Lyckliga poliser - finns dom?

Med tanke på alla deckare/kriminalromaner som skrivs idag, kan man faktiskt fundera över om dom verkligen existerar, glada och harmoniska poliser. Frågan är, om det är så, att nästan alla poliser har trassliga familjeförhållanden, alkoholproblem, oförstående kollegor och har ett brinnande intresserade för klassisk musik.

Jag tycker om deckare och läser dom gärna. Eller om det kanske handlar mer om kriminalromaner än deckare. Jag funderade lite över vad som egentligen är skillnaden, så jag kollade upp det, och så här säger NE om kriminalromaner:

"kriminalroman, dels detsamma som detektivroman, dels benämning på fiktionsprosa som behandlar brott och brottslingar med tyngdpunkt på psykologiska och sociala faktorer och motiv. Personskildringen är där av större betydelse än vad som är fallet i detektivromaner, där gåtan och mysteriet är det primära."

Så nu vet ni det! Hur som helst så tycker jag att det är lite synd att det har blivit så mycket fokus på någon stackars utarbetad polis, så jag funderar allvarligt på att skriva en alternativ variant...

Huvudpersonen i min deckare ska vara en lycklig polis utan alkoholproblem som aldrig suckar, lever i en lycklig och harmonisk familj och är begåvad med trevliga arbetskamrater. Han ska dessutom lösa ett oblodigt mord i ett mystiskt fallfärdigt hus i skogen utan att några kroppsdelar kommer i kuvert med posten!

Problemet är väl bara att ingen kommer att vara intresserad av att läsa något sådant, men ändå...

Konstiga intressen?

Visst kan man vara intresserad av konstiga saker, men nu tror jag att jag faktiskt har hittat ett intresse av det mer udda slaget!

Jag har fått för mig att jag skulle vilja ha ett litet hus på Västkusten, och dom ramlar liksom inte bara ner i mitt huvud, utan jag försöker hålla mig lite uppdaterat via en käck liten hemsida tillhörandes hemnet. Här kan man, förutom se husen, även ta reda på vad de boende runt omkring är intresserade av, och det är ju väldigt viktigt...jag menar, hemska tanke, tänk om jag skulle få en granne som är intresserad av frimärken och komma och visa sin frimärkssamling i tid och otid...!?

Nej, jag har inte hittat några frimärkssamlare på Sveriges västkust, utan de flesta verkar tycka om jakt och fiske, vilket låter rätt logiskt, men jag har också hittat en liten kustort där intresset hos de boende är hushållsmaskiner!!!

Jag var faktiskt tvungen att kolla upp vad som rymmer sig i bgreppet "hushållsmaskiner" och kom fram till att det är större vitvaror det handlar om.

Ja, jisses vad mycket kul dom måste ha...

"Idag ska jag ta och använda min tvättmaskin - gud vad roligt det ska bli!"
"I morgon tror jag faktiskt att jag ska ha en fantastiskt kul dag och möblera om i kylskåpet."
"Älsklig, ska vi sätta oss och titta på torktumlaren i kväll?"

Frågan är om det kan vara idé att leta efter grannar med andra intressen...

Ripley´s Believe it or not

Jag har förstått att det är inne att skriva trilogier och jag ska väl inte vara sämre, så nu kommer den tredje och sista delen om London, sen får det vara bra!

Robert Ripley var en amerikan som levde åren 1890-1949 och under sin livstid reste han runt i världen och lyckades samla på sig hur mycket konstiga saker och företeelser som helst. Detta finns nu att beskåda på muséer i cirka 30 länder, varav England är ett. Precis vid Picadilly Circus i London finns sedan 2008 "Ripley´s believe it or not".

Tydligen har det gått tv-shower om denne mans upptäckter och det är inte alls något speciellt nytt, men jag hade aldrig hört talas om honom tidigare.

Men jag kan ju säga som så, att det var en upplevelse - så mycket konstiga företeelser det finns på vår runda jord! Här får man vandra runt och ta del av hans upptäckter och div. mer eller mindre konstiga souvernirer från världens hörn.

Eller vad sägs om tavlor gjorda av fjärilar eller tuggummi, en fyra meter lång modell av Tower Bridge gjord av tändstickor, delar av Berlinmuren, tre stycken förkrympta huvuden från Ecuador, den sista måltiden målad på ett riskorn, en trebent tupp, en kalv med åtta ben, en modell av världens fulaste kvinna eller världens hårigaste man...och så mycket mer himla konstiga saker! Man kan också jämföra sin vikt med världens tyngste man eller längd med den längste mannen i världen. Jag känner mig inte speciellt lång i vanliga fall och inte blev det bättre brevid  någon vars huvud sträcker sig 2,7 meter upp i luften...

Som sagt, mycket konstigt finns det... och om man har vägarna förbi, är det helt klart värt ett besök!

Mer London

Visst är det härligt med platser där det alltid finns något nytt att se! London är ett typiskt sådant ställe. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har varit där, men något nytt dyker alltid upp. Den här gången var inget undantag, även nu hittade vi något "nytt".

Första kvällen sprang vi på Kensington Palace. En stor byggnad i Hyde park som har hyst kungligheter ända sedan 1600-talet. De första kungligheterna att bo här var William III och Mary II, som på grund av att William var astmatiker behövde lämna den fuktiga luften vid Themsen och fick flytta till den mycket bättre lantluften(!) i Kensington. Här har sedan kungligheter varit inhysta ända fram till prinsessan Diana som även hon bodde här. Man får inte se hennes lägenhet, men däremot kan man tydligen komma in för att beskåda ett urval av hennes klänningar, om man skulle tycka det vore spännande.

Den här gången lyckades vi också ta oss till Camden market. Tidigare har denna marknad bara varit öppen vissa dagar, men numer är den öppen sju dagar i veckan, så det spelar ingen roll när man åker dit. Detta är en jättemarknad! Bland annat hittar man Londons största utbud av second-hand-varor här. Förutom alla hundratals stånd som finns, kan man också hitta vanliga butiker och en uppsjö av olika slags mat att äta. Flera av stånden finns i det gamla stallet, där det för längesedan var ett hästsjukhus för de hästar som skadade sig då de drog lastbåtar på kanalen.

Camden locks

Tate Modern, är ytterligare något jag tidigare har missat. Ett museum med "modern konst". Här är det fri entré och kan vara värt att spendera några timmar. Konsten...tja, det finns väl både bu och bä, skulle jag vilja säga... En del är jättehäftigt och annat är jättekonstigt, och somligt är...ja...frågan är, om inte det tog priset ändå, där det stod en vanlig släpkärra och det skulle vara en get... Jag kan ju säga som så, att ibland tror jag inte att jag riktigt förstår det jag borde förstå...

Millenium bridge som leder fram till Tate Modern

Och detta är...??

longweekend i London

London är en underbar stad! Den är rörig, smutsig, sliten, hårt förorenad och...och alldeles underbar!! 

Jag vet inte vad det är, men jag tycker jättemycket om just denna stad. Det kan ha många olika orsaker, kanske att jag varit där så många gånger, att jag tycker att jag har ett hyfsat hum om var olika platser finns (jag sa "hyfsat"!), eller att det är en otroliga blandning av människor, eller kanske att folk i allmänhet är så trevliga, eller helt enkelt bara därför att...

Den gångna helgen har alltså spenderats där och det har varit fantastiskt härligt. Det var till och med sol en dag, vilket ju kan vara en liten bonus i den delen av världen.

Det blev några intensiva dagar med en hel del gående och tunnelbaneåkande, besök av såväl bekanta som nya platser. Naturligtvis också lite(?) intag av engelsk kultur i form av såväl mat som dryck!

Tyvärr så hann vi inte besöka "Bettan med familj" för a nice cup of tea, vi hade alldeles för mycket annat för oss, men det får väl bli en annan gång...

Appropå artiga engelsmän, till och med förbudsskyltarna är artiga! Det är lite som natt och dag om man tar en singaporisk skylt där innebörden är att "kommer du hit så skjuter vi", jämfört med den engelska där man ber att "snälla, kom inte hit"!

Forsättning följer...

Bloggämne?

Har precis läst Marias blogg och sett vad det är mest vanligt att man bloggar om. (här skulle det naturligtvis varit så där fint så man kan klicka sig dit direkt, men eftersom jag inte är speciellt hemma på alla små finesser i den här världen, så fixar jag inte det...att lära mig det finns på min ständigt växande "att-göra-lista"!) 

Detta gjorde i alla fall att jag började fundera lite över vad det är jag håller på med... Här kommer de vanligaste ämnena i den kvinnliga bloggvärlden: skönhet, mode, smink, heminredning, matlagning och pyssel.

Tror inte att jag kan platsa speciellt bra i någon av dessa grupper...

Skönhet - Mycket tveksamt, känner att jag inte ens förstår riktigt vad det skulle innehålla.
Mode - Hmmm, som min garderob ser ut...neej
Smink - Inte riktigt rätt ämne för en som kan köpa en mascara som varar i flera år.
Heminredning - Med tanke på att jag nålade upp de senast inköpta gardinerna som sedan hängde kvar på samma sätt i x antal år, så är det nog inte någon bra idé.
Matlagning - Tror inte det (även om det faktiskt kan vara lite kul ibland)
Pyssel - Nix, jag har pysslat klart!

Jaha, då är frågan, vad gör jag här?? Fast jag tycker det är kul ändå, och jag är säkert bra på en massa annat, som att... eller att... tja, kanske... Äsch det finns säkert något, kul har jag i alla fall och trivs med det jag gör - vad det nu är!!

Imorgon ska jag i alla fall göra något kul, för då ska jag åka och hälsa på Elisabeth och hennes familj, ni vet Charles och William och dom!

London - here I come!

Gamla moderniteter eller moderna gamligheter

Vad innebär det egentligen att "något är modernt" och när slutar det att vara modernt?

Nu är frågan hur i himmelens namn någon (i det här fallet jag!) över huvudtaget kan komma på idén att fundera över detta, och jag antar att det är en berättigad fråga. Det är faktiskt inte något jag brukar gå och fundera över, men nu råkade det vara så att jag snubblade över något som faktiskt fick mig att låta mina små grå arbeta lite.

Jag hittade en mening, tagen ur en japansk film, som faktiskt var rätt tänkvärd:

Det verkligt moderna är det som inte åldras trots tidens gång.

Då är frågan, finns det i så fall något som är "verkligt modernt"? Jag har försökt att komma på något, men inte lyckats så där jättebra. Det jag kan tänka mig, skulle väl vara vissa böcker som står sig trots att tiden går, även musik, konst... Då är nästa fråga, vad är det som gör att vissa böcker, viss musik och viss konst står sig och inte annan?

Fast det är klart, om jag visste det kanske jag skulle sätta fart och producera något alster som skulle stå sig och fortfarande vara modernt om 100 år... och om jag då ser till min obefintliga konstnärliga ådra, och min kanske inte sådär jättestora förmåga att komponera någon symfoni, så återstår det alltså bara att skriva en klassiker... men inte idag...kanske en annan dag...