tisdag 17 mars 2015

Graverande böjelse

Frågan är vad det är för fel när man fascineras av gamla gravplatser? Jag vet inte om det är helt normalt att tycka det är intressant att gå och läsa på gamla gravstenar och fundera över vad det var som hände, varför personen i fråga avled, och hur livet tedde sig innan... Ja, jag vet, alla har vi våra mer eller mindre konstiga sidor!


Här finns gott om gamla gravplatser, såväl kinesiska som muslimska och kristna och överallt finns det gott om historia att fantisera kring.


En mycket speciell sådan plats är den gamla kristna kyrkogården i Fort Canning Park (platsen där Mr Stamford Raffles slog sig ner då han hittade till Singapore), här fanns nämligen en gång Singapores första kristna kyrkogård.


Mellan åren 1819 och 1865 begravdes här mer än 600 personer, men då man kom på att det var för nära inpå byggnaderna slutade man. I slutet av 50-talet grävdes gravstenarna upp och det byggdes två murar av dem. Murar som idag omgärdar det som heter Fort Canning Green och är en stor grönyta på vilken det bland annat anordnas utomhuskonserter.


I ena hörnet finns de lite större gravstenarna bevarade på plats, de som berättar om lite mer betydelsefulla personer som en gång begravdes här.




I murarna däremot finns stenarna efter de mer "vanliga" och här kan man gå och fundera och fantisera kring de som en gång begravdes. Vad var det som hände då de båda döttrarna D'Almedia avled med bara en månads mellanrum?


Eller vad var det som gjorde att James bara blev 11 år?


Sedan finns det även stenar som inte lämnar så mycket åt fantasin, utan berättar hur det gick till, som till exempel i Peter Parks fall.


Samtidigt måste jag erkänna att jag är en förespråkare av minneslundar, men det innebär ju att det blir ingen "kyrkogårdshistoria" efter våra och kommande generationer, fast det kanske inte är något problem egentligen, man får väl leta historia på något annat ställe än på gravplatser...


...och jag måste ju säga att jag tycker det är rätt härligt att de som en gång begravdes här numer får vara med om allehanda härliga konserter och teatrar och här är det verkligen fråga om att "dansa på någons grav".

20 kommentarer:

  1. Inget märkligt intresse tycker jag. Kyrkogårdar är oxå mycket rogivande att besöka. Och visst ligger det en viss spänning i att fundera över vilket liv de levt de som ligger där i jorden.
    "Kyrkogårdshistorien" kan även den må bra av förnyelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut är det så, och att fantisera ihop ett liv till någon okänd person är lite spännande...

      Radera
  2. Människolivets spann är fascinerande, och på kyrkogården blir det påtagligt. Carpe diem!

    SvaraRadera
  3. Jag tror det är helt normalt. Kyrkogårdsturism är väl närmast en egen genre idag? Själv älskar jag Pere Lachaise i Paris där sockeln till Oscar Wildes grav är full av kyssmärken. Nu fick jag en bloggidé. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Kyrgogårdsturism", vilket bra ord!

      Radera
  4. Nu är jag (nästan) lika konstig som du, för jag gillar också kyrkogårdar. Det finns en speciellt stämning där. Det är ju sällan man får läsa "bakgrundar" på svenska kyrkogårdar. Det är ju mycket vanligare utomlands. Intressant läsning och resten får väl fantasin fylla på med.
    Kul med teaterföreställningar där - ett annorlunda och bra grepp tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varje år sätts det upp en Shakespearepjäs där, och det är en mycket trevlig tillställning då man sitter och picknickar samtidigt där i gräset.

      Radera
  5. Haha! Det är du och jag! Jag gjorde också ett inlägg om och med gravplatser för ganska precis ett år sedan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tydligen en fullt normal böjelse...eller...;)

      Radera
  6. Det är otroligt fascinerande med kyrkogårdar och gravplatser tycker jag. Rogivande och tänkvärt att gå omkring och läsa på gravstenarna. Förundras över människors tidigare liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en speciell plats, och här blir det lite extra spännande då man får så mycket "bakgrundsinformation".

      Radera
  7. Jag stämmer in med övriga kommentarer. Det finns mycket att läsa och begrunda på kyrkogårdar. Här i Sverige är ju kyrkogårdar som oftast fridfulla oaser, men hur är det i Singapore?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkogårdarna här är inte på samma vis som i Sverige, dels så finns det ju olika varianter, kinesiska, muslimska och kristna och de är alla olika samt att de där stora kyrgågårdsytorna som vi kan hitta kring kyrkorna hemma finns av förklarliga skäl inte här.

      Radera
  8. Vackra foton, och man blir ödmjuk inför både skeden och skeenden som är livet självt av några få ord och formuleringar på de vackra stenarna och som sedan ger vidare funderingar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och att vandra utmed den muren är en mycket speciell känsla.

      Radera
  9. Spännande - har varit i parken, men tittade inte på gravstenarna. Ska snart åka till Singapore igen, men tror inte att jag har tid att titta. Fast hotellet ligger rätt nära. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror i ärlighetens namn inte att jag heller skulle ha prioriterat just det om jag hade haft några få dagar i Singaproe, det finns ju liksom en hel del annat att se och göra...

      Radera
  10. Jag älskar kyrkogårdar och i USA finns en hel del bloggar om det. Har en i min länklista. Jag har även några böcker om olika gravstenar genom tiderna från England. Så det är ett ganska normalt intresse ;) ingenting gör mej så lugn som att landa i livets förgänglighet. Har en jättefin stor viktoriansk kyrkogård på väg hem från jobbet. Har jag haft en stressig dag går jag dit och tänker att vad gör det om hundra år liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det nog himla bra att kunna tänka så.

      Radera