Ett blått hus med träd(gård?)

Det här hittade jag i Little India, ytterligare ett bevis på att den delen skiljer sig ifrån Singapore i övrigt! Jag har väldigt svårt att tro att det skulle få se ut så här någon annanstans än just där. Men visst är det lite charmigt? Vackert vet jag inte, men annorlunda! Jag har ju skrivit om det färsprakande och doftande kaoset i Little India förut (finns under den fantasifulla rubriken "Little India"), så jag ska inte fördjupa mig mer i det, men det är lite skönt med det allmänna kaoset ibland, som kontrast till det rena och prydliga som finns överallt.

För att prata om någon helt annat, så hittade jag en skylt i tunnelbanan idag där det stod: It doesn´t matter if you walk slowly as long as you don´t stop. Ett devis som väldigt många singaporianer lever efter! Det är precis hopplöst att ta sig förbi någon som går framför, och då ska ni veta att jag går inte fort! Även om man inte har bråttom är det väldigt frustrerande att hamna bakom två eller tre stycken som går i bredd och pratar eller sms:ar på sin telefon utan någon som helst plan på att släppa förbi någon bakomvarande.

Det är något speciellt här, det är precis som om det som händer bakom din rygg inte existerar, det är bara det som man ser framför som finns! Det är väl lite av den singaporiska kiasun: bara se framåt och vara först fram! Det går igen i mycket, i trafiken finns inte dom bakom (förstår egentligen inte varför bilar här säljs med backspeglar...), om man kommer efter någon som gått ut genom en dörr är det helt säkert så att man får dörren i huvudet om man inte tar emot den med handen! Nej, det är verkligen så, att det som händer bakom ryggen händer nästan inte alls.

I och för sig så är det väl bra att titta framåt och inte bakåt, men ibland kan det ju faktiskt vara på sin plats att åtminstonde kasta en liten blick över axeln...