torsdag 21 november 2013

Dödens fält: "Choeung Ek Memorial"


Jag vet att jag hört talas om honom, men jag hade egentligen inte en aning om vad det var han sysslat med, Pol Pott. Efter att ha tillbringat en dag i hans fotspår kunde jag inte låta bli att fundera över varför ingen pratade om det här med oss i skolan, varför fick vi inget veta? Tills det plötsligt slog mig, det här pågick under tiden jag satt i skolbänken och ingen visste något! Med andra ord, det hände ju under min tid, nutid, och ingen visste, ingen förstod...


Den 17/4 1975 intogs Phnom Penh av Röda Khmererna under ledning av Pol Pott och de hade snart tagit kontrollen över Kambodja, som under åren 1975-1979 gick under namnet "Democratic Campuchea". Utlänningar fick inte vistas i landet, främmande språk fick inte talas, tv- och tidningsredaktioner stängdes, ambassader stängdes och snart var landet avskärmat från omvärlden.


Pol Pott hade en vision där Kambodja skulle bli självförsörjande och samtliga invånare skulle arbeta på risfälten eller med vattendammsbyggen. Det innebar att städerna tömdes på invånare och alla levde i stora kollektiv på landsbygden. Ingen fick ha några pengar, utan alla skulle vara gemensamt självförsörjande.


Under åren 1975 - 1979 då Röda Khmererna styrde landet stängdes skolor, intellektuella och präster avrättades, ofta tillsammans med hela familjer så att ingen skulle kunna leva och berätta. Såväl män som kvinnor och barn avrättades av anledningar som mer eller mindre verkade uppfinnas på plats. Många bekännelser om brott  tvingades fram för att det skulle finnas en anledning till avrättning. De som inte avrättades dog av utmattning under arbetet eller svalt ihjäl. De flesta pagodor förstördes och de som sparades användes som lagerlokaler.


Under de här åren avrättades ca 2 000 000 människor, det vill säga ungefär 25% av Kambodjas befolkning!

Idag kan man besöka några av de platser som användes som för att göra sig av med människor under de här åren. En av platserna är "Dödens fält", Choeung Ek Memorial som ligger 15 km utanför Phnom Penh. Här upptäcktes massgravar som visade sig innehålla ungefär 17 000 kroppar. Med en berättarröst i öronen kan man gå runt och få information om de hemskheter som ägde rum här. Det är en tung men samtidigt oerhört intressant promenad som resulterar i många tankar. Förutom själva rundvandringen finns även en stupa där man har samlat dödskallar och benrester som hittats i massgravarna.



Vi gjorde även ett besök på Toul Sleng Genocide Museum, en skola som intogs av Röda Khmererna och förvandlades till ett tortyrfängelse. 1980 när arkiven öppnades hittade man här 6000 foton av fångar, vilka alla bokfördes noggrant innan de avrättades. Idag kan man se samtliga foton som finns uppsatta. Man kan också se hur man murat upp väggar och gjort minimala celler samt olika tortyrredskap. Även det här är en oerhört tung vandring genom lokaler där skräcken sitter kvar i väggarna. Allt är fruktansvärt otäckt, men det är absolut värt att besöka.






Som sagt, just den här dagen blev en mycket otäck, men samtidigt intressant, resa i nutida historia som jag egentligen inte visste något om, men som jag är glad att jag fick möjligheten att ta del av.




16 kommentarer:

  1. Det ar en hemsk historia men nyttig att ta del av. Och jag forvanades ocksa over hur "nyligen" det var. Inget som kan forpassas tillbaka till gamla historiebocker, utan det hande I nutid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fruktansvärt hisoria, och det är bra att det har "öppnats upp" så vi kan få reda på vad det var som hände.

      Radera
  2. Du såg aldrig filmen, The Killing Fields? Otroligt gripande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag gjorde ju inte det. Däremot såg vi den nu, innan vi åkte.

      Radera
  3. Fy så otäckt. Men ändå intressant.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, fruktansvärt otäckt och samtidigt intressant och så viktigt att vi får veta.

      Radera
  4. Måste vara fasansfullt och berörande. Du måste bara läsa den fantastiska boken "Sång till den storm som ska komma" av Peter Fröberg Idling som handlar om Kambodja och är makalöst fint skriven, om du inte redan läst den förstås. Kambodja 1955, Pol Pot, en kärlekshistoria och politik. makalös bok!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag har inte läst den, däremot läste jag om den när jag "jagade information" om Pol Pott, så jag ska försöka få tag i den.

      Radera
  5. Grymt och skrämmande, men att påminna om dessa hemskheter är inte fel. Det är inte länge sedan det hände och det kan mycket väl hända igen. Hemska tanke.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan är hur mycket det pågår idag, sådant som vi inte har en aning om...

      Radera
  6. Ja usch så ruskigt! Och allt blir mycket mer otäckt när man är på plats... Det blir mycket verkligare då, och kommer nära.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här var så mycket så det blev nästan overkligt och svårt att ta till sig. Troligen var det någon slags försvarsmekanik som slog till så att man skulle orka.

      Radera
  7. Man måste påminnas om det onda ibland, att livet inte alltid är en dans. Hur ska man annars kunna påverka, på olika sätt, att det inte händer igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så, vi måste bli medvetna om vad som händer.

      Radera
  8. Bra att du skriver om dessa hemskheter. Mina tankar går direkt till Auschwitz och Rwanda. Det är så otroligt konstigt att människan aldrig läär sig något av det förflutna...

    SvaraRadera
  9. Visst är det otroligt att det är så, otroligt och så tragiskt...

    SvaraRadera