så tar vi om det från början!

I går morse satt jag och var alldeles lyrisk över den svenska våren - naturen, blommor, färger, dofter och fågelkvitter. 

Om detta skrev jag något, som alldeles säkert var väldigt vackert och poetiskt...men nu har det bara försvunnit, förmodligen svävar väl mitt mycket välskrivna(!?) inlägg om detta ämne omkring någonstans i cyberrymden och där kan det väl få vara kvar, för idag blev det ju kallt, så nu är jag inte fullt lika lyrisk...  men ni kan ju få bilderna i alla fall!

fjärrkontroller - icke tycka om

Jag har ett problem som måste vara ett i-landsproblem av väldigt stora mått, det handlar om alla l#vla fjärrkontroller som håller på att ta över mitt liv!

Jag tycker inte om fjärrkontroller och det verkar vara ett rätt ömsesidigt förhållande!! Eftersom det numer inte heller handlar om att det ligger en fjärrkontroll på tv-bordet, där ligger en hel hög och vem som hör till vad är alltid något slags lotteri!

Mitt problem består i att i fyra fall av fem (ibland lyckas till och med jag!) trycker jag på fel kontoll och då händer det alltid något med tv:n - oftast är det så enkelt att det där programmet vi en gång så glatt kallade för "Myrornas krig" visar sig i rutan - och det är hopplöst att få tillbaks bilden.

Funderar på om man skulle använda färgtape, samma färg på teknisk apparat som på tillhörande fjärrkontroll, eller varför inte binda fast rätt kontroll i rätt apparat...eller så fortsätter jag bara att använda mig av den norska tekniken - "Off och on"!

Silvertape - bra till allt!

Hur skulle vi klara oss om inte det fanns silvertape? Jag visste ju redan tidigare att det är bra till mycket, men nu har jag hittat ytterligare ett användningsområde, och det tack vare en flygresa till Sverige!

Eftersom jag nu skulle åka till Sverige så klämde jag ner mina fötter i ett par skor som inte var öppna runt om (alltså "inte flip-flop"!). I den skomodellen hade inte mina fötter varit placerade sedan januari, men det hade säkert gått bra om jag varit begåvad med den typen av lokalsinne som innebär att man hittar rätt bra...

Nu är inte mitt lokalsinne av den arten, så det innebar ett antal fel vägval på flygplatsen, och ett antal kilometer (?) extra i olika gångar för att hitta rätt, med följden att delar av mina fötter började anta en viss röd ton.

Det var då, väl inne på plats i flyget, som jag fick en ídé som inte verkade vara så komplicerad, nämligen att helt enkelt fråga flygvärdinnorna efter plåster...nja, så enkelt var det inte...dessa söta thailändskor och jag förde någon slags "gester med gester-variant" för att lösa detta och kontentan blev att jag fick silvertape!!

Men om ni visste vad bra det blev, silvertape med lite toapapper i - vilka suveräna skavsårsplåster!

Bortsett från detta, en borttappad tröja i Bankok och lite mer vilset irrande i gångar på Arlanda, så var det en mycket smärtfri resa mot nordliga breddgrader...

Bälteslag - men inte för alla!

Även i Singapore är det lag på säkerhetsbälte i bilen. Om man färdas i en bil registrerad efter januari 1993 gäller det även för baksätet. (Ni som har läst mitt tidigare inlägg om singapores bilpark, vet att det inte rullar så många äldre bilar på gatorna, så det gäller i  princip alla bilar)

När det gäller bötesbeloppet så skiljer det sig dock något från Sverige. Siffrorna jag har lyckas vaska fram är att i Sverige handlar det om 1500 kronor, oavsett vem som inte är bältad, och var och en ansvarar för att bältet är på, om det inte handlar om en passagerare under 15 år, då är föraren ansvarig. I Singapore är böterna ungefär hälften av den svenska summan, plus att chauffören får "dubbla böter" om inte passagerarna är bältade. Detta gäller även taxichaufförer, så de borde egentligen vara väldigt intresserade av att passagerarna i baksätet sätter på sig bältet!

Nu finns det ett stort undantag ifrån denna regel, och det gäller arbetare på lastbilsflak! Varje morgon och eftermiddag/kväll ser man lastbilar åka omkring med fulla flaket i personer. Det är gästarbetare som hämtas eller lämnas av vid byggarbetsplatser. Jag trodde ju faktiskt att detta var olagliga transporter, men att det blundades för det, men icke - det är fullt lagligt! På alla bilar måste det dock sitta en skylt där bak som talar om hur många personer som får sitta på flaket, och det gör ju  att det blir mycket säkrare, eller...?!

Denna skylt kallas MPC och står för "Maximum Passenger Capacity" och talar om hur många som får sitta på det tomma flaket, om det inte är last på, för då måste det vara färre passagerare. Antalet är uträknat på att varje passagerare ska ha en yta på ca 0,4 kvadratmeter. Från och med februari i år "ökades säkerheten"(!) genom att alla de ca 60 000 lastbilar som rullar omkring på detta sätt, var tvugna förses med höga sidoräcken och "canopies" (ett slags tak). Plus att det även blev ett bötesbelopp på 500 sgd om någon av reglerna bryts (gäller även om det finns tomma säten i hytten och det sitter folk på flaket).

I väntan på att arbetsdagen ska ta slut

Jag tycker att detta är en intressant företeelse i ett så säkert och regefyllt land som Singapore, för det är klart att det sker olyckor med dödliga utgångar när en lastbil med människor sittandes på flaket krockar eller kör av vägen - även om det finns ett litet tak över. Men det hör till saken att vem som helst inte får sitta på flaket, personerna i fråga måste vara anställda av den som äger eller hyr lastbilen, på så sätt har man i alla fall sett till att inga (?) singaporianer utsätts för detta...

Ytterligare en höjdarbar

Så har vi hittat ytterligare en bar/restaurang där man kan kombinera intaget av lite mat och dryck med en fantastisk utsikt. Den här gången handlar det om en bar belägen mitt i finanscentret Marina Bay och namnet avslöjar vilken våning man hittar den på: LeVeL33.

Det är väl inte så förvånande att det finns ett antal ställen av den här typen i en stad där det byggs så oerhört mycket på höjden. Med tanke på att det finns en sida på internet med rubriken "Singapore rooftop restaurants and bars", så finns det väl några att välja på!

Diskussionen innan man väljer restaurang kan alltså utgå ifrån frågan: "Ur vilken vinkel vill vi se Singapore i kväll?"

Fördelen med just LeVeL33 är att det finns en utomhusterass. Som den västerlänning jag är, så föredrar jag ju att sitta ute! Är det varmt så är det klart att man ska vara ute, i alla fall om man kommer från den delen av världen där man fryser och lindar in sig i fleece-filtar största delen av året.

Även här finns ett mikrobryggeri, "The world´s highest urban craft-brewery"! Jag har lite svårt att förstå vilken inverkan höjden skulle  ha på ölsmanken, men kan man titulera sig "världens högsta, största, längsta eller något annat så gör man väl det.

Utsikten är i alla fall fantastisk, och ju mer jag tittar på den här staden, desto mer ser det ut som någon slags overklig modell, och frågan är, om det inte är just så det är...

Lördagskväll med "Thriller"

Igår kväll var jag och såg "Thriller Live" på Marina Bay Sands Theatre. Hittade den av en ren slump, kan inte säga att den har varit speciellt mycket annonserad, och jag visste väl egentligen inte vad jag skulle förvänta mig. Men det blev några timmar med en fantastisk föreställning!

Det var i stort sett en konsert med Michael Jacksons musik och naturligtvis "en himla massa" oerhört bra dans! Att musiken är bra, råder det väl inga tvivel om, och artisterna var fantastiskt bra, för att inte prata om orkestern!

Tråkigt att det var så glest besatt i salongen. Det fanns flera rader som gapade tomma. Frågan är om han kanske aldrig var speciellt stor här, jag vet inte, men med tanke på utseendet på publiken så kan det ha varit så. Övervägande delen var utan tvekan från västvärlden. Kanske var det anledningen till att hela publiken faktiskt stod upp och dansade och klappade händerna vid flera tillfällen - det brukar väl inte riktigt vara singaporianernas grej...

Jag erkänner att jag var aldrig någon stor fan av herr Jackson. Min skivsamling av honom består av en singel med Jackson 5, "Going back to Indiana", och det kommer man ju inte så långt med... Visst lyssnade jag en del på hans senare musik också, det var ju svårt att undvika under en period. Men efter att jag såg filmen "This is it", har jag insett mer och mer vad mycket bra musik han gjorde, synd bara att han skulle behöva dö för att jag skulle upptäcka det...

Föreställninen var alltså på en av de två teatrarna inhysta på Marina Bay Sands ...

...och om någon skulle ha missat vad det är för ett ställe - läs här:

marinasbay: Marina Bay Sands

Durian och Rambutan

När jag kom hit hade jag aldrig hört talas om frukterna durian och rambutan, det kan väl lätt bli så när man lever i en del av världen där fruktdisken mest består av apelsiner, äpplen, bananer och päron.

Här däremot, är durian en jättestor frukt på alla sätt. Dels är den stor, den kan bli 30 cm och väga upp till tre kilo, och dels så är den stor på så vis att den är populär. Det är en frukt som omges av en hel del myter, t.ex. så ska man inte äta den tillsammans med alkohol eftersom man då drabbas av dålig andedräkt och sämre matsmältning. Dessutom anses den ha kärlekshöjande effekt.

Vid skörd av denna frukt bör man ha hjälm, trots att det inte borde behövas eftersom frukten anses ha ögon och kan själv kontrollera var den landar, plus att den undviker att falla på dagen, den väntar till natten...

Det finns ytterligare något som gör att man aldrig glömmer en durian om man sprungit på den någon gång - lukten! Doften är oerhört speciell, så påträngande att den faktiskt är förbjuden att ha med på tunnelbanan! Ska man nödvändigtvis köpa en durian får man faktiskt se till att forsla hem den på något annat sätt.

Namnet "Durian" kommer från malajiskans "duri" som betyder törne, och eftersom hela frukten är täckt av tagggar är det inte speciellt långsökt.

Den har liten kompis, som är betydligt mer lätthanterlig vad gäller såväl storlek som doft och det är den lilla röda frukten rambutan. Den ser ut som en hårig jordgubbe. Inte lika populär som sin taggiga större kompis, men den är liten och söt, såväl till utseende som smak och lite rolig. (Hur nu en frukt kan vara söt och rolig, men det är en annan fråga...) Även den här frukten har fått sitt namn på grund av sitt utseende, ordet "rambut" betyder nämligen hår.

Sedär, ytterligare något mer eller mindre viktigt att fylla ramminnet med...

Det påstås att det ska ha varit en durian som stått modell till "Singapore theatre by the bay" - döm själva!