Adventstider

idag är det fjärde advent och följaktligen ska fjärde ljuset tändas. Nu blev det lite fel här, eftersom jag rotade fram julsaker hastigt och lustigt efter att jag kommit hem och det betyder att det blev ingen advenstsljusstake med jämt trapptända ljus. Nej, här blev alla fyra ljusen tända samtidigt, men det får vi väl försöka stå ut med.

Jag har till och med lyckas få upp några ljusstakar i fönstren och en liten adventsstjärna av den där nya varianten som står på en liten fot och man vecklar ut en pappersskärm och hoppas den ska hålla för behandlingen så man slipper tejpa på baksidan.

Nu tillhör vi den skaran som har ett förråd i källaren där det råder minst sagt kaos och längst in i hörnet i kaoset står kassarna med julsaker och det är bara att konstatera, att om jag vill åt dem så behöver jag gräva mig in. Nu råkar jag inte ha någon som helst lust med det, därför blir det de saker jag kunde hitta, och eftersom det till och med innefattade ett par tomtar, så nöjer jag mig definitivt där. Nu är det så juligt det kommer att bli.

Säga vad man vill, men visst är det mysigt att komma upp på morgonen och tända ljusen och äta frukost i det fladdrande skenet av stearinljus medan det fortfarande är mörkt ute. Det måste ju var det som är meningen med tanke på att det förr, i det gamla bondesamhället (som det alltid heter när man ska berätta något från förr) skulle just adventstiden vara en tid av stillhet i väntan på det stora julfirandet. Nu har jag en känsla av att det var rätt mycket förberedelser inför julkalaset även då, men det skulle ändå råda en viss stillhet.

Jag vet inte hur många idag som upplever adventstiden som en tid av stillhet. jag har en känsla av att det handlar om rätt mycket fart och stress även om man kanske försöker minimera den. Det är ju trots allt så, att många ska kombinera arbete med diverse julavslutningar, julklappsinköp, pepparkaks- och lussebullsbak, iordningställande av paketkalendrar, luciafirande på skola, dagis, och fritids, planerande av matinköp till julen och helt säkert en massa annat. Jamen visst kan man bli utmattad av att bara tänka på alla "måsten" som finns runt julen. Vaddå en tid av stillhet???

Eftersom jag faktiskt inte i nuläget har vare sig julavslutningar eller luciafiranden att ta hänsyn till, inte heller kan jag skryta med att jag bakat varken lussebullar eller pepparkakor, så jag antar att jag kan säga att jag njuter av lite adventsstillhet... Eller åtminstone så är det lite av den varan såhär till frukostkaffet i de fladdrande stearinljusens sken. Snart ska jag vässa armbågarna och ge mig ut på stan, för lite julhets måste det ju få vara. Eller så sätter jag mig på ett fik och njuter av att jag kanske inte behöver stressa runt och trängas idag...

Glad Påsk!

Så blev det påsk i år igen. En påsk utan den obligatoriska äggfrukosten. Vår familj är ju lite uppdelad just nu då vi alla befinner oss på olika platser. Det är liksom inte lika kul att koka ägg och måla ensam om man säger så. Jodå, vi brukar faktiskt måla våra frukostägg på påsk. Lite kul är det ju...

Förra årets målade äggskörd

Hittade förresten en sida där man kan läsa om just svenskarna och äggen till påsk (kanske inte sådär väldigt överraskande att sidan i fråga är från svenskaagg.se). Här kan man läsa att hälften av alla svenskar kokar ägg till frukost på påsk. Sedan är det dessutom 38% som dukar fram kokta oskalade ägg på påskbuffén. Vanligast är det ändå att servera ägghalvor med majonäs och räkor eller dylikt. Det genomsnittliga intaget av ägg under påsk är fyra ägg per person, vilket är en hel del om man betänker att det troligen finns massor med människor som inte äter ägg alls.

Sedan hittade jag även orsaken till att vi stoppar i oss dessa ägg och det ska tydligen vara att ägget är en symbol för livet och för Jesu uppståndelse, så nu vet ni det!

Det där med traditioner är intressant. Frågan är hur de uppstår i första läget och för er som inte redan har sett den, så rekommenderar jag er att leta reda på Johan Glans underbara funderingar kring våra påsktraditioner! Jag har nu gjort ett antal fruktlösa försök att lägga in en direktlänk men misslyckats så nu ger jag upp. Men som sagt, har ni inte redan sett den så sök på "Johan Glans pratar om påsken" så får ni massor med napp och en fantastisk föreläsning om denna tradition!

 GLAD PÅSK på er alla och hoppas ni får en riktigt bra helg med eller utan ägg!

Det ska vi fira...

Lutfisk, kanelbulle, skumtomte, kladdkaka, öl eller champagne, något gemensamt för alla dessa ät- och drickbara saker är att samtliga har en egen dag värd att fira enligt listan över våra temadagar.

Under senare år har det dykt upp mer eller mindre suspekta saker som ska firas enligt den här listan. Här finns allt från stora världsliga saker som internationella dagen för utrotande av fattigdomen och dagen för bevarande av ozonskiktet, till något mer lite enklare teman som ägghalvans dag, tandborstbytardagen och nationella dagen för strävhårig foxterrier.

Om man tycker något saknas som är värt att fira, är man välkommen att hitta på en egen dag och om man lyckas få nog många anhängare så kanske det kan bli en temadag i almanackan så småningom. Det ska i och för sig inte vara sådär jätteenkelt att få sin dag registrerad i almanackorna, det ska krävas ett stort allmänintresse (Som till exempel "silikonbröstens dag"!!) och den ska firas flera år i rad för att bli registrerad på riktigt.

Det är ju alltid kul att ha en anledning att fira och om någon skulle vilja ha 365 orsaker att festa till, så finns listan över våra temadagar här och vill ni börja redan imorgon, den 31/10 så kan ni ju bjuda in alla grannar, eftersom det är då Grannens dag infaller!

Ha en bra helg allihop!

Christ Flying Day and a Squeezeday

Så har den inletts, en av de där svenska helgerna som blir så lång tack vare en liten ynklig inklämd fredag och för väldigt många som inte arbetar på ett rullande schema innebär det flera extra dagars, troligen mycket välkommen, ledighet.

Jag kommer ihåg då vi skulle försöka förklara för våra engelska vänner varför det var ledigt just den här helgen och de tyckte det var en alldeles ypperlig idé, såväl att fira "Christ Flying Day" som att ha en "Squeezeday". (Jag är dock inte helt säker på att de någonsin lyckades övertala de ledande i England om att detta var en så lysande idé...)

Det där med varför vi firade var väl egentligen inte så himla viktigt, men nu har jag i alla fall kollat upp det, bara för att liksom... (Ni vet det där med Richard Sjöberg och så...)

Tydligen så kom ju Jesus tillbaka efter att han dragit iväg efter påsk och stannade sedan i 40 dagar för att undervisa sina lärjungar. Sedan lämnade han jorden igen och försvann upp till himlen. Det här har firats sedan 300-talet och infaller alltid 40 dagar efter påsk och uppenbarligen blir det alltid på en torsdag. En torsdag som alltid infaller mellan 1/5 och 4/6.

Om man läser på Nordiska museets hemsida s får man veta att det här ansågs förr som den första sommardagen och plötsligt kunde kvinnorna klä sig i barärmat. Därför kallades även dagen för "barärmdagen". I Värmland kunde man dessutom börja bära bomullsklänningar, och vad dom hade i resten av Sverige förtäljer inte historien. Det var även den första metesdagen för sommarfisket plus att det var en ypperlig dag att fånga rävungar på. Nu kan jag inte låta bli att fundera lite på vad man skulle ha rävungarna till, men det kanske är en annan historia...

Man gav sig också ut på gökotta den här dagen. Eller, det hette att man gav sig ut på en sådan. En gökotta som kunde användas som ursäkt för att syssla med andra saker, typ umgås i all hemlighet utan föräldrars vetskap, eller göra som August Palm gjorde, använda gökottan för att ha hemliga politiska möten ute i det fria.

Oavsett om ni tänker använda dagen till att fånga rävungar, klä er i barärmat eller dra upp årets första abborre så hoppas jag ni får en riktigt bra dag!

Vad vore augusti utan kräftor

Som vi alla vet så har vi ett gäng tillfällen i Sverige då vi ska sitta ute och äta mat oavsett väderlek. Förutom midsommar så är den traditionella kräftskivan ett sådant. Oräkneliga är nog de kräftskivor många av oss sörplat kräftor och huttrat lite då den höstliga kvällsdaggen börjat göra sig påmind.

Årets kräftätning blev dock lite halvfusk eftersom vi intog dessa röda läckerheter på en inglasad balkong. (Något säger mig dock att med alla inglasningar som finns överallt numer så är vi nog inte de enda...)

Visst är det lite kul, det där med traditioner och hur inrotade vi blir. jag menar nu kan man ju får tag i kräftor året om, men hur många av oss kan tänka sig en kräftskiva i mars? Nej, på något vis är det bara så att det ska ske i augusti/september och ingen annan tid på året, då blir det "fel". Det här bottnar i att det fram till 1982 var förbud mot fiske från november till 7/8 kl.17.00. Senare, under åren 1982-1994 så kunde man fiska kräftor från och med första onsdagen i augusti innan det släpptes helt fritt. Jag kan fortfarande komma ihåg hur det låg skynken över frysdiskarna i affären innan det var dags att börja sälja de röda godingarna, och visst var det lite mer speciellt då.

Om vi ska tro på Nordiska museet (och det gör vi ju) så nämndes kräftor för första gången officiellt i Sverige i ett brev från Erik XIV till fogden på Nyköpings slott, där han villa ha kräftor till sin syster Annas bröllop. Då åt man dem inte som vi gör idag, utan det skulle göras kräftfärs, kräftkorv och kräftstuvning och andra varianter som kunde tänkas bli ätbara.

Men visst var det väl tur att det någon gång i början av 1900-talet fanns någon som upptäckte att man kunde äta dem hela och kalla, för annars hade vi ju inte suttit idag och sörplat på dessa läckerheter insvepta i en filt under skenet av en lyckligt leende pappersmåne...

Novemberrusket är här...

...eller närmare bestämt "novemberrusket är där"! Alltså inte här hos mig, utan där hos er, det vill säga hos er som befinner er där novemberrusket är, eller nå´t...

Vad kan föranleda denna något oklara och lite(!) luddiga inledning? Jo efter morgonens lilla blädderstund i bloggvärlden, var det några som gjorde mig påmind om att det börjar dra ihop sig mot glöggtider där borta på norra sidan av klotet. Och det har ju blivit november, och ska man dricka glögg, så ska det vara endera snö och kyla, eller riktigt novemberruskväder. Nu tror jag inte att det har blivit så där väldigt mycket snö och kyla än, alltså förutsätter jag att det är novemberrusk.

Glögg är en härlig dryck, och det är verkligen mysigt när doften av drycken sprider sig när den värms upp. För värmas ska den ju, och beviset för det måste vara att ordet kommer från det gamla ordet "glödg(a)", som betyder "värma upp".

Sedan är jag en av de där lite tråkiga traditionella som tycker att glögg ska smaka glögg, och inte saffran eller choklad, eller kaffe, eller hjortron, eller lingon eller vad det nu är den har smakat de senaste åren. I år är det väl ingen som vet vad den smakar än. Om jag har förstått det hela rätt så kan man gissa fram till och med den 13/12. (Vilket innebär att jag kommer att hinna testa, för det måste man ju, alltså har även jag gått på den grejen!)

Och att det finns några stycken i det avlånga Sverige som dricker glögg, det kan man lugnt påstå, för enligt spritmuseets hemsida, så häller svenskarna i sig ungefär 5 miljoner liter glögg varje jul! (och jag antar att november inte ens räknas till jul...)

Det går att få tag i glögg här också, ni vet det där "blågula varuhuset", där kan man ju hitta det mesta som känns nödvändigt för alla svenskar i exil. Men frågan är hur autentiskt det blir att dricka glögg när solen steker, det är 30 grader varmt och luftfuktigheten uppgår till sisådär 80% - inte sådär väldans. Det blir liksom inte riktigt samma sak om man dricker den kall med en isbit i...

Nej, jag tror jag skippar glöggen den här november. Jag ska försöka låta bli att sakna novemberrusket och får väl försöka stå ut med att tillbringa en eftermiddag i en solstol vid poolen istället, eller nå´t...

Ha en härlig novembersöndag allihop!

Lökarna blev till grodor

Något av det mest svenska vi har är ju midsommar, och något av det mest svenska vi har på midsommar är ju de små grodorna, eller...?

För er som är intresserade av att få reda på hur det ligger till med just den saken kan jag berätta att det inte alls är speciellt svensk från början, det hela handlar om franska lökar! Enligt i en artikel i Sydsvenskan från 2007 bygger våra små grodor på en fransk militärmarsch ("La Chanson de l´Oignon") som var en hyllning till löken. Det låter ju fullt förståeligt att Napoleons soldater sjöng om lökar under tiden de marscherade - gör inte alla soldater det?

Refrängen på denna sång löd "Au pas, camarade, au pas, au pas..." ("I takt, kamrat, i takt...) och det är den refrängen vi sedan lånat och gjort om till små grodor. En förklaring till att lökarna blev till grodor var att Napoleons engelska fiender ska ha sjungit "Au pas, grenouille", som betyder "I takt groda" och grodor var deras öknamn på fransmännen, som de ju inte tyckte så mycket om.

Om det stämmer har jag ingen aning om, men om ni väljer att tro på det, så vet ni nu att våra svenska små grodor egentligen inte är så svenska. Fast jag är helt övertygad om att vi kan fortsätta att använda dem varje midsommar om vi behagar att göra så...

När jag ändå är inne på det här med djur, kan jag bara upplysa om att numer tror jag att även änder kan bo i kollektiv!

En underbar midsommarafton

Ytterligare en fantastisk midsommar att lägga till handlingarna. En helg som tillbringades tillsammans med många goda vänner, vilket innebar många glada skratt och några underbara dagar.

Vi, som så många andra, flydde sta´n och i vårt fall tillbringade vi helgen i en stuga i Trosa, där några gulliga kamrater upplät plats åt oss så vi kunde stanna kvar några nätter och bara ha det jättebra!

Eftersom vi är lite nerdiga och insnöade, så blev det naturligtvis traditionsenlig midsommargolf på dagen (något vi började med då barnen inte ville vara med oss på midsommar längre, och eftersom vi alla spelade, så tyckte vi det var en himla bra idé och nu är vi uppe i så många år så nu är det definitivt en tradition!), och sedan var det mat, lekar, mer mat och en fantastisk kväll vid Mälarens strand som väntade.

Det är inte helt fel att vakna i en liten röd stuga vid strandkanten av att höra hur vågorna slår mot stranden... Det om något är Sverige!

Midsommar igen!

Årets ljusaste tid är här! Efter att ha varit ute och blivit alldeles lyrisk igår kväll då det var varmt och ljust och det blommade överallt kan man inte annat än att bara njuta av det hela!

Nu stundar en av våra stora svenska högtider, den då vi ska njuta av en lång och ljum sommarkväll - för det ska vi väl!? Även om den inte blir varm, så blir den i alla fall ljus, för i år infaller sommarsolståndet på midsommarafton, precis som det ska vara.

Det finns många seder och diverse myter kring denna helg, men eftersom jag förra året drog det där med att bränna den sparade blomsterkransen för att bli frisk, och att man helst ska rulla sig naken i morgondaggen, tänkte jag skippa det i år. (Om någon inte kommer ihåg hur ni ska göra, eller kanske rent av inte vet hur det bör utföras, finns det här)

Däremot tänkte jag fundera lite allmänt kring själva firandet, det måste te sig ack så konstigt i en utomståendes ögon. Att vi svenskar dyrkar solgudarna, det är ju inte så svårt att inse. Det räcker ju med att de första solstrålarna kikar fram på vårkanten, så drar vi ut en stol och sätter oss och blundar vördnadsfullt mot den efterlängtade solen.

Sedan fortsätter det, för att på något vis kulminera just på midsommarafton. För att försöka blidka solgudarna ytterligare spikar vi då ihop ett kors som vi täcker med löv och blommor för att sedan utföra diverse soldanser kring det färdiglövade och uppresta korset. (Fast vad grodorna har för symbolik där har jag inte riktigt lyckats utröna, men det står var och en fritt att ha sina egna teorier i frågan...)

När det är klart ska vi inta vår älskade råa fisk samtidigt som vi sjunger hyllningssånger till någon av gudarna som uppenbarligen heter "Nubben". Solfesten fortskrider gärna väldigt länge, och det kan hinnas alla möjliga ritualer,allt ifrån att ställa sig i en potatissäck och försöka ta sig fram så fort som möligt eller att försöka balansera ett rått ägg på en sked, till att med några konstiga rituella bugningar kasta bort gummistövlarna med en speciell knyck över huvudet.

Ack ja, vad gör vi inte för att blidka solgudarna!? Precis de här ritualerna ska jag använda mig av för att försöka få dem på min sida resten av sommaren och de kommer att utföras i glada vänners lag på ostsidan av vårt avlånga land. Så nu önskar jag er alla en härlig midsommarhelg och glöm nu inte att försöka fjäska för solgudarna på allra bästa sätt!

Är det sommar så är det...

Efter att ha spenderat några dagar med att se finklädda studenter och alla andra i fina skolavslutningskläder måsta jag säga att vi svenskar är väldigt bra på att frysa med stil!

Det finns några datum i vår almanacka som innebär tunna fina sommarkläder oavsett vad det är för väder och ett av de datumen är just nämnda skolavslutning. Är man då tjej så ska det helst vara tunn fin sommarklänning och bara ben, för vem vill ha strumpor när sommarlovet ska börja? Och då ska det ju vara sommar!

Ytterligare ett av våra frysdatum är Valborgsmässoafton, då ska man inte bara sjunga in våren, den ska frysas in också. Fast här går det ju att stå nära brasan så att det inte blir fullt så kallt... Många är de valborgsmässoaftnar när vi har stått och huttrat vid en brasa. Dessutom är ju valborg många gånger en av de första riktiga grillkvällarna, och grillat ska man ju äta utomhus, och hur varmt brukar det vara att sitta ute och äta sista april?

Det tredje och sista riktiga frysdarumet är det största av dem alla - midsommarafton! Det är ett datum då det definitivt ska ätas ute iklädda svala tunna och sköna sommarkläder och det är ju inte alla år det fungerar sådär jättebra. Fast på något vis så brukar det lösa sig just på midsommar. Det är då alla svenskar plockar fram det riktiga vikingablodet, för då ska man bara vara ute till varje pris! Och när jag tänker tillbaka, så tror jag faktiskt bara det är midsommarafton 1987 som vi inte har klarat av utesittandet. Det var året då jag hade samma kläder på mig på midsommarafton som på nyårsafton, och eftersom inte så många av oss kan tänka sig att äta utomhus på nyår, var det kanske legalt att krypa in det året.

Som tur är så kommer man på något vis bara ihåg de åren då det varit riktigt varmt och skönt och man har tittat på studenter som svettats i sina tunna kläder, eller man har kunnat njuta av valborgsgrillen i solen innan brasan. Även de åren då man suttit vid midsommarens långbord med solen i ögonen och sedan njutit av att plocka blommor i stekande sol och suttit ute hela natten och beundrat ljuset en ljum sommarnatt. Jodå, det har hänt, men inte så ofta. men som sagt, vad gör det när vi är så himla bra på att frysa med stil!

Svenska flaggans dag

Svenska flaggans dag heter ju förresten inte Svenska flaggans dag längre, namnet byttes faktiskt ut 1983 och sedan dess heter den 6:e juni Sveriges nationaldag. Vi är väl inte sådär jättebra att fira den, men en nationaldag har vi ju i alla fall även om inte så många egentligen vet vad vi firar. Om det mot förmodan skulle vara någon av er som inte vet, kan jag bara sådär i förbigående berätta att vi firar dagen till minne av att Gustav Vasa valdes till kung den sjätte juni 1529.

Det är ju något alla svenskar har full koll på...eller...? Jag kan lite sådär försynt inflika att jag inte har haft sådär jättebra koll på det, och innan 2005, då dagen blev helgdag, hade jag nog överhuvud taget aldrig reflekterat över vad vi firade. (Så var det erkänt också!)

För egen del spenderades årets nationaldag på golfbanan med traditionsenlig "flagg-golf". (Jag antar att de som är intresserade vet vad det innebär, och de som inte är intresserade bryr sig inte om vad det är, så det kommer ingen närmare förklaring!)

Och visst är det härligt med golfbanor kantade av palmer, med färgglada exotiska fåglar och med stora varaner knallandes över fairway, men just nu går jag och är alldeles lyrisk över alla gröna nyanser, björkar och tallar mot den knallblå himlen. För att inte tala om den klara härliga luften! Att det sedan simmar hederliga gräsänder i dammarna, decimeterlånga ödlor springer över gräset, koltrasten sjunger och göken gal gör det inte mindre fantastiskt.

Jag vet att jag någon gång frampå höstkanten när det är dags att åka tillbaka kommer att "vända till det här på något annat sätt", men varför inte... Det kan inte vara helt fel att ha det bästa av två världar så länge det varar...

Och julen varar än till påska...

Idag börjar påsken på allvar. Det är ju idag de lyfter, de där häxorna som ska iväg och festa i dagarna tre. Så glöm för all del inte att låsa om alla kvastar eller annat som de kan tänkas få tag i för att resa på.

Det här med påskkärringar kommer ursprungligen ifrån 1600-talets häxprocesser och man trodde att djävulen bjöd in alla häxor till fest på skärtorsdagen. Att det var just den dagen berodde på att det var den natten Jesus blev förrådd av Judas, och i samma stund som det skedde släpptes alla onda makter lösa.

Festen varar ända till påsafton eller påskdagen, då häxorna återvänder. För att kunna ta sig iväg, så använder de någon slags drog som de smörjer in sitt upphittade färdmedel med, kvast, bakspade eller något annat användbart (skulle tro att i dagens samhälle går säkert slangen till centraldammsugaren lika bra!). Drogen förvaras i ett smörjehorn som hängs på kvasten och det är smörjehornet som symboliseras av kaffekannan. Den svarta katten som alltid är med på resan symboliserar den onde i egen hög person.

Tänk att dessa hemska häxor har bytt skepnad och numer kommer som små rödrosiga och fräkninga huckleförsedda sötnosar på påskafton och vill byta påskbrev mot godis. Ibland kan man verkligen fascineras av utvecklingen!

Hemma hos oss innebar alltid påsken en högtidsstund för mamma och pappa, eftersom våra barn av någon outgrundlig anledning inte var speciellt förtjusta i godis, vilket deras föräldrar var! Men alla var nöjda och glada, de tyckte om att gå och lämna påskbrev och vi tyckte om att de fick godis. Det här ändrade sig väl med åren och plötsligt ville de behålla sitt godis, men det var väl smällar vi fick stå ut med...

Påsken har annars betytt att vi har tagit in ris och pyntat med fjädrar och plockat fram några kycklingar. Påskaftonsmorgonen hade alltid påskharen lyckats gömma några ägg i trädgården som skulle hittas, innan det var dags att måla äggen som sedan åts till frukost.

Numer är inte påsken speciellt traditionsenligt firad i vår värld. I år har jag i ärlighetens namn inte tagit fram en enda pinal som påminner om att det är påsk. Det blir inte riktigt samma sak här i alla fall.

Själva ska vi inte sätta oss på någon kvast för att åka till Blåkulla, däremot så ska vi ta ett flygplan till Kuala Lumpr imorgon bitti för att sedan bila till Cameron Highlands. Det ska bli jättespännande, och vem vet, vi kanske kan hitta några spår efter Jim Thompson...

Här tänkte jag sätta in en bild av en riktigt hemsk påskhäxa med kaffekanna och katt på väg mot Blåkulla, men alla häxor jag hittade på bild som såg någorlunda hemska ut hade bytt ut kaffekannan mot en pumpa, så jag gav upp. Det får bli en påskblomma i stället!

Ha en riktigt Glad Påsk allihop!

Slut på julandet för den här gången

"Nu är glada julen slut slut slut, julegranen kastas ut ut ut..." Nu har Knut passerat och jag antar att de flesta (Åtminstone alla som inte tänker låta julen vara ända fram till påska) har ställt tillbaka alla tomtar i vrårna som de kom fram ur och att, den troligtvis mer eller mindre barrlösa, granen slängts ut.

När jag var liten hade vi julgransplundring på knut-dagen. Jag kommer ihåg de tillställningarna ungefär som ett barnkalas. Vi dansade runt granen, lekte lekar, hade fiskdamm och fick med oss en godispåse hem. Jag vet inte riktigt hur det är idag, om det finns någon som arrangerar en sådan hemma. Vi gjorde det aldrig när våra barn var små, men ibland går ju traditioner lite i vågor.

Jag är också mycket tveksam till att någon har julgransplundring av samma anledningen som det var ifrån början, nämligen att man skulle plundra granen på de äpplen som hängt där sedan när granen kläddes. Det känns väl lite som om det inte skulle ha varit sådär väldigt delikat.

Varför det sker just på Knut-dagen kan man ju fundera lite över. Knut var en dansk prins som blev helgon av den anledningen att hans son fick påven att helgonförklara honom. (Inflytelserika släktingar kan ibland fixa till det bra!) Men varför vi ska fira ett danskt helgon med att kasta ut granen förstår jag inte riktigt, men det finns många saker jag inte förstår så bra...

En annan tradition som lever i vissas delar av vårt avlånga land, är den att gå knutgubbe, men eftersom jag redan förra året gick in lite mer på det, så tänker jag vara så lat så jag bara hänvisar er som blir lite nyfikna på det till att göra ett litet klick här så kan ni läsa mer om det.

Visst är det mysigt att plocka fram alla ljusstakar och tomtar när det är dags, men håll med om att det är väldigt härligt när man får plocka bort dem igen!

Nytt år och gamla traditioner

Första dagen på det nya året - 2013! Sådär, då har jag skrivit det nya årtalet för första gången och det brukar ju alltid föra med sig vissa bekymmer, men det gick ju rätt bra...

Idag visar sig vädrets makter från sin bästa sida. Solen strålar från en molnfri himmel, och det enda som talar mot att det är en gnistrande vinterlik nyårsdag är att snön inte längre täcker marken och att termometern visar ett antal plusgrader.

Nyårsdagen är en sådan där typisk "göra-ingenting-dag". En dag att krypa ner i ett soffhörn och titta på Ivenhoe och backhoppning. Jag menar, vad vore en nyårsdag utan dessa två begivenheter? Troligen helt ok, fast de måste ju vara där, annars är det ju inte nyårsdag, eller?

Med tanke på tv-tablån under jul- och nyårshelgen så är vi bevisligen väldigt beroende av traditioner i form av tv-program. Kalle Anka på julafton som sänts sedan 1960 är ju ett exempel. Grevinna och betjänten på nyårsafton är ett annat. Det har faktiskt sänts varje år sedan 1976 (med undantag för 2004), och gissningsvis är det rätt många som varje år sitter och väntar på att betjänten ska snubbla över isbjörnshuvudet. (Visst vore det rätt spännande om han plötsligt ett år skulle stå på öronen!?)

Sedan har vi ju Ivenhoe på nyårsdagen. Den nyinspelning av filmen som gjordes 1982 har sänts på svensk tv sedan 1988, och man kan ju fundera på vad det är som gör att vi vill se honom kämpa varje år.  Kanske är så, att vi aldrig upphör att hoppas på att han någon gång ska lyckas få "rätt" brud i slutet...

Vi kanske inte heller ska glömma den traditionella backhoppningen som sänds från Garmisch-Partenkirchen varje år. Jamen, finns det någon som verkligen tittar på det? Och då menar jag tittar utan att halvsova i soffan? Inte nog med att det är tråkigt, det går av stapeln i en näst intill outtalningsbar ort också.

Oavsett vad ni tänker syssla med, och oavsett om Ivenhoe kommer att få sin Rebecca eller ej, så hoppas jag att ni kommer att få en härlig nyårsdag och en bra fortsättning på det nya året!

Och årets nyårslöfte blir?

Snart är 2012 till ända och det börjar bli dags att tänka ut årets nyårslöfte...eller inte...!

Jag tillhör de som normalt inte avlägger nyårslöften, jamen varför lova något som säkerligen inte kommer att hållas i alla fall?

Det är inte någon speciellt gammal tradition i Sverige, det här med att avlägga nyårslöften. Jag försökte roa mig med att hitta något om varifrån det kommer från början, men det var tydligen inte sådär jätteenkelt. Jag hittade en artikel i en SvD, där Beng af Klintberg jagat svar på frågan. Det han kom fram till var att det är en amerikansk tradition vi tagit till oss (det känns som om det hänt fler gånger...!). Där talas det tidigt om "New Year´s resolutions", medan våra "nyårslöften" inte finns omnämnda på riktigt förrän framåt mitten på 40-talet.

Normalt sett är det ju egentligen bara en massa "tråkiga" nyårslöften som avges, som att sluta äta god och onyttig mat, sluta äta godis, bli bättre på att hålla ordning, börja springa varje morgon innan jobbet istället för att ligga kvar i sängen och må gott, att sluta ta det där extra glaset rödvin på fredag kväll, att gå ner i vikt, eller att försöka göra något annat man inte klarar av att hålla.

I år tror jag att jag ska frångå mina traditioner och avge ett löfte i alla fall. Jag ska lova att göra saker som får mig att må bra, oavsett om det handlar om att promenera fem kilometer eller om det är att ligga kvar en extra halvtimme i sängen!

Appropå gamla seder och traditioner, kan jag tipsa om att ni vill hålla er friska det kommande året, så är det första ni ska äta på nyårsdagen ett äpple. Vill ni dessutom slippa ekonomiska bekymmer så ska ni möta det nya året i nya kläder och stoppa lite pengar i fickorna!

Med eller utan avlagda nyårslöften:

  Gott Nytt År till er alla!

 

Midsommar

I morgon är det midsommarafton - en trolsk och mytomspunnen natt, då alla troll, älvor, näckar och andra skogsväsen kommer till liv.

Det är den där kvällen som det ska vara sådär varmt och skönt så man kan sitta ute och äta sill och sjunga nubbevisor, iklädd en tunn sommarklänning och med en vacker blomsterkrans i håret...fast det har väl i ärlighetens namn sett lite annorlunda ut vissa år, fast de glömmer man lätt bort. Vi vill ju att det ska vara sådär Saltkråkefint!

Oavsett vad det blir för väder, så är det alldeles fantastiskt vackert ute nu, med alla blommor som lyser upp fälten och fåglarna som sjunger ikapp i de ljusgröna träden. 

Himla tur att det finns så mycket blommor förresten, för de har ju en rätt avgörande roll under midsommarhelgen. Att man ska göra kransar är väl ingen nyhet, men däremot är det säkert inte alla som har klart för sig att man ska torka och spara den, för om man blir sjuk kan man tända eld på kransen och ställa sig i röken, för då blir man frisk. Alternativt så kan man lägga den i badvattnet till jul för att samla krafter inför det nya året.

Något annat som är väldigt bra ur hälsosynpunkt är också att rulla sig naken i midsommardaggen, för då håller man sig frisk under nästa år. (För säkerhets skull kanske man bör kolla så att grannen har gått och lagt sig innan man börjar ägna sig åt just den sysselsätningen...)

Sedan fär vi ju inte glömma bort att det ska plockas blommor också - sju olika sorter - som ska läggas under kudden för att man ska kunna drömma om den person framtiden ska komma att delas med. Jag vet att jag plockade blommor många gånger och lade under kudden, men inte drömde jag om någon, fast det gick ju rätt bra ändå...

Oavsett om ni binder kransar, lägger blommor under kudden eller rullar er i daggen, så får ni ha en riktigt bra midsommar!

Juleslut!

Nu har det varit mysigt nog länge, idag åker julpyntet ut! Med tanke på att snön som förr igår nu har regnat bort, måste jag säga att det känns helt ok.

Det är alltid lika mysigt när allt kommer fram. Att ställa ljusstakar i fönstren och att tända ljus på bordet i väntan på tomtarnas ankomst, men att vänta till den 13:e januari med att ta bort det - glöm det!

Det är ju så, att på tjugondag knut ska granen dansas ut och godiset ätas upp. Det måste vara en kulinarisk upplevelse på hög nivå att få det kvarvarande julgodiset i mitten av januari. Knäcken som ingen ville ha, kolorna som blev kvar, alla mörka praliner från undre lagret i Aladdin-kartongen och skumtomtarna som legat framme i en skål och troligtvis går att använda som mordvapen vid det laget.

Undrar om det var därför traditionen med att "gå Knut-gubbe" blev allt mindre vanlig, att de som kädde ut sig denna dag och gick runt i stugorna för att tigga godis fick det överblivna från julen. Om så skulle vara fallet, så är det fullt förståeligt.

Den här traditionen är väldigt lokalt förankrad och jag är inte säker på i hur stora delar av Sverige den existerar, men i de norra delarna av Värmland vet jag att det i alla fall tidigare år har knallat omkring Knutgubbar på gatorna detta datum.

Jag vet inte om det finns orter där denna tradition fortfarande lever kvar, men för er som inte har hört talas om den tidigare, kan jag berätta att det går alltså helt enkelt ut på att klä ut sig till oigenkännlighet denna dag och går runt och tigga godis. (Ingen större skillnad mot påsk, fast det är enklare med "knutgubberiet, eftersom man inte behöver ha med sig något att lämna) Vuxna gick också ut på detta vis, fast det kanske var annat än överblivet godis som var önskvärt i de fallen...

Kräftskiva utan tröja!

Hederlig svensk kräftskiva i Singapore - går det? Jojomän! och nästan allt kan vara precis som vanligt, kräftor, nubbe, pappersmånar, sånghäfte och allt annat som hör till - det enda som kan tänkas skilja sig åt skulle väl vara vädret då. Det är ju svårt att ha en svensk kräftskiva utan tröjor och jackor, men här kan jag lova att det går!

Sedan är det ju naturligtvis en himla tur att Ikea finns, för annars kan det ju vara lite svårt att få tag i alla förnödenheter som är ett måste till kräftskivan.

Visste ni förresten att det fanns en tid  i Sverige då man inte åt kräftor? Anledningarna till detta var dels att det i bibeln finns ett förbud mot att äta "djur med flera fötter" (3Mos 11:42) och dels för att kräftorna ansågs vara asätare och åt drunknade lik på sjöbotten.

Lite av själva "kräftskivekänslan" försvann i och med att kräftpremiären togs bort. Kan ju påminna om, för er som förträngt det och tror att det var förra året det hände, att det är nästan 20(!) år sedan detta hände. Numer kan man ju faktiskt köpa kräftor i juni, fast frågan är hur kul det är att hänga upp kräftmånar i midsommarstången?

Att nubben till fyller sin funktion till kräftorna är det väl inte tu tal om!? I alla fall inte om man ser Albert Engströms valaffisch inför omröstingen om rusdrycksförbudet i Sverige 1922. Om det var Alberts hot om att man var tvungen att avstå från kräftor om man inte röstade nej på valdagen, som gjorde att nej-sidan vann med ynka 2% får man väl aldrig veta...