lördag 17 augusti 2013

Lite gnäll sådär på lördag morgon...

Så är jag hemma igen efter några härliga dagar tillsammans med döttrarna i Dublin. Nu är det absolut inte det jag ska gnälla på, utan jag ska bara ösa lite galla över de som villigt upplyser hela världen om alla familjeproblem som de kan tänkas ha. Ok, kanske inte hela världen, men i alla fall en tågkupé...


Vad beror det på, att man högt och ljudligt i en mobiltelefon diskuterar sina intimaste familjeangelägenheter? Jag är inte helt övertygad om att jag vill veta att ex-frun inte är klok och inte kan ta hand om de gemensamma barnen utan lämnar dem till den nye. Jag är inte heller säker på att jag är intresserad av att bästa väninnan har skaffat sig en ny man ute på krogen, inte ens att konferensen var dödligt tråkig därför att Sven inte var med!

Och visst kan det vara kul med skvaller och hemligheter, men inte när jag blir delaktig av "ett så färskt skvaller så att du absolut inte får andas om det till någon", och trots denna allvarliga inledning blir delaktig i det förtroliga skvallret om arbetskompisen. Och eftersom vi hade samma slutmål på resan, så kan det ju hända att även jag vet vem personen i fråga är, fast tysthetslöftet kanske gällde alla  i kupén.

Bortsett från det, är det rätt mysigt att åka tåg och sitta och fantisera lite om de övriga passagerarna, gissa vem de är, var de kommer ifrån och vart de är på väg, samtidigt som man ser världen susa förbi utanför fönstret....


Nu ska jag dyka i bildsamlingen som Dublinresan resulterade i och se om jag kan få till något därifrån!

31 kommentarer:

  1. Roligare tågsällskap kan man definitivt ha.
    Ser framemot att få se bilder från Dublinresan!:)

    Ha en fin helg
    säger Karin
    som inte har haft särskilt mycket tid att göra besök hos dig på ett tag. Nu ska jag bläddra bakåt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dublinbilderna ska väl dyka upp inom snar framtid!

      Radera
  2. Jag har också varit ute och åkt tåg. De tågkompisar som hördes, ja, det var i trevlig samtalston, även om åsikterna var delade ibland. Inget skvaller om andra där...

    Men jag känner igen situationen... jag har många gånger förvånats över folks iver att snacka högt med en massa åhörare runt sig och då om saker som andra människor inte har ett dyft med att göra - om andra! Det säger alltid mer om den som snackar än om de som det snackas om... ;-)

    SvaraRadera
  3. Instämmer helt i ditt inlägg. Lagom är bäst. Dessutom är det pinsamt att be dem ta det en gång till om jag inte hunnit få med allt i mina anteckningar till kommande bokprojekt eller kåseri. :) Annars är det verkligen mysigt att åka tåg fast jag gnäller lite över att de går mycket fortare än när jag åkte som mest förr. Jag hinner inte njuta fullt ut när jag tittar ut. Förstår att du hade det bra i Dublin. Ha en fin helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, riktigt allt hörde jag kanske inte, men jag tror jag fick med allt av vikt...;)

      Radera
  4. Det förundrades även jag över på den tiden jag åkte tåg. Mången resa stördes av medpassagerare som basunerade ut sina innersta hemligheter. Som oftast handlade om andra än dem själva. Tåg är annars en mycket trevlig resform.
    Ser fram emot Dublinbilder.

    SvaraRadera
  5. Alla hamnar i en bok, det gör att galningar är ganska roliga att lyssna på....och du, nu är det ju på din blogg hhihihihi....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar om det är någon som känner igen sig...??

      Radera
    2. Det var väl Strindberg som alltid sade - Ses i min nästa bok!!!!

      Radera
  6. Håller verkligen med! Allt för intima samtal kan man spara till ett annat tillfälle. Jag satt en gång bredvid en ung tjej som i telefon berättade alla intima detaljer från ett one night stand för en kompis i telefon. Neeej, så gör man inte...!

    SvaraRadera
  7. Nä, jag har heller inte riktigt fattat varför man ska hålla på och snacka privata saker på allmän plats. Skulle aldrig falla mig in!

    SvaraRadera
  8. Skulle vara intressant att veta hur dom tänker, dom som "delar med" sej sina telefonsamtal...
    Tåg åker jag inte så ofta, men det händer att jag sitter på bussen till och från Sthlm, och där får man oxå höra ett och annat som man kunde vara utan.

    Väntar på din Dublin recension... :o)

    SvaraRadera
  9. Just i en tågkupé blir rösterna i mobilen så höga och påträngande och nej... jag vill inte veta deras skvaller. Det som om de tror att det de säger inte hörs. Märkligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller så tycker de av någon outgrundlig anledning att hela är av mycket allmänt intresse...

      Radera
  10. Du slapp gissa så mycket när det gällde dagens sällskap då ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk vad energi dessa människor sparade åt mig!

      Radera
  11. Det ar lustigt hur folk inte tror att det hors, nar resten av kupen ar tyst! Pinsamt for dem och irriterande for medresenarer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det som om de tror att de sitter i någon slags bubbla, alldeles ensamna och onåbara.

      Radera
  12. Detta är något som jag grunnat på flera gånger. Svenskar är ju "normalt" ganska tillbakadragna och "privata" personer, men när det gäller mobilkonversationer släpper tydligtvis alla hämningar! Märkligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett fenomen värt att funderas över!

      Radera
  13. Det är lika när det talas i telefon på balkonger eller i bussar. Alla i närheten hör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, och oftast är amn inte sådär jätteintresserad som ofrivillig åhörare.

      Radera
  14. Visst är det jobbigt! Det känns alldeles för ofta alldeles för privat. Och inte viskar de heller, utan är minst sagt högljudda... Suck!

    Ser fram emot Dublinbilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och Dublinbilderna hoppas jag ska dyka upp alldeles snart...

      Radera
  15. Det är mycket märkligt det där, ibland verkar det faktiskt som om folk tror att en osynlig vägg rullas ner så att de blir ohörbara. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite synd bara att det inte fungerar!

      Radera