fredag 15 februari 2013

På utflykt med Djungel-George!

På Lombok finns en 3726 meter hög vulkan, till vilken man kan göra en tvådagarstur med övernattning. Det gjorde vi inte, men däremot tog vi oss till två av de vattenfall som finns på ön.


En två timmar lång bilresa med svindlande vackra vyer över Lomboks vikar, Giliöarna och Bali i horsonten, tog oss till byn Senaru som är porten till Rinjani National Park.



Här får man en guide som tar en med genom djungeln till de båda vattenfallen Sendang Gile och Tiu Kelep. Vägen till vattenfallen är en brant nedförssluttande stig som kantas av kaffe- kakao- cashewnöts- och mangoträd. Delvis är det naturstig och delvis byggda trappor. Närmare bestämt runt 200 trappsteg som absolut inte var byggda för min benlängd, utan det blev någon slags haltande trappgångsstil, men man kan ju inte få allt här i världen...





Vår guide var Djungel-George personifierad! Han såg ut som honom och han rörde sig som honom! Om jag kommer ihåg rätt ifrån filmen, så sprang han först, och de som var efter fick hänga på så gott det gick - så var det! Vår "promenad" blev ett slags motionspass i djungeln, över stock och över sten. Vår vän George hade nog inte riktigt förstått att han fått två stela medelålders turister på halsen... Men fram kom vi, och fort gick det.

Det första vattenfallet kom vi fram till efter att ha gått de 200 trappstegen, och där stannade vi för att fotografera till ett helt fantastiskt dånande innan vi gick vidare på vår djungelvandring som härifrån innebar korsande av älv på slippriga stenar och mer "riktig" djungelvandring innan vi till sist nådde fram till Tiu Kelep. Nu kan vi prata om dån!



Här slängde vår egen Djungel-George av sig byxorna och iklädd kalsonger visade han glatt hur man kunde klättra upp en bra bit på berget för att sedan kasta sig i bassängen under vattenfallet! Han upplyste oss dock snällt om att vi inte behövde göra så, utan vi kunde nöja oss med att simma i det underbart kalla källvattnet - vilket vi också gjorde.

Att det var något vi inte borde göra förstod vi, men inte så mycket mer... och vi vet fortfarande inte vad det var vi inte skulle göra...

När vi lyckats, mer eller mindre graciöst, ta oss över de hala stenarna dit, simmat omkring lite och hissnat sådär härligt som man gör i kallvatten (det påminde lite om känslan när man badar första gångerna på försommaren i Sverige) och halkat tillbaka över samma stenar, var det dags för återmarch. Återmarschen gick i samma rasande tempo, och efter att ha fegat ur 200 meters tunnelvandrande, så blev det trappor upp sista biten... (Visst är det konstigt att det kan vara längre tillbaka än det var dit...)


Efter en härlig dag i Djungel-Georges sällskap blev det en välförtjänt och jättegod mee goreng med vyer över vattenfallet långt där nere.

Inte för att jag vet om det stämmer det där med att man blir yngre varje gång man badar i vattenfallet, men om de säger att det är så, så är det väl så...

18 kommentarer:

  1. Sitter här och ler stort efter att ha läst det här inlägget. Så underbart det låter och samtidigt som en liten plåta :-)
    Det är härligt att läsa din blogg, du är en inspiration!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  2. Tack för det häftiga inlägget. Bilderna på vattenfallen är helt otroligt vackra. Det måste ha varit en underbar vandring och upplevelse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det - kul och annorlunda!

      Radera
  3. Jag är faktiskt lite matt efter den här "Djungelvandringen". Min första nånsin.
    Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju direkt inget jag gör sådär flera gånger i veckan heller, men vem vet, det kanska kan bli någon mer...

      Radera
  4. Bild på Djungel-George tack :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju ingen - jag var så upptagen av att försöka följa efter, så det liksom inte blev av...och förresten bar han kameran för det mesta därför att "han var ju van underlaget, så det var nog bättre..."

      Radera
  5. Wow...vilken dag!
    Snart ska jag också till djungeln :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt - dags för semester?

      Radera
  6. Stämmer säkert att man blir yngre, det tar bara några dagar innan det syns...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmmm...undrar om det tar mer än tre...

      Radera
  7. Underbart! Kunde nastan hora vattenfallet dana i bakgrunden! Minns en vandring jag gjorde utanfor Chiang Mai dar var guide gick runt i flip flops utan problem med vi andra kampade for att ga normalt i vandrarkangor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De verkar inte ha några större problem med vad de har på fötterna - om de har något alls!

      Radera
  8. Så fantastiskt vackert. Fick ni träningsvärk efteråt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick ju nästan ingen träningsvärk alls - gissa om det fick mig att leva i tron att jag är såå vältränad!!

      Radera
  9. Vilka underbara bilder! Vilka vattenfall! naturen är verkligen fantastisk!!!

    Jag varit i dina hemtrakter några dagar, nåväl i Värmland i alla fall. På skidresa i Branäs närmare bestämt.

    Måste läsa ikapp mig på din blogg - har slarvat alldeles för länge för jag har haft det så stressigt... Jag som som alltid känner mig lite nyallmänbildad av att kika in hos dig - trevligt! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att ni hade bra skiddagar där uppe i Nordvärmland.

      Radera