måndag 26 februari 2018

Proteiner som flödar


Ibland funderar jag över varför jag reagerar som jag gör. Vad är det som gör att jag kan sitta och gråta när någon, för mig totalt okänd person, korsar en mållinje och jublande glad sträcker upp armarna mot skyn? För att inte prata om när samma, fortfarande för mig totalt okända person, kliver upp på en prispall föra att ta emot en os-medalj. Skulle dessutom denna person själv börja gråta, då rinner det  ytterligare några tårar utmed mina kinder.

Däremot är det inte alls säkert att jag fäller några tårar när jag ser en sorglig film, inte alls. Men till slutscenerna i "Pretty Woman" när Richard Geere kommer i sin vita bil och klättrar uppför brandstegen för att hämta Julia Roberts, då är det dags igen, då kommer det någon liten tår i ögat minsann. Det kan även hända till ett antal scener i Disneys tecknade filmer, att det kan börja rulla lite tårar. Det är vid de här tillfällena man blir lite expert på att försöka torka lite diskret så ingen ser att man gråter till sådana där löjliga händelser.

Om man ska tro på en artikel från "Allt om Vetenskap", så finns det tre olika sorters tårar: bastårar, reflextårar och tårar som produceras till följd av starka känslor. Den första varianten har till uppgift att hålla ögonen fuktiga och nummer två bildas då man tillexempel får smuts i ögonen eller hackar lök. Den tredje varianten, den som uppstår då det handlar om känslor, skiljer sig från de andra två genom att de här tårarna innehåller en större andel proteiner. Proteiner som utgörs av stresshormoner som bildas i kroppen då vi blir upprörda. Det här har lett till teorin att känslomässiga tårar avlägsnar de här hormonerna från kroppen och får oss i och med det att må bättre.

Eftersom Sverige lyckades ta ett rätt stort antal medaljer i OS den här gången så har jag alltså blivit av med ett antal hormoner via mina känslomässiga tårar. Det känns ju rätt bra att veta att det de där timmarna som jag tillbringat i tv-soffan framför alla skidåkare, skidskyttar, curlingspelare och övriga deltagare har fått mig att må bättre och bättre för varje fälld glädjetår.

20 kommentarer:

  1. Hmmm, så man borde gråta mer helt enkelt. Intressant teori som jag aldrig hört talas om. Förstår att du också grottat ner dig i OS ett tag nu. Det blir abstinensbesvär nu tror jag ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blir det, och sen måste vi vänta i fyra år till nästa gång!

      Radera
  2. Jamen, precis så här är det ju! Bra att du har kommit med en förklaring i positiv anda. Måste dock säga att jag har blivit mera bölig med åren, vilket verkar vara lika bra det. För ju äldre man blir, desto mera behövs det ju för att bli gladare. Å något så simpelt som glädjetårar bidrar till det så;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så gör vi - fortsätter fälla glädjetårar och mår bra!

      Radera
  3. Väldigt intressant! Jag visste att tårar minskar inre stress men inte exakt vad det beror på.

    För mig kan det vara väldigt olika vad som utöser en tår, ofta beroende av sinnesstämningen i övrigt. Haha, det där smäktande sagoslutet i Pretty Woman känner jag igen. :) OS har jag inte kollat på alls, men jag kan tänka mig att det berör om man väl sätter sig in i det.

    Tack för spännande läsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns ju rätt bra, vetskapen om att man kan må bättre av att fälla lite glädjetårar då och då :)

      Radera
  4. Det är intressant hur man reagerar med tårar i olika sammanhang.
    Har faktiskt inte tittat på OS men har ju läst om medaljerna som svenskarna fått.
    Filmer kan påverka mig och ibland känns tårarna litet malplacerade faktiskt men det verkar ju som att det bara är att fortsätta att gråta. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns ju rätt bra att veta, att vi kan fortsätta snyfta lite till filmer och må bra.

      Radera
  5. Man kan mäta halten stresshormoner i både saliv och tårvätska så det stämmer kanske att vi gör oss av med hormoner på så sätt, men det känns som att man behöver låta tårarna flöda rejält om det ska hjälpa. Trodde nog mest att det var psykologiskt.
    Själv är jag lättrörd och gråter vid minsta sinnesrörelse. Började nästan gråta på stadion i Pyeongchang. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Psykologiskt eller ej, mår vi bra kan det vara vilket det vill ;)

      Radera
  6. Jag tillhör oxå den där tårfällande kategorin och det känns extra bra nu när jag får veta att jag avlastas en mängd stresshormoner när glädjeyttringarna är som starkast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst känns det bra, att stresshormonerna rinner i väg i samma takt som glädjetårarna rinner nedför kinderna.

      Radera
  7. Underbart vinterfoto. Vad härligt att läsa detta inlägg. Helst med tanke på att jag tillhör din grupp och känner igen mig. Nu är frågan hur jag ska kunna vänta i fyra år på nästa Vinter-Os.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl bara att bita ihop och försöka underhålla sig i de där fyra åren som det dröjer till nästa gång ;)

      Radera
  8. Tack för denna förklaring!Nu vet jag alltså- Jag som är så lättrörd! Kan behöva en hel hushållspappersrulle. Nu under OS har jag mest hört på radion, eftersom vi i den spanska stugan inte har tv 5. Så tårarna uteblev-Men med tv så vet jag att rulen behövts.
    Men till "Pretty Woman" och slutscenen där , liksom Lejonkungen går det år mycket papper och många tårar. (Men jag är än idag förvånad över att jag klarade min pappas begrvning utan att på plats i kyrkan eller när jag talade till honom efteråt på samlingen på Karlbergs slott i Stockholm inte grät floder. Men han hade alzheimer och jag hade sörjt hinom i flera år...)
    Vacker vinterbild som är njutbar. Men det känns kallt.

    SvaraRadera
  9. Visst känns det bra, att vi kan fortsätta låta tårarna rulla och må bättre och bättre ;)

    SvaraRadera
  10. Svar
    1. Om inte annat så känns det mer ok att fälla lite glädjetårar då och då ;)

      Radera
  11. Så jag känner igen mej! Tur att det finns andra som reagera som jag.
    Har lätt för tårar, men med året och mer erfarenhet har det blivit mindre, men inte mycket,hi,hi.
    Ha en skön söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här känns det inte som om det blir mindre med åren, inte mindre alls närmare bestämt...

      Radera