Nya tider

Det här med att inrätta sig efter ny dygnsrytm är inte alldeles enkelt, det vill säga min kropp tycker inte alls att den vill det numer. Det känns som om den har intagit en slags tröghetsfas som gör att det tar en evinnerlig tid för den att förstå att den ska sova på tider som jag bestämmer och inte som den bestämmer.

Alltså, det här med jetlag, hur kul är det egentligen? Inte mycket skulle jag vilja påstå! Det fanns en tid då jag tufft kunde säga att "jag har inga som helst problem med att flyga mellan olika tidzoner, det går hur bra som helst"... Så är det inte längre, det är inte det minsta enkelt! När man vaknar hur pigg som helst (och det dessutom är ljust ute!) och tittar på klockan och den stora visare står på tolv och den lilla pekar på fyra, då är det inte kul. När man sedan har legat och snurrat och försökt få kroppen att tycka att sängläge är en bra idé, men inte får något som helst positiv respons på det, då är det ju liksom bara att gå upp. När så klockan dragit sig mot åtta, jamen då börjar det kännas som om sängen kunde vara en bra idé, för att inte prata om när klockan blir åtta i kväll...!

Ja, ja, det är väl smällar man får ta antar jag. Det som är lite tråkigt är väl att det blir svårare och svårare att ställa om kroppen. Men om en vecka eller så är jag säkert i fas igen! (Och lite måste det väl kanske kosta att både ha och äta kakan...)

Om ni av någon outgrundlig anledning vill ha en finare formulering än "jetlag" att svänga er med någon gång sådär, så kan man alltid upplysa den som är intresserad om att "jag lider av ett fysiologiskt tillstånd orsakat av störningar av dygnsrytmen..."