tisdag 10 april 2012

Ho Chi Minh - inte bara en stad


Att påstå att det var ett fullspäckat program på vår resa är ett ”understatement”! Så mycket på så kort tid, har vi nog aldrig åstadkommit tidigare.

Vi hade nog inte så stor koll själva och det behövdes ju inte, eftersom vi blev hämtade och lämnade utanför dörren dit vi skulle. Till och med när vi skulle äta, blev vi forslade till och från restaurangdörren. Tugga fick vi faktiskt göra själva, men det kändes helt ok...

En av mina aha-upplevelser under helgen var att Ho Chi Minh inte bara är en stad, utan även ett namn. Av de ställen vi besökte verkade de flesta ha något med just en man vid namn Ho Chi Minh att göra. Vi besökte hans hus, hans pagoda, hans mausoleum och museet som berättar om vem han var och vad han gjorde. Det kändes lite konstigt dock, att allt det här finns i Hanoi och inte i staden med namnet Ho Chi Minh.



Om det finns någon mer än jag som inte är sådär väldigt bevandrad i Vietnams historia, kan jag berätta att denne man var Nordvietnams ledare från1954 fram till 1969, då han avled. Hans önskan att vid sin död, kremeras och få askan utspridd, blev väl inte sådär väldigt hörsammad. Nej, istället blev han balsamerad och ligger till åskådan i sitt mausoleum, och det var väl kanske inte riktigt så han hade tänkt sig det hela... (Nu var det stängt när vi var där, så vi fick nöja oss med att se det utifrån, men man kan ju inte lyckas jämt)




Vidare besökte vi också ”Temple of literature”, det första nationella universitetet i Vietnam. Ett område på ca 54 000 kvadratmeter med fem olika ”gårdar” som känns lite som ett "jättetempel" när man vandrar mellan dessa gårdar.




Visst, mycket vackert och många intressanta saker fick vi vårt kunnande utökat med denna dag. Men frågan är, om inte den viktigaste kunskapen vi fick oss till livs ändå var den, hur man tar sig över gatan! Det finns inga övergångar, inga undergångar, inga trafikljus där det blinkar en grön gubbe. Det finns visserligen några övergångsställen här och där, men ingen bryr sig om dom. Så hur gör man? Jo, man kliver ut i gatan, går sakta, håller andan och hoppas att mopederna försöker undvika dig!

Med tanke på just trafiken, kan det kanske vara värt att ge sköldpaddan en liten klapp på huvudet för "Good Luck".

Med denna lärdom i bagaget packade vi in oss i bilen efter lunch för att styra de 16 milen till Halong Bay... 

19 kommentarer:

  1. Tack för att vi får följa med på en liten tur! Jag gillade verkligen HCM,, fast Saigon låter mer exotiskt! :) Det ser lite småkallt ut på bilderna, var det så? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var inte så farligt kallt, fast det beror ju på vad man jämför med...

      Radera
  2. Hahaha, herregud! Dör det många i trafiken måntro? Det känns som att dödssiffran är enorm!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte kollat det, kanske inte vågade!

      Radera
  3. Underbart inlägg och underbara bilder som vanligt!

    Din blogg är ett av mina favoritställen när det är grått och trist här hemma. Eller ja inte bara då men du fattar vad jag menar ;)

    Du kanske kan införa övergångsställe - det där lät riktigt farligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vad roligt att du tycker det! Hm. angående övergångsställen, så fanns det, men jag tror inte någon riktigt fattade vad det var för något!

      Radera
  4. Spännande och lärorikt.
    Där kanske t o m jag skulle kunna gå över gatan. Här hemma, med trafikljus, hinner jag inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag absolut, det var ingen som hade bråttom över, och vi fick stränga förhållningsorder av vår guide att gå sakta!

      Radera
  5. Spännande och lärorikt.
    Där kanske t o m jag skulle kunna gå över gatan. Här hemma, med trafikljus, hinner jag inte.

    SvaraRadera
  6. Min mellantjej backpackar där i krokarna just nu, träffade du på henne? 1.68 lång, normalviktig, cendré långt hår, mycket söt och lik mig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste absolut ha varit hon vi såg!! Va kul, var är dom nu, vet du det? Antar att även Cambodja och Laos finns på resrutten?

      Radera
  7. Eller annars får man bara gå på en sida av vägen och sen ta en taxi för att komma på andra sidan. :)

    SvaraRadera
  8. När jag först kom till Hanoi tänkte jag att här kommer jag aldrig att gå över gatan ensam som turist. Det såg omöjligt ut. Men så lärde jag mig kryssa fram, ögonkontakt med de som for fram där jag skulle gå - och se det gick riktigt bra. Samarbete ut i fingerspetsarna! Eller vad säger du...
    Tack ännu för ett intressant Vietnam-inlägg, där en hel del platser även jag varit vid... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tänkte jag också! Trodde aldrig det skulle gå, men det gjorde det otroligt nog!

      Radera
  9. Vilka äventyr ni är med om! Trafiken i Asien är inte något kul... Ingenstans efter vad jag har hört...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, de ställen jag har varit på har väl inte varit sådär jättekul just ur trafiksynvinkel.

      Radera
  10. Låter som en spännande resa. Den balsamerade Ho Chi Minh får mig att tänka på den uppstoppade hund jag såg i helgen. Båda arrangemangen känns lite bisarra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppstoppad hund lät nästan mer absurt än att äta dom!

      Radera