Underbar dag på Raffles Country Club

Idag tänker jag bara konstatera att jag har haft en kanondag med golfspel på Raffles. En underbart vacker dag som startade med att dimman lättade över vattnet och solen gick upp precis vid starten - så vackert!

Jag har sagt det förr och säger det igen, att spela golf här är faktiskt en riktig naturupplevelse. Bara känslan av att dela utrymmet med varaner och vackra färgglada fåglar istället för med rådjur och kråkor, plus att det är lite mer facsinerande att röra sig mellan palmer istället för tallar.

Sedan kan det ju vara så, att eftersom det precis som i så många fall tidigare är så katastrofalt svårt att tvinga ner bollrackarn i de där hålen, så kan jag ju alltid säga att "det var i alla fall en underbart vacker dag"...

(Jag har skrivit om det förut, så om någon känner att det är ett jättesug efter att få veta vad som finns mer än golf "Raffles Golf and Country Club" - vilket är en del precis som på alla andra - så finns det att läsa om här:
marinasbay: Säsongens första golfrunda

Punggol - en annan del av Singapore

Singapore är rent, stilrent, konstgjort och alltid jättetrångt...eller...?

Vi tog en liten "måfå-utflykt" med bilen i helgen och hittade faktiskt en del av ön där samtliga ovanstående ingridienser saknades. Vi åkte till Punggol.

Punggol ligger i det nordöstra hörnet av Singapore och var tidigare ett område med kyckling-, gris- och fiskfarmer, samt grönsaks- och orkidéodlingar. Av dessa finns inget mer än någon fiskodling kvar, resten har fått ge plats åt höga lägenhetskomplex. (sista grisbonden fick klappa ihop sin verksamhet 1990) Att döma av det vi såg, plus det jag läst, så kommer det att byggas ytterligare massor av hus.

Hur som helst, så verkade det vara lite som en "bortglömd del" av Singapore. Det finns en smal strandremsa där det var många som fiskade och här drogs det upp såväl fisk som krabbor. Här fanns det tydliga spår efter de som picknickat kvällen före, man kunde se vad de ätit och druckit. Med andra ord, väldigt osingaporianskt. Det fanns ingen som städat upp här, vilket även det är väldigt osingapoianskt. Det var också väldigt lite människor ute och gick, så det var inte trångt en enda gång. I och för sig var det väl inte så där väldigt mycket att se heller, om man inte uppskattar oljehamnen i Malaysia...

Hur det än är, så kag kan inte låta bli att tycka att det är synd, även om det är lite "tråkigt och skräpigt", att det inte kan bevaras något av det naturliga. Att hela Singapore måste bli en enda stor flashig och artificiell ö...men det är väl så det kommer att bli, antar jag...

Så småningom nådde vi fram till änden av strandpromenaden, och där fanns det flera restauranger, bland annat en som enligt skyltarna var "Singapores bästa fiskrestaurang". Vet inte om bedömningen har gjorts av dem själva, eller om de har fått hjälp. Antar att det är fler människor här kvällstid än dagtid, annars är det nog svårt att få affärerna att gå ihop!

Det här är väl ett av Singapores nästa stora projekt om man ska tro alla affischer och alla löften. Här ska byggas rekreationsområden och den nu 5 km långa cykel/promenadvägen är en del i den framtida 150 km långa bana som ska gå runt ön. Lite häftig är det ju, att på 15 mil, kunna ta sig runt ett helt land!

Här finns också platsen för "Pungol Beach Massacre", platsen där japanska styrkor 1942 dödade 400 civila kineser. Inte för jag vet hur kul det kan vara att veta detta, men nu gör ni det i alla fall...kan väl läggas i "mappen för onödigt vetande"...



Att fråga högre makter

Ett av alla tempel som finns här  i Singapore är Sian Keng Tong som man kan hitta på Changi Road. Jag erkänner att de flesta tempel jag har besökt är, i mina västerländska ögon, väldigt lika men just det här hade något jag inte sett förut: En hel vägg med bilder som var och en illustrerade olika berättelser om hur barn offrade sig för äldre släktingar. Plus att jag också fick lära mig hur man kan fråga om råd i olika frågor.

En hel vägg var täckt med bilder, där varje bild har en berättelse knuten till sig. Här finns t.ex. mamman som ställer upp och ammar sin svärfar...,

 ...pojken som värmer upp den kalla sängen tills pappa kommer och lägger sig...

 ...pojken som snubblar och välter ut vattenhinkarna för att roa som mor och far...

...,  plus många andra mer eller mindre mystiska sätt att ställa upp för sina äldre släktingar.

Sedan fick jag också flera olika tips på hur man kan fråga högre makter, eller sina avlidna äldre släktingar om råd i olika frågor. Ett sätt är att använda sig av "Fortune sticks". Ett antal nummerförsedda stickor (oftast av bambu) i en burk skakas om och sedan ska en hällas ur. Den stickan har då ett nummer som jämförs mot ett papper, där man kan läsa vilket svar man får på den ställda frågan.

Ett annat sätt är att kasta "jiaobei blocks". Två bitar som tillsammans formar en mun, kastas efter att man ställt en fråga. Blocken är rundade på ena sidan och platta på andra, och deras sätt att landa avgör om svaret blir ett ja eller nej. Om det skulle vara så illa att båda de platta sidorna landar uppåt, så innebär det att gudarna skrattar åt frågan! Under tiden jag var där, var det en kinesisk man som roade sig med att försöka få sina frågor besvarade, och med tanke på det antal gånger han kastade blocken, så gav han sig inte förrän han fick svaret han ville ha.

Om man inte vill hålla på att kasta pinnar eller block på det här viset, kan man helt enkelt bara ta en av alla papperremsor som finns med goda råd, och enligt uppgift, så är det vanligt att om man får en remsa med ett bra budskap bär man den i en ficka nära bröstet, om det är ett dåligt budskap slänger man den på vägen ut ur templet.

Sedan fanns det också små rosa påsbrevsvikta lappar i en stor urna. Små "lyckobrev" att bära i plånboken. Ett sådant ligger nu i min plånbok, det återstår väl att se vad det kan föra med sig...

En färgglad Peranakantur

Att ta en guidad busstur då och då för att upptäcka sådant som man inte skulle göra annars, är inte helt fel. Vid närmare eftertanke är det inte fel alls! Ibland borde man kanske göra det i sin egen hemtrakt också, för ju mer jag upptäcker här, desto mer antar jag att det finns att se och upptäcka runt omkring mitt "normala hem" också...eller som någon smart individ sagt någon gång: "Gräv där du står"...

Nu var det alltså bussturen det skulle handla om, eller mer preciserat, lite om Peranakan och deras kultur här i Singapore.

Peranakan är en kultur som härstammar från kinesiska kolonier som kom till Malacka-regionen på 1600-talet. Kinesiska män gifte sig med Malaysiska kvinnor och bildade en slags "blandkultur" som kallades för Peranakan.

Under 16- och 1700-talen var de många och tillhörde den Singaporiska överklassen, men idag finns det inte många av dem kvar. Ett antal av de färgglada och utsmyckade husen finns dock bevarade, varav flera finns i det s.k. Joo Chiat distriktet.

Eftersom det här var en guidad busstur, så sprang vi glatt ut och in ur bussen för att fotografera allt som fanns att fotografera, och troligen en hel del annat också... Men visst är husen vackra, synd bara att det inte finns så många kvar, för det är lite som att träda in i en helt annan miljö, när man ser dessa pastellfärgade byggnader, som skiljer sig så drastiskt ifrån alla andra hus som i massiva klumpformationer sträcker sig upp mot himlen.

Inte nog med att husen är färgglada, även de traditionella kläderna innehåller massor med färger. Ja till och med maten ser ut som en färgpaljett! Som avslutning på vår busstur besöktes en restaurang där det dels vi fick smaka lite "preanakanmat" och även fick möjlighet att titta på och köpa kläder, smycken, porslin eller något annat som har att göra med peranakans kultur.

Dumplings - bara att "skala" och äta!

En tallrik med en dumpling, en otah otah, onde onde och pulut talur kaya - mmm...

Sammanfattningsvis en färgglad dag med många smaker, pärlor, tyg, glitter samt nya kunskaper om en kultur som jag över huvudtaget aldrig hört talas om innan jag hamnade i den här delen av världen!

Squeezeday på Singaporianska

Jag har hittat motsvarigheten till våra "Swedish squeeze-days"!

 Ni vet, de där dagarna som vi får i Sverige när en röd dag infaller på en torsdag, när någon har kommit på att "eftersom det är helg på torsdag, så är det ingen idé att vi arbetar på fredag heller, vi kallar det en klämdag och tar ledigt".

Dom finns här också, fast då handlar det inte om något squeeze, utan det är kompensation för att någon har tagit en ledig dag ifrån oss.

Det är nämligen så himla fiffigt, att eftersom Labour Day (1/5) infaller på en söndag, så är det ledigt på måndag istället! Inte nog med det, sedan är det val i Singapore nästa lördag, och eftersom det betyder att alla måste förstöra sin lördag med att gå och rösta, så är även den måndagen kompensationsledig!

Kanske något att fundera på att införa, för om inte jag missminner mig, så infaller alltid valdagen på en helg och visst vore det käckt att kunna säga att jag var ju och valde regeringsparti hela söndagen, så nu måste jag vila upp mig på måndag...

Shakespeare i parken

Att se Shakespeares "MacBeth" i Fort Canning Park kan inte bli fel, och det blev det inte heller. Frågan är om det kan finnas ett bättre ställe för just den pjäsen, än ovanpå en gammal kyrkogård!?

Bara känslan att kunna gå på utomhusteater utan att behöva fundera på vilken tröja som ska tas med, bara det är ju för alla som bevistat en svensk friluftsteaterkväll, en kanonhärlig känsla.

Den här kvällen var det fullsatt, så det var ca 1500 personer som dukade upp sin picnic på den stora gräsytan framför scenen innan det började. Nu pratar vi verkligen picnic - här dukades det upp ordentligt, och när alla lagt ut något att sitta på fanns det inte mycket till gräsytor kvar...

Dagen innan gjorde jag ett försök att få tag i något att sitta på, eftersom det inte är något som jag tidigare har införskaffat till vårt singaporianska boende, det har liksom inte varit aktuellt... Sagt och gjort, mot en friluftsaffär eller sportaffär! Kan ju säga att det närmaste jag kom var en yogamatta för x antal hundralappar och det var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig... 

Nu löste det sig väldigt bra ändå, eftersom jag kom på vad det var jag alltid skickade med barnen på deras friluftsdagar - tidningar i plastkassar!! Ni vet, sådant som en sån där präktig morsa som tycker att "Ni behöver inte ha något annat, det här duger bra" skickar med på utflykter.

Att ha dessa fantastiskt vackra "Cold Store-underlägg" på en röd-vit-rutig plastduk inköpt på just den affären gick alldeles utmärkt! Sen att vi hade med en picnic bestående av lite olika plock och vin, samt att det var en mycket bra föreställning gjorde att det hela blev en jättehärlig kväll!

...och som sagt...frågan är om det finns något lämpligare ställe att sätta upp MacBeth på...

mer om den gamla kyrkogården på 

marinasbay: Begravningar och bröllop

Lunchutsläppta fötter

Om man bortser från att det kan vara mycket trafik vissa tider på dygnet, så är buss ett väldigt behändigt sätt att ta sig fram här. Det finns olika varianter av detta fordon, det finns vanliga bussar, "ledade" bussar och så finns det dubbeldäckare.

Min senaste bussresa var just med en sådan tvåvåningsbuss och eftersom jag kan tycka att det är lite kul att se världen lite grann sådär från ovan, så gick jag upp och satte mig på övre plan. Jag hamnade på andra sätet och framför mig hade en medelålders kinesisk man parkerat.

Jag har läst, att enligt kinesisk kutym så ska man inte visa fotsulorna mot någon annan, eftersom detta är mycket oartigt. Kan ju säga att just den sidan i den kinesiska boken om vett och etikett hade inte den här mannen läst, alternativt så var han ovän med dom flesta som rörde sig utomhus denna dag.

Han satt ju längst fram, så han hade helt enkelt tagit av sig barfota och tagit stöd mot fönstret med sina fotsulor. Så satt han halvsovandes tills han tyckte det var dags att gå av. Då tog denne man, klädd i skjorta och mörka byxor, helt sonika fram sina strumpor, drog dom på sig och stoppade ner sina numer strumpförsedda fötter i ett par svarta välputsade loafers precis som om det skulle vara den mest naturliga lunchrasts-procedur som finns, reste sig och gick av bussen.

Inte vet jag, men det kan ju vara så, att denne man, när han inte arbetar, går omkring i skor som inte stänger in tårna, så under sina luncher tar han en rundtur med bussen för att lufta fötter och tår...