Durian och Rambutan

När jag kom hit hade jag aldrig hört talas om frukterna durian och rambutan, det kan väl lätt bli så när man lever i en del av världen där fruktdisken mest består av apelsiner, äpplen, bananer och päron.

Här däremot, är durian en jättestor frukt på alla sätt. Dels är den stor, den kan bli 30 cm och väga upp till tre kilo, och dels så är den stor på så vis att den är populär. Det är en frukt som omges av en hel del myter, t.ex. så ska man inte äta den tillsammans med alkohol eftersom man då drabbas av dålig andedräkt och sämre matsmältning. Dessutom anses den ha kärlekshöjande effekt.

Vid skörd av denna frukt bör man ha hjälm, trots att det inte borde behövas eftersom frukten anses ha ögon och kan själv kontrollera var den landar, plus att den undviker att falla på dagen, den väntar till natten...

Det finns ytterligare något som gör att man aldrig glömmer en durian om man sprungit på den någon gång - lukten! Doften är oerhört speciell, så påträngande att den faktiskt är förbjuden att ha med på tunnelbanan! Ska man nödvändigtvis köpa en durian får man faktiskt se till att forsla hem den på något annat sätt.

Namnet "Durian" kommer från malajiskans "duri" som betyder törne, och eftersom hela frukten är täckt av tagggar är det inte speciellt långsökt.

Den har liten kompis, som är betydligt mer lätthanterlig vad gäller såväl storlek som doft och det är den lilla röda frukten rambutan. Den ser ut som en hårig jordgubbe. Inte lika populär som sin taggiga större kompis, men den är liten och söt, såväl till utseende som smak och lite rolig. (Hur nu en frukt kan vara söt och rolig, men det är en annan fråga...) Även den här frukten har fått sitt namn på grund av sitt utseende, ordet "rambut" betyder nämligen hår.

Sedär, ytterligare något mer eller mindre viktigt att fylla ramminnet med...

Det påstås att det ska ha varit en durian som stått modell till "Singapore theatre by the bay" - döm själva!