torsdag 5 mars 2015

Kulturell allätare, eller inte...

Jag anser mig vara rätt allsidig då det gäller såväl böcker och film som musik. Lite av en "kulturell allätare, alltså". För i min värld är allt som gör att jag mår bra någon form av kultur, och om vi ska tro Wikipedia (vilket vi naturligtvis gör!) så skulle man i stort sett kunna översätta ordet "kultur" med "mänsklig aktivitet". Alltså tycker jag om massor med olika kultur!

Jag läser det mesta i bokväg: deckare, rysare, biografier, kärleksromaner... Det samma gäller filmer, jag ser det mesta, även om jag kanske inte tycker lika mycket om alla varianter, men som sagt, lite av en allätare även där. Och fram till gårdagen trodde jag även att det gällde musik.

Jag lyssnar på det mesta, från pop/rock till klassiskt, schlager och visor, tja, det mesta. Nu tycker jag kanske inte heller här lika mycket om allt, men om man lyssnar noga finns det oftast något inom musiken man kan ta till sig. Men som sagt, efter gårdagen är jag inte lika säker längre...

Jag skulle iväg på morgonen och hade en hyfsat lång bussresa framför mig (även om Singapore inte är så stort kan det ta lite tid att ta sig från A till B eftersom det är en storstad där det finns rätt många invånare som väldigt ofta verkar befinna sig ute i trafiken samtidigt). Eftersom jag skulle ut ifrån stan och inte in, så var det inte så många på bussen, så det verkade kunna bli en riktigt avslappnande stund, för lite allmänt bussfilosoferande sådär på morgonkvisten. Det var det också, ett tag!

Så småningom får jag sällskap på bussen av en kille med telefon i handen, inget konstigt med det, det har ju i stort sett alla. men just den här killen tänker inte prata i sin telefon, han tänker inte heller spela spel nej han tänker lyssna på musik. Helt ok det med, så länge det inte är någon slags indisk spotifylista som det lyssnas på utan hörlurar! Så efter cirka en halvtimme med att försöka intala mig med att jag faktiskt anser mig vara en kulturell allätare inser jag att jag inte är det. Jag tycker om det mesta i musikväg, men inte allt!

Och om någon skulle tro att jag klev av bussen inspirerad av de indiska tonerna och rytmiskt vickade på höfter och rullade magen i vacker Bollywoodstil så kan jag garantera att ni har fel...


16 kommentarer:

  1. Hahaha! Alltså rent allmänt tycker jag inte att lyssna på andras musik på buss/tåg, oavsett vad det är. Väldigt störande och irriterande.
    Åt andra sidan är jag ingen allätare heller, men konstigt nog gillar jag indisk musik;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Indisk musik kan visst vara ok, men inte på en mobil på en buss då man bara hör litegrann och allt låter såå lika!!

      Radera
  2. Inte vidare hänsynsfullt av den unge mannen.
    Jag tror nog att man kan kalla sig "allätare" utan att för den skull gilla allt.
    Jag tycker t ex att jag är "allätare" när det gäller mat fastän jag inte gillar sushi. Å andra sidan älskar jag att äta surströmming. En kulturyttring så god som någon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom jag gärna vill kalla mig lite av en "allätare" då det gäller mat också hoppas jag det är ok även om jag inte tycker surströmming är någon höjdare...närmare bestämt tycker jag nog inte om det alls...!

      Radera
  3. Jag är också en allätare på ett vis. Samtidigt känner jag igen det där. Jag gillar heller inte att bli tvåtvingad andras musiksmak i trånga utrymmen under alltför många minuter/timmar där jag inte kan fly.

    SvaraRadera
  4. Jag gillar också det mesta, förutom böcker där jag kan vara kräsen.

    SvaraRadera
  5. Jag gillar nog Bollywoodmusik i rätt sammanhang - men skulle hata det i en mobil under bussfärd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, det är helt ok i andra sammanhang.

      Radera
  6. Indisk musik, typ Bollywood, kan nog vara litet irriterande under långa resor. Kanske kortare också. Någon enstaka gång kan det vara litet kul tycker jag med den sortens musik.
    På Greyhoundbussarna här på västkusten kör bussförarna med stenhårda instruktioner att ingen får lyssna på musik utan hörluar. Bra tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. på något vis känns det som om det borde vara självklart att man inte gör det utan förbud, men uppenbarligen är det inte så...

      Radera
  7. Jag tycker också jag är en allätare, men det finns gränser!
    I magasinet The Garden utgivet av Royal Horticultural Society hittade jag en väldigt intressant artikel om Singapore´s Garden by the Bay och tänkte naturligtvis genast på dej. Där omnämns också Marina Bay och tänkte ännu mer på dej!
    Ha en bra helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är två mycket speciella platser, och jag får väl erkänna att bloggnamnet är kanske lite stulet, men bara liiite...;)

      Radera
  8. Hahaha! Känner igen det där. När experimentell jazz råkar korsa min väg kan jag bli lätt mordisk eller gravt illamående, det beror på energinivån för stunden.

    Roligt skrivet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nej, det är inte alltid sådär väldigt välkommet att bli påtvingad vissa saker - närmare bestämt så är det inte välkommet alls!

      Radera