som är "reclaimed land". Jag vet inte riktigt, men lite småläskigt känns det att det byggs upp mark för att sedan göra tunnlar och köra tåg genom dem. Men förhoppningsvis vet de vad de gör.


För egen del kan jag inte låta bli att fundera ibland på om inte Singapore, med sin lilla yta och alla sina tunnlar, i framtiden har chans till titeln vår tids Atlantis...

tisdag 18 februari 2014

Julgransskakning på kinesiskt vis?

Nu är det kinesiska nyårsfirandet slut! Det varade sina modiga två veckor och avslutades med "Lantern Festival" som alltid infaller den femtonde dagen i den första månaden i den kinesiska kalendern". I år förde det hela dock med sig ett litet problem, eftersom det sammanföll  med Alla hjärtans dag. Då det ena är en högtid då familjen samlas och man äter "dumplingar" tillsammans och det andra är en dag då man ska gå ut och äta tillsammans med sin hjärtevän, så förde det säkert med sig vissa bryderier på sina håll.


Fast å andra sidan så fanns det en tid bakåt i historien då just "Lantern Festival" var ett tillfälle då flickor och pojkar skulle paras ihop, så sammanslagningen av dessa högtider kanske inte är så dum ändå.

Som med allt så finns det en uppsjö av legender som ska vara anledningen till firandet, att man ska ära Taiyi, himlens gud eller att man firar den taoistiska guden Tanguans födelsedag. En annan variant är att man ska komma ihåg och ära rebelledaren Lan Moon som stupade i slaget mot den tyranniske kungen. Men den vanligaste legenden är nog den om Nian, den blodtörstige besten som åt allt som kom i hans väg ända tills någon kom på hur man skulle skrämma bort honom från byn.


Något som varje år följer med nyåret och som når sin kulmen under Lantern Festival är den traditionella lejondansen, då de lurviga lejonen utför sin rituella dans till plågsamt högt ljud som framställs med hjälp av cymbaler och trummor.


Det är häftigt att se dessa, många gånger så duktiga och akrobatiska, ungdomar utföra sina konster utklädda till lurviga lejon. Det hoppas på pålar, gås på styltor, spottas apelsinskal och allt till ett evigt trummande. I år måste jag erkänna att det känns inte sådär fruktansvärt ledsamt att vi inte har sett mycket av varan alls. Missförstå mig rätt, det är jättehäftigt att se, det är spännande att få vara med om andra kulturers traditioner, men efter att ha sett det ett antal gånger, så känns det lite som vi kan det, det räcker och jag är nöjd så, och frågan är om det inte är lugnare med en hederlig svensk julgransskakning...


måndag 17 februari 2014

Singapores Key West



Jag har aldrig varit i Key West, så egentligen vet jag kanske inte vad jag pratar om, jag bara refererar till en taxichaufför som kallade ön Sentosa för "Singapores Key West". Och om det stämmer så kan jag tänka mig hur det ser ut.


De flesta som någon gång har varit  i Singapore har säkert varit på Sentosa. En liten ö strax söder om själva "stora Singaporeön". Här kan man gå upp i ett utsiktstorn där man befinner sig på "sydostasiens fastlands sydligaste punkt" (vilket i sig är en sanning med modifikation eftersom Singapore är en ö). Här finns en hel hög med diverse attraktioner och aktiviteter att fylla en dag med, till exempel Universial Studios, ett casino,skydiving inomhus, våghus för surfing och så himla mycket mer. Här finns naturligtvis även några sandstränder om man skulle vilja ligga där och lapa sol någon dag.


Men nu var det ju inte själva attraktionsdelen av Sentosa jag tänkte jämföra med Key West, utan det finns även numer boende på Sentosa. Enligt reklamen så är det "The world´s most desirable adress" och det känns ju rätt kaxigt att sticka ut hakan så om man tänker efter.


Här ute finns "The Cove",ett område där det kommer att finnas drygt 2000 lägenheter och hus när det är klart. Det är ett område som mäter knappt 120 ha som till största delen är byggt på "reclaimed land". Alltså på land som inte fanns där från början utan byggts upp på ett eller annat vis. Området består av fem öar med mer eller mindre exklusiva boenden.


Hit kan inte vem som helst få för sig att söndagsåka för att titta på området, utan man måste passera vakten och tala om vart man ska, plus att om man inte bor här måste man betala "inträde" också. Det här göra att det finns taxichaufförer som gärna tar körningar hit bara för att få titta på området. De äger ju inte tillträde annars.

Det är fantastiskt fint att gå utefter strandpromenaden och det är ju betydligt lugnare jämfört med inne i stan. Att ha en balkong ut mot havet är ju inte heller helt fel. Här kan man ha bilen parkerad utanför huset på framsidan och båten på andra sidan. Och här finns det stora båtar - jag lovar! Lite i den digniteten jag kan påminna mig att jag bara sett en gång tidigare och det var i Saint Tropez.


Om man skulle vilja köpa sig ett "litet hus" här så kan det vara bra att ha lite pengar som man inte vet riktigt var man ska göra av, för man behöver de där 100-150miljonerna som bara "ligger och dräller i alla fall". Det finns billigare också, men jag vet inte riktigt om jag skulle kalla dem billiga heller...  Och om man nu ändå ska bo här så får man absolut inte glömma bort att få sig en liten gubbe som blåser bort alla löv från trädgården, för tänk hur det skulle se ut annars!


Att hyra en lägenhet här däremot skiljer sig inte så mycket i pris från inne i stan och det beror troligen på att det är lite besvärligare att ta sig någonstans, men man får ju annat i stället. Det jag kan känna lite spontant är väldigt tråkigt. Det är ju känslan av att bo ett stenkast ifrån ett stort varmt och salt hav där man inte går i och badar på grund av att horisonten täcks av stora conteinerfartyg och det känns väl sådär...


söndag 16 februari 2014

"Same same but different"

Detta uttryck är alltid lika gångbart och stämmer in på det mesta här, att det är "same same but different". Att leva i Singapore är ju ingen större skillnad mot livet i Sverige, men ändå så olika!

En av de olikheter som egentligen kan tyckas vara en bagatell och som får bli veckans i-landsproblem, uppstår om man har tänkt sig köpa säng. Visserligen ser sängarna ut som en vanlig hederlig säng, och de finns i alla möjliga hårdheter, så det skulle inte behöva vara något problem alls. Om man dessutom inte räcker sådär väldigt långt över havet, utan håller sig kring mina 160 cm är det inte heller något problem, men sen kan det bli körigt. Att hitta en säng som är längre än 190 cm är inte alldeles enkelt!


Det finns ju inte så där hiskligt många asiater som behöver längre sängar, men kommer man från vår del av världen så är det ju inte helt ovanligt att man skulle kunna behöva ytterligare några centimeter. Två meter säng kan möjligen gå att hitta på det blågula varuhuset, men ska man ha längre misstänker jag att vi pratar om specialbeställning. Personligen lider jag inte så mycket av just detta, men det finns ju de som är något längre än vad jag är...

För att fortsätta lite på ämnet vad som är lika men ändå inte, så är ju det här med att ha tvättstugan "utomhus" lite udda och kändes lite mysko innan jag vande mig. Den ligger innanför köket och där finns inga fönster, utan man är nästan som på en balkong. Men det blir ju aldrig speciellt kallt, så man behöver ju inte fundera över om man ska frysa, utan mer så att det är svårt att få tvätten att torka på grund av fukten. Eller att man får tänka på vad man ställer ut eftersom det handlar om 30-gradig värme. (med andra ord är det inget ställe man spenderar speciellt mycket tid och det är ju i och för sig skönt att slippa göra i en tvättstuga...)


Här finns också vårt egna lilla sopnedkast! Joho då, det har vi i lägenheten så vi ska slippa bemöda oss med att gå omkring med någon illaluktande soppåse i handen. (Det kan ju vara lite jobbigt att gå ut med soporna annars!)

Det finns ju faktiskt detaljer och idéer som jag skulle kunna tänka mig att ta med hem också. Till exempel vårt diskställ som är inhyst i ett köksskåp ovanför bänken - så himla smart om man inte har en diskmaskin att stoppa undan disken i, och eftersom jag vackert får vara diskmaskin själv här så känns det väldigt skönt att få undan disken på det här viset. Det finns säkert redan trots att jag inte har sett det tidigare. Men oavsett vilket, så är det en liten detalj som gör väldigt mycket!


Som sagt, det finns mycket som är väldigt lika men ändå lite annorlunda, så det ligger en hel del i det mycket användbara uttrycket "same same but different".

fredag 14 februari 2014

Alla hjärtans dag



Jag antar att de flesta har haft svårt att undvika att det idag är "Alla hjärtans dag". En dag som jag inte visste fanns när jag var liten men som nu vuxit sig jättestor! Jag upplevde i och för sig aldrig den som sådär jättestor  i kolossalformat i Sverige, men här är det precis vad den är. Nu är det hjärtan i alla storlekar överallt där man kan fotografera sin poserande partner (det är något med asiater och kameror, men det kanske ni redan har upptäckt...) och affärerna fullkomligen dränks i blommor, choklad och annat man kan tänkas ge bort till någon denna dag.

I vanliga fall är det i stort sett hopplöst att få plats på en restaurang i Singapore den här kvällen eftersom alla bokat långt i förväg för att gå ut och äta. Men nu såg jag faktiskt en artikel i tidningen där man har konstaterat att många istället väljer att åka på "vaccation" eftersom det infaller en fredag. Att åka på "vaccation" innebär att åka på semester på hemmaplan. Ungefär som det nya svenska ordet "hemester". Så många hotell här i Singapore har ökat sin beläggning väldigt mycket just den här helgen.

Egentligen är det här en medeltida vårfest, en dag då man parade ihop pojkar och flickor. Det ska också vara dagen då fåglarna bildar par. Han den där Valentin, som lånat ut sitt namn till dagen, var ett romerskt helgon som man tydligen inte vet mycket om alls. Och den där legenden som jag hört tidigare, om att Valentin var en fånge som kände fångvaktarens dotter och smugglade ut ett avskedsbrev till henne underteckant "din Valentin" innan han dog, den stämmer inte. Det ska inte finnas några historiska belägg för den berättelsen så hur valentinbreven uppkom får vi fortsätta fundera över. Om nu någon skulle ha lust att belasta sitt ram-minne med det vill säga, för egen del tycker jag den historien är rätt söt, så jag tänker nog fortsätta tro på den.

Ha en bra hjärtans dag allihop - oavsett om ni firar eller ej!

torsdag 13 februari 2014

Citius Altius Fortius

Att det pågår ett vinter-OS har troligen inte undgått så många, och att den gamla slagdängan "Högre Snabbare Starkare", som år 1891 myntades av en munk vid namn Henri Didon, står sig är det inte tu tal om. Nu är det verkligen högre snabbare och starkare som gäller!

Jag har alltid trott att det var herr Coubertain som myntade uttrycket, men tydligen inte. Däremot är utfomandet på den olympiska flaggan hans. Flaggan med ringarna som ska symbolisera de fem kontinenterna och med färger där minst en färg ska förekomma i världens alla flaggor.

Som sagt, att det pågår är svårt att missa. De som är intresserade irriterar sig på att de inte hinner se allt de vill och de som inte är intresserade irriterar sig på att det ses för mycket av varan under två vekors tid. Ja, ja, det kan ju inte alltid vara bra...


Här ses det i alla fall! Jag tillhör de som vill se och som kanske inte hinner se allt jag vill. Det var lite panik i lägren när vi insåg att Eurosport inte hade några rättigheter alls för detta evangemang. Det är ju inte så populärt med vintersporter just i Singapore, så vanliga tv-kanaler tänkte väl inte sända så mycket. Det här innebar att jag har blivit en fena på att koppla sladdar mellan tv och dator, högerklicka på rätt knappar och efter att ha installerat rätt program (just det momentet la jag mig inte i!) så kan vi nu se allt! Eller ja, nästan allt i alla fall och jag är så nöjd och glad.


Det finns väl mer eller mindre intressanta idrotter även i min värld. Men eftersom det i årets upplaga kommer att delas ut 98(!) guldmedaljer så borde det finnas något som de flesta kan intressera sig för. Även om det inte har varit riktigt så många medaljer som fördelats under åren så borde det ändå ligga ett stort antal sådana och samla damm i hyllor och lådor sedan de första vinterspelen hölls i Chamonix 1924.

Visste ni förresten att Sverige var erbjudna att ha vinter-OS 1913, men tackade nej? Det var Victor Balck som stod för det beslutet som han grundade i att det skulle konkurrrera ut de Nordiska spelen med bland annat grenar som bandy, bilkörning på is, isjaktskörning och sparkstötting.

Det känns i och för sig lite konstigt att titta på vinteridrotter med snö och is samtidigt som solen lyser in genom fönstret, i poolen utanför är det full aktivitet och termometern visar på 30 grader, men det är väl smällar man får ta...



onsdag 12 februari 2014

Torr monsunperiod

I min värld har ordet "monsun" alltid inneburit regn och blåst och mer regn ändå! Men man lär sig alltid något nytt. För er som är lika ovetande som jag, så kan jag berätta att det finns två olika monsuner, en regnmonsun och en torrmonsun. Det beror tydligen på hur vinden blåser.


I Singapore finns det två årstider, här har vi sydväst-monsun från december till mars och nordost-monsun från juni till september. Eller egentligen har vi tre, för tiden dessemellan kallas "mellanmonsun" och jag antar att den är lika båda gångerna. "Same, same but different"...

För det mesta tycker jag inte det är någon större skillnad på vädret, det är varmt och fuktigt och så blir det regn och åska på eftermiddagen. Så har det varit i stort sett hela tiden vi varit här. Men nu har vi verkligen hamnat i torrmonsunens "dry phase". Det har nämligen inte regnat på över en månad! Gissa om det är torrt!



Jag trodde nog inte att jag skulle hamna i det läget att jag skulle längta lite efter regn, men det gör jag just nu (i alla fall liiite) Jag vet att ni är många där hemma som gärna skulle kunna dela med er av lite nederbörd och det är verkligen omtänksamt, men jag är rädd att det skulle följa lite snöslask med och det är jag inte intresserad av, så ni får behålla det.

Det som känns konstigt här är att gräsmattor är bruna och träden börjar torka. Jag tror inte att jag sett så mycket brunt och torrt sen vi angjorde Singaporisk mark. Här som det alltid är så fantastiskt grönt på grund av det fuktiga klimatet.



Kanalen där det i normala fall är väldigt högt vatten har lite vatten efter botten, där det överhuvudtaget finns vatten. De mindre kanalerna är nästan torrlagda.



Om man läser på NEA:s webbsida, så har de konstaterat att "the dry phase" har startat tidigare än normalt och kommer att fortsätta i ytterligare ett par veckor. Och det mina vänner för även med sig lite svalare väder eftersom det kommer att blåsa en del, så nu kan det bli nedåt 23.5 grader när det är som kallast. Undrar just hur vi ska klara det, fast å andra sidan så kan jag ju stanna inne de kyliga nattimmarna...


tisdag 11 februari 2014

Finalist!!!

Först och främst måste jag säga ett stort jättetack till alla er som röstade på mig i Travel Blog Awards, det känns jättekul att veta att det är så många som faktiskt gillar det jag skriver (såvida inte alla röstade enbart för att ni är snälla!).

Jag upptäckte så smångingom att min blogg fanns nominerad i två grupper och i den ena, där ni (de flesta av er) la era röster hamnade jag på plats 14 av dryga 70 bloggar och var så stolt! Nu upptäckte jag helt plötsligt att jag har gått till final!!! Dock inte i den gruppen, utan i gruppen som heter "Bästa Asien Blogg"!

Om jag tycker det är kul? Jag erkänner villigt att det gör jag! Nu ska jag knuffa ner jante från ryggen och tycka jag är jättebra hela dagen! (han kan ju få vara någon annanstans i alla fall en hel dag)

Ni som orkar och har lust kan gärna få göra om röstningsförfarandet och den här gången är det enklare! Nu är det "bara att":

1. klicka på symbolen
2. Välj "Bästa Asien Blogg" i högermarginalen
3. Klicka i ringen för rätt blogg (väldigt gärna min!!)
4. Skriv in er egen mail-adress och  skicka iväg - inga problem alls!

Oavsett hur ni gör ska jag nog gå omkring och vara lite mallig idag för det tycker jag att jag kan få vara...



Travel Blog Awards 2013! Semester i Spanien? Flyg billigt till Barcelona med den en prisvärd biljett!r />




Två gånger är en vana

På framsidan av Denise Rudbergs bok "två gånger är en vana" kan man läsa att "Brotten är inte vackra men miljöerna är eleganta" och precis så är det. Handlingen i boken rör sig i kretsar man normalt sett inte befinner sig i när det handlar om deckare. Om det nu är en deckare...

Jag är inte helt säker på att jag skulle placera den i deckargenren. Det är egentligen inget fall som ska lösas, eller jo, lite grann är det så, men det blir nästan en bisak bland alla finansvalpar (och vuxna hundar med för den delen) som rör sig i finare kretsar och inte minst kring det stora investmentbolaget "Chinese Wall" där det döljer sig en hel del under ytan. Här återfinns fideikommisset där bara söner räknas och ska ärva, hustrumisshandel bakom vackra fasader samtidigt som det hålls glamorösa middagar.

Jag tyckte om boken. Jag vet egentligen inte om det beror på språket som tilltalade mig mycket, eller om det är för att jag fick besöka miljöer där jag normalt sett inte befinner mig, för någon direkt spännande deckare är det kanske inte, men det måste det ju inte vara för att vara bra.


söndag 9 februari 2014

Turism eller inte turism...

Det här med att turista kan egentligen vara lite paradoxalt. För egen del vill jag ju väldigt gärna åka runt och se olika platser. Jag vill väldigt gärna komma till olika "paradisöar" och jag vill ju att de ska vara rätt orörda utan en massa turister, men samtidigt vill jag ju att jag ska kunna åka dit, och jag är ju också turist, eller...?


Det är så himla trist när man kommer till ställen som är helt uppbyggda utifrån turismen och hotellen ligger som på ett pärlband utefter stränderna. (För att inte prata på de platser där de säljer expressen och aftonbladet!) Men jag vet ju samtidigt att många platser lever helt av turismen idag, och att det ger gott om arbetstillfällen, så en del av mig förstår att det byggs massor, men den andra sidan av mig vill inte riktigt förstå.

Om det nu finns framsidor med turismen så finns det naturligtvis baksidor också, och en baksida är skräpet. Det är bekymmersamt att göra sig av med allt skräp, speciellt på alla små öar, och med tanke på den konsumtion av mat och inte minst dryck som turismen bidrar med, så hittar man tyvärr skräphögar bestående av plast, glas och annat förbrukat lite här och där om man tar sig lite bakom strandremsorna.


Enligt en artikel från "The Nation" i juni 2012 så skulle Koh Samet, med hjälp av affärsmän och entrepenörer som byggt upp rörelser på ön, bli "Thailand´s first green island". Det skulle sättas upp recyklingstationer och anställda skulle läras upp i frågan. Hur det har gått vet jag inte, men visst finns det fortfarande högar med skräp, trots att det går flera båtar varje dag lastade med allehanda plast- och glasflaskor. Jag tror inte att det är alldeles enkelt, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning att man börjar tänka i de banorna.


Visst har det varierat på ställen vi har varit. Det har funnits mer eller mindre skräphögar liggandes i naturen, så jag vill ju hoppas att miljötänket sprider sig i takt med turismens intrång. För ju fler turister, desto mer tänk av det slaget behövs ju. Ibland är det kanske små detaljer som behövs, till exempel att det finns större vattendunkar där man mot en mindre summa kan fylla på sin plastflaska istället för att köpa sjutton flaskor till. (enda platsen jag träffat på det är på Gili Trawangan, men det känns som något fler skulle kunna ta till sig)

Allt det här gör att jag kan känna mig lite kluven, jag vill ju att paradisöarna ska vara så orörda som möjligt, jag vill ju väldigt gärna åka till platser där det inte är så mycket turister, men jag vill ju att det ska gå att ta sig dit, och jag är ju faktiskt också turist. Jag vill ju också att det inte ska bli så mycket skräp, men samtidigt bidrar jag ju absolut till sopberget när jag turistar, men som någon vis person sagt någon gång, hur man än vänder sig har man ändan bak...


fredag 7 februari 2014

Vandring i mysiga kvarter

När man bott ett tag på ett ställe så skaffar man sig ofta vissa favoritplatser och en av mina sådana här i Singapore är den mysiga stadsdelen Tiong Bahru. (För att undvika för mycket upprapningar av sådant jag redan skrivit, finns det mer i ett gammalt inlägg)


Här har man lyckats bevara mycket av det gamla och det nya sticker upp som en klar kontrast i bakgrunden. Man kan med fördel bara flanera runt och ta en kaffe på något mysigt ställe. Och även kaffeställena går i kontrasternas tecken, här finns allt ifrån nya flashiga fik med härliga mackor och vackert dekorerade cappuccinos till äkta kopitamställen där man sitter på plaststol och dricker kaffe med kondenserad mjölk.



Många olika mysiga små butiker kan man också hitta och framför allt så finns det en helt underbar bokhandel! En sådan där i vilken man kan hitta många fantastiska böcker om det mesta och lite till. Många lokala förmågor finns bland författarna i hyllorna. Nu är det inte bara böcker i hyllorna, utan det ligger massor framme i högar också, så det gäller att ha tid för här blir man liksom fast. Eller, i alla fall jag blir fast... Det här är en sådan där affär som jag vet med mig att det är ingen idé att jag bestämmer mig för att bara gå in och titta, jag kommer i alla fall ut med ytterligare en bok, trots att jag har bestämt mig för att inte köpa på mig en massa böcker... Men vissa saker rår man liksom inte på...


Lite kul med alla olika affärer är det i alla fall. Här trängs "hitta-precis-allt-du-behöver-affärer" med tjusigt inredda designbutiker, vägg ivägg med spelbutiken som även har ett litet kinesiskt apotek inrymt i samma lokal.

I Tiong Bahru finns också ett övergivet "Bird Corner" som funnits där sedan sextiotalet. Här samlades alla med sina burfåglar när det begav sig, hängde upp burarna på krokarna och lyssnade på allt kvitter under tiden man sippade på sin kaffe. Numer står hörnet alldeles öde och inga burfåglar syns till. De drygt 300 krokarna vajar i vinden och väntar kanske på att fågelsången ska ta fart igen...



torsdag 6 februari 2014

Hjärtat får inga rynkor

Mark Levengood är en person som man endera tycker om eller inte tycker om alls. Alla vet vem han är och jag tror inte det är många som placerar honom i någon slags diffus gråzon, utan de flesta har en åsikt. Det är helt ok, det får man ha, men säga vad man vill och tycka vad man vill, men hans bok "Hjärtat får inga rynkor" är helt underbar!

Boken består av små korta avsnitt med händelser ur hans liv som berättas på det för honom så typiska lugna och lakoniska viset. Man kan höra hans röst när man läser om intervjun med "Fröken Toppärt" eller den kinesiske Elvisimitatören i Bryssel.

Här finns även gott om helt underbara händelser som handlar om Marks mamma. Denna kvinna som man bara måste älska på grund av alla bitska och intellegenta kommentarer.

Många är avsnitten man kan sitta och le, eller fnissa högt åt, mycket humor med en allvarlig underton! Här finns mycket klokt och tänkvärt...

"Bli inte förvånad om paradispippin du plockat upp mitt i natten på morgonen förvandlats till en riktig rugguggla. Den vägen ska vi alla vandra, blåbär och ångkanoner till trots. Inte mycket att göra åt.Men vi kan fortsätta att sjunga vackert i alla fall, och visa att under dessa fåror och skavanker bor ett slätt och vackert hjärta. Hjärtat får inga rynkor."