Fynd av äldre modell

Vi har ju som sagt "blivit med sommarstuga". En liten mysig röd stuga vid randen av en liten värmländsk sjö. Nu får jag tillstå att jag fortfarande väntar på de där underbara morgonstunderna när jag ska dricka mitt kaffe vid sjökanten och solen ska glittra sådär fint i vattnet och de första morgonstrålarna ska värma mig så där härligt... Ja, ja, det kanske kommer...

Nu var det i och för sig inte det som inlägget skulle handla om, utan om gårdagens "fynd". Stugan köptes nämligen med allt innehåll intakt - och då menar jag allt!!! Det här innebär att jag är liksom inte helt säker på vad vi egentligen äger numer. Visserligen är det en liten stuga, men det får plats mycket saker i en liten stuga också! Och visst är det bra att bara kunna flytta in sådär, utan att bekymra sig om att behöva skaffa saker till ytterligare ett boende, men jag kan ju säga som så, att vi kanske inte har riktigt samma smak när det gäller allt, de förra ägarna och jag.

Hur som helst, lite spännande är det ju att se vad det finns och igår roade jag mig med att utforska kökets alla skrymslen och vrår och där fanns det mycket smått och gott kan jag lova. Bland annat så hittade jag "Husmoderns kokbok" vilken lämnade tryckpressarna 1923. Här fanns mycket smått och gott vill jag lova (och en del som kanske lät mindre gott också), och vem vet, någon dag kanske man skulle ta och testa något av de gamla hederliga recepten. Fast kanske inte just korvkaka då...

Ser ni förresten att det fanns snabbmat redan då? Jag menar "överbliven blodpudding" måste väl höra dit, eller?

I am Malala

Det finns böcker som gör intryck på läsaren och det finns böcker som glöms bort och blir en i mängden. "I am Malala" tillhör den första gruppen när det handlar om läsintryck för egen del. Kanske inte om man ska prata om själva språket i boken, det är inget utöver det vanliga, men innehållet är desto mer imponerande.

Malala är den pakistanska flicka som redan som 11-åring började göra sin röst hörd för flickors rätt till utbildning. Hon följer tidigt i sin pappas fotspår, en man som arbetar hårt för allas rätt till utbildning. Hon växer upp med en stark tro på Allah tillsammans med sin pappa, sin mamma som saknar utbildning och inte är läskunnig, samt sina två bröder.

Närär Malala är i tioårsåldern, kommer talibanerna till den vackra Swatdalen där familjen bor och livet förändras för alla. Talibanerna som inte vill att flickor ska gå i skolan spränger 100-talet skolor i luften, de förbjuder teveapparater och på radion spelas inte längre musik utan där hör man endast en malande röst som bara har ett syfte, nämligen att hjärntvätta alla lyssnare. Kvinnor ska helst hålla sig inomhus och de som trotsar talibanerna dödas.

Den 10-åriga Malala tillhör, tillsammans med sin far, de som inte tystnar. Hon startar en anonym blogg där hon skriver om det som händer och tillsammans fortsätter de att kämpa för flickors rätt till utbildning.

Det hela håller på att ta en ände med förskräckelse 2012 när den då 15-åriga Malala skjuts i huvudet av en taliban med syfte att döda. Hon överlever dock och fortsätter sin kamp och på sin 16-årsdag talade hon om vikten av utbildning inför FN och hon har även nominerats till Nobels fredspris.

Boken är skriven med hjälp av Christina Lamb och den ger förutom historien om Malala även en inblick i Pakistans historia, lite om Koranens innehåll och vad Allah egentligen anser om utbildning och våld. Det är en spännande och intressant berättelse och eftersom jag för egen del hade väldigt lite inblick i mycket av det som händer i den delen av världen gav den mig många intressanta lässtunder.

Och när det gäller Malala kan vi bara hoppas att hon orkar fortsätta kämpa för sin sak!

Mysväder???

Nu har jag befunnit mig på svensk mark i närmare två veckor och jag måste säga att det börjar kännas som om jag börjar få mitt behov av det efterlysta "mysvädret" tillgodosett... Och just idag verkar det som om han den där Tor till och med släckte lampan innan han med Mjölner i högsta hugg spände för sina bockar Tandgnioster och Tandgrisner för att ge sig ut och jaga jättar på himlavalvet.

Åska är i och för sig rätt ok, och det kan vara mysigt att sitta ute och titta på, men inte när termometern visar på 10 grader! Och visst kan man sitta inne och mysa också, men inte i flera veckor...

Det är lite kul just det där med åska. Nu har jag befunnit mig vid ekvatorn rätt länge, och där är det verkligen åskväder. Sådana där riktigt rejäla när det smäller och blixtrar hela tiden och då menar jag verkligen smäller och blixtrar! Troligen är det där de största jättarna finns att jaga!) Däremot är det ytterst sällan man får restriktioner om hur man ska bete sig i dessa väderförhållanden. Här däremot vet man ju precis. Från det vi var väldigt små har vi blivit itutade att undvika den högsta punkten då det åskar, att inte stå under ett träd, att inte vara på sjön, om du badar ska du gå upp, att inte ha järnföremål i händerna, sätt dig gärna i en bil och så vidare. Dessutom ska vi helst rycka ur alla sladdar och inte prata i telefonen under tiden det åskar.

Fast om man ser till statistiken så är det kanske befogade råd, för tydligen ska det vara 17 personer/år som träffas av blixten och om inte den som räknat ut det har fel, så skulle det innebära en person på 530 000.(Jag har inte kontrollräknat och har ingen ambition att göra det, utan eftersom jag är uppväxt med "Hej matematik" så duger det om det åt mig om det är ungefär rätt) Och eftersom jag helst inte vill bli en av de där 17 så ska jag nog försöka hålla mig till de restriktioner som finns.

Om man betänker att det är cirka 1800 åskväder på gång hela tiden med 45 blixtar i sekunden över vår jord och att varje blixt innehåller en strömstyrka av 20000-50000 ampere så är det ju en fantastisk strömkälla (Om bara någon kom på hur man skulle kunna fånga och bevara den...) Prata om naturkrafter! (Som jämförelse är strömstyrkan i våra vanliga ledningar 5-20 ampere) Hon var inte så fel ute Mary Shelley som lät vetenskapsmannen Victor Frenkenstein utnyttja den kraften i sina experiment.

Som ni märker så har jag alltså återvänt till Sverige och blivit totalt väderfixerad, men en fördel med det här mysvädret är ju att det är helt ok att spendera dagarna med en bra bok och kvällarna framför tv:n under pågående fotbolls-vm...och vem vet, det kanske är så enkelt att värmen kommer när finalen är avgjord.

(Sifferuppgifterna har jag hittat på div olika nätsidor, så jag tänker inte ta gift på att de stämmer, men som sagt med "Hej Matematik" i bagaget så är det säker helt ok...)

Skyll inte på budbäraren!

Att det här med väder är viktigt för oss svenskar, det är ju ingen överraskning och att på sommaren kan det komma att ta sig de mest mystiska uttryck. Men ibland kan jag inte låta bli att fundera över hur människor tänker...

Att skylla vädret på meteorologerna kanske inte är riktigt rätt väg att gå! Fast å andra sidan, vem ska vi skylla på? Det är ju lite taskigt dock att skicka mejl och ringa till budbärarna och tala om att de gör ett dåligt jobb! Även om jag också skulle önska att de kunde leverera bättre besked på väderfronten, så har jag ju lite svårt att börja skälla på dem för det. Tydligen så finns det människor som börjat sin ledighet och ringer och skäller på metrologerna för det dåliga vädret!

Men visst är det lite underligt. Vi bor i en del av världen där det faktiskt inte är sol- och värmesäkert på något vis, ändå är det många som inte gör annat än att går och mår dåligt hela semestern just för att det inte är 25 grader och strålande sol i fyra veckor. Men hallå - kan det vara så att någon har glömt bort var vi bor?

Ok, jag vill också ha värme och sol, men det är ju lite svårt att råda över vädret...så det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen och jag lovar, jag ska inte skicka något elakt sms till meteorolgerna även om de inte gör som jag vill, och även om jag skulle vilja så ska jag inte jaga brevbäraren för att jag får för tråkig post...

En liiite väl kylslagen midsommar

Då var 2014 års midsommarfirande över. I vanlig ordning blev det en mycket trevlig tillställning i glada vänners lag med sill, nubbe, sånger, midsommarstång, grill och mycket härligt tjat en bit in på natttimmarna.

Sedan var det väl i och för sig vissa bitar som man skulle kunna önska lite annorlunda. Till exempel knottinvasionen som gjorde att vi kröp in i huset tidigare än som brukligt är, plus att temperaturen inte heller inbjöd till utesittande sådär väldigt sent... Eftersom jag inte tänkte på att det kunde ha varit bra att ta med tjocka täckjackan, så blev det lite kallt om man säger så. Om någon skulle protestera och säga att det visserligen var kallt, men inte täckjackskallt, kan jag be att få upplysa om att det faktiskt var varmare på julafton 2013 i vissa delar av vårt avlånga land, och då är det visst helt ok med täckjacka!

Det där med samma väder på julafton och midsommar kanske bara är ytterligare en förlängning i att vi ska göra samma saker på alla högtider för att förenkla tillvaron. Jag menar, vi äter ju redan väldigt mycket samma mat oavsett vad det är för högtid, framför allt så handlar det alltid om sill! Ingen svensk högtid är som den ska utan sill! Sedan spelar det ju ingen roll om man dansar kring en julgran eller en midsommarstång, man sjunger liksom samma låtar ändå. Det är grodor, musikanter från Skaraborg, gummor på väg till Nora, sju vackra flickor eller enebärsbuskar i båda fallen. Med tanke på detta kanske det bara är helt naturligt att man ska ha samma kläder, bara för enkelhetens skull...

Som sagt, en midsommarstång blev det, visserligen mer sällsynt än vacker men vad gör det? Av förklarliga skäl blev det dåligt med kvällsdopp den här gången, det kändes liksom mer lockande att värma sig lite vid grillen!

Ok, det regnade ju inte på oss så det kanske är synd att klaga...och nu är det ju faktiskt så, att sommarvädret kan ju bara bli bättre...

Ljuvliga svenska sommar!

Visst är det härligt med tropisk värme, vajande palmer, vita sandstränder och ett ljummet hav, men det är absolut inte fel med svensk sommarvärme, gröna björkar lite klippor och ett knappt badvarmt sjövatten heller.Och om man tänker efter så är frågan om det egentligen inte är precis lika bra, fast på ett annat sätt...

I slutet av förra sommaren blev vi ju med ett alldeles eget litet smultronställe, och där finns allt det där och det är helt fantastiskt! Att sitta och mumsa på färska jordgubbar och samtidigt höra klucket från vattnet mot kipporna och alla fåglar förgyller tillvaron med sitt kvitter ifrån skogen, då är det svårt att låta bli att njuta för fulla muggar. Till och med surret från alla envisa flugor blir mysigt! Om jag dessutom får upp hängmattan mellan några av träden så jag kan ligga där och lyssna på vågskvalpet, då känns det som om det kan bli en riktigt behaglig tillvaro.

Som ni förstår så förväntar jag mig en lång och varm sommar, och det gör ju inget om vattentemperaturen överskrider 20 grader, det blir ju något behagligare om man säger så...

För övrigt så verkar midsommarvädret bli rätt normalt i år, ömsom regn ömsom sol, men det gör ju tillvaron lite mer spännande. Och om våra största problem är huruvuda vi ska duka ute eller inne, så är det rätt ok tycker jag!

Ha en jättebra midsommarhelg allihop oavsett vad ni gör!

Hur tänkte de här?

Det där med att resa är kul, även om själva resandet i sig inte är sådär jättekul alla gånger. Långflyg är egentligen inte speciellt roligt alls när jag tänker efter... Fast visst har det lite tjusning, till exempel att det finns en himla massa tid att fundera över vilka medresenärerna är, var de har varit och vart de är på väg.

Den här gången hade jag bokat in mig på ett plan som visade sig vara på väg från Singapore till New York och jag måste erkänna att när jag klev av i Frankfurt för att byta till ett plan som skulle ta mig till Stockholm så kändes det rätt skönt att jag bara hade två timmars flygning kvar.

Resan Singapore Frankfurt tar cirka 12 timmar och det finns ju inte sådär väldigt mycket att göra på dessa plan mer än att försöka halvdåsa framför en film när maten serverats klart. Under dessa 12 timmar behöver man (i alla fall jag) uppsöka toaletten ett antal gånger. (Om det beror på att det helt enkelt är för att ha något att göra eller för att det verkligen behövs, det är en annan historia).

Just det här med flygplanstoaletter var det jag tänkte komma till. Stora är de ju bevisligen inte, utan det är i stort sett så att man behöver backa in för att det ska funka över huvudtaget. När man då äntligen bestämt sig för att göra detta besök efter att ha småslumrat i några timmar och är sädär lagom fräsch och håret har blivit härligt elektriskt efter att ha gnitdits mot den lilla kudden som man förtvivlat försöker hålla fast bakom huvudet. Tröttheten har satt sig i små påsar under ögonen och man ser allmänt glåmig ut, då visar det sig att den person som designat just den här flygplanstoaletten har fått den mycket geniala idén att sätta en helkroppsspegel på dörren mitt emot toastolen - jamen tänk er tanken själva! Hur kul är det att titta på sig själv i helfigur när man sitter på en toalett? Jag har väldigt svårt att tro att jag någonsin skulle uppskatta det och  definitivt inte i det skick man befinner sig i efter att ha varit på flygande fot i ett antal timmar! Lite spännande skulle det vara att veta hur denne person tänkte här...