Ytterligare en resa till Tioman island!

Nu har jag för tredje gången besökt ön Tioman på Malaysias östkust och den var precis lika vacker den här gången!

Tioman är den största i en skara av 64 vulkanöar. Trots det så är den inte sådär väldans stor, utan mäter ungefär 40 gånger 10 kilometer. Närmare bestämt säger de flesta uppgifter jag hittat 39 gånger 12 kilometer, men eftersom jag även hittat siffrorna 20 gånger 12, så skriver jag ungefär! Välbefolkad är den i alla fall inte, den färskaste siffran jag lyckats hitta var från  2008 och då fanns det 432 bofasta här.

Den ingår i en skyddad marinpark och vattnet är sådär fantastiskt klarblått och grönt och man ser inte mycket skräp alls. Om det på något vis hjälper till att hålla rent så är det definitivt värt de där ynka 15 kronorna man får betala extra för att resa dit just därför att det är skyddat område.

Jag har ju som sagt varit här vid två tidigare tillfällen och således redan gjort ett par inlägg om det, och efter första besöket skrev jag om legenden hur ön uppstod, så den finns här och jag tror det mesta i den texten stämmer med undantag för möjligheten att flyga från Singapore, för det kan man inte göra längre, utan nu är det färja som gäller.

Om man vill åka på lyxsemester är det inte hit man ska åka. Visserligen finns det resorter som håller helt ok klass. Det finns även ett antal med pool om man nu tycker att man vill ha det. Nu är ju havet så underbart att bada i här, så det där med pool är överkurs om ni frågar mig! Om man har tillgång till ett salt hav som håller runt 30 grader behöver man inte speciellt mycket mer. Om det dessutom är en fantastisk sikt och fullt med färgglada fiskar i diverse storlekar så räcker det långt.

  

Den här gången bodde vi på Salang, en fantastisk strand på den norra delen av ön. En del som troligen lockar mer backpackers jämfört med många andra platser på ön. Våra små hus låg precis vid stranden med en ljuvlig utsikt rakt ut över havet. Som alla andra platser man kan bo på i de här trakterna, så var även det här en "resort". Innan jag började resa runt i de här krokarna levde jag i villfarelsen att på en "resort" fanns det allt och det innebar ett hotell med spa, flott restaurang, stor pool men barområde, och ja, allt annat man skulle kunna tänka sig behöva föra att det skulle kännas riktigt "resortigt". Nu vet jag att det inte är så, utan "resort" innebär helt enkelt att man har tak över huvudet.

För några dagar behöver man inte heller så mycket mer, och bara jag hade gjort första natten och kommit underfund med hur fläkten skulle ställas och myggnätet stoppas in under madrassen för att jag inte skulle trassla in mig i det hela så gick det alldeles utmärkt! Att bara ha kallvatten i duschen är heller inga problem eftersom det är så varmt så det inte behövs mer. Om man dessutom bor med havet som närmsta granne och inte tillbringar någon tid i sitt lilla hus så behöver man inget mer.

Nu består ju inte djurlivet enbart av undervattensvarelser, här finns även rovfåglar, urtidsdjur i form av varaner och naturligtvis apor! Apor som i och för sig är söta (i alla fall på avstånd!) men inte sådär himla roliga att ha inpå knuten. Varje morgon undersöktes alla sopkorgar framför samtliga hus systematiskt i gakten på godsaker. Och eftersom det var plåttak på husen så var apornas morgonturné en väldans bra väckarklocka!

Den här gången blev det inga undervattens bilder, utan ni får helt enkelt tro mig på mitt ord att det fortfarande är som att simma runt i ett akvarium med fiskar i alla tänkbara färger och bara så underbart! (Fler bilder på djurlivet över och under vattnet finns dokumenterade i mitt andra Tiomaninlägg om någon skulle vara intresserad av det)

Pulau Besar

Många är de, de där paradisöarna utefter Malaysias östkust. Det fanns väl en anledning till att Expedition Robinson spelades in just där. Nu var det inte någon helt öde ö vi besökte, men det var nästan som att man skulle ha kunnat tro det med tanke på hur lite människor det faktiskt var där samtidigt som oss.

Pulau Besar ligger bara dryga 20 minuters färd med speedboat från staden Mersing på fastlandet. Det är en ö som ingår i en större grupp av småöar, varav 13 ingår i den skyddade marinparken.

Det var på de här öarna som Robinson spelades in under de åren man var i Malaysia. På Besar bodde tv-teamet medan de tävlande blev ilandsatta på någon av de intilliggande helt öde öarna. (Fast lite kände jag mig som en robinsondeltagare med tanke på förarens utstyrsel och att det var samma typ av båt som användes)

Pulau (som betyder ö på Malaysiska) Besar har idag cirka 100 bofasta och ett fåtal resorter. De resorter som finns är dock hyfsat stora, och vi förstod att de ibland intas av stora tv-team då det fortfarande finns länder som utnyttjar området för olika robinsonvarianter. Under våra dagar på plats kändes det dock inte som om det var någon större trängsel. Vi var helt ensamma på vår resort! Och inte bara där, vi såg knappt någon över huvudtaget. Undantaget då alla som arbetade med att passa upp oss, laga mat, städa, kratta...och allt annat som behövdes för att vi skulle ha det bra...

Det var nästan en overklighetskänsla över det hela. Det är alltså ingen överdrift när jag säger att vi hade ön för oss själva. Vi kunde promenera utefter den helt öde stranden och där fanns bara vi. Vi kunde snorkla omkring och där i vattnet där bara vi och fiskarna fanns.

Ön hette tidigare "Pulau Babi Besar" och det på grund av att det fanns vildsvin på ön och det malaysiska ordet "babi" betyder vildsvin. De finns inte längre kvar, så om man ska överleva på det naturen ger idag, så är det nog fiske som gäller. Och visst känns det som om man kastas lite bakåt i tiden när de som håller på med olika renoveringsarbete hämtar materialet, som kommer med båt från fastlandet, drar allt på tunga kärror längs vägen. Här finns nämligen inga som helst motordrivna fordon.

Om man har med sig bättre skor än vi hade kan man ta djungelvägen tvärs över ön till andra sidan, vilket vi inte gjorde eftersom vi enbart var utrustade med flipflop. Däremot tog vi vägen åt båda håll så långt den gick och det var lite kul bara det. Här finns byggnader som skvallrar om att det faktiskt är mer människor här ibland och att det är på gång att byggas upp mer.

Vi hittade även lite rester från inspelningarna av Robinson och det kan ju vara så att det är samma saker som återanvänds för de inspelningar som ännu pågår.

Eftersom vi var så få så blev det ingen snorkelutflykt för vår del eftersom man var tvungen att vara minst sex personer (och så många gäster fanns ju inte!), så vi fick snorkla själva från stranden. Inte med samma resultat som om man kan ta sig iväg till någon av de närliggande öarna, men helt ok, och om det var priset för att få ha en ö för sig själv under tre dagar så känns det helt ok...

Hur som helst och summa sumarum så blev det ytterligare en fantastisk vistelse på en paradisö att lägga till samlingen! Här finns kritvita stränder, vatten i olika nyanser av blått och grönt och allt inramat av grön dimhöljd djungel och frågan är vad man mer kan begära...

Tioman...igen!

Som sagt, det är härligt med besökare som vill ha ressällskap! Just den detaljen resulterade i ytterligare några härliga dagar på den fantastiska ön Tioman utanför Malaysias östkust.

Precis som förra gången handlade det om ljuvliga dagar med mycket sol, värme och en himla massa snorklande i badkarsvarmt vatten som är så salt så det är näst intill omöjligt att lämna ytan även med hjälp av bensprattel av högsta kvalitet.

Många är de, de där färgsprakande fiskarna som simmar omkring där nere i godan ro. Jag har visserligen aldrig simmat omkring i ett akvarium, och risken att det någonsin kommer att inträffa är väl rätt liten, men jag har en känsla av att om det mot förmodan skulle inträffa, så skulle det vara precis samma känsla som det är att snorkla omkring bland alla gula, blå, lila, gröna, röda, prickiga och randiga fiskar i alla storlekar.

Inte heller den här gången blev det några undervattensbilder som kommer att göra mig berömd, men nu hade jag åtminstone kameran rättinställd!

Någon haj blev det inte, men man kan ju inte lyckas varje gång... Inte heller lyckades jag träffa på några sköldpaddor, men en ny bekantskap blev det - jag såg stingrockor! Dessa fantastiska fiskar som rör sig så majestätiskt där de ser ut att flyga när de kommer. Jag lyckades få en av dem på bild, men när jag hittade de lite större, gul/blå som gömde sig under en sten hade jag naturligtvis inte kameran med, men som sagt, man kan ju inte lyckas jämt...

Den här gången bodde vi på en lite mindre, mycket trevlig och mysig resort precis vid havet, och eftersom det ligger på västsidan var det ett antal kvällar med solnedgången som skådespel, vilket naturligtvis förde med sig ett antal bilder á la 70-talsaffisch.

Här finns alla sorters människor, allt från de som reser med en liten ryggsäck med en sarong, ett linne och en snorkel till de som byter klänning varje kväll. Men det är ju det som är lite av charmen, att kunna sitta och titta på olika karaktärer och fundera på vem det är, vad de gör och var de kommer ifrån. (Jag är inte helt säker på att jag vill veta vad som fantiserats ihop om mig!)

Det är i alla fall lite spännande att resa i den här delen av världen där ett klockslag inte har så stor betydelse. Klockan ett kan lika gärna innebära halv tre, och det där med tidtabeller till färjan bara är ett spel för galleriet. En aning frustrerande för oss tidsberoende västerlänningar kan det vara, men man får ta seden dit man kommer, så det är bara att rätta in sig i ledet och försöka förstå att färjan som kommer en timme efter utsatt tid faktiskt inte är den man ska åka med, utan det är "neeext ferry"...

Nu är det bara en vecka kvar till nästa resa och då handlar det om ett resmål där troligen enda chansen att få uppleva samma vattenvärme är att ställa sig i duschen, för då är det nämligen dags att styra kosan mot Sverige för årets svenska sommarvistelse!