måndag 7 april 2014

I kroppen min

Jag visste inte vem han var innan jag satte mig i bilen en dag förra sommaren för att köra till goda vänner i Köpmannebro. Jag rattade in sommarprogrammet och just den dagen hette sommarprataren Kristian Gidlund. Jag fick lyssna till ett program som var så fantastiskt och så starkt att det fortfarande finns kvar någonstans i bakhuvudet nästan ett år senare.

Nu vet jag att väldigt många svenskar visste vem han var långt innan radioprogrammet sändes där jag för första gången träffade på honom. Kristian fick under 2011 veta att han hade cancer och startade en blogg som följdes av tusentals människor. Sedan skrev han även en bok med samma titel som bloggen "I kroppen min", och den boken har jag precis läst ut.

Hur ska man recensera en bok som handlar om att närma sig döden utan återvändo? När författaren berättar om sina tankar och hur det finns saker han vet att han aldrig kommer att hinna med. När tankarna om det "ofödda barnet" han aldrig kommer att bli pappa till dryftas. Det är svårt, det är jättesvårt...

Det är en stark bok som verkligen berör. Det är en bok som rör upp känslor utan pardon, och samtidigt är det en bok som handlar om livsglädje. Jag läste en intervju i SvD, där Kristian uttrycker att "man kan ju inte gå omkring och dö hela tiden, man måste leva också", och just det genomsyrar boken på något vis. För mitt i allt elände finns det humor och värme och det känns som om han verkligen lyckas visa vem han var.

Kristian Gidlund hann aldrig fylla 30, men trots det hann han med att göra väldigt stort intryck på många människor, och troligen kommer det att bli många fler...

13 kommentarer:

  1. Jag följde hans blogg och den killen grep verkligen tag i en, totalt. Dessutom kunde han skriva, rakt upp och ned, inget lulllull eller tycka synd känslor. Vilken människa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara hålla med - helt fantastisk!

      Radera
  2. Jag visste inte heller vem det var, eftersom man missar mycket när man bor i utlandet. Men genom internet fattade jag till slut att det här var en stor blogg skriven av en speciell människa.
    Tror dock inte att jag skulle klara av att läsa boken. Bara tanken på vad han genomgått ger mig tårar i ögonen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kändes ändå helt ok att läsa boken, som sagt, han har ett sätt att uttrycka sig på som gör att man till och med kan le lite emellanåt.

      Radera
  3. Jag läste många av hans blogginlägg med tårar i ögonen och köpte boken när den kom ut. Fast jag har faktiskt inte orkat läsa den än...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte läst hans blogg, men jag tror mycket i boken kommer från bloggen.

      Radera
  4. Jag följde också hans blogg och han kommer nog aldrig att gå ur...
    Boken får vänta ett tag men läsa den,det ska jag absolut

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den om något är verkligen läsvärt!

      Radera
  5. Följde hans blogg...................ordlös. Han var med i ett avsnitt av Jills Veranda som spelades in i somras, tittade på det via SVT-play, vet inte om det fortfarande finns kvar att titta på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska ta och kolla upp det. Det skulle jag väldigt gärna vilja se.

      Radera
  6. Själv bär jag med mig programmet med Jill, fast det gått några veckor sedan jag såg det. Vilken härlig personlighet. Så trist att han inte fick bli äldre. Bra att bloggen inte släckts ner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt, det programmet ska jag leta reda på.

      Radera
  7. Jag har varken läst boken eller bloggen. Hängde inte med speciellt mycket i allt snack om honom heller faktiskt. Men efter han var med i Jills veranda så har jag blivit mer intresserad. Tack för boktipset! Den kommer nog bli läst framöver.

    SvaraRadera