Någon satte på vattenkranen!

I morse vaknade jag av ett för den här sommaren väldigt ovanligt ljud, nämligen ett rytmiskt smattrande mot fönstret. Inte nog med att regnet föll i en aldrig sinande ström från ovan, dessutom visade termometern på 14 grader - Med andra ord verkade det som om det skulle bli dåligt med "söndagsmorgonmys" på balkongen.

Mycket riktigt, så mycket balkongmys blev det inte denna söndagsmorgon, ni vet sådant där härligt mys med kaffe och korsordet från morgontidningen på en varm balkong. Fast å andra sidan kan man inta kaffet insvept i en filt i soffan också...så kan man göra, men det är inte rätt...!

(Himla tur att det finns kameror så man kommer ihåg hur det kan vara)

Idag ska jag för övrigt roa mig med att packa ner lite attiraljer som kan behövas för några dagars vistelse i Dublin tillsammans med döttrarna. En stad där jag aldrig varit tidigare så det ska bli väldigt kul, och det första jag ska packa ner är något som kan stå emot det där strilandet uppifrån!

Gamla stebron

En av Karlstads stoltheter är Östra bron, eller "Gamla stenbron" som den oftast kallas. Det är Sveriges längsta stenvalvsbro med sina 168 meter. Den byggdes mellan åren 1761-1811 och består av 12 valv.

Den som fick uppdraget att vara byggansvarig var en ung man vid namn Anders Jacobsson och som allt annat från förr så finns det ett antal historier kring det som hände.

Bron byggdes av sten som bland annat sprängdes ur Lamberget och eftersom man sprängde både dag och natt så blev det lite jobbigt för Lambergsfrua som höll till i Lambergstjärn. Lambergsfrua var ett skogsrå eller sjöjungfru (det var tydligen lite besvärligt att bestämma sig för vilket hon var), alltid välklädd och med långt rött hår. Det som eventuellt skulle tala mot henne, borde i så fall vara hennes urgröpta rygg eller svansen som  ibland hängde ut under kläderna. Hur som helst så tyckte hon inte om att bli störd nattetid och påtalade det för byggherre Jacobsson. Han tog inte någon hänsyn till hennes önskan så en morgon hade allt som byggts under natten rasat. Detta upprepades flera gånger, ända tills det gick upp för honom att Lambergsfrua hade ett finger med i spelet och när han då slutade spränga nattetid fick det som byggdes vara ifred.

En annan historia säger att Anders Jacobsson tog sitt liv genom att slänga sig i älven, då han inte trodde att bron skulle hålla. Att det inte stämmer, det vet vi, eftersom han dog en naturlig död i sitt hem år 1804, men huruvida historien om Lambergfrua är sann eller inte, det är det ingen som vet...

 

Ordningen återställd!

Så drog de fula molnen iväg och det blev fint igen...

...och ja, det är roligare att vara på golfbanan när det inte regnar...

Det var ju i alla fall varmt...

Golfare och hundägare måste vara de enda som glatt(?) strävar på även om det fullkomligen öser ned vatten från ovan.

Igår var en sådan dag då jag lite stillsamt kan fundera på vad det egentligen är vi håller på med. Det kan vara ok när det regnar bara lite, men det som kom igår kväll var inte "bara lite"...

Troligtvis är det en rätt kul scen om man tänker efter. Ett hyfsat stort gäng golfdedikerade individer ger sig ut för att försöka få ett antal bollar i några små hål, en kväll då solen skiner, fåglarna kvittrar och allt är frid och fröjd... men så plötsligt är det någon där uppe som bestämmer sig för att djävlas, och som helt sonika sätter på brandsprutan (för det måste det ha varit!), och då, på några få sekunder förvandlas dessa lugna golfspelande individer till några som hysteriskt ska fälla upp paraplyer och sätta på sig regnkläder samtidigt som regnet fullkomligen öser ner, och det är inte alldeles enkelt...

Ja, ja, där var vi i alla fall och regnet fortsatte och man skulle kunna säga att det bildades nya vattenhinder på banan, sådana som aldrig funnits tidigare... Men det är väl så, 400 000 svenskar kan inte ha fel - det är kul att spela golf!?

Microsoft alert!

Nu börjar jag tröttna på dessa käcka och hjälpsamma indier (i alla fall använder de sig av engelska med indisk brytning) som vänligt nog ringer med jämna mellanrum för att upplysa mig om att någon håller på att ta över min dator...eller nåt...

Allvarligt talat, är det någon mer än mig de här jepparna, som påstår sig komma ifrån Microsoft, har drabbat? Iså fall , hur i himlens namn blir ni av med dem? Jag har testat att lägga på luren, att försöka spela med för att se hur långt de går, att tala om att jag vet vilka de är och inte tänker ge dem några som helst uppgifter, men uppenbarligen hjälper ingenting. De fortsätter glatt att ringa och drar samma harang varje gång, så det är ju synd att påstå att de är speciellt synkroniserade i sitt ringande...

Tyvärr finns säkert ett antal som de lyckas lura, och jag har förstått att det inte bara är datorn de är ute efter, utan det handlar även om kortbedrägerier.

Så, allihop: "Beware of the phoney Indians"!

"Jag ska jämt bare vise er nöe"

Jag tycker det där med dialekter är mysigt, och jag tycker att vi ska försöka bevara dem så gott det nu går. Det är ju inte helt enkelt med tanke på hur mycket vi flyttar omkring och att vi hela tiden matas med (mer eller mindre) dialektfria radio- och tv-program.

På gott och ont så känns det som om dialekterna tunnas ur mer och mer för varje generation, och det har naturligtvis just med flyttande och media att göra. Sedan kan det ju ha att göra med att man vill göra sig förstådd också!

Visst finns det mer eller mindre "vackra" dialekter, fast å andra sidan är det väl en rätt subjektiv bedömning, så det kanske är svårt att bestämma att vi ska bevara de vackraste dialekterna... Jag kan väl inte påstå att just värmländskan tillhör den allra vackraste, men eftersom jag är lite part i målet så får jag väl erkänna att jag tycker nog att den är lite mysig ändå. Sedan finns det ju ett antal uttryck som man verkligen kan fundera över var de kommer ifrån och ett typiskt sådant är ju värmländskans "jämt", vilket inte alls betyder "alltid" utan "bara". Inte "bara" som i "Hon är bara fem år", utan som i "Hon ska bara göra det". Förvirrande? Kanske, men det är väl smällar man får ta.

Bara för att ni ska få förkovra er ytterligare i denna fantastiska(?) dialekt, har jag här en Värmländsk ordbok där man kan lyssna på mer eller mindre kända värmlänningar som uttalar all underbara uttryck. Vackert är det väl kanske inte, men rätt kul.

Som avslutning ska jag bara meddela att nej, vi säger inte "chip" i Värmland oavsett vad herr Alsterlind har försökt tuta i er...

Sola i Kallsta

"Sola i Karlstad ho skiner så grann, Karlstad en pärla vid Vänerns strand..." Så lyder första raden i Sven-Ingvars "Karlsta´-valsen" som skrevs av Rune wallebom 1968, det år Karlstad korades till Årets stad av Expressen. Och om man blir utsedd till något så fint, då är det klart att bygdens egna söner kallas in och får spela in en skiva på ämnet!

Just i år skulle man kunna säga att den där "Kallstasola" lyser alldeles speciellt bra, för tydligen så har vi landets högsta antal soltimmar i juli månad, och det är ju inte fy skam - om man nu gillar sol, vill säga...

Fast nu är det ju faktiskt så, att "Sola i Karlstad" egentligen inte alls handlar om antal soltimmar, utan det är faktiskt en servitris! Eva Lisa Holtz hette hon, servitrisen som levde i slutet av 1700-talet och blev oerhört omtyckt på grund av sitt soliga och glada humör. Idag kan man hitta henne i skulpturformat, med handduken över armen på typiskt servitrismanér, utanför Stadshotellet med Klarälven bakom ryggen.

Sedan 1989 har Karlstad en glad sol, ritad av författaren Lasse Sandberg, som officiell symbol, så numer finns det ju faktiskt en "riktig Kallstasol".

Att ha älven rinnande genom stan är för övrigt helt fantastiskt en sådan här sommar. Här badar man överallt, dels vid de naturliga sandstränderna som finns och dels vid sandstränder som fixats till. Och finns det inte sand, så kan man bada ändå! Såväl mitt i stan, som vid den helt fantastiska cykelbanan som går utefter älven en mil norrut från centrum.

Solig sommar och vatten inom nära räckhåll, då är det precis som det ska!