fredag 10 mars 2017

Kranji War Memorial


Två mil norrut från stadskärnan hittar man ytterligare bevis för att andra världskriget även drabbade Singapore. Här finns Kranji War Memorial, en kyrkogård där de vita gravstenarna står i raka rader, ungefär som om det skulle vara soldater på led. Nu tror jag inte att tanken är den, utan kanske mer att alla skulle få plats, men visst är det lätt att få den associationen.


Här finns ungefär 4500 gravar som är markerade med stenar, en del med namn på och en del utan, där de som ingen visste vilka de var är begravda.


Det finns även en slags minnessten med 24000 namn, saknade personer, de som dog i kriget utan att det finns någon grav.


Från början fanns det gravplatser för krigsoffren på olika platser i landet, men eftersom det var svårt att hålla efter så beslutades det att alla skulle samlas på ett ställe. Det innebar att man flyttade alla till Kranji och i mars 1957 invigdes Kranji War Memorial officiellt.


Det där med kyrkogårdar är speciellt. Om det beror på någon slags morbid sida hos mig, eller om det beror på något annat vet jag inte riktigt, men jag kan tycka det är spännande att gå omkring och läsa på gravstenar och försöka fantisera lite kring vem som döljer sig bakom namnet på stenen. Det här är på något vis lite annorlunda. Det är en väldigt olustig känsla att gå omkring och läsa på gravar där så många är så unga, övervägande åldern på de som är begravda här är ju inte mer än runt 20 år. Plus så många stenar där det inte ens finns ett namn...


Om någon skulle vilja leta reda på någon speciell så finns ett litet "skåp" i vilket det ligger en bok med alla namn på de som finns begravda här.



Det är inte många gravar där det ligger blommor, men det finns undantag. Om det är någon vars släktingar finns kvar i Singapore, eller om det kan vara någon som har tagit reda på att det finns släktingar begravda här och rest hit för att hitta graven, det kan vi bara gissa oss till...



13 kommentarer:

  1. Jag känner ungefär likadant som du, att gå runt på kyrkogårdar är väldigt speciellt.
    Den här typen med så många begravda unga människor lämnar förstås ingen oberörd.
    Jag har varit på några liknande, bl.a en vid floden Kwai och en i Manilla.
    Så många människoliv till spillo :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt tragiskt med alla dessa unga människor.

      Radera
  2. Tänk om alla dessa krigsmonument oxå kunde få oss människor att tänka till och besinna oss i stället för att ständigt skapa nya anledningar till framtida krigsmonument. Önska och hoppas kan man väl ändå göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önska och hoppas kan man, men det ser inte ut som om vi någon gång kommer att lära oss...

      Radera
  3. Liknande kyrkogårdar har jag sett i Normandie och där ar det träkors till största delen och väldigt många. Det var ju många som stupade just där vid både landstigningen och på annat sätt. Även Arlingtonkyrkogården i Washington har också dessa mängder av kors.
    Kanske står de så tätt för att alla skulle få plats men å andra sidan var de ju soldater.
    Jag tittar också gärna runt på kyrkogårdar och dteär väldigt speciellt.
    Innan du berättade om detta med Singapore och andra världskriget så visste jag inte så mycket, en brist, men nu har jag försökt att hitta lite litteratur och även på nätet för att få veta mer.
    Bra med böcker där man kan söka efter personer för annars känns det som att leta efetr en nål i en höstack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, utan boksystemet måste det vara näst intill omöjligt att hitta någon man söker.

      Radera
  4. Intressant. Hade ingen aning om att Singapore drabbades av kriget. Finner alltid frid och ro i kyrkan och på kyrkogården.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstod inte innan vi kom hit hur mycket som utspelades i den här delen av världen, men nu börjar jag i alla fall få ett litet grepp om det hela.

      Radera
  5. Intressant. Hade ingen aning om att Singapore drabbades av kriget. Finner alltid frid och ro i kyrkan och på kyrkogården.

    SvaraRadera
  6. Alla militärkyrkogårdar ser exakt likadana ut. Precis som Ditte så tänkte jag också på Arlington och Normandie
    Å som Steve skriver - människan lär si ändå ingenting...

    SvaraRadera
  7. Gravgårdar är speciella. Jag går gärna på sådana och läser namnen och läser in mycket annat i det hela. Allt är på sätt och vis historiskt, alla minnesmärken efter dem som var en gång. Krigsoffren, alla unga människor, gör mig däremot nedstämd. Det känns bara onödigt och grymt. Men hedras ska deras minne på alla sätt som man kan hedra dem på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen speciellt med krigsoffren samlade på det här sättet, som du säger, det blev bara olustigt och grymt.

      Radera