Bankbesök

Idag har jag varit på banken och insåg att det var inte igår det hände senast... Risken  är väl att om det kommer ut så kan det bli rykten på stan: "Hon är en sån där som går på banken".

Det första som slog mig var den mystiska känslan av ödslighet. Inte många där inne, inte. Bara några äldre herrar satt och väntade på sin tur, med nummerlappar i ett fast grepp.

Nummerlapp ja, apparaten där man trycker fram dom står strategiskt precis innanför dörren, så den är inte svår att hitta. Sedan är det så himla fiffigt numer också, att om man nödvändigtvis har ett ärende som har med kontanter att göra (varför man nu i himlens namn skulle ha ett sådant ärende på en bank...), så finns det en speciell knapp, så att man får rätt sorts nummerlapp.

Efter en stunds letande efter hederliga blanketter att fylla i så insåg jag att de är "no more" - inga mer fylleri-övningar här inte! Undrar hur man underhåller sina barn numer om man måste gå till banken, om det inte finns några blanketter att rita på medan de väntar.

Jag måste erkänna, att det var nästan så att jag kände mig lite som ett UFO, där jag stod och väntade på min tur för att göra ett sådant där gammalt hederligt bankärende - ni vet ett sådant där som har med kontanter att göra...

Nåja, jag fick ju en skön promenad i det härliga vintervädret när de stora vita flingorna sakta faller, samtidigt som det knarrar sådär härligt under kängorna...eller inte...