fredag 27 mars 2015

Finding the end of the queue

Nu har förre premiärministern legat på "lit de parade" sedan onsdags, och fortfarande ringlar kön av väntade människor lång. Närmare bestämt i skrivande stund är det cirka åtta timmars väntetid från det att man ställer sig i kön tills man tagit sig till målet. Det är fredag lunch, och kön beräknas bli längre framåt helgen.


Det är speciellt att vara med om allt det här som händer runt omkring, men samtidigt lite konstigt och jag är inte odelat positiv till allt, utan det finns detaljer som gör att det inte känns helt ok. På de statliga tevekanalerna rullar Mr Lees årliga tal om och om igen, reportagen om honom avlöser varandra, tidningarna är fyllda av hans liv och gärningar och alla verkar ha avgudat mannen ifråga.


Jag ifrågasätter inte alls att han gjort Singapore till det land det är idag och att utan honom hade det sett helt annorlunda ut. Däremot får jag lite kalla fötter av den idoldyrkan som det hela verkar handla om. Här köar människor i upp mot 10 timmar för att få paradera förbi en kista, och jag kan inte låta bli att fundera över hur många som gör det för själva sakens skull och hur många som gör det bara för att kunna säga att de har gjort det.


Myndigheterna avråder till och med allmänheten från att ställa sig i kön, och istället lägga blommor vid någon av de många minnesplatser som gjorts iordning. Med tanke på att det är 30 grader ute så kan jag förstå den avrådan.


För att underlätta för äldre och barn så har man gjort iordning en prioriteringskö, för just de kategorierna. Men det hela mynnade ut i att såväl barn som gamla fick följe av hela familjen, så nu har det införts restriktioner att det får bara följa med en person med varje barn (under sex år) och varje äldre individ.


Oavsett vad, så måste jag ändock säga att jag beundrar den disciplin och ordning som man genomför allt med här. I det här fallet så är det avstängda vägar, omdirigerade bussar, poliser och vakter i alla närliggande gathörn som dirigerar. Dessutom finns det vatten, energidryck och frukt som delas ut på flera platser utefter kövägen. Toaletter är naturligtvis utställda och det finns till och med paraplyer om någon skulle ha glömt solskyddet hemma. Och vid uppgången från tunnelbanan finns vakter och det är skyltat vart man ska ta vägen om man vill roa sig med att köa de närmaste åtta timmarna.


Som sagt, idag bestämde jag mig för att se hur lång kön var, så jag gav mig ut på jakt efter slutet på den och jag hittade den! Mission completed! Dessutom så fick jag mig många intressanta pratstunder med olika människor, flera med varierande åsikter, så det var i det stora hela en rätt spännande dag...

14 kommentarer:

  1. Wow, vilken kö!!!! Dessutom superorganiserad med hur många timmar man måste vänta.
    Ha en fin helg!! Kram/Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt är minst sagt superorganiserat i alla lägen! En bra helg till dig också!

      Radera
  2. Inte konstigt om det går bra för Singapore. De tar sig an uppgifter med största allvar och en imponerande effektivitet präglar genomförandet.
    PS. Mitt inlägg idag handlar om din blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är minsann inte mycket som lämnas åt slumpen här inte! Tack för den extrareklamen :)

      Radera
  3. Ordning och reda. Så jobbigt att köa i så många timmar.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm, som mest var kötiden uppe i 10 timmar under fredagen, nu får vi se vad som händer under helgen, något säger mig att den inte kommer att minska...

      Radera
  4. Att köa i timmar kan inte vara att rekommendera i den värmen, man orkar ju knappt stå stilla medan man väntar på grön gubbe vid ett övergångsställe...
    Jag har också svårt att förstå (med hjärtat) hur viktigt det kan vara att säga ett sista farväl till en människa man aldrig träffat tidigare!
    Mycket intressant oavsett!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det här i ett land där folk knappt är ute i solen i vanliga fall!!

      Radera
  5. Jag tycker det är fantastiskt hur myndigheterna sköter om det hela. Å det intressantaste är dina reportage därifrån med irl bilder.
    Vad gäller tv hoppas jag att ni har fler (utländska) kanaler att välja på.
    Det måste ju ändå kännas lite konstigt för en svenska mitt i allt detta.

    Såg Steves inlägg om din blogg idag. Kan bara hålla helt och hållet med honom. Har lärt mig massor om Singapore och öarna ni besökt. Ja, du kan ju roa dig med att läsa min kommentar på Steves blogg. Då slipper jag skriva det en gång till;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo då, det finns fler kanaler att välja mellan, och det går ju att se svensk tv också så det är helt ok.
      Jag var inne och läste din kommentar hos Steve och jag bugar och bockar :)

      Radera
  6. Waow helt galet ju! Jag avskyr att köa, så jag hade nog gärna avstått. Men det är förstås svårt att sätta sig in i hur de som bor i landet känner. Verkar vara välorganiserat i alla fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här är ju det mesta välorganiserat!!

      Radera
  7. Intressant att komma utanför Sveriges gränser (begränsningar) och uppleva andra länder, det borde alla som kan försöka, att se mer av vardagsliv m m. Även om detta är kluvet men det verkar inte påtvingat eftersom myndigheter givit folk rådet att ge sina hyllningar på andra platser. Intressant med folks tåga ändå och vilja. Och så välorganiserat med omtanke, (frukt och vätska), lite fascinerande allt. Kul att du berättar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej då, köandet är inte påtvingat, och jag tror att man har varit lite rädda för att folk ska få värmeslag av köandet i solen. Men många är de som ändå har stått i kön för att få passera kistan...

      Radera