fredag 10 januari 2014

Hemma igen...eller borta...eller nå´t...

Nu har jag landat på sydligare breddgrader och slipper beklaga mig över att det är mörkt och att det saknas snö. Ok, det saknas snö här också, men det är ju liksom inget man går och gnäller över precis.


Om man ser till antalet flygresor jag avverkat de senase fyra åren skulle man kunna tro att jag är en så´n där som glider in på planet lite världsvant, grabbar tag i en tidning och bläddrar lite nonchalant under tiden planet stiger, men icke då. Jag bläddrar inte speciellt nonchalant i någonting, jag har fullt upp med att koncentrerat leta efter konstiga ljud eller rörelser som verkar annorlunda. För det är klart att om det skulle vara något fel så är det ju bra om jag upptäcker det så jag kan meddela besättningen detta. Eller jag skulle kunna meddela bara min andning vore av det naturliga slaget, men under start och landning fungerar den inte som den brukar. Den återfår mer normal struktur när säkerhetsbältesskylten slocknar och flygvärdinnorna behagar knäppa loss sig. Sedan andas jag rätt normalt (så länge jag inte upptäcker något mystiskt ljud vill säga!) ända till det är dags för landning. Jag är en sådan där person som hjälper piloten att bromsa. Jag är helt övertygad om att han inte skulle fixa det utan min hjälp!

Med andra ord tycker jag inte sådär väldigt mycket om att flyga...

Efter dagens flygning måste jag få gnälla lite också. Nu får ni inte missförstå mig, egentligen tycker jag jättemycket om män. Jag älskar min man och jag har en hel hög med manliga kompisar som jag också älskar, fast på ett annat vis förstås, men trots detta ska jag gnälla lite över det manliga könet! Varför tror alla (i alla fall alla jag har suttit brevid)) män som flyger att armstöden är något som man kan lägga beslag på och sedan behålla under hela flygresan? Hamnar man då mellan två manliga individer, som dessutom tycker att har de ändå lagt beslag på själva armstödet, kan de lika gärna ta en bit till, då är det sådär måttligt kul! Det är ju lite trångt som det är, om man säger så... Fast det gör ju att det blir lite extra spännande att försöka trassla i sig maten, med armarna tätt utefter sidorna inklämd mellan spretande armbågar. Men jag kan lova att det är inte spännande i tolv timmar!

Sådär ja, nu har jag gnällt lite också, vad det nu ska vara bra för, det blir ju inte bättre. Men jag lever fortfarande på hoppet att en dag ska jag bli överbevisad, att det inte gäller alla manliga passagerare, men som sagt, jag väntar än.

Nu ska jag bege mig ut i värmen och solskenet och ladda batterierna med lite ljus - det var ju lite dåligt med den varan under julmånaden där uppe i norr...

  

17 kommentarer:

  1. Välkommen hem, bort, eller nå´t!
    Synd att jag inte flyger längre, Då hade jag i vart fall kunnat bli undantaget som bekräftar regeln

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade varit väldigt bra tycker jag!

      Radera
  2. Ja, det finns människor som bara tar för sig utan att ta hänsyn, tyvärr men jag brukar säga ifrån - nu är det min tur tack så mycket - fast ibland får jag dåligt samvete. TUR att resor av detta tar slut någon gång iaf.....welcome back to truly Asia!!!

    SvaraRadera
  3. Härligt med alla dessa hem, känner så igen mig. Jag själv har inga problem med att somna på flyget, direkt efter att jg satt mig ner. Däremot vet jag inget om servicen, maten eller filmerna ombord, eftersom jag slumrat dem förbi. Avkopplande, jaa..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här gången gick det inte speciellt bra med sovandet över huvudtaget, men det har jag sovit igen nu!

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  4. Ja, män alltså! Att du inte sa till dem?

    SvaraRadera
  5. Tur att det finns sana som du som hjälper piloterna!!
    Och du, nästa gang du sitter inklämd mellan tva armstödstjuvar; puffa tillbaka!
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Välkommen hem - eller ja ditt hem!
    Kan tala om för dig att du stack i precis rätt (eller fel) tid. Nu finns det enstaka pyttesmå snöfläckar lite varstans å kylan har komit. Parkeringsplatsen är en skridskobana här i Täby. Ja tänk att du missade allt detta;-)
    Jag är inte flygrädd alls med undantag vad gäller landningar. Jag hjälper också piloten och tycker det är väldigt otäckt. Starter är helt ok!
    Å vad gäller dina män på flygplan så har du helt rätt. Kan t o m - elakt som jag är - tilläga att det oftast är överviktiga män som tar sig större rättigheter - typ fälla upp armstöden så att de kan ta halva min plats också.
    Det gäller bussresenärer också, men då är det båda (överviktiga) könen som tar för givet att de har rätt till minst 1 1/2 plats.
    Oooops, nu har jag också gnällt lite.
    Njut nu av solen och värmen och tänk inte ett dugg på oss här i Sverige;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste få vara ok att gnälla lite ibland! Och det där med snön ja, jag behövde tydligen bara lämna svensk mark för att den skulle börja falla.

      Radera
  7. Jag säger bara det...KARLAR!!!
    Jag saknar värme.
    Du...jag kommer ner till dig nu ;)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, här är det varmt och skönt och inte minsta snöflinga i sikte!

      Radera
  8. Välkommen tillbaks till hemmet borta! ;)
    Jag gillar inte heller att flyga, men gör det ändå för det är ett snabbt och smidigt och ibland enda sättet att ta sig från punkt A til punkt B.
    Min erfarenhet av män i flygplansstolar (och bussäten) är densamma som din - de tar för sig. Några gånger har jag lite demonstrativt föst in min armbåge på armstödet, men oftast blir det ett kortvarigt övertagande innan mannen återerövrar det. Oftast är det tjocksmockar som brer ut sig på det sättet. De har väl ingen annanstans att göra av sina armar ;)
    Varma hälsningar,
    Lambergsfrua

    SvaraRadera