Koh Lanta



                                         

Vid sydöstra kusten av Thailand hittar man Koh Lanta som har kommit att kallas "Lilla Sverige". Efter att ha tillbringat några dagar där förstår jag varför. Här finns gott om svenskar, såväl "kortstannande" turister som de som stannar långa perioder, plus de som valt att bosätta sig här.

Det finns allt ifrån svenskägda barer och restauranger till  smågodis och svenska böcker. I den större byn Saladan kan man till och med, istället för "special price just for you" hitta skylten "Rea varje dag". Två svenska skolor finns också. Där är det så himla fiffigt att man kan faktiskt bosätta sig här med familjen under en kortare period på några månader och låta barnen gå i skolan här under tiden.

Huvudön, Lanta Yai är den som har de flesta turisterna. Ön som är 30x14 km lång har en lång sandstrand utefter västkusten där stränderna byter namn, men ser hyfsat lika ut. Att det är ett familjeparadis kan jag förstå med tanke på att det var en relativt lång promenad innan man kom ut så långt att vattnet nådde över naveln.

Öde strand och ett paradis för miljoner snabbspringande småkrabbor

Frysa behöver man inte göra vare sig på land eller i vatten, eftersom medeltemperaturen på land är 28 grader och i vattnet 27 - rätt behagligt skulle jag vilja påstå... fast det är klart, visst svalkar det mer att kasta sig i Vänerns 19-gradiga vatten, plus att där är det ingen större risk att man blir skrynklig på fingertopparna för att man legat i för länge...

Nu har ju inte säsongen riktigt kommit igång än, och det märktes tydligt på alla strandbarer och restauranger som "ploppade upp" dag för dag. Det börjar bli dags att plocka bort plastskynken och kanske lägga lite nya käppar på taken. Det som just nu är en mer eller mindre öde strand kommer troligen att krylla av soldyrkande och badande västerlänningar inom en månad.

Under mina dagar här hade jag, trots en hel del regnande, det kanonbra! Eftersom det finns många svenskar på ön finns det ju också svenska skolor, varav min kompis arbetar på den ena, så där fick jag bo. En resort bestående av små bungalows väldigt nära stranden. Sedan kanske namnet på resorten låter tjusigare än vad det är, men att det regnar och blir lerigt rår ju ingen för. Det är bara att gilla läget, klampa på i flipflopen och stoppa fötterna i vattenbaljan innan man går in. Som svensk är det ju bara så fantastiskt att ha havet på så nära håll. Bara att kunna somna till vågornas brus är värt så mycket. 

På dessa fyra dagar har jag hunnit massor, jag har "bara varit", suttit på verandan och lyssnat på havet (och regnet), jag har badat och jag har ätit gott. Dessutom blev jag skjutsad runt ön på moped för en liten sightseeing där vi åkte söderut och bland annat besökte Old Town som är en mysig, bevarad by som klarat sig ifrån utbredandet av turistinvasion. tyvärr var inte vädrets makter med oss, och om man åker moped i någon timme i hällande regn blir man rätt blöt, och då är det inte så kul att promenera omkring, men det var jättekul att se den och kommer jag tillbaks ska jag absolut göra en ordentlig utflykt dit.

Sedan gjorde jag ju naturligtvis det bästa av allt - jag dök! Jag är så glad för att det blev av och att det blev så bra. Vi var till Koh Ha, som består av fem korallöar. Jag har läst lite om dem nu efteråt, så nu vet jag var jag var. Nästa gång, när jag kanske kan koncentrera mig mycket mer på det runt omkring, så vet jag ju i alla fall vad som finns och vad det är!

Jättetack till alla som var med och gjorde min "lilla utflykt" så himla kul och bra! Alla ni som stod ut med mig och drog runt mig på olika utflykter. Och även om de troligen aldrig kommer att se det här, så måste jag säga att killarna på Kon-tiki dive center var fantastiska! Det var en oerhört underbar känsla att kunna lita så totalt på någon så att jag kände mig helt trygg 11 meter under vattenytan, trots att jag aldrig gjort något likande i hela mitt liv!

Korallöarna Koh Ha