torsdag 6 september 2012

Vart tog de vägen?

När jag var liten fanns de överallt, de där tanterna och farbröderna, som på något vis har upphört att existera. Mammorna till mina kamrater tilltalades med "tant Ulla", "tant Ingrid", "tant Solveig" och papporna således likadant, fast då med ett litet "farbror" framför namnet. Sedan att dessa tanter och farbröder troligen var av de aktningsvärda ålderna av 25-35 år eller så, det spelade föga roll för tanter och farbröder, det var de minsann ändå.

Idag har jag själv passerat det ålderstrecket med god marginal, men att titulera mig tant, det tror jag inte! Jag vet inte riktigt vad som ska till för att det skulle kunna kännas bra, i ärlighetens namn tror jag aldrig att det kommer att kännas bra.

Ibland kan det vara lite svårt att veta hur man ska referera till sig själv, "tjej" är ju ett rätt gångbart ord, men kan man vara det hur länge som helst? Om inte, när slutar man vara det? När går man från tjej till kvinna eller tant?

Vad kan det nu vara som förnaleder dessa mycket viktiga(?) frågeställningar en solig sepembermorgon? Ja, inte vet jag. Ibland behövs det inte så mycket för att tankarna ska snurra iväg åt något håll och fyllas med mer eller mindre intressanta funderingar.

Jag vet inte vad ni säger och vad ni tycker, men jag har en bestämd känsla av att jag en dag kommer att sitta på hemmet tillsammans med mina andra "tjejkompisar", oavsett hur gamla vi blir. Frågan är om inte själva "tantbegreppet" mer eller mindre kommer att försvinna med generationen före oss, eller så kanske det kommer att bli populärt igen i sann vintageanda med generationen efter, vem vet...



20 kommentarer:

  1. Det händer att jag blir kallad tant på jobbet. Det är ALLTID kvinnor som är äldre än mig som är och handlar med sitt barnbarnsbarn som säger: Visa den för tanten i kassan!
    Det får mig att vilja säga: Nu kan du berätta för dinosaurien att du visat den för tanten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle vara spännande att se vad du skulle få för reaktion.

      Radera
  2. Här i Grekland säger man fortfarande "herr" och "fru" innan förnamnet, så mig kallar dom för "kiria Christina". Jag brukar säga ifrån så de säger endast förnamnet med med en viss svårhet. Jag gillar du-språket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. England har också lite av det kvar, där titulerar ju alltid eleverna lärarna med Mrs, Miss eller Mr före efternamnet. På gott eller ont, tja, vem vet, fast för egen del föredrar jag att bli kallad vid förnamn.

      Radera
  3. Inte är jag längre kille och inte farbror eller gubbe (go gubbe känns ok) men det får gå ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl inte så noga egentligen, huvudsaken är väl att man är!

      Radera
  4. Såna här tankegångar är intressanta, funderingarna behöver inte leda till något konkret.
    Jag tänker ofta att det verkligen har hänt något stort med hur vi ser på oss själva och andra. Förr (vad vet jag, 40-talet, 50-talet och innan..?) så verkar det som alla över konfirmationsåldern såg sig som vuxna medan man idag ska vara så ung som möjligt så länge som möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det bäst att veckla in sig i tankegångar som inte leder någonstans.

      Radera
  5. Skrev nyss ett nytt inlägg på min blogg där jag använde tant...så det var lite kul att läsa dina funderingar.
    Håller med dig...det kommer nog aldrig bli annat än tjejträffar hur gammal jag än blir.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag låter bra - så gör vi!!

      Radera
  6. Tjejträff på hemmet....det låter kul! ;)
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Maria Gripe skrev en gång en underbar bok som hette just "Tanten" och nu vid närmare eftertanke kanske hon bara var 40.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det är ju skillnad...!!

      Radera
  8. Språket förändras över tiden precis som allt annat. Jag skulle ha svårt att kalla mig själv för tant, samtidigt så tycker jag det är ett ganska gulligt ord. Några få gånger har jag hört mig själv omnämnas som just tanten.... :-)

    Tjejträffar, ja, det är nog vår tids sätt att se på oss... de yngre kan le åt oss, men vi är ju tjejer i kropp och själ så länge vi lever.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det känns rätt bra att vi är det!

      Radera
  9. Tjej, kärring, tant, mamma, mor, donna, gumma - det finns plats för alla varianter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, det är väl bara att välja...

      Radera
  10. Jag är tidlös och besvärlig att stoppa i ett fack. Det gillar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter som ett alldeles fantastiskt bra alternativ - fortsätt vara det!

      Radera