onsdag 31 december 2014

Gott Nytt År

Så var det snart slut på 2014 och det är dags att lära om igen. Nu ska det till en femma istället för en fyra, och det lilla enkla kan bli ett nog så stort problem.

Jag vet inte om det är ett ålderstecken, men var det här året tog vägen vet jag inte riktigt, det bara försvann, sådär lite "swisch" bara. Men visst känns det lite som en varningssignal om man börjar gå om kring och med lite lagom himlande ögon säga, "det går bara fortare och fortare", så det struntar jag i.


Nu är det dags att ta nya tag och se fram mot nästa år och visst kan det vara lite spännande att fundera över vad det kommer att föra med sig. Jag tänker i vanlig ordning inte avlägga något löfte som jag ändå kommer att bryta. Och om jag ändå mot förmodan skulle få för mig att avlägga något löfte så skulle det väl i så fall vara att jag ska försöka må så bra jag bara kan och ta vara på tiden här och nu. Jag är fullt medveten om att det kanske inte alltid är så himla enkelt, men att ha den inställningen är ju i alla fall ett stort steg i rätt riktning.

För egen del kommer väl i alla fall några månader att tillbringas i värmen i Singapore. Troligen handlar det då om att "packa ihop" vår tillvaro där för att återvända på allvar till Sverige igen. (Det är i alla fall vad vi tror just nu, är kanske bäst att tillägga den här gången, jag har ju "flyttat hem" förut...)

Nu är det inte så många timmar kvar av det gamla och med tanke på att våra vänner på andra sidan jorden snart börjar fira så är det kanske dags att plocka fram champagnen och skåla lite med dem också innan det blir dags för tolvslags-skumpan här.

Ha nu en riktigt bra nyårskväll allihop och ett riktigt

Gott Nytt År

Så ses vi igen nästa år!




Nu blev det många böcker...

Jo, nu blev det många inlägg om böcker. Jag får väl be om ursäkt om det blev tråkigt, men då har man ju som bloggläsare den fantastiska möjligheten att välja vad man vill läsa och vad man vill hoppa över!

Jag låg ju liksom lite efter då det nya året närmar sig med stormsteg! Jag har ju  bestämt mig för att ha mina lästa böcker dokumenterade årsvis, så jag var lite piskad att fixa det idag, om man säger så... Men nu är de på pränt, 2014 års lästa böcker. 22 stycken blev det och det är en rätt blandad kompott, precis som det ska vara.

Nu är det dags att suga lite på de sista skälvande dagarna på året innan det är dags att börja träna på att skriva nya siffror igen. Innan ett år byts till ett annat får det bli några årskrönikor på tv och i tidningarna för att försöka komma ihåg vad det var som egentligen hände...


Is och vatten

Det här är en roman av Majgull Axelsson, vilken var en helt ny bekantskap för mig. Jag hade inte heller hört talas om boken innan jag läste den, och måste medge att jag blev positivt överraskad.
Handlingen utspelar sig under olika tidsepoker och i centrum står två tvillingflickor och deras barn. Tvillingarna Inez och Elsie växer upp på 40-talet och tillbringar all sin tid tillsammans ända upp i tonåren då de glider isär. Elsie blir med barn, men då hon inte är tillsammans med fadern lämnar hon det nyfödda barnet till sin syster och tar sedan anställning på en båt.

I boken får vi växelvis följa såväl tvillingarnas uppväxt som den bortlämnade sonen Björn och hans kusin Susannes, som Susannes liv i nutid.

Susanne befinner sig på en isbrytare och det finns en hel del symbolik i hur isen bryts upp mer och mer ju närmare målet de kommer. Och när man till sist når det öppna havet har hon gjort upp med sitt förflutna.

Jag tycker mycket om det sätt som författaren visar var någonstans i tiden vi befinner oss utan att på något vis nämna årtal, utan låter händelser och beteenden berätta. Här finns problematik som syskonrivalitet, utnyttjande, idolskap och inte minst frågan vad som händer då man lämnar bort ett barn.

Efter att ha läst den måste jag säga att jag blir lite sugen på att även läsa "Aprilhäxan" av samma författare, en bok jag har hört talas om man aldrig fäst någon större vikt vid.



Hjärtats mörker

"Hjärtats mörker" är en kriminalroman skriven av Jonas Moström, och det är min första kontakt med denne författare, och en positiv sådan.

Den börjar, som så många andra deckare, med att det är barn som hittar en kropp någonstans och i det här fallet är det två bröder som hittar en strypt kvinna med sönderrivna kläder i en skogsdunge.

Huvudpersonerna är två vänner, polisen Johan Axberg och läkaren Erik Jensen, som båda bor i Sundsvall. Samtidigt som Johan Axelsson leder utredningen av mordet så åker Erik Jensens fru på en skrivarkurs i Frankrike, vilket kommer att få stora konsekvenser för många...

Även om den kanske bitvis är väl förutsägbar, så är det en deckare som föll mig i smaken. Den är bra skriven och, precis som det ska vara, så var det väldigt svårt att inte läsa "bara en sida till".

Det här är den tredje i en serie om åtta böcker där vännerna Axberg och Jensen figurerar.  Om det var "nyhetens behag" som gjorde att jag gillade boken, eller om det var något annat vet jag inte, så visst ska jag testa ytterligare någon av samme författare. Men risken är väl även i det här fallet, som i så många andra, att de personliga problemen hos huvudkaraktärerna tar över.


tisdag 30 december 2014

Syster

Marjories syster försvann en fredag i början av maj. Så inleder Bengt Ohlssson sin bok "Syster". En mardrömstanke för alla, att någon försvinner utan att man vet vad som hänt.

Läsaren får följa lillasyster Marjorie, hennes tankar och funderingar efter att det händer. Hur hon upplever sin familj före och efter systerns försvinnande, hur hon får bo hos sin faster Ilse under tiden föräldrarna söker efter sin äldsta dotter Miriam. Hos en faster hon inte känner, men som berättar historier, såväl uppdiktade som sanna.

Det är fascinerande hur författaren lyckas fånga en lillasysters upplevelser kring familjen och inte minst förhållandet till sin syster. Hur hon upplever att vara just lillasyster och hur hon ofta hade känslan av att Miriam var favoriserad av föräldrarna.

Det är ett fantastiskt språk i boken, med det ena mer målande uttrycket än det andra. Nästan så det blir väl mycket "målerier". Ibland känns det nästan som om det är viktigare att måla upp bilder med så många ord som möjligt än att föra berättelsen framåt. I vissa lägen blir det svårt att ta till sig att det är ett barn som det handlar om och som tänker alla dessa tankar som svävar iväg i en aldrig sinande ström av målande beskrivningar.

Men visst, en läsvärd bok som tar upp en fruktansvärd händelse, och jag har en bestämd känsla av att det här är en bok som kommer att användas i många bokcirklar, skolklasser och andra forum där man kan diskutera och analysera innehållet.


måndag 29 december 2014

God fortsättning!

Det är väl så man säger så här ett antal dagar efter jul: "God fortsättning", så det säger jag nu! Hoppas ni alla har haft en bra julhelg och förhoppningsvis kunnat njuta av ledigheten (för er som har sådana där arbeten när man är ledig när almanackan visar rött) utan att ha haft alltför många måsten.


Tyvärr så är det väl så, att sådana där speciella helger ofta innebär en massa måsten för många. För egen del har vi haft en härlig julhelg och har haft båda tjejerna och en sambo på hemmaplan. Det har varit jättehärligt! Det händer ju inte alltför ofta att samtliga i familjen är på samma plats samtidigt numer, vilket gör det desto mysigare när det sker. Inte blev det för mycket mat heller, utan alldeles sådär svenskt "lagom".

Man skulle kunna påstå att det blev "rätt lagom" med julpynt också, det blev inte mycket mer än tomten som kom fram men det räckte eftersom han äntligen fick sin julpudel!


Det var väldigt härligt att angöra svensk mark när solen sken från en klarblå himmel, och just den dagen vi kom kändes det precis som en underbar aprildag. Nu varade ju inte det där med känslan av april sådär väldigt länge om man säger så. Nej, efter några dagar kändes det där med vårväder väldigt avlägset! Visst är det härligt med riktiga vinterdagar när solen lyser och det gnistrar i snön och det knarrar sådär ljuvligt under fötterna, men det måste ju inte vara så kallt så det känns som om man ska frysa fast varje gång man tar ett steg framåt.


Något annat som inte är sådär väldigt käckt när termometern börjar visa nedåt 15 minusgrader är det där med bil, Att sätta sig i en sådan kan likställas med att kliva in i ett kylskåp (nu brukar jag inte sitta i kylen sådär jätteofta, men jag är helt övertygad om att om jag skulle göra det så är det precis så det skulle kännas!).

Men efter att ha gjort ett litet besök vid stugan för att kolla så allt såg ut som det skulle så måste jag tillstå att visst är sådana där vinterdagar härliga! Och på bild syns det ju inte riktigt hur kallt det faktiskt är!


Nu blir det till att försöka njuta av vintern ett par veckor till innan det är dags att åka tillbaka till värmen igen.


torsdag 18 december 2014

Christmas on a Great Street


Jodå, nu är det upplyst på Orchard Road minsann. Här finns så mycket ljus till jul, i form av stjärnor, granar, mer stjärnor, mer granar och allt annat man kan vilja önska sig till jul, så någon ljusterapi lär inte behövas om man vandrar omkring här ett tag.


I år är det lite speciellt, för uppenbarligen firar man "50 år av turism" och det innebär att det finns en utställning där man kan se bilder från de senaste 50 årens jular utmed Orchard Road. Det är ju så, att nästa år är det 50 år sedan Singapore blev självständigt, så det här är väl bara början på nästa års firande...


Och naturligtvis, så uppmanas man i sedvanlig Asiatisk anda att ta med kameran och gärna lägga ut bilderna på alla tänkbara sociala medier - och det görs, jag lovar. Fotas,alltså! (undertecknad är uppenbarligen inget undantag)


Visst är det vackert (kanske inte allt, men en hel del) med alla lampor som lyser upp tillvaron under månaderna före jul. Men frågan är om inte det där med att alla shoppingcenter tävlar om att överglänsa varandra i lampmängd kan bli något(!) överdrivet.



Ett tag hade jag planer på att räkna antalet julgranar utefter gatan i fråga, men jag kan säga att det lade jag ner rätt fort. Dels därför att det visade sig vara hur många som helst, och dels därför att jag är inte helt säker på vad som räknas som julgran eller inte.


Hur som helst, vackert kanske det är, men energisparande...? Inte mycket!


I kväll är det dags att lämna det ljusbeklädda Singapore för en, troligen något mindre upplyst, liten svensk stad där julen ska firas tillsammans med familjen, och om vi har tur kanske det istället kan finnas lite snö som lyser upp tillvaron där...


onsdag 17 december 2014

Glöggrecept

Det här har aldrig varit, är inte och kommer inte att bli någon receptblogg. Det finns så många andra som gör det så mycket bättre än vad jag gör, och dem tänker jag definitivt inte konkurrera med. Men jag behöver ju inte vara sämre än att jag kan göra ett undantag...

Här finns det visserligen glögg att inhandla, och den finns på det där livsnödvändiga blågula varuhuset där man som svensk på utländsk mark kan få tag i det mesta man plötsligt inte kan leva utan. (och då pratar jag om fler saker än värmeljus och servetter) Nu är det dock ett problem när det handlar om den där drycken som är nödvändig för att det ska smaka jul på riktigt, nämligen glögg. Visst finns den på Ikea, men den där riktiga julsmaks-glöggen finns inte, utan någon har försökt slå flera flugor i en smäll och kommit med den briljanta idén att göra glögg med lussekattssmak. Resultatet av det blev väl sådär om ni frågar mig! Ok, det är glögg, och den är väl rätt ok här i värmen eftersom den är godare att dricka kall med is i, istället för varm med russin och mandel, men om man vill ha sådan istället kan man ju göra egen!


Det här receptet fick jag av en kompis här och det blev ett riktigt bra resultat, och inte tog det speciellt lång tid heller. Så om nu någon av er står utan glögg till jul och inte har lust eller ork att ta er till affären där denna dryck kan inhandlas, kommer här ett alternativ:

10 cl vodka
4-5 bitar kanel
20 kryddnejlikor
1 bit ingefära
4 krm krossade kardemummakärnor
1/2 pomeransskal
---------------------
1 flaska rödvin
3dl socker (jag använde halva mängden och det gick alldeles utmärkt)
1 krm vanillinsocker

- Häll spriten i en burk med lock
- Krossa alla kryddor och lägg i burken och låt stå i 24 timmar
- Sila bort kryddorna
- Blanda vin socker vanillinsocker och kryddspriten (kallt) och rör tills sockret smält (kan ta en stund)

Häll upp på butelj - värm och servera med russin och mandel





tisdag 16 december 2014

Little Bee

"Om ditt ansikte svullnar upp för att du fått så mycket stryk av livet, ska du le och låtsas att du är en fet man" (Nigerianskt ordspråk) Så lyder de sista raderna i Chris Cleaves bok om den Nigerianska flyktingflickan "Little Bee".

Little Bee, som även är titeln på boken, heter egentligen något annat, men sitt riktiga namn har hon lämnat kvar i sitt tidigare liv i Nigeria. Nu är hon en tonåring som spenderat de senaste två åren på en brittisk flyktingförläggning. Plötsligt en dag bli hon utsläppt tillsammans med tre andra flyktingar, dock på ett icke helt riktigt sätt, vilket innebär att hon befinner sig i England som illegal flykting, utan papper och utan någon hon känner. Det enda hon har att förlita sig på är ett visitkort tillhörande en man hon träffat på en strand i Nigeria.

"Little Bee" är en bok jag hade hört mycket om och hade väldigt höga förväntningar på. Tyvärr kanske för höga, med tanke på alla som höjt den till skyarna, men visst är det en bra bok. Det är en charmig och mysig bok, samtidigt som den är hemsk. Det är oerhört gripande att följa den afrikanska flickan i hennes försök att bete sig och prata som vi gör i den här delen av världen. Samtidigt som det är en bok som handlar en hel del om kulturkrockar, berör även författaren brittisk flyktingmottagning och multinationella oljebolags intressen i Afrika.

Som sagt, en mycket bra bok, men efter alla fantastiska lovord så hade jag nog hoppats på mer ändå.


måndag 15 december 2014

Luciakväll på Gardens by the Bay


I lördags var det alltså den 13:e december, ett datum som är väldigt viktigt i svenskens liv. Det är ju då den vitklädda skönsjungande damen, med ljus i hår och händer, kommer med sina tärnor och tomtar och andra figurer som ingår i tåget.

"Luciatåg" är för övrigt ett rätt mystiskt uttryck för de som inte riktigt är invigda i vårt svenska språk. Jag hörde hur ett av de barn som går på svenska skolan här i Singapore kommit hem till sina föräldrar, efter de blivit informerade om att de skulle framträda på lucia, och strålat med hela ansiktet och lyckligt informerat om att de minsann skulle ut och åka tåg!

När jag gick i skolan var det alltid tradition att årskurs sex lussade för övriga klasser. Detta lussande föregicks alltid av ett röstande där en lång tjej med svallande blont hår röstades fram som Lucia. Men nu hör det till saken att jag gick i skolan under en tid då det ofta handlade om att vissa regler skulle liksom inte följas. Det innebar till vår lärares förtvivlan att när det var vår klass som skulle stå för skolans luciatåg blev det inte den blonda tjejen med det långa hårsvallet som valdes, nej det bestämdes att vi skulle vara tvärtom. Det betydde att det blev den kortaste tjejen med mörkt hår som valdes. Och så gick det till när undertecknad blev vald till skolans Lucia. (jag kan ju få leva i tron att jag blev vald, när det i själva verket inte var så många att välja på som uppfyllde kriteriet "kortast och mörk")


I år blev det inte mycket till luciatåg för oss, närmare bestämt inget alls. Men det gör inte så mycket. Det blir i alla fall inte riktigt rätt känsla här i värmen. Istället bestämde vi oss för att fira Lucia med att gå ut och äta. Målet för kvällen var Gardens by the Bay, parken med de höga "låtsasträden" och jätteväxthusen. 50 meter upp i ett av dessa stålträd  finns nämligen en restaurang där man serveras rätt häftig utsikt till maten. Så det blev god mat och dryck uppe bland stålgrenarna för att sedan göra ett besök på takbaren en trappa upp för att beundra en annan sorts lusseljus. Det är väl inte riktigt samma sak, men det gick rätt bra ändå...



söndag 14 december 2014

Tjockare än vatten


Carin Gerhardsens bok "Tjockare än vatten" är den sjunde i Hammarbyserien och här fortsätter Conny Sjöberg, Petra Westman och Jamal Hamad att lösa mordgåtor. Jag har inte läst samtliga sju, men några stycken och jag tycker om de böcker jag läst.

Här börjar det hela med katter som dränks, vilket visar sig vara betydligt större och mer komplicerat än någon tror. Det handlar om starka familjeband och händelser långt bak i tiden som satt outplånliga spår hos de som drabbats.

Som i så många andra svenska deckare så brottas huvudpersonerna med egna problem som påverkar utredningen på olika vis. Även om jag återigen hävdar att ibland blir det för mycket fokus på utredarna istället för på utredningen i den här typen av böcker, så måste jag säga att den absolut är läsvärd och att den inte är riktigt så förutsägbar som man lockas att tro inledningsvis...

torsdag 11 december 2014

Kryddor i massupplaga

Ni som hängt med ett tag kanske kommer ihåg det stora varuhuset Mustafa Centre i Little India. Det där stället som är öppet 24 timmar om dygnet (med andra ord skulle man kunna uttrycka sig som att det aldrig stänger), där man kan hitta allt mellan himmel och jord. (Till exempel en sådan där oumbärlig Puttu maker som jag hittade lagom till jul förra året)

Inte nog med att man kan hitta allt man kan tänka sig, det man hittar finns liksom i massupplagor! Oavsett om det handlar om skor, ris, rakhyvlar, juveler, te eller sladdar till datorn så finns det hyllmeter efter hyllmeter med olika varianter av samma vara.


Om man som jag har lite mystiska böjelser och tycker det kan vara kul att botanisera bland olika matvaror som man kanske inte hittar i hyllorna på ica, kan det vara riktigt intressant att flanera omkring på Mustafas matavdelning. Just den här gången hade jag faktiskt ett ärende dit, och det var inköp av kryddor.


När det handlar om kryddor är Mustafa outstanding - här finns nog allt (och lite till!) Problemet är bara att bestämma vilken sort man ska ha, det finns ju liksom inte en variant av samma sort, utan det finns massor! Det innebär att om man som jag har uppgiften att inhandla lite spiskummin, lite chilipulver, lite olika curryvarianter, lite Garam Masala och kanske "lite annat", så är det inte gjort i en handvändning, utan det kan ta tid...


Då är det en stor fördel att leva lyxhustruliv, för då kan man nämligen besvara frågan "Vad har du gjort idag?", med "Idag har jag handlat kryddor..."


tisdag 9 december 2014

"Mer jul, ge mig mer jul..."

Oj vad tiden går! Nu har även andra advent passerat och jag kan inte påstå att jag har fått så mycket mer julstämning trots det. Nu är det inte så att jag tillbringar min tid utan tillgång till juldekorationer om ni skulle tro det, nej då, är det något det finns gott om är det just den varan! Kanske inte hemma hos mig då, men om jag skulle drista mig att lämna hemmet och vandra kring på stan, då minsann är det Adolphson & Falk i kvadrat - minst sagt...

Nu är det ju så, att alla juldekorationer kanske inte är sådär väldigt juliga om ni frågar mig, men man kan kanske inte få allt. Polkagrisarna kanske är rätt ok, jag menar jag vet ju att det finns små polkagrisar man kan hänga i julgranen, och om man ändå ska dekorera stan med den varan så kan man ju lika gärna göra det i kolossalformat.


Karuseller verkar för övrigt vara inne i år. Här finns de överallt i alla möjliga varianter. Och varför inte, kan man inte bygga snögubbar kan man ju åka karusell, lite kul ska man ju ha!


Snögubbar och jultomtar är det inte så gott om för övrigt. Men det finns ju andra varianter av juldekorationer.


Varför inte en julstruts?


...eller en julflodhäst?


Enhörningar fyller säkert också sin funktion till jul (även om jag inte riktigt får till det!)

Och något vi absolut inte får glömma den här julen, det måste ju vara att införskaffa de där julpudlarna!


Det finns "vanliga" juliga saker också, typ julgranar. Många julgranar finns det! Det finns stora granar, små granar, rosa granar, blå granar, vanliga granar och ovanliga granar, men det får bli ett annat upplyst inlägg närmare julen. Här blir det bara en gran, nämligen den fyra våningar höga gran som lyser upp tillvaron inne på ett av shoppingcentren på Orchard Road.


Det känns väl lite som de där som önskade sig mer jul har blivit lite bönhörda i den här delen av världen om man säger så...

måndag 8 december 2014

Ett uppdämt behov

Sedan jag kom tillbaka hit till Singapore och värmen har jag äntligen fått utlopp för det uppdämda bokläsarbehovet som funnits under hösten. Hösten som gick fanns det liksom varken tid eller ork för några böcker i mitt liv. Men nu äntligen har jag såväl tid som ork! Och sedan bestämde jag mig ju för att de här veckorna skulle bli en enda lång semester, och vad gör man på semestern om inte ligger och under ett parasoll någonstans med en bok i handen. (Det finns säkert massor med andra saker att göra, men i alla fall en av dem inkluderar böcker!)

Jag har förstått att när det gäller läsande och böcker lever vi en slags paradoxal tillvaro där fler och fler människor vill skriva böcker samtidigt som det är färre och färre som läser dem. Nu har jag roat mig med att leta uppgifter om hur mycket vi egentligen läser och med tanke på all statistik som görs så borde det ju ha varit rätt enkelt. Men så enkelt var det inte...

Jag hittade kulturrådets utdrag ur en av SCB:s undersökningar om våra levnadsvanor från 2006, och där framgår det att 48% av kvinnorna läser något skönlitterärt varje vecka och motsvarande siffra hos männen är 29. Det är rätt stor skillnad, och om man vill kan man ju roa sig med att spekulera i varför. Nu kan man ju absolut läsa annat än skönlitterära böcker också, och rätt eller fel, tja "därom tviste de lärde", och det lär inte finnas något svar på den frågan.


Jag älskar i alla fall att läsa när tiden finns och jag kan gräva ner mig i en bok. Jag läser det mesta och älskar att blanda. Ibland kan det vara härligt med en sådan där bok som kräver lite mer, när man måste stanna upp och fundera lite för att förstå och ibland är det skönt med sådana där böcker när man bara kan vända blad utan att behöva bemöda hjärncellerna sådär jättemycket.

När jag startade det här bloggeriet 2010 så började jag skriva lite om alla böcker jag läser. Det är väldigt kul för min egen del, eftersom jag kan gå tillbaka och se vad det var jag läste, och vad jag tyckte om böckerna. Sedan kan det ju vara en fördel att slippa göra det där misstaget att halvvägs in i boken komma på att jag vet vem som är mördaren eftersom jag läst boken tidigare!

Visst är det väl kul om ni som läser bloggen uppskattar bokinläggen, och om ni inte gör det får ni väl helt enkelt hoppa över dem, för jag har som sagt insett att det är såväl kul som bra för min egen del att det finns dokumenterat vad jag intagit i bokform under de senaste åren.

söndag 7 december 2014

Den oskyldige mannen

1982 mördas en ung kvinna i den Amerikanska staden Ada. En gammal oljestad med 16 000 invånare. Fem år senare döms vännerna Ron Williamson och Dennis Fritz för mordet och förs till dödscellen. Men det finns ett problem, det var inte de som mördade kvinnan.

Ibland kan man hitta gamla böcker som man inte vare sig har läst eller hört talas om, och precis det hände när jag ramlade över John Grishams "Den oskyldige mannen" från 2006. Grisham brukar ju röra sig i rättssalar i sina romaner, vilka ofta handlar om giriga och prestigefyllda advokater och åklagare som inte så sällan dömer utifrån sina egna fördomar. Ungefär så skulle man kunna beskriva innehållet även i den här boken, men det finns en väsentlig skillnad - det här är på riktigt!

Fallet med Williamson och Fritz är taget ur verkligheten och alla personer som finns i boken fanns med under tiden det hela utspelade sig. Det är en bok som får det att krypa i skinnet på riktigt på grund av poliser och åklagare som redan bestämt sig för vilka som begått brottet. Utredningen sköts av poliser som har ett stort tryck från invånarna i staden att hitta den skyldige. Bevismaterial undanhålls, det slarvas och den personliga prestigen gör att poliserna väljer att blunda för det uppenbara, de vet ju redan vilka de skyldiga är.

Det är en fruktansvärd bok som är ett kraftigt inlägg i debatten om dödsstraffets vara eller inte vara. Efter att ha läst sista sidan och slagit ihop pärmarna kan jag inte låta bli att fundera på hur många Williamson och Fritz som sitter och väntar på att få sitt dödsstraff utfört...


torsdag 4 december 2014

Genom att gå vilse lär man sig hitta

"Genom att gå vilse lär man sig hitta", det är ett motto jag lever med mer eller mindre hela tiden eftersom det där med lokalsinne blev helt bortglömt när jag skulle förses med nödvändigheter för att klara mig här i världen. Och visst stämmer det, men ibland vill jag inte lära mig hitta mer! Nu har jag lyckats med den här bedriften två gånger inom loppet av en vecka och båda gångerna var orsaken att jag plötsligt fick någon ljus idé om att istället för att ta buss, så skulle jag promenera hemåt. Båda gångerna visste jag precis hur jag skulle gå, men trots det hittade jag naturligtvis "genvägar" som verkade så himla bra. Nu var de inte speciellt bra någon av gångerna så mina promenader blev betydligt längre än vad som var tänkt. (Nu hör det till saken att jag borde veta vid det här laget att mina genvägsval aldrig brukar bli speciellt bra, men vissa saker lär man sig aldrig...)

Min senaste genvägsutflykt var efter att ha besökt en kompis på ön  Sentosa och av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att jag skulle promenera i den 30-gradiga värmen för att ta mig till närmaste kommunala transportmedel. En promenad på säkert 45-60 minuter, men varför inte, med havet och en massa fina båtar att titta på så verkade det som en bra idé.


Det var en bra idé - ett tag! Jag hittade en brygga där jag kunde promenera utmed havskanten och beundra alla vackra båtar och känna lite vind och det var hur trevligt som helst ända tills jag insåg att jag inte var riktigt säker på om det gick att fortsätta på den inslagna vägen. Alltså var det dags att fråga någon om vägval, vilket resulterade i att jag fick två förslag vilka pekade åt varsitt håll - så fantastiskt bra eftersom jag var lite(!) osäker redan innan!


När dessutom de sista jag pratade med, som ville att jag skulle vända om, upplyste mig om att det var "alldeles för långt att gå" och skakade förtvivlat på huvudet gjorde det ju inte saken mycket bättre. Men eftersom jag vet att de inhemska i det här landet inte har riktigt samma uppfattning som jag om vad som är "för långt" bestämde jag mig ändå för att gå. Sentosa är ju ändå en ö, vilket betyder att det inte borde inte gå att komma sådär väldans mycket fel utan att behöva simma.


Och det gick, jag kom fram, visserligen betydligt senare än vad som var tänkt och vandringen utmed havet med härlig bris byttes mot en vandring på vägar inbäddade mellan träd där den 30-gradiga luften stod still och de vackra båtarna byttes ut mot stora illaluktande bussar och små lastbilar. Aldrig har väl de välkända konturerna på Sentosas casinobyggnad varit så vackra som när de plötsligt dök upp över trädtopparna. Och jag kan lova att när jag så småningom nådde mitt mål var det ingen sval välfriserad kvinna som svepte in på tunnelbanestationen. Nej, det var mer en illaluktande svettdrypande person, med en sådär lagom stirrig blick, som mer eller mindre rasade ihop på ett säte och som på något vis kände att nu får det vara bra med att "lära sig hitta" på ett tag...


onsdag 3 december 2014

Mer nyttiga frön

Nu skulle man kunna tro att jag snöat in något alldeles förfärligt på nyttigheter, och då framförallt frön. Och det må så vara, men nu handlar det om "en annan sorts frön", nämligen jättenyttiga röda, saftiga, söta och underbart goda frön - nämligen frön från granatäpplet!


Jag antar att det finns någon mer än jag som tycker de här fröna är jättegoda men ack så besvärliga att få ur. Det är såväl pilligt som söligt och innan man är klar har det mesta inom sprättavstånd antagit en nyans av det rödare slaget. På Youtube finns det massor av olika filmsnuttar som visar hur man ska bära sig åt, men jag kan inte direkt påstå att det brukar fungera som det gör på film. Det kan ju vara så att det är jag som inte riktigt förstår, vilket inte skulle vara speciellt konstigt alls, men jag kan ju få leva i tron om att det inte är så, utan det händer alla...


Nu har jag i alla fall testat ett sätt som faktiskt fungerar riktigt bra! Om man delar äpplet i fyra delar och sedan bryter isär en del i taget över en hyfsat stor bunke så kan man banka på baksidan med en träslev eller liknande så ploppar faktiskt fröna ut (utan att det vita kommer med!).


Och visst kan det sprätta lite, och visst kan det bli röda prickar lite här och var, men inte tillnärmelsevis så många som det blir om man ska försöka peta ut alla frön med sked. Sedan är det bara att förvara dem i en skål i kylen och använda till vad man vill. Jag har dem gärna i sallad och på morgonfilen - så lyxigt och gott!


Visste ni förresten att grenadin görs på granatäpple, och så nyttigt som det är så måste det ju finnas massor med väldigt nyttiga drinkar...eller det nyttiga kanske åtminstone tar ut det onyttiga...eller nåt...

tisdag 2 december 2014

I denna ljuva sommartid

Jag läser gärna deckare/kriminalromaner. Ofta är det lättlästa böcker som inte kräver sådär väldigt mycket eftertanke, vilket är perfekt när man vill försvinna bort några timmar med en bladvändare i handen.

Mari Jungstedts bok "I denna ljuva sommartid" om Gotlandspoliserna Anders Knutas och Karin Jacobsson är inget undantag. Det börjar med ett oförklarligt mord på en joggare där trådarna så sakteliga nystas upp och det förgrenar sig som så ofta bakåt i historien.

Parallellt med mordutredningen finns även historien om journalisten Johan Berg som brottas med sina kärleksbekymmer samtidigt som han finns med på ett hörn i utredningen.

Det är en helt ok bok även om den inte tillhör någon av hennes bästa. Samtidigt är den för mig ett bevis på att böcker av samma författare har en tendens att flyta ihop och det kan vara vissa bekymmer med att hålla isär dem. Halvvägs in i boken kom jag nämligen på att jag visste hur det slutade, och det berodde helt enkelt på att jag läst boken tidigare! Visserligen var det längesedan, men ändå...

Men som sagt, jag tycker fortfarande om att läsa deckare och kriminalromaner, men när det blir för komplicerat att hålla ordning på vilka man har läst, kanske det är dags att leta reda på en annan författare. (Alternativt hålla sig till nyutgivna böcker!)

söndag 30 november 2014

Advent

Så var det första advent. Just här och nu känns det rätt avlägset med såväl jul som advent måste jag tillstå. Det är inte lätt, det där med att få till julstämning i tropikerna. Jag gjorde väl något litet halvhjärtat försök det första året, men insåg att det inte var någon större idé...

Nu är det naturligtvis en bidragande orsak att vi inte har firat jul här något år, vi har ju åkt hem till Sverige varje år. Problemet blir då istället att det inte blir varken hackat eller malet på något vis. Vi är ju här i värmen under de första adventshelgerna och kommer hem någon vecka före jul och då känns det liksom inte som om det är någon idé att plocka fram en massa saker bara för den lilla tiden och för övrigt så är det ju tiden från advent fram till jul som det är mysigt med julsaker, sen blir jag mest trött på dem och vill ta bort dem i alla fall.

I år kommer vi inte hem förrän några dagar före jul, så det lär inte bli speciellt mycket julsaker över huvudtaget. Huvudsaken är väl att jag kan hitta några ljus att tända så vi kan mysa till det lite. Här har jag för övrigt julpyntat klart - adventsstjärnan är på plats! Det är så juligt det kommer att bli! Det är i alla fall inte juligt när det är 30 grader varmt ute och kokosnötterna dinglar i palmerna. Det där med att "Anders skulle braska" känns lite avlägset om jag säger så...



Glad advent på er alla!