Maskarna på Carmine Street

Nu har jag läst ytterligare en bok av Håkan Nesser, denna gång med titeln Maskarna på Carmine Street.

Här är det ett par som fått sin dotter bortförd för ett och ett halvt år sedan och flyttar till New York, han för att skriva, hon för att måla och kanske för att försöka bearbeta sorgen efter sin dotter och försöka hitta tillbaka till varandra.

Det går väl lite si och så med allt det där, inget fungerar väl egentligen som det var tänkt. Istället glider de längre ifrån varandra, hustrun börjar uppträda mer och mer konstigt och verkar ha sina egna teorier om dottern, vilka hon inte delar med sig av.

Fadern, bokens berättare, får bearbeta sin sorg själv, samtidigt som alla mystiska händelser som har att göra med hustrun gör att hans frustration över deras situation bara växer och blir större hela tiden ända fram till det (i alla fall i mitt tycke) något abrupta slutet.

Jag var inte speciellt förtjust i boken, även om språket är fantastiskt och miljöerna är väldigt läckert beskrivna. Men, tyvärr, det är inte en bok som jag skulle vilja höja till skyarna...