söndag 23 mars 2014

Egenmäktigt förfarande


Romanen "Egenmäktigt förfarande" av Lena Anderson vann augustipriset 2013 i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Det är en bok som jag skulle tippa kommer att användas  som utgångspunkt för många diskussioner om manligt/kvinnligt, sexuella relationer och utnyttjande av olika slag.

Huvudpersonen,  poeten och skribenten Ester Nilssons liv ändras drastiskt den dag hon ombeds att hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask. Hon blir upp över öronen kär och gör allt för att få denne man att bry sig om henne. Hon slutar bete sig som den förnuftiga och rationella människa hon egentligen är och börjar ägna sin tid åt att tråna efter en man som inte alls har samma behov, utan tar det hela på ett helt annat sätt.

För att ta till en klyscha och göra det enkelt för mig, så kan man väl säga att talesättet "kärleken är blind" definitivt får ett ansikte i den här boken. Det är en bra bok som kan läsas på flera sätt och ses ur olika synvinklar. Personligen hade jag väldigt höga förväntningar efter att ha hört så mycket fantastiska kommentarer om den, men jag ska i ärlighetens namn säga att jag blev lite besviken.

Boken är bra och klart läsvärd, men jag hakade upp mig mycket på alla långa och krångliga meningar. Ibland kändes det som om det var alla orden som hade betydelse och inte sammanhanget. För mig blev det "för mycket av det goda". Trots att jag tycker mycket om ord och jag tycker om omskrivningar och utsvävningar så blev det här tyvärr lite i mesta laget för min del...

8 kommentarer:

  1. Ingen litterär aha-upplevelse för mig men det finns roliga citat och mycket tänkvärt. Kärlek är det ju inte, men en besatthet som gör henne blind - och det har man ju genom livet sett många exempel på. Mest vill jag ropa åt Ester: Men sluta då! Messa inte, ring inte. Karln bryr sig inte om dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst vill man göra det, och det innebär lite av en frustration när man upptäcker att hon inte lyssanr på mig!

      Radera
  2. Jag har inte läst boken ännu, men har hört en del om den i radion och kritikern hade samma funderingar som Eva...att man vill ropa åt henne, få henne att vakna ur besattheten. Givetvis måste jag läsa den
    och se hur jag upplever den
    Just nu är Linda Olsson på tapeten här...tre böcker ligger på nattduksbordet, en och en halv oläst ännu

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst två av Linda Olssons böcker och jag tyckte om båda.

      Radera
  3. Läsvärd men ändå inte riktigt alltså...
    Bra med bokrecensioner, gillar dom. De ger alltid intressant info.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungefär så kan man sammanfatta läsupplevelsen, ja!

      Radera
  4. Intressanta att höra vad du tycker! Jag har inte läst den men hört den diskuteras - både positivt och negativt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sådan där bok som kan vara värd att läsa "bara för att"...

      Radera