onsdag 30 maj 2012

Mot Sverige!

Så var det dags att krypa fram ur idet för den här gången.

Jag antar att det är ungefär så man känner sig som björn, man vaknar, ruskar lite på sig, tycker det är lite småkyligt med samtidigt mysigt att vara tillbaka och det är väl ungefär samma känsla som kommer att infinna sig hos mig om något dygn.

En stor skillnad på mig och björnen dock, är att han behöver inte fundera på vad resväskan väger! jag förstår inte hur "bara en sådan och bara en sådan" kan bli så tungt och trångt - det är ju trots allt "bara en"...

Nu ska jag alltså njuta av den svenska sommaren (for good and bad!) ända fram till i september med allt vad det kommer att innebära: filmjölk, saltlakrits, doft av liljekonvalj och syren, vitsippsbackar, skogsutflykt med kaffetermos, bad i kallt och friskt vatten, grilldoft, utomhusservering med infravärme och fleecefilt och det ska bli alldeles underbart! (sen åker jag väl tillbaka när det räcker med underbart för den här gången!)

 Dags att byta utsikt för några månader framåt.



tisdag 29 maj 2012

Att hitta i vilsevärlden


"Man lär sig hitta genom att gå vilse"...visst är det så! Om någon borde veta, så är det jag. med total avsaknad av lokalsinne blir det ju en hel del vilsegående på vägen mot hittandet.

Nu finns det dock ett problem i det hela, och det är att om jag lyckats hitta något, så finns det ju inga som helst garantier att jag någonsin kommer att hitta samma ställe en gång till: Fast å andra sidan blir det ju en himla massa nya ställen istället.



Albert Court Village är ett av mina "irra-runt-fynd". det hittade jag på min väg från punkt A till någon annan punkt. Jag sprang liksom bara på det. Det är en alldeles underbar liten oas mitt i den hektiska storstadstrafiken. Här på innergården finns det små mysiga restauranger där man kan sitta och andas lugn ett tag innan man återvänder ut för att ta itu med storstadspulsen igen.


För er som finns i närheten, kan jag meddela att det finns att hitta i korsningen Serangoon Road - Rochor Canal Road (Little india MRT)

Jag vet att jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen; Singapore är verkligen en kontrasternas stad, precis brevid denna underbart vackra oas med blommiga kakelplattor och utsirade pelare, reser sig ett bostadshus av en något annan kaliber...


Tack snälla steve för att du förärat mig ytterligare en "liebster-blogg" - jättekul! Jag säger som tidigare -eftersom jag tycker ni är fantastiska allihop, ta gärna och plocka med den "hem" och känn att ni är värda den!


måndag 28 maj 2012

Uppbrottstider

När vi flyttade för dryga två år sedan hade jag aldrig hört uttrycket "expat" tidigare. Detta ord som skulle komma att bli en del av min vardag. Det är helt enkelt en förkortning av ordet "expatriate", som i sin tur innebär ungefär det samma som "expatriot", det vill säga någon som "övergett" sitt färdnesland och flyttat utomlands.


Att det är ett ofta använt ord i den här delen av världen, är kanske inte så konstigt om man betänker att av Singapores ca 5 miljoner invånare är det runt 25% som har ett pass med något annat land tryckt på framsidan.

Att leva som expat är speciellt på många sätt. Som med det mesta så finns det både en framsida och en baksida. En av flera fördelar är naturligtvis alla nya underbara bekantskaper! Under vår tid här har jag fått oerhört många nya fantastiska vänner och träffat så många härliga människor. Jaha, och vad kan då vara baksidan med det? Jo baksidan på det är helt enkelt alla avsked som följer med detta.


För många är det en väldigt osäker tillvaro. Helt plötsligt kan det komma besked om att det är dags att flytta vidare till nästa land eller tillbaka hem till Sverige. De flesta är ju utsända på kontrakt, men det har jag förstått, att det behöver inte vara någon garanti.

Just nu är vi inne i en stor uppbrottsperiod och det är dags att säga hej då till ett antal nya vänner. Visserligen kan det betyda att det kommer att finnas vänner i en stor del av världen, men det kan också betyda att man kanske inte ses igen, men hoppas på återseenden kan man ju alltid!


söndag 27 maj 2012

Äntligen...



Så har det då inträffat ytterligare en gång, det svenska befolkningen väntat och hoppats på sedan 1999 då Charlotte sjöng sagotemat "Tusen och en natt" till vinst.

Jag antar att det inte är många som inte förstår att det handlar om Eurovisionsschlagerfestivalen. denna tävling som bojkottades helt av sverige en gång på "det glada 70-talet", tävlingen som ingen erkände att man tittade på under många år, men som ändå hade årets högsta tittarsiffror...en mycket spännande företeelse.

Numer verkar det dock som om det är en slags resande musikcirkus som pågår under flera månaders tid och som uppenbarligen ses av alla och - inte minst - diskuteras av alla.

Jag antar att innehållet i svenska tidningar är räddat för några dagar framåt. Själv ska jag väl kanske ta och leta reda på den aktuella låten och lyssna på den...

För övrigt har jag vunnit jag också! Ok, juryn var väl inte riktigt lika stor som den Loreen hade i ryggen, men jag har i alla fall fått en trevlig utmärkelse från trevliga bloggarna freedomtravel och det tycker jag räcker för min del.

Som vanligt när det utdelas en sådan ska jag dela vidare, men min vana trogen så gör jag som jag gjort förr - jag ger den till er allihop!!







lördag 26 maj 2012

Svensk skolavslutning i Singapore

Så har det varit skolavslutning på Svenska skolan här i Singapore och jag kan ta sommarlov! Nu känns det ju faktiskt lite som om jag har haft sommarlov mer eller mindre hela tiden, men ändå...


Det var en avslutning där man inte behövde fundera över om man behövde ta med en extra tröja,inte heller var det någon som behövde stå i sin nyinköpta sommarklänning och frysa under ett paraply. Men däremot lyste ju syrenenerna och liljekonvaljen med sin frånvaro, men en skolavslutning med orkidéer får väl vara ok det också.

Annars var det lite som det ska vara, svenska sommarsånger avlöste varandra, allt ifrån "Sommaren är kort" och "Sol vind och vatten" till Majas alfabetssånger. (Graden av nostalgikänsla när det sjöngs om "iris som är gula och iris som är blå" och ett "sommargolv med gula prickar" var sååå hög!)

Allt avslutades precis som det bör avslutas på en svenska skolavslutning med "Den blomstertid nu kommer" och en massa fuktiga ögon.


fredag 25 maj 2012

Te är mer än bara te


Kineser och te hör liksom ihop på något vis. Te dricks före maten, till maten efter maten och emellan maten. Att köpa te här kan vara en hel vetenskap, eftersom hyllorna med te är fyllda till bredden av alla de slag, löst te, påste, grönt, te, svart te, rött te, vitt te, gult te och alla andra varianter.


Enligt en legend så fanns det en kejsare för ca 5000 år sedan som kokade sitt vatten innan han drack det för att det skulle bli mer hälsosamt. En gång råkade det falla ner ett torkat blad från en buske i hans kokta vatten och han upptäckte då att det blev en mycket angenäm och uppfriskande smak på vattnet, och på den vägen är det...

Förutom att det är uppfriskande, så ska det även ha egenskaper som kyler ner kroppen i varmt klimat och det ska även kunna bidra med viktminskning. (sedan kanske det kan ha betydelse vad man äter till teet...!). Grönt te ska tydligen även vara mycket bra för kontorsarbetande, då det motverkar strålning från datorer!


Det är även en mycket fin gåva, och lådorna det då förpackas i är så vackra, så man skulle kunna tro att det minst finns en mingvas inuti. Vackra utsirade lådor där teburken ligger väldigt vackert i ett sidentyg. (Tycker man inte om själva drycken, kan man ju alltid spara lådan)


Inte nog med att det är vackert, det kan även komma med tekniska hjälpmedel, som en liten pump med vilken man kan suga ut luften ur burken efter öppnandet så att innehållet behåller sin arom...injte vet jag om jag känner någon skillnad, men vackert och fiffigt är det ju i alla fall...




torsdag 24 maj 2012

Allt blir inte som man tänkt sig...

Ibland blir det ju inte riktigt som planerat. Oftast har det ingen större betydelse, för det är bara att tänka om, och det brukar aldrig vara några problem. Det är väl en av anledningarna till att ibland kan det vara lika bra att låta bli att planera, eftersom det i alla fall "blir som det blir".

Fast resor kräver ju viss planering, vare sig man vill eller inte. Min hemresa lyckades jag få till sådär himla bra och välplanerad. Hittade efter en hel del letande en hyfsat billig resa till Stockholm härifrån, med mellanlandning i Köpenhamn. Kanon för min del, jag kunde ju "hoppa av" i Köpenhamn och ta mig därifrån med flyg till Karlstad. Och inte nog med det, det var ingen väntetid! Vilket skulle innebära att jag var på plats hyfsat tidigt också - bara såå bra!

Tror ni jag var stolt över mitt "resefynd"? Jojomen, absolut! Vilket flygbolag? Om jag säger som så, att första delen av resan är fortfarande inga problem, däremot uppstod det ett litet(?) problem när det gäller sträckan Köpenhamn-Karlstad som var bokad med Skyways...Låter det som en bra idé? Knappast!!

Som sagt, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...!

onsdag 23 maj 2012

the Beach

Troligtvis de flesta backpackers högsta dröm - att hitta den undangömda paradisstranden! Det är precis den önskan som driver huvudpersonen Richard i Alex Garlands roman "the Beach", att tillsammans med sina två nyvunna franska kamrater leta reda på stranden. Den fantastiska strand som är utmärkt på den karta han fick av killen i rummet brevid, en natt på ett sunkigt hostel i Bankok.

För några år sedan såg jag filmen "the Beach" med Leonardo di Caprio i huvudrollen och jag hade rätt högt ställda förväntningar. Jag vet att jag blev besviken, den var inte alls så bra som jag trodde den skulle vara. Så det var inte med någon större entusiasm jag började läsa boken med samma namn, när jag fick den i mina händer för några veckor sedan med bedyranden om att "den är jättebra"!

Men det var den! En modern variant av "Flugornas herre", fast den här gången är det backpackers som själva valt att ta sig till ön, men inte desto mindre handlar det om gruppbildningar med hierarkier och intriger.

 Det som börjar som ett spännande äventyr att berätta om efter resans slut, visar sig bli väldigt mycket mer än så! Spänningen stegras konstant och det är en riktigt bra psykologisk thriller. Det är faktiskt så att jag till och med skulle kunna tänka mig att se om filmen, för nu vet jag ju vilka delar som inte är med, vad det är som händer "bakom kulisserna"...

tisdag 22 maj 2012

Annorlunda sysselsättning

Visst finns det sysselsättningar som är stillsamma, men något av det mest stillsamma måste väl ändå vara att livnära sig som levande staty.


Första gången jag såg fenomenet levande staty tror jag var i London någon gång i början av 80-talet och numer ser man dom, framför allt i storstäderna, titt som tätt. Även här på Orchard Road finns de naturligtvis lite då och då.

Numer finns de att hyra även i Sverige hos olika eventföretag. Men man ska uppenbarligen se till att man får en staty med gedigen utbildning - jopdå, det finns de som utbildar sig till detta! Man kan gå olika mimutbildningar, bland annat finns det en flerårig utbildning i Paris. (Man kanske kan bli något annat än levande staty också efter fem år på den skolan, vad vet jag...)

Om man nu skulle vilja se mer än en staty åt gången, kan man ta sig till Arnhem i Holland, där det årligen anordnas en festival med runt 300 000 besökare!

Skulle man nu tycka att det är ett alltför stillastående jobb, kan man ju göra som den här mannen som också brukar hålla till på Orchard Road för att roa förbipasserande.


Honom kan man i alla fall inte anklaga för att inte hålla igång!

måndag 21 maj 2012

Infall av den sämre sorten

Ibland kan jag få idéer som är mindre briljanta, men igår fick jag nog en av de minst briljanta! Jag bestämde mig för att åka till Ikea - i Singapore - på en söndag...jag kan bara säga som så: Big mistake!


Det visade sig att det fanns ju fler än jag som fått denna högst obriljanta idé. Jag var i och för sig hur ståndaktig som helst, tog bara det jag föresatt mig att ta och inte en enda pryl lyckades övertala mig trots alla "du-kan-inte-leva-utan-mig-saker" som ligger överallt och väntar på att bli stoppade i varukorgen.


Fast det hjälpte ju föga, köerna till kassorna såg ut som om de flesta i detta land hittat till Ikea just den här söndagen. Lite kul var det i och för sig att titta på alla korgar som fylldes mer och mer under väntetiden i kön. Nu förstår jag vitsen med att ha alla saker en gång till vid kassorna. Mannen framför mig såg mer och mer förtvivlad ut efter varje pryl de gick förbi som uppenbarligen inte hans hustru kunde leva utan längre, allt ifrån små käcka koppar med lock och bra-att-ha-pallar, till skoställ och plasttillbringare av högsta kvalitet.

Nåja, inget ont som inte för något gott med sig: Det blev en hel del frossande i godsaker igår kväll!




söndag 20 maj 2012

Tiger-uppfostran till vilket pris som helst?

Det här med "kinesisk tigermammeuppfostran", kan det ske till vilket pris som helst? Nu börjar jag faktiskt undra över detta på allvar.

Efter att jag hade läst Ami Chuas bok om hur hon, som kinesisk mamma, uppfostrade sina barn på kinesiskt vis i USA, kände jag att jag helt plötsligt förstod varför man såg så få asiatiska barn som var ute och lekte. Likadant  varför de på lördag och söndag ligger i poolen och simmar längd efter längd, ivrigt påhejade av sina föräldrar, medan de västerländska barnen  leker. Jag har inte med detta sagt att jag tycker det är rätt, jag sa bara att jag förstår varför...

Men nu har jag bevittnat något som jag måste säga tog priset. En flicka 3-4 år lämnas av maiden till simläraren som tar detta gråtande barn ut i vattnet. Uppenbarligen var det viktigaste just den här lektionen att flickan skulle lära sig att doppa huvudet vilket hon inte ville. Resultatet blev otroligt jobbigt, såväl för flickan som för den knäppa och  uppfostringsförtappade västerländska mamma (jag) som bevittande alltihop. Simäraren tog helt sonika och knuffade iväg flickan så hon fick ta sig upp till ytan för egen maskin, alternativt klämde ner huvudet på henne under vattnet! Varje gång det här hände (och det hände många gånger) kom det upp en hysteriskt gråtande och hostande tjej. Om hon tyckte det var kul? Tror jag inte. Om hon lär sig att det är kul att simma? Tveksamt, om ni frågar mig!

Hur som helst, om någon inte har hört talas om boken, så har jag skrivit lite om Battle Hymn of the Tiger Mother i ett tidigare inlägg, och boken är absolut läsvärd!

lördag 19 maj 2012

KL i bilder



Här kommer sista inlägget från KL-utflykten och nu blir det lite blandade bilder från våra dagar i Malaysias huvudstad. Ni vet, det där att jag inte har något fotoalbum numer, så någonstans måste jag ju sätta in bilderna och bloggen är ju ett ypperligt ställe för denna aktivitet...












fredag 18 maj 2012

Herrens vägar kan ta sig olika uttryck...

Jag kan inte påstå att jag är av en speciellt religiös natur, men jag tycker det är spännande och intressant med olika religioner och deras skiftande traditioner.


Under våra dagar i KL var det lite svårt att undvika att se moskéer, då majoriteten av invånarna är muslimer. Vi fick tips om en moské där besökare var välkomna och bestämde oss för att ta en titt. Som besökare fick man ikläda sig en hellång rock plus huvudduk och eftersom vi kände oss (och såg ut som) någon blandning mellan påskkärringar och en karaktär i Harry Potter, så blev det inte så seröst, det kändes tyvärr mest som en parodi.



Vi gjorde i alla fall ett försök att titta lite på de områden av moskén där vi icke rättrogna fick vara, men som sagt var, det kändes aldrig riktigt ok. Sedan kan jag ju också säga som så, att om någon skulle säga att det inte blir varmt i de där långa rockarna så är det inte överensstämmande med sanningen!

Här finns även en liten del hinduer och vi råkade passera ett sådant tempel precis under en offercermoni. Här hade de byggt ett mycket temporärt altare utanför templet där man eldade kokosnötter som sedan krossades, allt för att hedra någon av sina gudar.



Som sagt, mycket olika seder och traditioner finns det inom olika religioner och visst är det spännande att få uppleva några av dom.

torsdag 17 maj 2012

Petronas Twin towers

The Twin Towers i Kuala Lumpur, har sedan 1996 varit ett landmärke för staden med sina 88 våningar, där de reser sig 452 meter över gatunivå.


Att man "måste" se de här tornen (gärna inifrån) om man är i KL har jag förstått, så vi bestämde oss för att göra det!

Nu visade det sig inte vara riktigt så enkelt som vi hade trott, att bara betala för sig och få åka upp och titta - nej, man får köpa biljett till speciella visningar och åker upp i en grupp. Antalet besökare är således maximerat och det är inte alls säkert att man får biljett den tid (och dag) man vill.



Efter att ha blivit tillsagda att följa linjen på golvet fram till kassan så fick vi i alla fall våra biljetter. Våra väskor blev genomlysta och godkända och sedan fick vi ta hissen, tillsammans med de andra i den gröna gruppen, upp till "the Sky bridge" på våning 41 som förbinder de båda tornen med varandra.


Sedan blev det även en hisstur upp till Observation deck på 86:e våningen. Högt är det med en otrolig utsikt över KL och bergen i bakgrunden!



Det är ju bara att hoppas att de som var med och byggde grunden till de här tornen visste vad de gjorde...




onsdag 16 maj 2012

Kuala Lumpur ToR

Så där, nu var tvådagareresan till Kuala Lumpur avverkad! Två intensiva och mycket härliga dagar! Vi har hunnit med riktigt mycket trots den begränsade tid vi hade på oss.


Resan dit företogs i buss - och inte vilken buss som helst, utan en buss av lyxigare modell! Här fanns det betydligt bättre med plats för benen än på ett flygplan, det var till och med väl mycket plats för en "sån som jag", eftersom jag inte nådde ner till golvet! Mat fick vi också, visserligen av flygplansstandard, men fullt ätbar. Även kaffe serverades, och när jag väl konstaterat att det var kaffe och inte te, och fått extra pulver i så var det fullt drickbart. (Fast vår trevlige "bussteward" försåg den där knäppa människan med varmt vatten också, just in case...) Vi kunde även se film och med tanke på kylan så kändes det precis som att vara i en singaporisk bilosalong.

Efter ca fem timmars rullande på vägarna så hade vi lagt de 30 milen ifrån gränsen bakom oss och körde in i KL. Malaysias huvudstad har ca 1,6 milj. inv, och när man såg alla byggen som var på gång, kändes det lite "som hemma". Trafiken däremot kändes väl kanske inte riktigt "som hemma". Här var det mer den där stilen att försöka ta sig över när tillfälle bjuds - och knappt då! Det där med röda och gröna gubbar var väl inte sådär väldigt mycket att lita på...ibland fanns det och ibland fanns det inte och när det fanns, var det väl inte helt säkert att det fungerade...

Den "singaporianska obrottsligheten" har man ju inte heller här, så det gäller att tänka om när man kommer ifrån vår lilla bubbla ut i den stora vida världen!


Hur som helst, så såg vi och gjorde en hel del de här dagarna, vi promenerade massor, så man skulle kunna säga att det var en skön och mycket kittlande upplevelse att stoppa ner fötterna i ett fiskspa! Jag har aldrig gjort det förut, och det var en slags skräckblandad skrattupplevelse! Jisses vad det var svårt att hålla fötterna stilla när det kom fiskar från alla håll som bildade klump och bokstavligen tuggade i sig delar från fötter och ben - men   en träning i behärskning av stora mått var det, plus att fötterna blev väldigt mjuka och fina efteråt.


Något som fascinerande oss mycket, var alla tyger! Det fanns så mycket tyg i alla färger, att man blev alldeles snurrig! Till och med jag, som är totalt värdelös på att sy, köpte tyger bara för att de var så vackra och billiga, så nu blir det väl till att hitta en skräddare, för så många dukar behöver jag inte!


Eftersom Malaysia är muslimskt, så det finns huvudsjalar i alla färger och utföranden - att det kunde finnas så många olika varianter hade jag inte kunnat drömma om!


Naturligtvis besökte vi också twin towers, men det får bli en annan dag...imorgon kanske, vem vet...