Det är trots det inte sådär jätteofta jag agerar språkpolis, det är inte så mycket som triggar igång den ådran hos mig. Det finns dock ett undantag, och det är den klassiska särskrivningen. Jag erkänner att jag har väldigt svårt för just det och jagar gärna detta fenomen och ägnar onödig tid till att irritera mig över att det förekommer.
 |
| Han blev lämnad ensam för att han var en skum tomte |
Det är säkert så som många säger, att det går att förstå ändå, och det gör det, men visst finns det tillfällen då man kan fundera lite extra. Ni vet exemplet på den där arbetssökande som avslutar sitt personliga brev med att "Jag har bra grund med ingen vidare utbildning". Kanske inte helt säkert att personen får jobbet...
Jag tänker inte fortsätta radda upp exempel, men däremot så har jag konstaterat att det inte är något nytt fenomen. I helgen då vi var på tekniska museet i Stockholm hittade jag en bok i en monter som bevisar just detta.
En bok från 1862 som plötsligt får mig att fundera över om det är någon idé att fortsätta agera särskrivningspolis. Det verkar ju som om det inte är ett problem man kan få bukt med på några få år om man säger så...
Haha! Inget nytt fenomen, alltså :-) Jag kan också irritera mig nåt otroligt - samtidigt som det ofta blir ganska kul :-D
SvaraRaderaHa en fin fredag!
Önskar dig det samma :)
RaderaDet är ett både "roligt" och intressant ämne. Jag har själv bidragit enligt min redaktör till några sådana tillfällen. Tyvärr för läsarna stoppade innan tryckning. Däremot förklarande med roliga bilder och med text typ. "Så du menar att..." Undra hur många procent av vanliga läsares hjärnor som "läser texten rätt"?
SvaraRaderaTrevlig helg
Bosse Lidén
Det kan man fundera på... Trevlig helg till dig också!
Raderafelskrivningar gör livet lite roligare ❤️
SvaraRaderaI en arbetsansökan skrev jag om mitt bråkiga liv, fast jag menade brokiga... det tyckte arbetsgivaren var intressant och kallade mig till intervju! :)
Det är faktiskt en helt annan aspekt på det hela, att det kan leda till något gott :)
RaderaEfter otaliga decennier i USA, där särskrivning är OK,
SvaraRaderahar jag svårt för hopskrivning och tilltar i vissa
fall bindestreck, för att göra det halv-korrekt eller
icke helt-fel.
Ruth i Virginia
Det går säkert jätte-bra det med!
RaderaPå vissa områden går 150 år spårlöst förbi. Men, jag kommer ändå inte att tagga ner som språkpolis. Det sitter alltför djupt i mig, även om jag numera oftast väljer att ondgöra mig i tysthet.
SvaraRaderaVissa saker är det svårt att låta bli att reagera på.
RaderaSteve! Var inte tyst!
RaderaSärskrivningar har, som du visar, förekommit länge. Men jag tror de blivit mer vanliga efter amerikanskt/engelskt mönster. Och roligt kan det ju bli.
SvaraRaderaBra om du fortsätter som språkpolis. Jag kan även reta mig mycket på en del uttryck som t.ex. sjukt bra. Är man sjuk så kan det inte vara bra. Eller att många hoppar över ändelser i skrift. Skriver titta" i stället för tittade. Att det, i mitt tycke, är skillnad mellan tal och skriftftspråk är kanske gammalmodigt. Men å andra sidan är jag gammal.
Önskar dig en trevlig helg. Kanske lite "mello" från Karlstad i morgon.
Helt klart har det engelska språkets influenser påverkat särskrivningarna. Sedan är det ju så, att språket utvecklas hela tiden, så vi får väl se hur länge vi särskrivningspoliser kan hålla emot.
RaderaJa, tänk att särskrivningar har suttit i såpass länge att det troligen är ingen idé att få bort dom... Precis som du retar jag mig på dom nå't så fruktansvärt, även om de kan vara himla roliga som i dina exempel.
SvaraRaderaJag följer några bloggare som är mästare på särskrivningar. Har många gånger funderat över om jag ska påpeka det... Stavfel som vi alla gör kan jag stå ut med, men som sagt särskrivningar har jag svårt för.
Jag kan bara hålla med!!
RaderaHe he! Jag ogillar också särskrivningar och retar mig också när man använder dels utan att det kommer ett dels till. Det är ju liksom hela meningen med att använda det ordet. Men t.o.m journalister använder ofta bara ett dels...Grrr. Tycker skrivhäftet är ofantligt roligt! Hälsningar låg stadieläraren ;)
SvaraRaderaVisst finns det gott om saker man kan reta upp sig på när det gäller språk, men ibland kan man ha överseende med vissa saker, beroende på vem som skriver, men journalister...njaej... För övrigt tror jag det är roligare att vara hög jämfört med låg ;)
RaderaAlltså, vad har du nu rökt på!? Det är ju trots allt det du har skrivit i rubriken ...
SvaraRaderaStavfel är en sak, syftningsfel en annan. Särskrivning? Finns ingen ursäkt. Hör folk inte i skallen vad de skriver?
Jo du, det skulle du gärna vilja veta...;)
RaderaFrånvaro av skiljetecken kan också göra viss skillnad, ibland med livet som insats:
"Ska vi äta, mormor?" eller "Ska vi äta mormor?"
Det är intressant att fundera över vad fenomenet betor på. För mig är det ju så självklart om något ska skrivas ihop eller inte. Som om det är musik och allt plötsligt hamnar i otakt, blir falskt, när man gör fel. För andra spelar det ingen roll, man ”förstår ändå”. Lite intressant det där tycker jag.
SvaraRaderaVisst är det så, väldigt intressant om du frågar mig. Just det där med särskrivning tror jag mycket kommer från alla dataskrivna texter där rättstavningsprogrammet tar bort det röda strecket om man drar isär många sammansatta ord.
RaderaGillar språk och funderar mycket på stavningar och ord.
SvaraRaderaHar en den släng av dyslexi och gillar därför korta ord och det blir besvärligt i svenskan med dessa lång ord med ord på ord i ett ord, men å andra sidan blir det tokigt när man splittrar upp orden också.
Annorlunda i engelskan och ibland blandar jag ihop dessa språk och det blir lite tokigt, men kanske roligt eller intressant
Ha en bra helg!
Ja, svenskan har en förmåga att bilda väldigt långa ord. På så sätt är det ett rätt spännande språk, just att man kan bilda nya ord av flera andra ord. Däremot kan jag förstå att det kan ställa till det om man har dyslexi. Sedan är det definitivt inte bara du som blandar engelska och svenska, engelskans influenser på det svenska språket har troligen en stor del i alla förekommande särskrivningar.
RaderaAha, där ser man. Jag trodde absolut att ofoget med särskrivning var nypåkommet.
SvaraRaderaDå var vi minst två!
RaderaHa, ha! Det kanske krävs några år till för att få bukt på särskrivandet. Själv är jag tyvärr värdelös på just det där, lär/ser aldrig om ord ska vara ihop eller isär. Hopplöst! :)
SvaraRaderaJa, det verkar ju som om det är ett fenomen som är här för att stanna ;)
Radera