Ett av de mysigare inslagen med tiden fram till jul är nog faktiskt doften av varm glögg. Det är himla mysigt, när det är riktigt kallt ute (och det kan man väl lugnt säga att det är nu...), värma lite glögg och hälla upp i en mugg tillsammans med lite russin och mandel, krypa upp i soffan med en massa levande ljus omkring sig.
Ordet glögg kommer från "glödg" som i sin tur kommer från "glödga" som betyder värma upp, och det verkar ju rätt logiskt! Det dricks i många länder, fast heter då något annat, men det handlar alltid om något slags vin med kryddor som värms upp. Det är inget nytt fenomen, utan redan dom gamla romarna värmde vin och tillsatte kryddor.
Jag har hittat någon variant från 1600-talet då man tydligen dränkte en sockertopp i cognac och tände på för att låta det droppa ner i brygden och göra den söt. Vem vet, det kanske vore en idé att prova någon gång... Ett av de tidigaste svenska recepten ska vara från slutet av 1800-talet och upphovskvinnan hette Gustava Björklund. Hon skulle ha blandat en flaska rödvin med hälften vatten, tre krossade kryddnejlikor en bit kanel och tillsatt socker efter behag. Detta kokades sedan före servering. Allteftersom åren gick, så ökades såväl alkoholhalt som mängden kryddor. Idag är det väl en av de stora katastrofer som kan hända med glöggen - att den råkar koka!
Numer är det en av våra stora jultraditioner, att vi dricker glögg från första advent fram till tjugondag Knut. Just den tradititionen är unik för oss nordbor, och ingen vet egentligen varför vi gör det eller hur det har blivit så. Men dricker det gör vi, det går nämligen åt ca 4 milj. liter glögg varje jul, så vi måste ju faktiskt tycka det är gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar