tisdag 8 februari 2011

Att bo på hotell och bananskalens betydelse för växtligheten (Penang)


Att bo på hotel är fascinerande på många sätt. Först och främst är det alltid kul att jämföra verkligheten med vad broschyren/nätet utlovar, sen så tycker jag att det fruktansvärt roligt att titta på olika typer av människor, och just hotell är en väldigt bra plats för detta ändamål.




Ett hotell rymmer ofta så många olika typer av människor, olika nationaliteter, familjer, par, unga, gamla, ensamna och det finns ofta olika orsaker till resandet. Men hotellet är alltid den gemensamma nämnaren, här ses vi varje dag, ses till frukosten, vid poolen, i baren o.s.v. Visst är vi rutinmänniskor, vid frukosten ser man ofta samma människor, och de äter samma mat (i samma ordning som dagen innan), och sitter gärna på samma stol om det är möjligt - om det inte har kommit någon marodör och ockuperat den innan! (Ja, jag vet, vetskapen om att det är samma människor vid samma tid varje dag skvallrar om att jag också ätit samma tid...) Jag är i alla fall hopplös på just detta sätt, att jag älskar att gissa varifrån olika människor kommer och varför de är just där. (ibland är jag rätt lättroad!)

Sedan finns ju alltid de där som har bestämt sig för att de ska ha samma plats varje dag, fast inte nödvändigtvis till frukost, utan samma solstol under dagen. På hotellet vi spenderade den gångna veckan fanns det några solstolar, dels på stranden, plus att det fanns 10 stycken placerade på ett trädäck ovanför stranden med utsikt över havet. Dessa solstolar ockuperades samtliga dagar av samma fem par! Handdukar lades ut klockan 7.30 varje morgon och togs därifrån framåt kvällen. Under stor del av morgonen och dagen stod dessa stolar tomma (fortfarande med handdukar i), eftersom ockupanterna förmodligen åt lunch och kanske även gjorde något annat, vad vet jag? Jag hade i och för sig inga som helst intentioner att använda dessa stolar, men ibland kunde det ju ha funnits någon annan som hade velat prova - det fanns ju några hotellgäster till...



När det gäller att leva upp till det som utlovats är det alltid lika spännande att se hur det lyckas. Den här gången måste jag säga att det lyckades rätt bra, sen kan man ju jämföra bilden på nätet på "seaview" med den vi hade, och de var väl inte helt överensstämmande, men inte så långt ifrån!


...den utlovade utsikten som vi faktiskt hade från balkongen...

...i alla fall till viss del, men det var ingen som sa nåt om grannhotellet...

...som gjorde att det blev lite "Sällskapsresan-känsla" över det hela!

...and now over to something completely different...

Visste ni att växter kan ta vatten ur bananskal?? Det gjorde i alla fall inte jag. Det fick jag lära mig av en bartender en kväll i Penang. Han hade växter sittande på betongpelare, och för att de skulle få vätska så matade han dom men bananskal!! Och enligt denne man så går det inte med något annat, utan det ska vara just bananskal! (Det kanske är något att komma ihåg den dag jag flyttar tillbaka hem för gott och ska börja försöka mig på att ha blommor i fönstren igen...)



Till imorgon ska jag försöka komma med en utförligare presentation av resmålet!

semesterveckans sista öl, intagen på ett Hawkercenter inne i Georgetown med en underbar utsikt över havet och hamnen

3 kommentarer:

  1. Hmmmm, jag lade en kommentar hos dej i morse och nu ser jag inte den?? Teknikens under? Jag skrev om att jag oxå brukar fundera på resa och på typ hotell om var människor kommer ifrån, vart de är på väg och varför. Sedan kan det slå mej att de kanske funderar likadant om mej och då brukar jag undra vad för sorts historia de kokar ihop. Kan man gå fram och fråga tror du, hahaha..
    Sv: här snöade kraftigt i morse för att sedan smälta bort i solen. Typiskt vårväder :)

    SvaraRadera
  2. Vilka små ölglas. De ser mera ut som whiskeyglas. Det verkar onekligen vara en trevlig resa.

    SvaraRadera
  3. Tänk Lippe, den tanken har slagit mig med!
    När det gäller glasen, så kändes det lite mysko att dricka öl ur dom, men det var i alla fall "öletiketter" på dom, och ibland får man ju anstränga sig lite...;)

    SvaraRadera