söndag 15 februari 2015

Eldvittnet

Paret Andohril har under psedonymen Lars Kepler skrivit ett antal böcker om polisen Joona Linna, en polis som lyckas se det andra poliser misslyckas med och löser mordfall på sitt eget vis. I ”Eldvittnet” är han ett fall för internutredningen och avstängd för tjänstefel. Men inte ska det hindra en duktig polis, nej då, han lyckas nästla in sig trots att han bara är med som ”observatör”.

Jag har tidigare bara läst den första boken i serien om herr Linna, ”Hypnotisören”, och känner igen vissa ingredienser som bestialiska mord, utsatta barn och lite övernaturligt. Att det hela känns bekant i kombination med en schablonartad polis och en bok med 560 sidor borde kanske framkalla lite ”tycker inte så mycket om-känslor”, men det gör det inte - jag tycker om!

Boken inleds med två mord på ett behandlingshem för omhändertagna flickor. Det finns inga vittnen och allt pekar på att morden begåtts av den flicka som samtidigt rymt från hemmet. Parallellt med polisutredningen försöker en kvinna livnära sig som medium, och efter att ha sett nyheten om morden inser hon att det kanske även går att tjäna pengar på att ”hjälpa” polisen.

Kapitlen är väldigt korta, genomgående 2-3 sidor, vilket gör att det är väldigt lätt att tänka ”bara ett kapitel till” och det gör att det är en ”tegelsten” som man läser väldigt fort, för visst vill man veta hur det går i nästa kapitel. Jag antar att det är meningen att man som läsare ska förstå hur det hänger ihop i ett tidigt skede bara för att det ska bli lite mer nervkittlande (Alternativt har jag läst för många deckare och det är dags att byta genre helt…), för det var precis det jag gjorde.


När det sedan plötsligt på slutet dyker upp en Hannibal Lecter-typ innebär det nog att jag tänker ge mig på nästa bok också, jag måste ju veta vad som händer med det som inleds de sista sidorna…

12 kommentarer:

  1. Vi har förmodligen läst boken samtidigt för jag har precis läst ut Eldvittnet.:)
    Precis som du säger skriver Kepler de där minikapitlen på 2-3 sidor vilket leder till "bara-ett-kapitel-till"-tänket och vips har man läst ut boken. Kram/Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. och många sena kvällar blev det...;)

      Radera
  2. Åh, bokserien är jättebra och otäck. Bok nummer fyra är den otäckaste av dem tycker jag och såååå spännande. Nummer fem står i bokhyllan och väntar. Och hela tiden måste man läsa vidare för att se hur det går.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att nästa är läskig, men nu ska jag ge mig på den också så småningom.

      Radera
  3. Låter som ett finskt namn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst gör det så, men varför det är så har jag ingen aning om.

      Radera
  4. Jag gillar också deckare men nu var det alldeles för länge sedan som jag läste någon. Tack för påminnelsen, nu blir det att ta fram en deckare ur bokhyllan till kvällen.

    Önskar dig en suverän kväll!

    You Rock!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här brukar det bli rätt blandad läskompott, men ofta med en hel del deckare. Lite lagom lättläst sådär och ofta bra läsning.

      Radera
  5. Håller helt med dig om din recension här. Jag slukar Keplers böcker. Å som du säger - det går fort!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, och nu får det bli nästa bok i serien också så småningom...

      Radera
  6. Jag hinner numera inte läsa alla böckerna jag vill. Men glad att jag får ta del av dina recensioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att du kan hitta något guldkorn som passar!

      Radera