Zlatan - ett omoget jätte-ego

Nu har jag läst Jag är Zlatan Ibrahimovic, skriven av spökskrivaren David Lagercranz. jag kan tillstå att jag var ingen jättefan av Zlatan innan jag började läsa och jag är absolut inte någon större fan efter avslutad läsning - snarare tvärtom!

David Lagercranz gör ett fantastiskt jobb, det är Zlatans språk rakt igenom, och det kunde lika gärna varit så att han stått brevid och berättat. Boken är fylld av beskrivningar av allt som Zlatan har hatat och fortfarande hatar, ifrån skolan som liten och sina första tränare, till journalister, agenter, spelare och tränare han mött som mångmiljonär.

Som sagt, det är som att höra denne egotrippade och omogne person berätta om sitt liv på ett "typiskt Zlatanspråk" och även om boken höll på att reta gallfeber på mig, var jag tvungen att läsa klart, och det är väl kanske just det som gör att det har blivit en sådan storsäljare.

Efter första delen om hur han lyckades ta sig till Holland som proffs, blir det många kapitel på samma tema, Zlatan vill byta klubb, han förhandlar hårt och tufft och väntar med spänning på sista datum, han blir såld för jättesummor, det blir problem i nya klubben (dåliga resultat för att han är orättvist behandlad, han kommer inte överens med tränare och lagkamrater, han är missförstådd...), det kommer en vändning och efter en utdraget beskriven del där målen beskrivs, gör Zlatan de avgörande målen och hyllas som en hjälte, varefter "stadion kokar".

Ok, jag vet att han är en oerhört duktig och talangfull fotbollsspelare och att han har lyckats med saker som ingen tidigare gjort. jag vet att han är den utsatte invandrarkillen ifrån Rosengård som hade det svårt, men lyckades ändå. Jag vet också att han har gjort en jätteresa och fått revanch på allt och alla.

Men jag är också fullt medveten om att han är en stor förebild för så oerhört många unga fotbollsspelande killar och frågan är vad det är för budskap som skickas ut i den här boken? Det är ok att inte göra som man blir tillsagd, för annars är man en mes och kommer ingenstans. Det är ok att sno cyklar och annat, bara det finns en behjärtansvärd orsak. Det är ok att köra i 200-300 km i timmen, bara det beror på att man måste för man behöver adrenalinkicken. Det är ok att skalla motspelare på plan, för att sätta dig i respekt. Det är ok att inte be om ursäkt för då visar man att man är svag. Nej, jag är inte helt säker på att det är ett föredöme att se upp till...

I mina ögon är Zlatan fortfarande ett stort ego och ett stort barn som beter sig på ett sätt som inte är ok! Om han verkligen hade velat visa att han ömmar för de utsatta och de svaga i samhället, varför inte donera inkomsterna (åtminstone till viss del) från denna jättesäljande bok till något väl valt ändamål? jag har en bestämd känsla av, att själv har han så han klarar sig...