Huggorm eller snok?

För att fortsätta på ämnet ormar, kan jag ju nämna att jag tillhör de som inte tycker illa om dem. Ok, jag har ingen större längtan efter att skaffa en som husdjur för att kela med (och förresten är det väl inte så många fler än boaormssläktet som är speciellt kramgoa...), men jag är fascinerad av dem som djur, och ska jag vara ärlig, så tycker jag mycket sämre om spindlar!

 I Sverige har vi faktiskt bara tre ormsorter, samtliga fridlysta, varav två är helt ofarliga, hasselsnok och snok. Alltså har vi bara en art som man skulle behöva vara rädd för, och det är huggormen, och handen på hjärtat - hur ofta träffar vi på en sådan?

Inte blir den speciellt lång heller, bara dryga halvmetern (det finns huggisar som är upp mot en meter, men de är inte så många). När ni ändå befinner er mitt uppe i min lilla ormlektion, kan jag även meddela att huggormens ungar inte alls är giftigare än sina föräldrar, det är bara något många går omkring och tror.

Om man möter en orm i vatten som ser ut att tycka det är rätt mysigt,och som även dyker helt under ytan, är det troligen en snok. Huggormen simmar också, men inte lika gärna som snoken, och den håller sig på ytan.

Det finns olika sätt att se skillnad på dessa båda ormar, och det vanligaste är att leta efter snokens gula fläckar i nacken eller huggormens sicksackmönster. Det är ju helt säkra sätt, om man nu ser något av detta. Kruxet är bara att inte alla snokar har fläckar och inte alla huggormar har mönster på ryggen. Det skulle troligen innebära att det vore alltför enkelt, och så enkelt kan vi ju inte ha det. Nej, det finns fler sätt och ett är att titta ormen djupt i ögonen, om man nu skulle vilja det, och då har snoken runda pupiller och huggormen ovala.

Sedan finns det ett helt idiotsäkert sätt, och det är helt enkelt att lyfta ormen i stjärten! Jodå, det är sant! Det är nämligen bara snoken som kommer åt att bita, och om den mot förmodan skulle bita, så är det helt ofarligt. Huggormen orkar helt enkelt inte upp. Av alla mer eller mindre nyttiga saker min far har lärt mig genom åren, är kanske det här något av det mest nyttiga...eller kanske inte...men jag vet i alla fall med säkerhet att det fungerar!

Det är troligtvis ytterligare en onödig kunskap ni kan fylla ramminnet med, för jag är helt säker på att det är något ni kommer att komma ihåg! Som ytterligare lite kuriosa, kan jag ju nämna att förr trodde man att om man ville bli synsk skulle man koka soppa på vit huggorm...bara så ni vet, omutifallomatt...