lördag 6 maj 2017

Kaninjägaren

"Kaninjägaren" av Alexandra och Alexander Ahndolril, som skriver under pseudonymen Lars Kepler, är den sjätte i serien  om polisen Joona Linna. Det har gått två år sedan förra boken "Stalker" och Linna avtjänar ett fängelsestraff efter det som hände där.

En man mördas brutalt då han har en prostituerad kvinna hemma i sitt hem. Den vettskrämda kvinnan kommer åt ett slags larm och då det visar sig att mannen i fråga är Sveriges utrikesminister och larmet är något slags terroristlarm tar man för givet att det handlar om en terroristhandling och det hela hemligstämplas genast.

Nu är det naturligtvis inte så enkelt, utan mördandet fortsätter och polisen kommer att behöva Joona Linnas hjälp. Mördaren, om det nu bara handlar om en person, beskrivs som att han har "något som hänger från huvudet", vilket visar sig vara kaninöron och vid varje mord hörs en barnröst läsa upp en ramsa om kaniner som det inte går så bra för.

Naturligtvis finns det ett samband mellan de mördade, även om det inte är lätt att hitta, och efter lite grävande i offrens förflutna leder allt mot en brutal gruppvåldtäkt på en av landets finare internatskolor.

Jag har läst de tidigare böckerna i serien och fängslats av det psykologiska spelet, de lite annorlunda poliserna och sättet de beskrivs på som driver handlingen framåt, och som gör att de är så svåra att lägga ifrån sig. "Kaninjägaren" är även den en bok som är svår att lägga bort, även om jag den här gången hade lättare för det jämfört med då jag läst de tidigare. Det har alltid varit utförliga beskrivningar av våldet i Keplers böcker, men den här tar absolut priset. Det är alldeles för utförliga beskrivningar om hur armar slits av, hur hjärnsubstans skvätter på väggarna och hur blodet sprutar för min smak. Tyvärr måste jag säga att det förtog väldigt mycket av själva handlingen, även om den, precis som i de tidigare böckerna, drivs framåt i en rasande fart. Nu avslutas även den här boken med en cliffhanger som gör att jag troligen kommer att läsa även nästa, men med förhoppningen att blodet inte sprutar riktigt lika mycket och att beskrivningarna av våldshandlingarna inte tar överhanden även där

7 kommentarer:

  1. Jga har läst ett par av deras böcker men tycker att våldet blir alltför detaljerat. Jag tror inte böckerna skulle förlora på att ha mindre detaljerade "våldsbeskrivningar" för de är i mitt tycke väl blodiga. Men jag blir givetvis intresserad av att läsa boken.
    Stort tack för din fina recension.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med, det är något för ingående beskivningar av våldet, och i just den här boken blev det onödigt mycket av den varan.

      Radera
  2. Min "bästis" Yvonne sa precis samma sak om oken som du. Hon har annonserat att hon inte vill läsa fler Kepler-böcker. Själv var jag fascinerad som alltid och kan inte vänta till nästa bok kommer ut.

    PS.Ungefär som Dan Buthler's och Dag Öhrlund's böcker - kan liksom inte låta bli. DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan nog hålla med din kompis där, att just den här boken lockade absolut inte lika mycket till att läsa nästa som de tidigare har gjort.

      Radera
  3. Hej! Håller med om att de andra böckerna var mycket mer spännande och svåra att lägga ifrån sig, men i det stora hela så ger jag ändå den här boken ett högt betyg. :)

    Jag har djupdykt i din blogg och läst en massa massa inlägg om Singapore. Jag och min sambo drömmer om att kunna flytta dit en vacker dag. Någon gång i framtiden, skulle du inte kunna göra ett inlägg med för- och nackdelar med att bo där? :)

    Med vänlig hälsning, Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Kul att du hittade hit! Ett sådant inlägg kan jag absolut göra! Lovar att det kommer inom snar framtid :)

      Radera