välperforerad promenad - Thaipusam

Visserligen finns det många mer eller mindre underliga högtider, men nu har jag nog varit med om den, åtminstone sedd genom två västerländska ögon, mest underliga!

Den hinduiska högtiden thaipusam infaller på en förutbestämd dag, beroende på månens utseende, någon gång i månadsskiftet januari/februari. Den firas till minne av Lord Murugan och en av alla historier bygger på att det var gudinnan Parvathi som gav sin son Murugan ett spjut för att bekämpa de tre demoner, som med sin armé tyranniserade världen.

Det är dock inte alla hinduer som firar, utan bara rättrogna tamiler. Själva andemeningen med firandet är att rena själen, och att bli medveten om sina tankar och sitt handlande.

Förberedelserna pågår under ca 48 dagar, då själen renas genom en slags fasta, där man får äta "ren" mat en gång/dag och genom bön. Vissa renar sig även genom att leva i celibat.

"So far so good"...sedan kommer vi till själva dagen för firandet av thaipusam! Den dagen går man en pilgrimspromenad från tempel till tempel i en slags procession med allehanda betungande utsmyckning. Dessa bördor består i allt ifrån den enklaste, som består av ett mjölkkrus, till de som piercar sig med krokar som de sedan hänger frukter eller andra tyngder.

Bördorna kallas Kadavis och många består alltså i piercingar av allehanda slag! Allt ifrån enkla varianter med nålar i tunga eller kinder, till spjut och krokar i andra delar av kroppen. Ju större plåga, desto högre merit eller rening. man kan även gå i spiksandaler eller på glödande kol om man nu skulle föredra det...

Det finns i alla fall vissa restriktioner, om man är under 16 år får man faktiskt inte använda krokar eller spjut, utan bara sådana där "små" piercingar, som nålar och så. Många kvinnor och barn väljer dock den enkla bördan i form av mjölkkannan.

Kostnaden för att få delta och ikläda sig någon av dessa kadavis ligger mellan 15-150 dollar, beroende på vad man väljer att bära för börda.

Inne i templet var det minst sagt full fart, massor med människor, de som stack andra, de som blev stuckna, de som var med och underhöll med någon slags sång, de som assisterade med mat och dryck, samt de som var där av samma anledning som jag - nyfikenhet!

Förutom att jag fick se alla dessa mer eller mindre bisarra utsmyckningar, så fick jag också lära mig ett nytt användningsområde för banan. Den kan användas att doppa ner krokarna i innan de sätts fast på huden, eftersom de då glider lättare. Då denna information kommer ifrån en källa som såg ut att veta vad den gjorde, så är det säkert sant.

Jag kan väl inte påstå att det hela är en tradition jag skulle vilja ta med hem, men häftigt att se...jotack - och det kommer ifrån någon som inte ens har vågat ta hål i öronen...