Vet ni vad det är som har "platt, oval, brunaktig kropp, med långa mångledade antenner, taggbesatta skenben och starka springfötter"? Jo, kackerlackan!
Jotack, "starka springfötter", det visar den absolut upp med bra resultat! Denna förhatliga avart av insekter måste, efter fästingen, vara ett av de där misstagen han där uppe gjorde en gång...och det är ju inte så, att det bara finns några stycken, nej det finns ca 4000 olika arter!
Ja, jag vet att den har säkert all rätt i världen att finnas till, jag vet också att den har funnits på jorden jättelänge, säkert sen dinosauriernas tid, eller så. Och den får fortsätta att finnas till - men inte hemma hos mig!!!
Jag har inget emot vare sig grodor, ormar eller ödlor, men jag klarar inte av dessa äckliga insekter som springer omkring och som jag inte har någon koll på, de är bara så "läskigt för mycket".
Om någon inte förstår det, så har jag alltså hittat denna varelse inomhus - kul? Inte det minsta! Kände mig ungefär som James Bond i filmen "Leva låta dö", när han siktar på ormen med sprayburken. Skillnaden var väl bara att han, i riktig Bond-anda, bara behövde trycka en gång, medan jag sprang omkring med min sprayflaska och jagade den stackars(?) kackerlackan.
Känsliga personer kan sluta läsa nu, för jag kan berätta att jag vann, och oavsett rätt att leva eller inte, så är det numer en o-kackerlacka...
Ikväll överlämnar jag med varm hand jakten till maken och reser i förväg mot nordligare breddgrader, för att fira jul med kyla, snö (?) och varm glögg.
Otrevliga saker, men de finns överallt,, så det blir ett hästjobb att jaga dom.. Jag har slutat.. Istället beställer jag då och sprayning av bostaden.. Värst är nog de så gott som osynliga insekterna som ibland biter mig i armen vid tangentbordet,, det sägs vara en sorts liten vit myra som angriper trä,, just det,, äter antagligen på stommen av skrivbordet.. Ha det riktigt gott i Sverige,, jo, jag är avis,,, Kram
SvaraRaderaÅh vad jag hatar dessa små äkciga kryp! Jag dör lite varje gång jag ser dem....
SvaraRaderaJag är inte heller vidare förtjust i kackerlackor. När jag bodde i Florida kom det en man och sprutade nån slags gift i huset och på kvällen låg det en hel del döda kackerlackor på golvet! Örk...
SvaraRaderaVälkommen hem till Sverige!
De är läskiga... Och seglivade... Såg några riktigt stora i Australien förra året och det går knappt att somna när man vet att de kan komma krypande över ansiktet just när man drömmer något vackert... Hu.
SvaraRaderaKatarina: Vi ska ge dom små liven en chans till, fast om dom inte tar den så blir det sprayning beställd här med.
SvaraRaderaTrillingnöten: De är faktiskt något man kan klara sig utan!
Marina: Det är väl just en sådan syn som man inte så gärna vill ha i sitt hem... (Tack, är nu packad och klar. Försöker förstå hur en väska som inte det behöver vara något i, kan vara så himla tung...)
Joanna: Grejen är, att de behöver inte ens vara speciellt stora för att man tycker sig känna hur de kryper omkring!!
Trägen vinner. I bästa Bond-anda dessutom.
SvaraRaderaÖnskar dig en trevlig resa!!!
SvaraRaderaKram Elle
De där har jag också fightats med och de är inte lättdödade!!
SvaraRaderaHar träffat dem utomlands och när mörkret faller på, då, det är då det börjar krypa runt listerna...HUA!!!!
Beställ proffshjälp till asen!!
Lycklig resa!
Kram
Kackerlackan och råttan är de djur som överlever oss vid en översvämmning....
SvaraRaderaFinns alldeles för många i Bangkok hemmavid. Gifterna som de sprutar ut är dock otroligt giftigt och har tre döskallar....
Hopplöst!!
Jag anser mig själv vara en stor djurvän, men där går gränsen. Det är en tydlig gräns.
SvaraRaderaVälkommen till Sverige!
kram E
En död kackerlacka är en bra kackerlacka ;)
SvaraRaderaHahaha...vi tänkte nästan samma lika i våra inlägg idag. O =Inte :)
Är du på väg till Sverige?
Kram!
Steve: Det hoppas jag i alla fall på.
SvaraRaderaElle: Tack! Eftersom jag har landat vid det här laget, kan jag säga att det blev det.
Lippe: Förhoppningsvis slipper vi det, men man kan ju aldrig veta!
Susanna: Det är bara att välja alltså...pest eller kolera!
E: Den gränsen känner jag också som väldigt tydlig.
Camilla: Japp, nu är jag till och med där!