Vi har haft två härliga veckor tillsammans, och härliga spår blev kvarlämnade, iform av saltlakrits, kaviar och korsordstidningar, så nu ska jag nog klara mig ett tag till...
Veckan som gick bjöd även på en mycket trevlig lunchdate med Katarina från Kuala Lumpur som har bloggen Kattas fikarum. Vi har träffats via bloggvärlden och nu var det alltså dags för en träff på riktigt! Det var ungefär som att träffa sin brevkompis för första gången, ni vet "jag har på mig..." osv. Jo då, jag tillhör den generationen som hade brevvänner. (Man skrev faktiskt brev på riktigt och klistrade på ett frimärke, sen la man dom i en stor gul låda och så kom dom fram dagen efter och sedan fick man vänta ytterligare några dagar innan man fick svar på de 27 frågor som man ställt...)
Jag vet att jag hade massor med brevvänner, och att det var några som blev "vänner på riktigt", sådana som man träffade och hade kontakt med långt upp i ålder. Tyvärr är det ingen jag har kontakt med idag, och ibland kan jag undra lite vad det blev av dom, var de bor idag och hur de har det.
Hur som helst, för att sluta vara nostalgisk, och fortsätta i nutid, så blev det en fantastiskt härlig och trevlig tre timmars lunchdate med många skratt och mycket prat och jag hoppas verkligen att vi kan göra om det!
Häftigt!! Vad kul att få träffas så där! :) Jag hade också en massa brevvänner över hela världen en gång i tiden. Och det var så himla kul att komma hem från skolan och hitta lite brev :)
SvaraRaderasäga vad man vill, men det är något visst med handskrivna brev!
RaderaJag läste hos Katta om er lunchträff. Häftigt!
SvaraRaderaDet var det verkligen!
RaderaJag hade också brevvänner. Dels såna jag träffat någonstans men även "okända". Jag minns även när jag för tjugo år sen hamnade i Tyskland och alltid skrev brev hem till Sverige. Visst är det mysigt med brev, men jag uppskattar internet där man får svar direkt.
SvaraRaderaHa en skön helg!
Kram Elle
Ibland kan man fundera på hur man stod ut med att vänta, nu blir man otålig om det går en hel dag innan man får svar.
RaderaKul att träffa blogg vänner IRL! Jag följer ju både din och Katarinas blogg!
SvaraRaderaDet var verkligen jättekul och jag hoppas kunna möta fler - vem vet, endera dagen kanske jag dyker upp, Sydafrika är ytterligare ett resmål på önskelistan...
RaderaBloggträffar är så kul!!! Och det där lite nervösa innan, kommer jag att känna igen henne?? Och så när man träffas så ser man direkt: där är hon!!!
SvaraRaderaDu äter inte lakrits och kaviar ihop va?? ;)
det där med lakrits och kaviar tillsammans har jag aldrig testat, men det kanske är en hit - vem vet...!?
RaderaKanske därför jag uppskattar bloggvärlden - för att jag verkligen älskade att ha brevvänner. :)
SvaraRaderaJag har också funderat i dom banorna och kommit fram till att det mycket väl kan vara så.
RaderaJag skriver fortfarande pappersbrev, det är intimt och känslosamt. Ett brev är en delad egendom mellan avsändare och mottagare.
SvaraRaderaKul att du har utrustat dig med livsnödvändigheter som lakrits och kaviar!
trevlig helg!
kram E
tyvärr så har jag blivit jättedålig på detta, det blir mest bara födelsedagskort numer, kanske skulle göra något åt det...
Raderahandskrivna brev är lite mer speciellt, alltid kul att få. Ikväll har jag också utrustat mig med lakrits, söt lakrits. ha en skön helg.
SvaraRaderakram
Jo, det är onekligen roligare att få handskrivna brev, synd bara att det händer så sällan.
RaderaVilka härliga saker du har kvar att njuta av! :)
SvaraRaderaJag hade också brevvänner, bl a en i Kenya och henne hittade jag igen för ett par år sedan fast nu bor hon i USA! Tack vare hennes ovanliga namn vågade jag chansa och mejla henne, fast hon såg ut att vara amerikan, och nu hörs vi igen då och då - jättekul!
förstår att det måste ha varit jättekul att återuppta kontakten!
RaderaJag var faktiskt på en endagars jobbtripp till Karlstad härom dagen. Där var våren i full gång. Nästan alla snö var borta.
SvaraRaderaHärligt att höra att stan är kvar ;)och när det gäller snön, så har det i stort sett varit snöfritt där hela vintern!
Radera