torsdag 4 december 2014

Genom att gå vilse lär man sig hitta

"Genom att gå vilse lär man sig hitta", det är ett motto jag lever med mer eller mindre hela tiden eftersom det där med lokalsinne blev helt bortglömt när jag skulle förses med nödvändigheter för att klara mig här i världen. Och visst stämmer det, men ibland vill jag inte lära mig hitta mer! Nu har jag lyckats med den här bedriften två gånger inom loppet av en vecka och båda gångerna var orsaken att jag plötsligt fick någon ljus idé om att istället för att ta buss, så skulle jag promenera hemåt. Båda gångerna visste jag precis hur jag skulle gå, men trots det hittade jag naturligtvis "genvägar" som verkade så himla bra. Nu var de inte speciellt bra någon av gångerna så mina promenader blev betydligt längre än vad som var tänkt. (Nu hör det till saken att jag borde veta vid det här laget att mina genvägsval aldrig brukar bli speciellt bra, men vissa saker lär man sig aldrig...)

Min senaste genvägsutflykt var efter att ha besökt en kompis på ön  Sentosa och av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att jag skulle promenera i den 30-gradiga värmen för att ta mig till närmaste kommunala transportmedel. En promenad på säkert 45-60 minuter, men varför inte, med havet och en massa fina båtar att titta på så verkade det som en bra idé.


Det var en bra idé - ett tag! Jag hittade en brygga där jag kunde promenera utmed havskanten och beundra alla vackra båtar och känna lite vind och det var hur trevligt som helst ända tills jag insåg att jag inte var riktigt säker på om det gick att fortsätta på den inslagna vägen. Alltså var det dags att fråga någon om vägval, vilket resulterade i att jag fick två förslag vilka pekade åt varsitt håll - så fantastiskt bra eftersom jag var lite(!) osäker redan innan!


När dessutom de sista jag pratade med, som ville att jag skulle vända om, upplyste mig om att det var "alldeles för långt att gå" och skakade förtvivlat på huvudet gjorde det ju inte saken mycket bättre. Men eftersom jag vet att de inhemska i det här landet inte har riktigt samma uppfattning som jag om vad som är "för långt" bestämde jag mig ändå för att gå. Sentosa är ju ändå en ö, vilket betyder att det inte borde inte gå att komma sådär väldans mycket fel utan att behöva simma.


Och det gick, jag kom fram, visserligen betydligt senare än vad som var tänkt och vandringen utmed havet med härlig bris byttes mot en vandring på vägar inbäddade mellan träd där den 30-gradiga luften stod still och de vackra båtarna byttes ut mot stora illaluktande bussar och små lastbilar. Aldrig har väl de välkända konturerna på Sentosas casinobyggnad varit så vackra som när de plötsligt dök upp över trädtopparna. Och jag kan lova att när jag så småningom nådde mitt mål var det ingen sval välfriserad kvinna som svepte in på tunnelbanestationen. Nej, det var mer en illaluktande svettdrypande person, med en sådär lagom stirrig blick, som mer eller mindre rasade ihop på ett säte och som på något vis kände att nu får det vara bra med att "lära sig hitta" på ett tag...


18 kommentarer:

  1. En äventyrlig vandring behöver inte vara fel. Dessutom, du nådde ditt mål, och extra skönt med ett dopp i poolen vid hemkomst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite så var det faktiskt...

      Radera
  2. Haha....förlåt, jag kan inte låta bli, för precis så där är jag också. Tar genvägar som blir senvägar. Efter ett tag skrattar man åt allt man får vara med om. Trettiograders värmen kunde jag dock vara förutan på en promenad
    Skönt att du hittade hem igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, hur det är så kommer jag ju alltid hem så småningom... Och att gråta åt eländet är ju ingen större ide ;)

      Radera
  3. Hahaha! Sorry att jag skrattar;-) Man lär sig bara den hårda vägen. Detta sagt av en som också saknar lokalsinne, men som är en baddare på att läsa kartor. Ok då, maken min är navigator i vanliga fall, han går liksom aldrig ut utan karta. Å då menar jag en gammal hederlig pappersvariant alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det värsta är att den hårda vägen blir så himla lång!!! (Det värsta är att jag är ju värdelös på att läsa kartor också...)

      Radera
  4. Oj, så det kan bli. Det var väl tur att du hittade hem till sist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På något vis så fungerar det ju till slut...

      Radera
  5. Förutom värmen då, så fick du ju fin motion om inte annat. Bra kämpat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var lite som att promenera omkring i en ångbastu och det är säkert nyttigt!

      Radera
  6. Ibland kan verkligen genvägar vara senvägar.
    Låter som om din promenad onekligen blev onödigt lång i hetta.
    En Marina-GPS kanske? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Något jag allvarligt ska överväga!

      Radera
  7. Du får förlåta mig - men jag tycker om att du går vilse. Det förgyller din fina blogg ännu mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget ont som inte har något gott med sig ;)

      Radera
  8. Ser jättefint ut! Visst får man se och uppleva mycket när man går vilse. Jag har inget lokalsinne, så jag går vilse jämt... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo då, mycket nytt får man se...hela tiden!!

      Radera
  9. Haha, helt underbart! Det kunde varit jag. Rubriken stämmer inte, det är snarare tvärtom. Däremot får man se en massa som man inte skulle sett annars som baksidan på järnvägsstationer och sånt kul.

    När vi var utomlands för många år sen gick jag fel VARJE dag på väg hem från stranden. I fjorton dagar. Stön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, vi ändrar det till "när man försöker hitta lär man sig gå vilse" ;) och jag förstår exakt känslan, många spännande baksidor och bakgårdar har det varit genom åren...

      Radera